Hedh är relativt bra

Europaparlamentarikern Anna Hedh (s) har – i till stor del beroende på hennes underhållande kommunikationsstil och språkbehandling – fått en del uppmärksamhet på Moderskeppet (se exempelvis här).
Läser man hennes blog kan man få intrycket att Hedh inte är den skarpaste kniven i lådan. Nog måste de övriga svenska Europaparlamentarikerna vara bättre företrädare för oss än Hedh? Inte så säkert. Rankar man de svenska representanterna i Europaparlamentet utifrån ett nyliberalt perspektiv, dvs ser till hur nära en ideal nyliberal position de röstat (både när det gäller att säga nej till dumheter och – inom de legitima områdena för internationellt samarbete – sagt jag till hyggliga saker) hamnar Hedh riktigt högt upp. Mycket beroende på att hon hamnar rätt i demokrati och maktfrågor.

Sämst i Europaparlamentet är utan tvekan de båda kvinnor, Lena Ek och Maria Carlshamre, som representerar Centern och Folkpartiet. För dem finns i princip inget som EU inte bör syssla med. (Ek var exempelvis den enda svensk som röstade för att behålla de EU-regler som möjliggjorde för politiker att få ersättning för flygresor som aldrig ägt rum).

Bäst utifrån ett nyliberalt perspektiv är utan tvekan Nils Lundgren från Junilistan följd av Lars Wohlin (som kommer från samma parti men inte är en lika flitig röstare) och Helene Goudin (dito). Den senare har trots sina vänsteråsikter lyckats trycka på rätt knapp i voteringarna förhållandevis ofta. Efter henne kommer dock Hedh som särskilt i frågor om EU:s maktbefogenheter gjort bra ifrån sig. Femteplatsen knips av miljöpartiets Carl Schlyter.

I en artikel i (numera nedlagda) Svensk Tidskrift skrev Margareta Af Ugglas inför valet 2004 att Moderaterna var de mest EPP-lojala i Europaparlamentet och att Moderaterna och Socialdemokraterna sällan röstade olika när det gällde frågor av betydelse. I en viktig fråga kan man dock se avvikelser. Timbro undersökte hur parlamentarikerna röstat i frihandelsfrågor under den förra mandatperioden 1999-2005 och fann att socialdemokraterna var de som var mest frihandelsvänliga. Här får övriga svenskar från riksdagspartierna stå i skamvrån.
Att M och KD ofta följer den tydligt antiliberala EPP-linjen placerar dem i botten men före Carlshamre och Ek, men efter socialdemokraterna. Vänsterpartisterna hamnar i syn tur före s.
Med tanke på de stora skillnaderna mellan många parlamentariker torde listan vara okontroversiell, det enda som möjligen kan diskuteras är den inbördes rankingen av moderaterna och socialdemokraterna (med undantaget att Jan Andersson (s) hamnar sist av s-politikerna).

1. Nils Lundgren (jl)
2. Lars Wohlin (jl)
3. Helene Goudin (jl)
4. Anna Hedh (s)
5. Carl Schlyter (mp)
6. Jonas Sjöstedt (v)
7. Eva-Britt Svensson (v)
8. Åsa Westlund (s)
9. Ewa Hedqvist-Petersen (s)
10. Inger Segelström (s)
11. Jan Andersson (s)
12. Christofer Fjellner (m)
13. Anna Ibrisagic (m)
14. Gunnar Hökmark (m)
15. Charlotte Cederskiöld (m)
16. Cecilia Malmström (fp)
17. Anders Wiljkman (kd)
18. Maria Carlshamre (fp)
19. Lena Ek (c)