Ny bok ger klargörande om europaparlamentariker
I ett tidigare inlägg konstaterades att de borgerliga svenska Europpaparlamentarikerna ofta röstar för de minst nyliberala alternativen i Europaparlamentet. I samband med detta efterlystes en sammanställning av hur de svenska representanterna röstat. Nu har det kommit en sådan. Junilistetjänstemannen Jan Å Johansson har i boken "Med kluven tunga 2" gått igenom hur man röstat sedan valet 2004. Johansson gör trots sin partihatt ingen värdering om vad som skulle ha varit det bästa alternativet utan det får man göra själv.
När parlamentet röstade om kommissionens förslag om att förlänga kvoterna för potatisstärkelse med två år kunde man antingen rösta på det eller på EPP-gruppens motförslag att förlänga handelshindret med fyra år, eller lägga ner sin röst (och möjligen skriva en röstförklaring varför). Gillar man kvoter skulle man då röstat för fyraårsförlängningen (det gjorde exempelvis Hökmark och Fjellner , båda (m) ) medan frihandelsanhängaren rimligen hade lagt ner sin röst och skrivit en röstförklaring (möjligen hade denne likt de svenska socialdemokraterna röstat för det mindre dåliga kommissionsförslaget).
I det tidigare inlägget på Moderskeppet konstaterades också att det var svårt att avgöra vem av de moderata ledamöterna som vars sämst. På den frågan ger Johanssons bok ett tydligt svar. Sämst är Ibrisagic som nästan genomgående röstar som den kristdemokratiska gruppen.
posted by Captain Euro @ 08:23
2 comments
2 Comments:
Borde man inte vikta voteringsresultaten på något sätt?
Att inte vilja ge medlemsstaterna de pengar tillbaka som blir över i EU förefaller, på något sätt, värre än att rösta fel om potatisstärkelse.
Att ge en halv miljard till marknadsföring av tulpanlökar och olivolja känns också som ett stort principiellt klavertramp. Liksom att lägga sig i hur många kejsarsnitt som bör utföras.
Detta för att nu bara ta ett par exempel på när det enligt egen utsago mest EU-kritiska partiet, Junilistan, har röstat uppåt väggarna.
I DN i går sade Junilistans ledare, Nils Lundgren "Ibland hamar man i att man gör en kompromiss. (...) Så ser politik ut ibland."
Jag tror att det gäller alla någorlunda EU-kritiska ledamöter i EU-parlamentet. Tyvärr. De får välja sina strider.
Det enda som kan ändra något är förmodligen om man lyckas påverka någon av de stora partigrupperna att börja skärpa till sig...
1. Man kan givetvis vikta hur man vill, poängen med Johanssons bok är att han inte gör det.
2. I fråga om att inte ge tillbaka överskott till medlemsländerna direkt var det tydligt att det var Hökmark som var ute och cyklade. Se tidigare inlägg på moderskeppet. http://moderskeppet.blogspot.com/2005/09/hrdsl ende-hkmark-hugger-till.html
Skulle alla överskott direkt lämnas tillbaka skulle det aldrig bli några överskott - det vet alla som haft med anslagsstyrd verksamhet att göra.
3. Den enda fråga som parlamentet har något reellt inflytande i (som tur är) är godkännandet av komissionen och ansvarsfrihetsfrågan. Det är nog där man skall göra värderingen. De som gav ansvarsfrihet till kommissionen trots att revisorerna inte kunnat granska räkenskaperna på tio år borde ha livstids utvisning från politiken.
4. Junilistan är för EU och kvalificerar sig därmed inte som det mest EU-kritiska partiet. Både mp och v skulle jag direkt klassa som mer EU-kritiska.
5. Sannolikheten att någon av de stora partigrupperna, sossegruppen eller den krisdemokratiska, skulle skärpa sig är nog obefintlig. Det var inte för inte somm EPP-ordföranden Pöttinger sade "Man får aldrig, jag menar aldrig, vara mot integrationen".
Skicka en kommentar
<< Home