Att inte ta seden dit man kommer – eller, allt är politik

I Linköping hålls varje år bal för avgångsstudenterna på stadens gymnasieskolor, balen är frivillig att vara med på och ligger utanför skoltid. Syftet är inte bara att skapa en festlig tillställning och det bjuds (nåja – de som är med får betala själva) på trerätters middag och uppvisningsdans i frack och långkänning, utan också lära ut lite vett och etikett. Trots att evenemanget tar mycket tid – för att få vara med måste man nämligen vara med på dansövningar i exempelvis wienervals är det populärt. I dagens samhälle ges normalt få tillfällen till sådana aktiviteter, i alla fall inte för de yngre.

Alla är dock inte nöjda med tingens ordning. Två flator tyckte att arrangemanget var rätt plats för en manifestation for deras sexuella läggning och krävde att få dansa med varandra under uppvisningsdansen. Arrangörerna och de andra deltagarna var dock inte lika förstjusta över försöket att göra politik av festen och bad dem följa reglerna. Efter ett yttrande fån HomO tvingades Linköping kommun ålägga den berörda gymnasieskolan – Anders Ljungstedts Gymnasium (känd som ”Ljunkan” för dem som är från Linköping) att låta flatorna vara med – på flatornas villkor.
Detta väcker en rad frågor
1. Tror någon att flatornas tilltag kommer att öka toleransen mot homosexuella?
2. Är det rimligt att en statlig myndighet som HomO lägger sig i vad skolelever gör utanför skolan (om ens någon gång)?
3. Borde det inte ingå i vett-och-ettikettundervisningen att man bör ta seden dit man kommer och undvika att göra politiska manifestationer av fester där man är gäst?