Diskursiv mystifiering

I en färghandel så ska enligt reglerna alla färgburkar vara märkta med blindskrift. Då denna regel bidrar till Sveriges dåliga företagsklimat är Johnny Munkhammar inte sen att berätta för världen om missförhållandet på sin blogg. Här och här.

Folk har enligt Johnny hört av sig till honom och undrat ”om något så knäppt kan vara sant”. Klart att de undrar, idén låter ju onekligen knäpp.

Men lyckligtvis är inte verkligheten lika knäpp som idén Johnny producerat.

1) Den ”blindskrift” som Johnny berättar om är ingen ”skrift” utan en taktil varningsmärkning i form av en triangel. Hur denna triangel ser ut kan man se här.

Man kan tycka att felet är harmlöst och eftersom jag är en välvillig person kan vi säga att triangeln är ”skrift”. Men varför vill inte Johnny berätta att ”skriften” utgörs av en triangel? Han har här på Moderskeppet blivit upplyst om detta och han har läst och faktiskt bemödat sig med att kommentera inlägget.

De personer som läser Johnnys båda inlägg tänker sannolikt inte på varningstrianglar utan på punktskrift (som är det man brukar beteckna som blindskrift). Reglerna framstår då som mer idiotiska än de verkligen är och det vill tydligen Johnny att de ska göra.

2. Johnny påstår att samtliga färgburkar ska vara märkta med ”blindskriften”. Det stämmer inte heller. Till och med enligt den artikel som Johnny länkar till nämns detta, men en sådan struntsak får tydligen inte förstöra en god historia. Där står:

…en del färgburkar ska ha så kallad taktil varningsmärkning så att blinda ska kunna känna varningen.

Märkningen återfinns för övrigt inte bara på vissa färgburkar utan även andra hälsofarliga kemiska produkter, exempelvis T-Röd.

Eftersom Johnny (liksom jag själv) är kritisk mot klåfingriga byråkrater och onödiga regler som förpestar företagsklimatet så utmålar han förhållandena som värre än de faktiskt är. Det är dumt eftersom han då sänker sin egen trovärdighet. Då jag och Johnny står "sköld vid sköld" så tycker jag det är bättre ju högre trovärdighet han har.