fredag, september 30, 2005

Veronica Palm träffar sina intellektuella övermän

Ja, jag vet att jag är tjatig. Jag borde undvika att skriva om Veronica Palm ett tag men följande inlägg från henne kan jag bara inte låta passera.

Veronica brukar ju inte ha problem att producera kluriga idéer på egen hand. Nu visar det sig dock att hon tagit hjälp av en grupp konsulter. Klass 6A på Bäckahagens skola i Högdalen har varit på besök i riksdagen. Barnen visade prov på oväntad intellektuell skärpa. Veronica beskriver hur imponerad hon är av deras klarsynthet:
"Barnen fick också fundera på hur man kan lösa problem. /…/ Vad är dåligt? Att det är krig i andra länder. Hur borde det vara? Fred överallt. Vad måste göras? Sluta tillverka vapen. Ja, det är ju inte mer komplicerat än så. Barn är verkligen klarsynta och enkla i sina lösningar. Utan vapen inga krig, så klart."
Förutom att 12-åringarna hjälpte Veronica att komma fram till hur man gör slut på alla krig i världen fick de också ”ta ställning till några ganska svåra påståenden”. Ett av dessa beskrivs på följande vis:
"På frågan Är det rätt att en bankchef tjänar mer än dubbelt så mycket i lön som en dagisfröken? Svarade alla nej, och köpte inga av de argument som brukar framföras som rimliga skäl till olikheter i lön."
Det framgår inte om barnen tyckte att det var rimligt att Veronica Palm själv tjänar mer än dubbelt så mycket som riksdagsledamot än vad hon hade gjort som dagisfröken. Vilket för övrigt är just det yrke hon är utbildad till.

Klargörande om den globala uppvärmningen

Gösta Walin, professor emeritus i ­oceanografi och docent i teoretisk fysik, har i Aftonbladet idag skrivit en debattartikel om den globala uppvärmningen.

Inte bara visar han att de skräckscenarion som målas upp är falska. Han tar dessutom loven ur dem som inte tar ställning själva utan bara följer med strömmen.

Edit: Även på Smedjans site skriver Gösta Walin om detta.

torsdag, september 29, 2005

Att inte ta seden dit man kommer – eller, allt är politik

I Linköping hålls varje år bal för avgångsstudenterna på stadens gymnasieskolor, balen är frivillig att vara med på och ligger utanför skoltid. Syftet är inte bara att skapa en festlig tillställning och det bjuds (nåja – de som är med får betala själva) på trerätters middag och uppvisningsdans i frack och långkänning, utan också lära ut lite vett och etikett. Trots att evenemanget tar mycket tid – för att få vara med måste man nämligen vara med på dansövningar i exempelvis wienervals är det populärt. I dagens samhälle ges normalt få tillfällen till sådana aktiviteter, i alla fall inte för de yngre.

Alla är dock inte nöjda med tingens ordning. Två flator tyckte att arrangemanget var rätt plats för en manifestation for deras sexuella läggning och krävde att få dansa med varandra under uppvisningsdansen. Arrangörerna och de andra deltagarna var dock inte lika förstjusta över försöket att göra politik av festen och bad dem följa reglerna. Efter ett yttrande fån HomO tvingades Linköping kommun ålägga den berörda gymnasieskolan – Anders Ljungstedts Gymnasium (känd som ”Ljunkan” för dem som är från Linköping) att låta flatorna vara med – på flatornas villkor.
Detta väcker en rad frågor
1. Tror någon att flatornas tilltag kommer att öka toleransen mot homosexuella?
2. Är det rimligt att en statlig myndighet som HomO lägger sig i vad skolelever gör utanför skolan (om ens någon gång)?
3. Borde det inte ingå i vett-och-ettikettundervisningen att man bör ta seden dit man kommer och undvika att göra politiska manifestationer av fester där man är gäst?

tisdag, september 27, 2005

Återfall

Orkanen Katrina och översvämningen av New Orleans var uppenbarligen inte tillräckligt för att få folk att ifrågasätta rimligheten i att ha en storstad under havsytan och direkt i vägen för orkanstråken. Inte heller fick den blottläggning av korruption, valfläsk och inkompetens som orkanen orsakade någon effekt.

Washington Post rapporterar via Reason, "What's More Despicable...":

“Louisiana Sens. David Vitter (R) and Mary Landrieu (D) tucked the request into their $250 billion Hurricane Katrina Disaster Relief and Economic Recovery Act, the state's opening salvo in the scramble for federal dollars.

The bill, unveiled last week, would create a powerful "Pelican Commission" controlled by Louisiana residents that would decide which Corps projects to fund, and ordered the commission to consider several controversial navigation projects that have nothing to do with flood protection. The Corps section of the Louisiana bill, which was supported by the entire state delegation, was based on recommendations from a "working group" dominated by lobbyists for ports, shipping firms, energy companies and other corporate interests.”

Som sagt - mer nyliberalism är vad som behövs, inte mindre.


PS. 250 miljarder dollar är, inflationsjusterat, mer än vad Louisiana Purchase kostade år 1803.

Ny bok ger klargörande om europaparlamentariker

I ett tidigare inlägg konstaterades att de borgerliga svenska Europpaparlamentarikerna ofta röstar för de minst nyliberala alternativen i Europaparlamentet. I samband med detta efterlystes en sammanställning av hur de svenska representanterna röstat. Nu har det kommit en sådan. Junilistetjänstemannen Jan Å Johansson har i boken "Med kluven tunga 2" gått igenom hur man röstat sedan valet 2004. Johansson gör trots sin partihatt ingen värdering om vad som skulle ha varit det bästa alternativet utan det får man göra själv.
När parlamentet röstade om kommissionens förslag om att förlänga kvoterna för potatisstärkelse med två år kunde man antingen rösta på det eller på EPP-gruppens motförslag att förlänga handelshindret med fyra år, eller lägga ner sin röst (och möjligen skriva en röstförklaring varför). Gillar man kvoter skulle man då röstat för fyraårsförlängningen (det gjorde exempelvis Hökmark och Fjellner , båda (m) ) medan frihandelsanhängaren rimligen hade lagt ner sin röst och skrivit en röstförklaring (möjligen hade denne likt de svenska socialdemokraterna röstat för det mindre dåliga kommissionsförslaget).

I det tidigare inlägget på Moderskeppet konstaterades också att det var svårt att avgöra vem av de moderata ledamöterna som vars sämst. På den frågan ger Johanssons bok ett tydligt svar. Sämst är Ibrisagic som nästan genomgående röstar som den kristdemokratiska gruppen.

Konstruktiv slöhet

Istället för att kritisera massmedias bristfälliga och ofta fördomsfulla rapportering kan man göra något konstruktivt. Det är mer än jag orkar, så jag bifogar istället en länk till WuzzaDem.com.

Min personliga favorit är Cindy Sheehan.

söndag, september 25, 2005

Sex år med sexköpslagen

Den unika svenska sexköpslagen har nu funnits i sex år. Inget tyder på att den kommer att tas bort även om vi får en borgerlig regering. Kritiken mot den har helt försvunnit, som alltid när folk vant sig vid en ny lag i det här landet.

Rapport firade genom att visa ett hårt vinklat inslag där endast en olycklig prostituerad intervjuades. Försvararna av lagen hävdar alltid att den lyckliga horan inte existerar, men för ett antal månader sedan rasade en debatt i Upsala Nya Tidning där prostituerade själva försvarade sitt yrke och betonade att det var deras fria val. Vissa prostituerade är faktiskt gifta och deras män känner till och godkänner deras yrkesval.

Vad har då hänt under sex års förbud? Den allmänna uppfattningen bland prostituerade, socialarbetare och polis är att klimatet har hårdnat. De "snälla killarna" har blivit färre, men svinen finns kvar. Och med färre kunder att välja bland minskar friheten att välja kund och tillfälle. Gatuprostitutionen har förstås minskat, men det knullas knappast mindre för det. Kontakterna förmedlas via nätet i stället.

Resultatet av lagen är dock ganska ointressant. Den är felaktig hur man än vänder på den. Det är sjukt att förbjuda människor att ha sex under frivilliga former, det är knäppt att förneka att den lyckliga horan inte existerar bara för att hon inte passar in i den feministiska mallen. Vi kan dock glädjas åt att Danmark inte följer Sveriges exempel.

Mothugg

En kvinna misshandlas och våldtas men lyckas åsamka brottslingen skada med hjälp av en kniv. Det är vad som förefaller ha hänt enligt den här notisen i Svenska Daglbadet.

Ponera att fler notiser av den typen började dyka upp. Beskrivningar av brottsoffer som är beväpnade och försvarar sig. Vilka signaler skulle det sända till potentiella våldtäktsmän och andra våldsverkare?

Det är värt att tänka på, även om man tycker att tanken på att civilpersoner beväpnar sig är vulgär, barnslig eller otäck.

lördag, september 24, 2005

Vad vill vänstern?

Uppdrag granskning till trots har det varit mycket dålig granskning av vad galenpannorna i vänsterpartiet egentligen står för – vad de vill genomföra om de bara får chansen. Det enda vi får höra i TV och radio är sex timmars arbetsdag, mer pengar till stackars sjuksköterskor och kamp mot USA.

I partiets valplattform framgår vilka omfattande förändringar som vänstern vill genomföra. Mycket är skåpmat, men den kompromisslösa tonen skvallrar om att den rödbruna falangen har kontrollen i partiet.

Mycket är bekant från strategidokumentet från Sundsvall i oktober 2002 (”Vänstern, ägandet och makten”). Vänstern vill att staten ska gynna de kommunala företagen framför de privata genom till exempel räntebidrag, investeringsbidrag eller skattereduceringar. De föreslog i strategidokumentet att kommunala bolag ska ges förtur till jobbanbud, vilket i praktiken innebär att privata företag långsamt kan svältas ihjäl (Gudrun Schyman hävdade ju innan hon blev feministisk sektledare att många småföretag var ett tecken på fattigdom.)

Vänstern pekar på hur offentliga beställningar tidigare banade väg för landets tillverkningsindustri. Därför tror man att framtidens arbeten finns inom miljöteknik, energiomställning i bostadsbeståendet, säker mat och… trävaruproduktion!

Hrm, host, hick. Mer då?

Arbetsfonder (som företagen ska tvingas betala till och som facket ska kunna disponera över.)

Inga friskolor. Återreglera.

Inga privata sjukhus. Återreglera.

Endast offentlig ”samhällsservice”.

Ingen fri riksbank.

Mycket av vänsterns politik innebär i praktiken ett förbud mot borgerlig politik. Lokala majoriteter ska inte kunna föra den politik de gått till val på om de inte står för vänsterns ideal. Det är demokrati det.

Företag bör naturligtvis inte få flytta utomlands utan vidare. Antingen måste de ”stå för kostnaderna” för utflyttningen (oklart exakt vad det kan betyda) eller så får de anställda helt enkelt ta över företaget. Sorry herr ägare.

Intressant är att vänstern påstår att skatteintäkterna minskar i Sverige (trots att partiet medverkat till ständiga skattehöjningar under de gångna mandatperioderna). Lefflerkurvan kanske kan intressera vilsna vänstersjälar.

Det är mycket att ägna kollektiva kräkningar åt i vänsterpartiets program. Men den stora frågan är: hur insatta är deras väljare i de mindre mediala förslagen? Och varför lyfter inte borgerligheten fram vad ett starkt vänsterparti kan orsaka?

Den riktiga kioskvältaren kanske ändå är att vänsterpartiet i sin valplattform inför valet 2006 fastslår att tänderna är en del av kroppen.

Ett ögonblick av dansk klarsyn

"Ojämlikheten i samhället får gärna öka, eftersom den skapar dynamik i samhället. Vi ska inte använda kraft på att bekämpa rikedom och att utjämna skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste. Låt de rikare bli rikare. Jag ser inte ojämlikhet som ett problem i sig."
Är man regeringspolitiker i en kollektivistisk välfärdsstat så krävs det mod för att säga en sådan sak. Men det är precis vad Danmarks socialminister Eva Kjer Hansen gjorde.

Det är inte utan att man blir lite glad. Här har vi alltså en minister som verkar ha greppat att klyftor i sig inte är dåliga. Att det inte är fel att de rika blir rikare.

Naturligtvis möttes hennes uttalande av en storm av ilska, inte bara från den politiska oppositionen utan även från hennes chef, statsminister Anders Fogh Rasmussen.

I ursäkten och den fullständiga avbön som hon tvingades att göra säger hon tyvärr så här:
"Min förnämsta uppgift som socialminister är att arbeta för att de svagaste grupperna i vårt samhälle får det bättre. Därför får det inte råda minsta tvivel om att jag som socialminister kommer att bekämpa sociala skillnader."
Kunde hon inte bara ha nöjt sig med att säga att hon ska arbeta för de svagaste grupperna utan att bekämpa sociala skillnader? Det behöver nämligen inte alls råda någon motsättning mellan att både de fattiga och de rika blir rikare samtidigt.

USA, Högsta Domstolen och abort

USA är, som de flesta noterat, Landet Annorlunda.

Ett exempel är att de viktiga och stora besluten ofta inte fattas av politiker, som i de flesta länder, utan av domare.

Det mest uppmärksammade och debatterade rättsfallet är utan tvivel Roe vs. Wade. Fallet är välkänt och nämns ofta i debatten, men innehållet och resonemanget i själva domen är förvånansvärt okänt. Många hävdar att möjligheten för amerikanskor att göra abort är i ständig fara och nästa ombildning av Högsta Domstolen kan innebära återinförandet av 1857 års texikanska abortlagstiftning över hela USA.

Jag kan därför nu, när Högsta Domstolen i USA har bara en utan två lediga platser, rekommendera en mycket intressant artikel som tar upp vad som skulle kunna hända om Roe vs. Wade förenar sig med Plessy v. Ferguson, ett annat klassiskt domslut från Högsta Domstolen.

torsdag, september 22, 2005

Tangible assets

Staten ska inte syssla med näringsverksamhet eller hålla på med spekulativa investeringar. Jag vill inte att politiker och byråkrater spelar Monopol med mina pengar. Avkastningen brukar vara dassig, men även om den är god så är det dåligt ändå. Bland annat på grund av att staten inte ska konkurrera med det privata näringslivet.

Nej, tacka vet jag privata investeringar. Vinsten hamnar i privata fickor men inte mig emot. Murray Rothbards klassiska ord stämmer än idag:
"The greater a man's income, the greater has been his service to others."
Lyckas någon väl i det kapitalistiska systemet beror det alltså på att vederbörande varit till glädje för väldigt många andra. Ett bra exempel på detta finns i dagens Expressen. Det är en riktig solskenshistoria faktiskt.

En 20-årig svensk kvinna som för några år sedan gjorde en investering på 100 000 kronor, intervjuas. Hon får frågan om hon nu tjänat ihop de pengar som hon lagt ut. Hennes svar är förbluffande:
”Ja, tusen gånger om!"

Således har hon tjänat nästan 100 miljoner! Med tanke på skillnaden mellan den initiala kostnaden och vinsten torde hennes näsa för goda investeringar bräcka till och med Warren Buffets.

Hon fick visserligen hjälp av sin pappa med hälften av investeringen men idén producerade hon själv. Läs hela historien här.

(För övrigt medverkar Natacha Peyre – som den unga damen heter – i en dokusåpa. Denna medverkan har av någon svårbegriplig anledning överskuggat hennes förmåga som affärskvinna.)

Gräv djupare

Så har då den estländska regeringskommissionen konstaterat att inget tyder på att det fanns någon militär last på Estonia under olycksnatten.

Det är ingen skräll. Det var förvisso uppseendeväckande att det alls förekommit transporter av militärmateriel på fartyget före förlisningen (även om det knappast rörde sig om något av explosiv natur), men få har trott att det skulle ha något med förlisningen att göra.

Konspirationsteoretiker och bittra anhöriga kommer att fortsätta hävda att den svenska, finska och inte minst den estländska regeringen har något att dölja. Av denna anledning och av rena anständighetsskäl bör en oberoende internationell utredning tillsättas – med en noggrann undersökning av hela vraket. Bara delar av vraket är undersökt, ingen har ens filmat på bildäcket.

Estonia sänktes inte av någon bomb, av CIA eller av någon knarkkartell. Sanningen behöver inte alltid vara så komplicerad. Befälet körde en dåligt underhållen färja (som i hamnstatskontrollen förklarades icke sjövärdig) i alldeles för hög fart i dåligt väder. Men vi vet fortfarande mycket lite om hur Estonia sjönk. Och även den mest nyktre kan fundera över varför de tre regeringarna så hårdnackat motarbetat alla försök att reda ut olyckan. Och varför filmkvaliteten från vraket är så usel när den är knivskarp från ett vrak på fyra kilometers djup i Atlanten.

Som har påpekats tidigare på Moderskeppet kommer Estonia dessutom att förbli en böld i häcken på politikerna om inget görs. Fartyget är vidöppet för både knäppa konspirationsteoretiker och plundrare. Ingen annan än cyniska affärsmän tjänar på en fortsättning av denna tragiska cirkus. Respekten för gravfrid har som bekant en tendens att avta en aning med åren. Det kommer att grävas djupare – frågan är bara vem som sköter grävandet och i vilket syfte.

tisdag, september 20, 2005

Sinne för proportioner ...

Bloggen Motallians är på sitt sätt mycket underhållande. Inte för vad bloggarna skriver - det är den vanliga socialdemokratiska sörjan - utan de primärt icke-socialdemokratiska kommentarerna.

Min favorit hittills är replikväxlingen om den svenska hyresmarknaden. Föga förvånansvärt drogs Bryssel, staden där alla verkar ha någon bekant, upp som exempel på marknadsekonomins överlägsenhet jämfört med planekonomin.

Lena Dahlström hävdade att det var fullt möjligt att hitta hyresrätter även i Stockholm och skrev: "Jag gick in på Stockholms stads bostadsförmedlings hemsida och hittade följande lediga lägenheter idag på morgonen."

Globaljuggler svarade snabbt: "Tja, vad sägs om den här* lägenheten på 35 kvadrat, centralt belägen i Bryssel. Renoverad 2002, på andra våningen. Hyra 320 € i månaden, dvs lite under 3000 kronor.

Låt oss jämföra det med lägenheterna du erbjuder via Bostadssnabben. Till att börja med finns där ingen liten lägenhet och billig lägenhet för ensamstående.
Den billigaste du kan erbjuda har en hyra på 5305 kronor.

Ligger den centralt då, tja det kanske den gör fast i NYNÄSHAMN!"


I Bryssel bestämmer köpare och säljare priset på bostäder. I Stockholm är det politiker som inte ser skillnad på Stockholms innerstad och Nynäshamn som bestämmer priset. Ytterligare kommentarer känns överflödiga ....

* Tyvärr verkar lägenheten i fråga blivit uthyrd och tagits bort från siten.

Uppdatering: Leo Stark påpekade att dagens "sociala bostadspolitik" utgår från att hyran ska utgöra 25% av nettoinkomsten. Lena Dahlström utgår alltså från att den genomsnittlige hyresgästen tjänar 21 000 kronor per månad - efter skatt.

måndag, september 19, 2005

IT-buffeln är tillbaka

Den älskade och hatade IT-buffeln är tillbaka. Ni vet, den där till synes framgångsrike och hårt arbetande datakillen med massor av åsikter om tillståndet i landet.

Nyheten är att nu för tiden är dessa åsiktsjonglörer framgångsrika på riktigt.

Skaparen av Skype, nyblivne miljardären Niklas Zennström, konstaterar i dagens Expressen att svenkarna är lata.

"Det kanske inte funkar så bra när resten av världen jobbar hårt" säger han om att svenska folket går hem prick klockan fem och är ledigt hela sommaren.

Ett så kallat understatement...

Länk

Vem är offer i samhällsnyttokarusellen?

Det har blivit en del debatt på liberala bloggar angående en artikel i DN 8 september. I artikeln framgår nämligen tydligt att "samhället", alltså den maktcentralistiska abstraktion som etatister gärna tillskriver rätt över individen, har större rätt till din bostad än du.

Niclas Hedell är gift men särbo. Hans fru och barn bor i Uppsala, medan han själv pga arbetet måste bo i stockholmsområdet. Men det tycker inte lagstiftaren om och ger, efter utslag i hyresnämnden, hyresvärden rätt att vräka Hedell.

Man kan tycka att det är ett konstigt utslag i ett land där bostad är en mänsklig rättighet. Men kanske är det lika förståeligt som det är konstigt att "samhällsnyttan" går före individen även här - det råder nämligen bostadsbrist i Stockholm till följd av hyres- och byggregleringar.

Här sätts alltså samhällsnytta mot samhällsnytta mot samhällsnytta igen, i en salig röra som heter välfärdsstaten. I det här fallet skapar ingrepp i marknaden brist på bostäder, vilket fått staten att skapa en "rätt" till bostad, som i det här fallet leder till Hedells icke-rätt till bostad i Stockholm eftersom hans maka redan har bostad i Uppsala.

Summa summarum blir effekten av välfärdsstatens enorma samhällsnyttokalkylerande att allt ställs på ända - till enorma kostnader. Men resultatet i det här fallet står inte så långt ifrån saker och tings naturliga ordning: hyresvärdens rätt till sin fastighet. För det är väl ändå självklart att den som äger fastigheten har full rätt till den? Självfallet inte till priset av kontraktsbrott, men vem är det egentligen som är offer i detta virrvarr?

söndag, september 18, 2005

En jäkla soppa

Valet i Tyskland har resulterat i en sällsynt eländig soppa. När Schröder utlyste nyval verkade det uppenbart att CDU skulle vinna och att Angela Merkel skulle bli Tysklands första kvinnliga kansler. Under valrörelsen har försprånget minskat och minskat och just nu verkar det bli i princip dött lopp mellan CDU/CSU och SPD, om inget mirakel inträffar. En katastrofal kampanj av de konservativa, verkar det som.

Tyskland behöver reformer för att få bukt med den höga arbetslösheten och den obefintliga tillväxten. Men det märkliga valresultatet, om det står sig, kommer inte att ge någon sida en tydlig majoritet. Det riskerar att bli pannkaka av allting.

Från en dator i Stockholm är det svårt att förstå hur det tyska folket kan ge Schröder ett sådant stöd när han kapitalt har misslyckats med att minska arbetslösheten och få fart på tillväxten i vad som kallas den europeiska ekonomins motor. ”Fem miljoner arbetslösa! Groteskt spräckta vallöften! Ja, honom ska vi ha!” Schröder verkar, den socialdemokratiska traditionen trogen, ha lyckats skrämma väljarna med att en borgerlig regering kommer att rasera den sociala tryggheten.

Jag drar mig till minnes vad jag läste på en mur i Hamburg för en runt åtta år sedan. ”Kein Führer, kein Ordnung”… ;-)

fredag, september 16, 2005

Jaha, du tänker såååå...

Det har som bekant diskuterats ett tag att bland annat landstingen ska bojkotta hotell som har porr i sitt TV-utbud. Inte för att någon tvingar de stackars landstingsanställda att titta på porren, utan för att den finns som tillval.

Norrbottens läns landsting har nu beslutat att göra en sådan bojkott ”så långt det är möjligt”. Argumentet är intressant. Den etik och moral som avspeglas i porrfilmerna är inte förenlig med landstingets människosyn, heter det. Porren ska bort, säger landstingsrådet Monica Carlsson. Ujejuj.

Detta får mig att titta lite grand på det övriga TV-utbudet. Vad visar andra kanaler en fredagskväll? I SVT1 visas den våldsamma actionthrillern Heat (rekommenderas varmt, för övrigt). Är brutala polismord och grova bankrån förenliga med landstingets etik och moral? Tydligen. Tittar vidare. I Kanal 5 ser vi Daredevil, där en förfärlig Ben Affleck drar på sig läderpaltor och tar lagen i egna händer. Det är förstås möjligt att Monica Carlsson faktiskt gillar Ben Affleck i läder.

Liberalismens dödgrävare

Folkpartiet "liberalernas" senaste utspel går ut på att Jan Björklund vill förbjuda skolor att anställa obehöriga lärare.

Det är imponerande att visa så stort förakt för såväl näringsfriheten, föräldrarnas omdöme och det kommunala självstyret i en och samma artikel. Tron på rektorns förmåga att leda sin skola, föräldrarna möjlighet att bedöma om deras barn får bra utbildning eller kommunalrådets roll som ansvarig för skolan är obefintlig, medan tron på rikspolitikernas förmåga att styra och ställa är obegränsad.

Björklunds "lösning" heter anställningsförbud, fackliga veton och statlig auktorisation av lärare. Låt mig gissa att lärare med formella examina men katastrofala praktiska resultat inte kommer att drabbas av Björklunds sanktioner, inte heller skolor som har 100% behöriga lärare men 50% underkända elever.

Frågan är bara om Folkpartiet fått bra betalt av lärarfacket, eller om de sålt liberalismen och tappat betalningen?

torsdag, september 15, 2005

Inte ens halvfullt

Det är skillnad på hur man väljer att presentera fakta, det gäller inte bara halvfulla/-tomma glas. Smaka exempelvis på följande artikelrubrik hämtad från Aftonbladet: Pappor, nu kan ni få fem månader ledigt! Visst låter det så mycket trevligare än "Pappor, nu tvingas ni vara hemma mot er vilja" eller varför inte "Mammor, nu får ni fem månaders kortare föräldraledighet"?

Man kan ju nämligen misstänka att föräldrar valt den uppdelning på föräldraförsäkringen som de har därför att de vill att en viss förälder skall vara hemma. Därför blir ju effekten just den. En person som vill vara hemma med barn förvägras detta till förmån för en som inte vill.

Men staten (eller för den delen aftonbladets rubriksättare) nöjer sig inte med att bestämma över våra liv. Den vill dessutom att vi skall tycka om att den gör det.

Inget fel att vara hora

Häromdagen drabbade polis och lokalbefolkning i Ronna samman. Tydligen gick det ovanligt vilt till; påstått övervåld från polisen, upprörda känslor och en polisstation som besköts med automatvapen.

I Aftonbladet kan man idag läsa att allt började med att en tjej kallades för hora.

Aftonbladet väljer att fokusera på att tjejen känner sig kränkt. Kerstin Weigl skriver en kolumn i anslutning till nyhetsartikeln som rubriceras ”Inte en enda tjej är värd att kallas hora”.

De killar som kallade tjejen för hora menade säkert inte väl. Att tjejen känner sig kränkt stämmer säkert också. Men jag kan inte instämma i att ”inte en enda tjej är värd att kallas för hora”. Det är ju helt fel. Vissa tjejer är ju horor. Ordet borde inte vara ett skällsord utan en vanlig benämningen på ett yrke. Till skillnad från yrken som exempelvis ”politiker”, ”tulltjänsteman” och ”kronofogde” är det dessutom ett hederligt yrke.

Slagord som ”vägra kallas hora” bottnar i ett förakt mot de ofta utstötta och marginaliserade människor som arbetar som horor. Smaka på följande slagord: ”vägra kallas bög”, ”vägra kallas jude” eller ”vägra kallas neger”. Blir man kränkt av att bli kallad bög, jude eller neger, ja, då säger det en del om vad man är för person.

Får man yrkesbeteckningen ”hora” slängd efter sig, bör man reagera som om man blev kallad för ”ingenjör”, ”skomakare”, ”sjukgymnast” eller någon annan yrkesbeteckning som inte stämmer in på en.

I maktens eleganta salar...

I Region Skåne sparar man i verksamheten - bland annat på utrustning på sjukhusen.

Samtidigt bestämmer sig den röd-gröna majoriteten i regionsstyrelsen att ge sig själva ett nytt sammanträdesrum. För 5,5 miljoner spänn!

Att folk fortfarande betalar skatt är ett mysterium.

Länk

tisdag, september 13, 2005

"All Your Life Are Belong To Us"

Världens kanske äckligaste fenomen (frånsett feminismen) är personer som anser sig ha rätt att stjäla av och bedra andra människor. Som ser sig själva som högre stående, bättre vetande, som ger sig själva rätten att tala för andra människor, veta vad som är bäst för dem och ta viktiga beslut om deras liv över deras huvuden. I kortare ordalag: politiker.

De flesta av oss betalar en stor del av våra hårt hoparbetade inkomster till staten, dvs. till politikerna. I gengäld förväntar vi oss en massa saker i utbyte. I Sverige har tanken på den hänsynsfulla och ansvarstagande staten odlats flitigt av socialdemokraterna i decennier. Idén att staten finns till för att hjälpa, att polisen finns för vår skull, att myndigheter och socialtjänst består av empatiska och duktiga människor som brinner av vilja att bara göra gott har säkerligen genomsyrat mångas föreställningsvärld under årtionden.

Det talas ibland om Sveriges förlorade oskuld, tidpunkten då det oskuldsfulla lilla landet i ett lyckligt litet hörn av världen rycktes upp ur sin skönhetssömn och tvingades hantera samma svåra utmaningar som andra länder. Kanske var det först med Estoniakatastrofen som tusentals direkt berörda människor fick uppleva hur falsk den svenska självbilden alltid har varit. Det mest aktuella exemplet är förstås tsunamikatastrofen där politikers inkompetens drabbade ungefär lika många svenskar som efter Estonias förlisning. Där det blev uppenbart att staten inte alls finns där för oss när det värsta inträffar.

Varje dag drabbas emellertid människor av vårt politiska system, av äregiriga politikers cynism och felprioriteringar. Det är människor som tar ihjäl sig därför att de nekats psykiatrisk vård. Det är anhöriga till mördade och försvunna personer som får fingret av polisen eftersom de saknar resurser att hjälpa. Det är arbetslösa som förnedras och trycks ned i stövelskaften av lekledare på Ams. Det är nyutexaminerade ungdomar som varken får en vettig bostad eller ett jobb därför att politiker vägrar att stimulera företagande och bostadsbyggande.

Samtidigt sitter bekymmerslösa gubbar och gummor i ett stort hus i huvudstaden och tycker att människor får bestämma för mycket själva. Fler lagar, fler inskränkningar, mer kontroll över de jäklarna måste till. Politik har inte gjort människor lyckligare så lösningen måste nog vara… mer politik! Det är som om trollkarlen har börjat tro på sina egna trick. Makt berusar och kan man inte lösa de stora problemen eller se helheten får man skjuta in sig på detaljerna. Skit i alla som tar ihjäl sig, jaga bilister med fartkameror i stället och kräv lag på kundtoaletter i alla mataffärer. Huvudsaken är att makten resulterar i något. En politiker får ju inte visa sig överflödig.

Nu tillåter förvisso systemet att vi vart fjärde år kan välja andra politiker än de som för närvarande bestämmer. Det lite taskiga i sammanhanget är att alla politiker vill bestämma. Över dig och mig. Så vem du röstar på har marginell betydelse i slutändan – your ass belongs to them. Vad vi skulle behöva är politiker som vill avskaffa sig själva.

Mer, inte mindre, nyliberalism är lösningen

Som ni antagligen märkt har USAs gulfkust ännu en gång härjats av orkaner och staden New Orleans ännu en gång hotats av översvämmning. Det ovanliga är att New Orleans denna gång verkligen blev översvämmat.

Diskussionen om varför New Orleans blev översvämmat har sedan följt något av följande spår:

1) George Bush och hans neokonservativa kompisar tvingade fram besparingar på översvämningsskydden kring New Orleans för att finansiera kriget i Irak.

2) Den nyliberala politiken som dominerar USA och delstaten Louisiana har prioriterat skattesänkningar framför infrastruktur som översvämningsskydd.

Som så ofta är frågan felställd. Vad alla borde undra är varför en stad med över halva miljonen innevånare befinner sig under vattenytan, eller varför folk bor i områden som regelbundet drabbas av orkaner och översvämningar.

Anledningen är enkel: de ser ingen anledning att flytta. Så länge inget händer kostar det dem ingenting. Om något till sist händer är det alltid någon annan som betalar*. Bygger du ditt hus vid en erosionsdrabbad strand och huset rasar ner i vattnet? Inga problem – amerikanska staten (det vill säga skattebetalarna) betalar via specialförsäkringaren National Flood Insurance Program. Blir din stad översvämmad? Ingen fara - presidenten kommer snart att rida in åtföljd av miljarder i skattemedel.

Mer om NFIP och kontraproduktiv amerikansk politik kan läsas här.

De som gillar att hata Bush borde notera att det ofta är de mycket rika som kommer i åtnjutande av de statliga subventionerna – det är inte precis pensionerade bilarbetare som bygger miljonstugor i strandkanten utan politiker, kändisar och affärsmän.

Vad USA behöver för att undvika nya katastrofer är mer, inte mindre, nyliberalism. Ta bort de skattefinansierade fallskärmarna! När folk får betala marknadspriset för att bo under vattenytan, i orkankorridorer eller vid Atlantens kust kommer nästa orkan, tsunami eller översvämning inte orsaka något New Orleans, utan i sämsta (eller bästa, beroende på utgångspunkt) fall skölja bort Ted Turners miljonvilla.

Uppdatering: Walter "defending the undefendable" Block, som normalt bor i New Orleans beskriver läget i sin hemstad.



* Skador på människor är faktiskt mycket små i förhållande till de totala kostnaderna, som främst är materiella. Hus kan inte fly från orkaner ...

måndag, september 12, 2005

Riddar Munkhammars upp-och-nervända sköld

Den som följer bloggar som Munkhammar.org saknar sällan något att skriva om. Ibland är det komiskt och ibland behöver Munkhammar – som jag tror menar väl – en del hjälp på traven för att få hem sina poänger. Står man sköld vid sköld med någon är det ju kutym att påpeka när denne håller sin sköld upp-och-ner.

Att han är för låga skatter och mycket frihet (om det inte är EU som står för skatterna och frihetsinskränkningar i alla fall) tvivlar jag inte på. För det finns bra och mindre bra sätt att argumentera för frihet. En metod som är rätt bra är att använda trovärdiga exempel som dessutom är korrekta. Skarvar man som en påstådd storfiskare ger man däremot bara frihetsmotståndarna friläge. En annan mindre bra medtod är att ignorera alternativa förklaringar.

Vill man exempelvis leda i bevis att låga skatter är bra för tillväxten är en mindre bra taktik att lyfta fram att Hong Kong har låga skatter och trots att det är det 11:e (15:e enligt World Facts & Figures) rikaste landet i världen. Det är då alltför lätt att från vänsterhåll påpeka att det 3:e rikaste landet i världen är Norge som inte direkt är känt för sin liberalism utan snarare för att vara den ”sista sovjetstaten”.

Bättre hade varit att lyfta fram att Hong Kong och Tanzania var ungefär på samma välståndsnivå 1950 men att Hong Kong nu – tack vare marknadsekonomi – är det 11:e (15:e) rikaste landet medan Tanzania är det 226:e rikaste landet i världen på grund av sin socialistiska politik. Att lyfta fram någon av de otaliga ekonometriska studier som gjorts rörande sambandet mellan en fri ekonomi och välstånd är annars en stark rekommendation.

söndag, september 11, 2005

Hårdslående Hökmark hugger till

Moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark har skickat ut ett pressmeddelande där han kritiserar Junilistan (ingen tidning har dock ännu plockat upp detta välformulerade och hårdslående alster så Moderskeppet kan därmed säga sig vara först med scoopet).
Bakom det briljanta och välgenomtänkta utspelet kan man dock kunna ana viss desperation, en desperation som sannolikt grundar sig i att Hökmark inte fått vara med i pressen på länge (senast, om man undantar ett namnomnämnande den 27/8 ett referat från partistämman i Aftonbladet, var 24/6 när Hökmark tillsammans med Europaparlamentskollegan Jan Andersson (s) berömmer Tony Blairs agenda för EU. ” Jag hoppas att ni lägger grunden för det ledarskap Europa behöver”, sade Hökmark då)

Den kritiskt lagde skulle dessutom kunna hävda att Hökmarks utspel är smått märkligt eftersom kritiken går up på ”Junilistan utvecklats till ett centralismens parti”, en anklagelse som lätt blir smått Kerryesque med tanke på vilket parti Hökmark själv företräder.

Kritiken är förvisso riktig. Att rösta för centralism är naturligtvis olyckligt. Däremot är det inte med nödvändighet en önskan för mer EU-centralism som ligger bakom varje röst i Europaparlamentet. Ibland är propositionsordningen vriden så att det är två vansinniga förslag som står mot varandra. Det rimliga är då oftast att lägga ner rösten och skriva en röstförklaring men det är inte obegripligt att man låter bli att göra det om man finner frågan oviktig. Under en normal röstsession röstar europarlamentet om hundratals frågor och det går med viss sannolik att hitta någon där man inte hållit tungan rätt i mun.

Vissa frågor är dock tydliga vattendelare. Hade Junilistan röstat för ansvarsfrihet för kommissionen, för 160-miljonerskampanjen-för-upplysning-om-Eurons-fördelar-för-de-okunniga-svenskarna-britterna-och danskarna, eller mot att man skulle ha hört kommissionens ordförande Barosso om hans inblandning i den sk Latsis-skandalen (där den grekiske skeppsredaren fick ett EU-bidrag på 160 miljoner efter att han bjudit Barosso på en kryssning med hans yacht), hade kritiken varit träffande, nu är det mer oklart (i synnerhet som Hökmark själv hamnade på fel sida i dessa symbolfrågor utom när det gäller ansvarsfriheten där han missade voteringen pga att han gått vilse i plenisalen).

Frågan – om huruvida överskott som uppstår i EU:s budget skall automatiskt återbetalas till medlemsländerna - som tas upp i Hökmarks pressmeddelande är ett tydligt sådant oklart fall,
Lars Wohlin (jl) ger dock i sitt nyhetsbrev en förklaring till Junilistans agerande: ”För att kunna möta oförutsedda utgifter inom EU är det helt avgörande att man rymmer en ordentlig flexibilitetsmarginal inom en budget som inte överstiger 1 % av medlemsländernas genomsnittliga BNI. Återförs alla överskott med automatik till medlemsländerna kommer all besparingsvilja att avta och utgiftstaket kommer hela tiden att tangeras, varje oförutsedd utgift hotar då att spräcka budgeten och risken för att den totala utgiftsnivån överstiger 1 % ökar. Växer flexibilitetsmekanismen till en orimlig nivå bör överskotten återbetalas till medlemsländerna. ”

Den som har haft att göra med en anslagsstyrd verksamhet vet att det sker en rusning att köpa prylar strax före årsskiftet, pengar över leder ju till risk för minskade nästa år. Det är inte helt orimligt att Wohlin har rätt i att EU fungerar likadant. Den förmenta felröstningen skulle utifrån detta snarast betraktas som ganska harmlös.

Kritik som gick ut på att det var vansinnigt av Junilistan att rösta för ett ”Europeiskt GPS” hade varit mer relevant men eftersom Hökmark (i likhet med alla andra svenskar) ockås röstade för detta slöseri är det förklarligt att han inte valde att angripa Junilistan för centralism på denna punkt.

Spännande saker

Veronica Palm berättar på sin blogg att hon precis har varit på socialdemokratiska partiets förtroenderåd. Där har man tydligen behandlat ett förslag till internationellt program ”som ska tas av kongressen i höst”.

Eftersom programmet är på ”dryga 30 sidor” (ja, egentligen exakt 40 sidor) går inte Veronica Palm igenom det även om hon menar att det finns en massa att säga. Det finns dock stoff som hon vill uppmärksamma direkt: ”…en spännande sak är själva utgångspunkterna”.

I resten av inlägget får man dock intrycket av att ”utgångspunkterna” faktiskt är två spännande saker:

Den första spännande saken består av i princip följande punkter:

  • Tydligen är ”fokus flyttat från stater till folk”, en enligt Veronica ”viktig perspektiv förändring”.
  • ”Fattigdomen i absoluta tal i världen minskar, samtidigt som fattigdomsklyftan ökar. Orkanen Katrina visar ju tydligt att det finns en grotesk fattigdom i ett av världens rikaste länder.”
  • Veronica förklarar pedagogiskt hur orättvis världen är genom att påpeka att de ”500 rikaste i världen tjänar tillsammans lika mycket som de 416 000 000 fattigaste”.

Hur dessa rafflande ting hänger samman förklarar inte Veronica men orkanen Katrina har tydligen varit behjälplig i undervisningssyfte genom att tydliggöra USA:s groteska fattigdom.

Här är jag lite osäker på vad Veronica menar. Kan det vara så att när en orkan trasar sönder och dränker en stad så blir dess invånare groteskt fattiga och orkanen har då tydligt visat att den groteska fattigdom som den skapat faktiskt existerar?

Som sagt, jag är osäker och jag har ändå läst inlägget flera gånger.

Den andra spännande saken är:

/…/ den djärva rubriken ”En rättvis värld är möjlig”. Den visar att socialdemokratin tror på politiken som medel till förändring också i en globaliserad värld och också när uppgifterna är så stora som att skapa en rättvis värld. Vi vet att det går, och vi vill vara med.

Jag tror att Veronica menar ”titel” istället för ”rubrik”, men det förändrar ju inget i sak. Det är fortfarande lika nervkittlande.

Möjligen påminner ”rubriken” en aning om en annan spännande ”rubrik”. Jag tänker på Attac-boken ”En annan värld är möjlig”. Men kanske var ingen annan spännande rubrik möjlig?

Mest spännande (och glädjande) av allt är att man från sossehåll låter Veronica hållas. Att inte exempelvis hennes man, borgarrådet Roger Mogert, säger: ”Du Veronica, det där med att skriva kanske inte riktigt är din grej…”

lördag, september 10, 2005

Bland feminister, marxister och relativister - eller varför Tina Rosenberg tycker att det är rasism att inte kunna uttala namn

Så har då Feministiskt Initiativ för sjuttielvte gången bestämt sig för att kandidera till riksdagen. Gott så, det kanske en gång för alla visar att dessa feminister inte är annat än marxister som bytt ut klassretoriken mot en ny och mer fräsch könsretorik.

Och det börjar bra. Redan på första dagen som nytt parti på årsstämman har problemen börjat visa sig. Ebba Witt-Brattström har framträtt i TV4 och sågat Tina Rosenberg samtidigt som hon förklarat varför hon hoppat av (fi). Tydligen ställer inte Witt-Brattström upp på slutsatsen att kvinnor som har sex med män är könsförrädare...

Själv kontrar Rosenberg genom storma ut från årsmötet skrikandes "Jävla rasist!" till sextiofyraåriga Maija Savolainen då hon sagt att hon inte kunnat uttala namnet Devrim Mavi. Rosenbergs kommentar till det hela?
Det finns så mycket rasism i den finska gruppen [...]

fredag, september 09, 2005

Hycklarna

Tomtarna i Feministiskt initiativ vill avskaffa det traditionella äktenskapet och ersätta det med en "samlevnadsbalk". Tanken är att hetero- och tvåsamhetsnormen kränker dem som inte är hetero och inte vill leva i ett par utan kanske vara fler än så.

Den tanken är god. Alla myndiga människor bör naturligtvis få leva med vilka och hur många de vill. Tiina Rosenberg i Fi blir alldeles till sig i trosorna:

”Begär och kärlek! Du vet oj, oj, oj, när vi snackar känslor, det kan ingen lagstiftning komma åt.”

Måste väl ses som ett politiskt misslyckande?

Poängen är att de i vanlig ordning inte menar vad de säger. Rosenberg fortsätter nämligen med att säga att "man kan ju inte i ett fritt land lägga sig i vilka som personer väljer att ha sex med." Inte? Antingen förespråkar hon ett avskaffande av sexköpslagen eller så hycklar hon hysteriskt. Vi går på den senare linjen. För när det kommer till män som vill leva med flera hustrur sätter Fi ned foten. "En man som lever med åtta kvinnor i en patriarkal struktur ... är ju inte det vi är ute efter." sammanfattar Rosenberg. Hans Scheike ligger illa till.

Hur svårt kan det vara att som politiker säga en sak och samtidigt mena det?

Våldsromantik hos könskrigarna - igen

"Jag hatar dig /.../ "Jag ska slita dig i stycken"

Radical Cheerleaders gav i eftermiddag exempel på sin syn på män, under sitt framträdande på feministiskt initiativs årsmöte.

"Underhållning", slår Schyman försiktigt skrattande ifrån sig i tevenyheterna, "det där är förstås inga feministiska paroller".

Och så vänder vi på det, naturligtvis, i jämställdhetens namn:

Radical Lumberjacks ger på folkpartiets landsmöte exempel på sin syn på kvinnor: "Jag hatar dig /.../ Jag ska slita dig i stycken"

"Underhållning", slår Leijonborg försiktigt skrattande ifrån sig, "det där är förstås inga liberala paroller".

Och knappt en enda feminist skulle studsa till.

Eller?

torsdag, september 08, 2005

Keep it in the family

I dag utsåg Göran Persson sin kusin till generaldirektör för Arbetslivsinstitutet.

Och samma dag får vi veta att Persson såg till att förrätta byggsamrådet (där bygget av firma Persson-Steens herrgård skulle diskuteras) med kommunens byggnadsinspektör under en lunch i residenset i Harpsund. För säkerhets skull hade Persson också med sig sin bror som sakkunnig, Bengt Persson, vars byggfirma skall bygga herrgården. Två veckor senare fick Persson besked från kommunen om att bygget kan starta.

Hand upp, alla som känner någon som bjuckat kommunens folk på lunch strax innan ett bygge skall beviljas.

Kinesiska diktaturen kritiserar Bush

Så har då ytterliggare kritik kommit mot Bush, denna gång från den statskontrollerade kinesiska tidningen People's daily. People's daily är det ledande nyhetsorganet för det kommunistiska partiet och ger oss många sköna citat:
In the face of the hurricane, Americans accepted the challenge but failed to beat it off. This is really a shame on the United States.
[...]
New Orleans has become Baghdad,
[...]
In fact, it revealed the fragility of American society, as well as despair and disorder in a state of anarchy.
Som taget ur vilken artikel som helst skriven av SvD:s Karin Henriksson. Svenska media är i gott sällskap!

Diskursiv mystifiering

I en färghandel så ska enligt reglerna alla färgburkar vara märkta med blindskrift. Då denna regel bidrar till Sveriges dåliga företagsklimat är Johnny Munkhammar inte sen att berätta för världen om missförhållandet på sin blogg. Här och här.

Folk har enligt Johnny hört av sig till honom och undrat ”om något så knäppt kan vara sant”. Klart att de undrar, idén låter ju onekligen knäpp.

Men lyckligtvis är inte verkligheten lika knäpp som idén Johnny producerat.

1) Den ”blindskrift” som Johnny berättar om är ingen ”skrift” utan en taktil varningsmärkning i form av en triangel. Hur denna triangel ser ut kan man se här.

Man kan tycka att felet är harmlöst och eftersom jag är en välvillig person kan vi säga att triangeln är ”skrift”. Men varför vill inte Johnny berätta att ”skriften” utgörs av en triangel? Han har här på Moderskeppet blivit upplyst om detta och han har läst och faktiskt bemödat sig med att kommentera inlägget.

De personer som läser Johnnys båda inlägg tänker sannolikt inte på varningstrianglar utan på punktskrift (som är det man brukar beteckna som blindskrift). Reglerna framstår då som mer idiotiska än de verkligen är och det vill tydligen Johnny att de ska göra.

2. Johnny påstår att samtliga färgburkar ska vara märkta med ”blindskriften”. Det stämmer inte heller. Till och med enligt den artikel som Johnny länkar till nämns detta, men en sådan struntsak får tydligen inte förstöra en god historia. Där står:

…en del färgburkar ska ha så kallad taktil varningsmärkning så att blinda ska kunna känna varningen.

Märkningen återfinns för övrigt inte bara på vissa färgburkar utan även andra hälsofarliga kemiska produkter, exempelvis T-Röd.

Eftersom Johnny (liksom jag själv) är kritisk mot klåfingriga byråkrater och onödiga regler som förpestar företagsklimatet så utmålar han förhållandena som värre än de faktiskt är. Det är dumt eftersom han då sänker sin egen trovärdighet. Då jag och Johnny står "sköld vid sköld" så tycker jag det är bättre ju högre trovärdighet han har.

tisdag, september 06, 2005

Mobbad för sitt yrkesval

Utvikningsmodellen och dokusåpadeltagaren Linda Rosing berättar i Expressen idag att hon avser att sluta vika ut sig. Anledningen är att utviken (som Expressen av någon anledning kallar ”skandalbilderna”) har fått otrevliga bieffekter. Bland annat så vill hennes dotter inte träffa henne.

Det är förståeligt att man av flera skäl inte vill fortsätta att vika ut sig i hennes situation. Men felet ligger inte hos Linda Rosing själv. Det här är nämligen ett exempel på mobbing. Ett exempel på intolerans.

I artikeln så finner man ingenting felaktigt i Linda Rosings beteende. Hon har visat upp sig och låtit sig fotas lättklädd. So what?

Problemet ligger hos dem som pratar skit om och mobbar personer som gör annorlunda och politiskt inkorrekta livsval som att vika ut sig. Att hennes dotter inte vill umgås med henne beror sannolikt på att dottern har blivit pikad och retad av intoleranta personer i sin omgivning.

Linda Rosing säger:

Jag ska föreläsa för tjejer om det här med utvik och visa kändislivets baksida. Det är så mycket falskhet. Jag tänker säga sanningen och vara en bra förebild. Det är sånt jag vill göra, jag vill vara seriös och betala skatt.

Bra att Linda Rosing vill vara en bra förebild. Det bör alla sträva efter. Ett tips till henne är att vara detta genom att säga att det är helt ok vara med i en dokusåpa, att skönhetsoperera sig och att vika ut sig. Hon kan också säga att det är helt ok att låta bli att göra dessa saker.

Sedan är man ju faktiskt en bättre förebild om man INTE betalar skatt.

Dagens pressmeddelande från FF

Pressmeddelande från Frihetsfronten.

GE OSS BÅDE FLYKTINGAMNESTI OCH SÄNKT SPRITSKATT!

"Den här veckan kan Sverige bli ett friare, mjukare och gladare land. Om regeringen och stödpartierna bara offrar sin prestige - då kan budgetförhandlingarna landa i att vi får så väl flyktingamnesti som sänkt spritskatt." Detta säger Frihetsfrontens ordförande Henrik Alexandersson.

"Spritskatten är ett praktexempel på hur staten försöker styra människors beteende - istället för att ge dem ansvar. På så sätt gör man kuvade undersåtar av fria medborgare."

"En flyktingamnesti skulle vara en markering av att man sätter människovärdet över byråkratin. Naturligtvis bör människor få bo var de vill, så länge de inte skadar andra eller ligger andra till last."

"Men vi skall inte hoppas på för mycket. Istället för att gå varandra till mötes, kommer budgetförhandlarna förmodligen att kasta två bra förslag i papperskorgen. Prestigen är för stor. Man kommer att offra, hellre än att ge. Detta visar hur förhållandet mellan regeringen och dess stödpartier, bakom fasaden, brister så väl i förtroende som god vilja."

måndag, september 05, 2005

Ättling till plantageägare?

Gunnar Fredriksson skriver i Aftonbladet om naturkatastrofen New Orleans och kritiserar USA och dess nuvarande administration. Bland annat skriver han att det är ättlingar till politiker och plantageägare i södern som var starkast emot att avskaffa slaveriet på 1800-talet som idag styr USA. Jag undrar från vilken plantageägare Condoleezza Rice härstammar.

Disclaimer:
Det kan vara så att någon av Condoleezza Rices släktingar på 1800-talet blev våldtagen av en plantageägare och blev gravid. Då är Condoleezza Rice ättling till en plantageägare.

En annorlunda strategi

Feministiskt initiativs årsmöte kanske inte kommer att vara öppet för pressen. Att vara feminist är nämligen, enligt Fi, ”kontroversiellt”. Vissa medlemmar vill därför inte öppet visa att de är feminister av rädsla för ”konsekvenser både i yrkeslivet och privatlivet”. Det ska bli väldigt spännande att se hur den strategin fungerar i ett riksdagsval.

söndag, september 04, 2005

Precis som förut

Ganska precis ett år kvar till valet. Partiledardebatt. Alliansen trängs vid ett bord, regeringskartellen vid ett annat. Let’s get ready to rumble. Eller?

Nja, det blev stundom inte mycket till batalj eftersom partiledarna valde att prata förbi varandra. Mest bortkommen verkade den stackars kommunistledaren, kanske drömmandes om sitt gamla fina jobb på SJ.

Det som förvånade var att vänsterpartierna inte tog chansen att presentera en gemensam plattform eller ett enda gemensamt förslag för att kontra den eniga alliansen. Förklaringen är förstås enkel: de är inte tillräckligt överens. Men att de inte ens gjorde ett desperat försök att framstå som eniga var svagt.

Persson slog arrogansrekord genom att leende vandra omkring när Maud Olofsson talade. Vissa saker förändras aldrig.

Enligt en synnerligen begränsad snabbundersökning var det de borgerliga som "vann" debatten. Inte mycket att orda om. Det börjar bli att svårare för socialdemokraterna att ruska av sig motgångarna. De måste början gräva djupt i idélådan snart.

Bäst i vänsterhörnet var nog förresten Maria Wetterstrand – frågan är bara vem som bryr sig. Kvinnan är ju spritt språngande galen.

Var inte så jävla korkade!

Den svenska pesten riskerar att sprida sig till Danmark. Sexköpslagen, alltså. Socialistisk Folkparti vill följa det svenska exemplet och förbjuda köp av sexuella tjänster. Detta för att ”bekämpa sexhandeln”. Som vanligt låter man gränsen mellan prostitution och trafficking, dvs. organiserad människohandel, vara medvetet diffus – som om det hängde ihop eller rent av var samma sak!

Ett (fantastiskt) argument för ett förbud är att de prostituerade ”riskerar att mista förmågan att någonsin leva i en normal parrelation.” Hick!

Återstår att se om andra danska partier nappar på idiotin. I den förbaskade jämställdhetens anda är det inte alls omöjligt.

Wallström är tillbaka!

Vi är många som gått i spänd förväntan inför att den alltid väldoftande och välsignade kommissionären för sanning och samförstånd skall komma tillbaka. Nu är hon åter efter ett 2 månaders uppehåll från bloggandet. Hennes come-back-inlägg behandlar bland annat de tusentals ton textilvaror som ligger i tullmagasin runt om i Europa. Om detta skriver Wallström:

"The Commission is trying to find a practical way to deal with the problem and to unblock the goods as soon as possible seems like a sensible solution in the interest of European consumers as well."

Vad Wallström verkar ha missat - eller ignorerar - är att det är kommissionen som är orsaken till att textilvarorna inte får föras in i EU. Problemet är att EU nyligen infört kvoter för import av textilier från Kina.
Lösningen är inte mer komplicerad än dem. Då existerar inte problemet längre.

Hedh är relativt bra

Europaparlamentarikern Anna Hedh (s) har – i till stor del beroende på hennes underhållande kommunikationsstil och språkbehandling – fått en del uppmärksamhet på Moderskeppet (se exempelvis här).
Läser man hennes blog kan man få intrycket att Hedh inte är den skarpaste kniven i lådan. Nog måste de övriga svenska Europaparlamentarikerna vara bättre företrädare för oss än Hedh? Inte så säkert. Rankar man de svenska representanterna i Europaparlamentet utifrån ett nyliberalt perspektiv, dvs ser till hur nära en ideal nyliberal position de röstat (både när det gäller att säga nej till dumheter och – inom de legitima områdena för internationellt samarbete – sagt jag till hyggliga saker) hamnar Hedh riktigt högt upp. Mycket beroende på att hon hamnar rätt i demokrati och maktfrågor.

Sämst i Europaparlamentet är utan tvekan de båda kvinnor, Lena Ek och Maria Carlshamre, som representerar Centern och Folkpartiet. För dem finns i princip inget som EU inte bör syssla med. (Ek var exempelvis den enda svensk som röstade för att behålla de EU-regler som möjliggjorde för politiker att få ersättning för flygresor som aldrig ägt rum).

Bäst utifrån ett nyliberalt perspektiv är utan tvekan Nils Lundgren från Junilistan följd av Lars Wohlin (som kommer från samma parti men inte är en lika flitig röstare) och Helene Goudin (dito). Den senare har trots sina vänsteråsikter lyckats trycka på rätt knapp i voteringarna förhållandevis ofta. Efter henne kommer dock Hedh som särskilt i frågor om EU:s maktbefogenheter gjort bra ifrån sig. Femteplatsen knips av miljöpartiets Carl Schlyter.

I en artikel i (numera nedlagda) Svensk Tidskrift skrev Margareta Af Ugglas inför valet 2004 att Moderaterna var de mest EPP-lojala i Europaparlamentet och att Moderaterna och Socialdemokraterna sällan röstade olika när det gällde frågor av betydelse. I en viktig fråga kan man dock se avvikelser. Timbro undersökte hur parlamentarikerna röstat i frihandelsfrågor under den förra mandatperioden 1999-2005 och fann att socialdemokraterna var de som var mest frihandelsvänliga. Här får övriga svenskar från riksdagspartierna stå i skamvrån.
Att M och KD ofta följer den tydligt antiliberala EPP-linjen placerar dem i botten men före Carlshamre och Ek, men efter socialdemokraterna. Vänsterpartisterna hamnar i syn tur före s.
Med tanke på de stora skillnaderna mellan många parlamentariker torde listan vara okontroversiell, det enda som möjligen kan diskuteras är den inbördes rankingen av moderaterna och socialdemokraterna (med undantaget att Jan Andersson (s) hamnar sist av s-politikerna).

1. Nils Lundgren (jl)
2. Lars Wohlin (jl)
3. Helene Goudin (jl)
4. Anna Hedh (s)
5. Carl Schlyter (mp)
6. Jonas Sjöstedt (v)
7. Eva-Britt Svensson (v)
8. Åsa Westlund (s)
9. Ewa Hedqvist-Petersen (s)
10. Inger Segelström (s)
11. Jan Andersson (s)
12. Christofer Fjellner (m)
13. Anna Ibrisagic (m)
14. Gunnar Hökmark (m)
15. Charlotte Cederskiöld (m)
16. Cecilia Malmström (fp)
17. Anders Wiljkman (kd)
18. Maria Carlshamre (fp)
19. Lena Ek (c)

fredag, september 02, 2005

Stå rakt i ledet, barn

Det tävlas om att vilja ha mest ordning och reda i skolan. Ibrahim Baylan, nya moderaterna och folkpartiet försöker alla trumfa över varandra med förslag om mer disciplin, raka led och mer betyg. Som något mer liberalt sinnad är det dock svårt att inte undra vart tanken om att barn är olika försvann. För tio år sedan skulle alla ha det mysigt och kramas i skolan, idag skall alla stå i raka led och betygsättas. Båda varianterna funkar säkert utmärkt för några ungar men desto sämre för andra. Varför inte lämna sådana frågor till skolorna och föräldrar som trots allt träffar barnen och därmed borde ha lite bättre koll än klåfingriga politiker på röstvärvarhumör?

Men det är klart, om barnen fick lära sig på ett sätt som passade dem kanske de rentav skulle lära sig tillräckligt mycket för att börja anse sig veta bättre än politikerna. Den mardrömmen vill nog både Baylan och Reinfeldt slippa.

torsdag, september 01, 2005

Arnold, Stina och Annika

Igår kväll sände SVT Stina Dabrowski Lundbergs intervju med Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger. (Intervjun kommenteras på ett bra sätt hos I Chydenius fotspår.)

I intervjun berördes brottslingen Annika Östberg som sedan många år sitter i fängelse i Kalifornien. Stina undrade om det inte var dags att lämna ut henne. Arnold tyckte inte det.

Undertonen i Stinas fråga gick inte att ta miste på: ”Dumma amerikaner som vägrar släppa iväg vår Annika.”

Den svenska opinionen i fallet Annika Östberg är lite märklig. Hon ska prompt tillbaka till Sverige. Det är väldigt orättvist att hon sitter fängslad i Kalifornien. Förmodligen är hon egentligen helt oskyldig. Att hon medverkat till två mord har nästan glömts bort.

Om hon nu blev utlämnad till Sverige så skulle hon få avtjäna straffet här. Hon skulle alltså fortfarande vara inlåst. Skillnaden är att svenska staten, och inte den amerikanska, skulle få betala för det. Verkligen något att kämpa för.

Runt om i världen finns det en mängd oskyldiga personer fängslade. De är bland annat fängslade för att de arbetat för demokrati, för att de är homosexuella eller för att de varit med i ”fel” organisationer. Det är märkligt att notera det svenska engagemanget för Annika Östberg som faktiskt är en verklig brottsling som INTE är oskyldigt dömd. Beror det på att hon blond, blåögd och talar svenska?