onsdag, augusti 31, 2005

På med Che Guevara-tröjan!

Det är lika bra att erkänna det: vänstern har den ikon som är mest rock’n’roll. Terroristen Che Guevara har som symbol betydligt mer lyskraft en någon annan politisk figur. I synnerhet tänker jag på det berömda foto som den kubanska fotografen Alberto Korda tog av Che. Ja, alla vet ju hur det ser ut.

Många liberaler förfasas över att vänsterungdomar klär sig i t-shirtar med Ches motiv. Det anses smaklöst och respektlöst mot kommunismens offer.

Läs gärna Aaron Israelsons artikel från Smedjan där Ches eventuella helgongloria definitivt placeras på sned. Problemet att ungdomar bär hans bild på t-shirtar berörs också. Sofia Nerbrand har också på ledarplats i Svenska Dagbladet för några månader sedan behandlat detta ämne. (Den artikeln finns tyvärr inte på nätet men hon snuddar vid ämnet både här och här.)

I ingressen till Israelsons artikel anges tonen: ”Men den kubanske revolutionären är inget gott föredöme för ungdomen.” Förutom att visa hur god och fin man är så bottnar givetvis detta förhållningssätt i en liberal avundsjuka över att vänstern har en ikon som ser så pass mycket mer cool ut än någon vi har.

Jag har flera gånger hört liberaler lätt desperat föreslå att man borde trycka upp liknande t-shirtar med liberala hjältar. Planka vänsterkonceptet rakt av helt enkelt.

”Kan man inte trycka upp en t-shirt med en stiliserad bild av Ayn Rand? I samma stil som Che-t-shirten, typ. Ja, kanske med Thatcher eller Hayek också. Det vore väl fräckt?”

Jag har också sett några sådana t-shirtar. Stilmässigt har de i bästa fall varit lite lustiga.

(I sammanhanget bör också sägas att inte bara liberaler lider av Che-komplex. Även den bruna vänstern är på jakt efter ett lika tufft tröjtryck som den röda vänstern har. I ivern att finna ett sådant har nassarna bland annat valt att trycka upp t-shirtar med tryck föreställande den bisarre och obskyre rumänske fascisten Corneliu Zelea Codreanu.)

Den liberala hållningen påminner lite om föräldrarna som låter sig provoceras av sitt tonåriga barns klädsel. Ju mer föräldrarna förfäras desto nöjdare blir ungen. Föräldrarna hittar då på ett positivt alternativ som ska utgöra substitut men detta döms givetvis ut som oerhört töntigt av barnet. Oftast med all rätt.

Det finns ett alternativt – och i mitt tycke bättre – förhållningssätt till det här skitnödiga liberala tjatandet om vänsterns t-shirtar. Helt enkelt att sätta på sig en själv.

Skulle fler börja bära Che Guevaras motiv vore mycket vunnet. Motivet skulle förlora sin laddning, betraktas som mindre rebelliskt och bli mainstream och tråkigt. Få saker skulle reta vänstern mer. Tendenser åt det hållet har jag redan upptäckt. Vänsterungdomar som gnäller om att Che Guevara kommersialiserats och att kapitalister tjänar pengar på honom är musik för mina öron.

Jag träffade nyligen en vänstertjej. Hon uppvisade både förvåning och irritation över att nyliberaler sjunger de gamla progglåtarna som vänstern sjöng på 70-talet.

”Jag tycker att ni ska sluta sjunga våra sånger. Ni får väl hitta på egna,” sa hon indignerat.

Om jag bär en Che Guevara-t-shirt betyder det inte att jag förespråkar kommunism eller massmord. Det var nog få personer med koll som trodde att Sid Vicious i Sex Pistols verkligen var nazist för att han uppträdde med ett hakkors på t-shirten.

Om jag bär Che Guevaras motiv så förlorar ikonen i betydelse. Den reduceras till kitch. Den hädas.

Och säga vad man vill om Che Guevara, han ser ballare ut än Ayn Rand.

Kopian eller originalet

Moderaterna har i allt högre grad sossat till sin politik. Det har Fredrik Reinfeldt sett till. Enligt strategin så bör man bli så lik socialdemokraterna som möjligt för att kunna attrahera väljare. Få kommer nämligen att rösta på otäcka mörkermän som ”de gamla moderaterna”. Alltför dramatiska sänkningar av skatter och ersättningsnivåer kommer att skrämma bort väljare. Därför ska man inte sänka skatter och ersättningsnivåer så mycket. Verkligen listigt. Man lägger sig så nära socialdemokraterna att man praktiskt taget blir socialdemokrater.

”He he, nu ska vi se hur lätt det blir för sossarna att kritisera oss…” Socialdemokraterna har dock fortsatt att kritisera moderaterna.

Är någon förvånad? Socialdemokrater kommer alltid att kritisera moderaterna för att de hotar välfärden. Detta gäller nästan oavsett vad moderaterna gör.

Just nu har man riktat in sin energi på den föreslagna sänkningen i socialförsäkringens ersättningsnivå. En sänkning från 80 till 75 procent. Från socialdemokratiskt håll kommer denna blygsamma sänkning utmålas som ett enormt hot. Man kommer att ta i så att man nästan spräcker livstycket för att förklara hur moderaterna på detta vis vill riva ner folkhemmet. Sannolikt hade de inte kunnat skrika högre även om moderaterna hade förslagit en sänkning till 65 procent. Eller ännu mer.

I än högre grad gäller detta resonemang föreslagna skattesänkningar. Moderaternas skattesänkarambitioner verkar ha avtagit. Det hade den inte behövt göra. Få har nämligen någon egentlig uppfattning om hur mycket 30, 40 eller 50 miljarder är. Det är abstrakta siffror för de flesta. Föreslår moderaterna en skattesänkning på 30 miljarder kommer socialdemokraterna alltid att utmåla detta som ett fruktansvärt dråpslag mot välfärdsstaten. De kommer inte att kunna vråla kraftigare även om förslaget ligger på 60 miljarder. Eller för den delen 100 miljarder.

Att sänkningar och slopanden av både ersättningsnivåer och skatter är något önskvärt och positivt i sig, är en syn som till stor del försvunnit. Moderaterna borde se som sin pedagogiska uppgift att tala om detta för väljarna men väljer att låta bli.

Under den TV-sända debatten mellan Fredrik Reinfeldt och statsminister Göran Persson fick de båda frågan om de var feminister av programledaren. Statsministern svarade utan att blinka ”ja”. Fredrik Reinfeldt gjorde något bra och förklarade varför han inte var feminist. Han hade förstått att han inte kunde tävla med en sosse i tävlingen ”jag är mer feminist än du”.

På samma sätt borde man begripa att man inte ska ge sig in i tävlingen ”jag är mer sosse än du”. Höga statliga ersättningsnivåer och höga skatter är nämligen sossepolitk. Moderaterna har dock nu lyckats rätt väl i denna tävling.

Vi väljare har nästa år ett knepigt dilemma, ska vi välja kopian eller originalet?


måndag, augusti 29, 2005

Två miljoner i skattepengar till Ehrenberg

Moderskeppet kan rapportera att tidningen ETC har beviljats två miljoner i presstöd. Därmed kan skattebetalarna nu känna sig lugna över att få en större dos av feminism, relativism och socialism serverad till sig. Om man därtill lägger de skattepengar som läggs på genusforskning, biodynamik och annat trams så har snart Sverige skattefinansierat alla möjliga former av mysticism.

söndag, augusti 28, 2005

Inget libertarianskt parti

Jag brukar säga att det är bättre att rösta borgerligt än att inte rösta alls. Det kan väl i alla fall inte bli sämre än under dagens rödgröna majoritet. Jag brukar också säga att moderaterna är det enda parti som går att rösta på. Jag står fast vid det första, men tvekar betänkligt på det andra. Det som nu sker med det moderata partiet är faktiskt något av en skändning av alla de liberala och frihetliga idéer och krafter som verkat i partiet under alla år. Reinfeldt är på väg att hyvla av det sista av partiets sympatiska drag och ersätta det med illful populism.

Fler och fler frihetliga verkar därför söka andra alternativ. Det har pratats om ett libertarianskt parti länge nu. Visst är det en kittlande tanke att för en gångs skull få rösta på ett parti som faktiskt tycker vettiga saker även i kontroversiella frågor, men det är just detta som gör att något libertarianskt parti aldrig lär bli verklighet och, om det sker, aldrig lär bli framgångsrikt. Fria Listan var ett trevligt men lite tafatt initiativ. Partiets kanske största misstag var att försöka framstå som både höger och vänster (vilket skrämde folk från båda sidor).

Ett libertarianskt parti skulle självfallet vilja ta tag i de mest kontroversiella frågorna rörande bland annat sexualitet och narkotika. Problemet är att själva poängen med ett politiskt parti är att vinna ökat inflytande. Skulle ett frihetligt parti ställa upp i ett riksdagsval och endast få några hundra eller några tusen röster, skulle dess medlemmar kräva en förändring. I takt med att partiet får fler medlemmar kommer dessutom den ”renläriga” frihetliga klicken att minska i andel. Frågan om vad som måste stryka på foten för att göra partiet mer attraktivt för massorna, som ju krävs för att vinna röster, blir uppenbar.

Att börja lätta på den kompromisslösa hållningen i narkotikafrågan kommer sannolikt först. "Vi kanske inte skall gå ut med att vi vill legalisera heroin? Det kan missuppfattas. Och laglig prostitution är nog ingen valvinnande fråga. Dessutom... borde vi inte tona ned det där med att privatisera all vård och skola? Många tror ju att det innebär att bara de rika kommer att ha råd. Vi vill ju inte skrämma väljarna." Stämmodelegaterna nickar instämmande. Och plötsligt, efter x antal år, har vi ett parti som är förvillande likt moderaterna före en viss skallig partiledare. Sedan ramlar en medlemsansökan in. "Fredrik Reinfeldt? Känner vi inte igen det namnet från någonstans?"

lördag, augusti 27, 2005

Frågesport

1) Vem har sagt detta:
- Man måste inte tro på något särskilt för att vara kristen. Det räcker att man säger att man vill vara med. Vad har jag för rätt att ifrågasätta det? Definitionsraseriet leder bara till exkludering.

A) Påve Benedikt XVI
B) Ärkebiskop K G Hammar
C) Kung Carl XVI Gustav
D) Jesus Kristus


2) Vem har sagt detta:
- Vissa bibeltexter bör förpassas till "historiens skräpkammare".

A) Påve Benedikt XVI
B) Ärkebiskop K G Hammar
C) Kung Carl XVI Gustav
D) Jesus Kristus


3) Vem borde förpassas till "historiens skräpkammare"

A) Påve Benedikt XVI
B) Ärkebiskop K G Hammar
C) Kung Carl XVI Gustav
D) Jesus Kristus


4) Vem måste vara av den rena evengeliska läran?

A) Påve Benedikt XVI
B) Ärkebiskop K G Hammar
C) Kung Carl XVI Gustav
D) Prinsessan Madeleine


5) Vem har varit/ är kommunist:

A) Påve Benedikt XVI
B) Ärkebiskop K G Hammar
C) Kung Carl XVI Gustav


6) Vem har varit med i en nazistisk organisation?

A) Påve Benedikt XVI
B) Ärkebiskop K G Hammar
C) Kung Carl XVI Gustav
D) General Erwin Rommel


7) Vem behöver inte bry sig om trafikförordningens 3 kap 2 §: "Avståndet till ett framförvarande fordon skall anpassas så att det inte finns risk för påkörning om det saktar in eller stannar."

A) Påve Benedikt XVI
B) Ärkebiskop K G Hammar
C) Kung Carl XVI Gustav
D) Prinsessan Madeleine
E) General Heinz Guderian


8) Vem har mest sex med unga pojkar:

A) Påve Benedikt XVI
B) Ärkebiskop K G Hammar
C) Kung Carl XVI Gustav
D) Prinsessan Madeleine


9) Vem tror sig ha fått sina nycklar av gud?

A) Påve Benedikt XVI
B) Ärkebiskop K G Hammar
C) Kung Carl XVI Gustav
D) Prinsessan Madeleine


Rätt svar:

1) B

2) B. D tveksamt ("Det står skrivet /.../ Men jag säger eder....")

3) A, B, C och D.

4) enbart C och D enl. Lag (1979:935). Definitivt inte B. A direkt fientlig.

5) B

6) A (Hitlerjugend). 0,5 p för C, är scoutrörelsens ledare samt sannolika influenser från farfarsfar och svärfar Walther. (D var aldrig med i nazistpartiet.)

7) Både A och C. A körs alltid av chaufför i papamobil och har sålt sin bil på ebay. D måste hålla avstånd men vet ej om det själv. E skrev boken "Achtung! Panzer" och skulle inte stannat oavsett lag.

8) A eller D. C ngt oklart (scouterna igen).

9) A (Petri nycklar), B (bilnycklar). D har fått dem av pappa.


- Partyprinsessan Madeleine måste alltså vara av den rena evangeliska läran, men inte ärkebiskopen.

- Ingen blev skadad i Norrköping: Volvos nya whiplashskydd känner automatiskt av om någon i kungafamiljen är i närheten.

- TSVs nya tecknade barnkampanj "Med kungen i trafiken" kommer enligt Tarras-Wahlberg lanseras till årsskiftet.

En smart, trevlig och god kommunikatör

Under avdelningen "annorlunda perspektiv" presenterar vi här en intressant åsikt från moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorins blogg:

På SVT 24 nu ikväll debatterade jag samma sak med Veronica Palm. Jag har aldrig tidigare mött Palm i en debatt men det var en trevlig debut. Jag uppfattar henne som smart, trevlig och en god kommunikatör som vi säkert kommer att få se mer av i framtiden.

”The Island” – skrämmande bekant

Jag bjuds vanligen på få igenkännande ögonblick när jag ser science fiction-filmer. ”The Island” som går på bio nu var dock ett undantag.

Ett företag klonar människor och klonerna förvaras i en jättelik bunker. Klonerna utgör reservdelar för företagets kunder, som inte känner till att en exakt kopia av dem existerar. Kunderna tror att företaget bara framställer organ. Genom olika metoder ser man till att klonerna mentalt befinner sig på en 15-årings mentala nivå och de behandlas också därefter.

Klonerna är itutade att jorden är förgiftad och att man inte kan vistas där. För att hålla hoppet uppe så lottar man då och då ut resor till en plats som inte drabbats av förgiftningen: en paradisisk ö. ”Vinnarna” skickas naturligtvis inte till någon ö utan blir dödade och plockade på reservdelar.

Kontrollen och förtrycket är inte alls lika hårt som i George Orwells ”1984” och långt ifrån Ayn Rands ”Hymn”. Nej, det är ett mer subtilt och ”snällt” förtryck. Åsikter får vädras men leder till att man blir tillrättavisad, artigt men bestämt. Ingen svälter, det är relativt bekvämt, man äter nyttigt, jobbar och har mycket fysisk träning. Klonerna hålls snälla, kyska, hurtiga och friska. Aggressivt beteende och sexuella instinkter kväses.

Samhället i bunkern påminner alltså en hel del om en sällsynt lyckad välfärdsstat. Detta är synnerligen påtagligt i en scen från en nattklubb. Klonerna är nyktra och artiga och beställer hälsodrycker i baren. Behöver jag påpeka att ingen röker?

Jag kanske är godtrogen, men jag tror inte att man i en socialdemokratisk, underjordisk bunker skulle döda folk för att ta deras organ. De flesta tycker säkert också att det är trist att bo en bunker. Frånsett detta så tror jag att det på ett ungefär är Bosse Ringholms drömsamhälle som skildras i filmen.

fredag, augusti 26, 2005

Folkomröstning här och där

Nu ska irakierna få rösta om den framtida irakiska konstitutionen – till skillnad från européerna. Bara fyra av 25 länder har fått rösta om EU-konstitutionen. I elva länder har konstitutionen införts utan folkomröstning. Resterande tio länder har ännu inte bestämt sig.

Undrar vad EU, Aftonbladet och Bo-Inge Andersson hade sagt om irakierna hade fått sin konstitution nedkörd i halsen på samma sätt som européerna håller på att få? Förståndigt och vist, eller kolonialt och typiskt amerikanskt?

Råttan i färgpytsen

Möjligen framstår det som gnälligt och småsint att ta upp den här frågan. Men Johnny Munkhammars inlägg om blindskriftsmärkta färgburkar lät lite för bra/dåligt för att vara sant. Enligt Johnny har en färghandlare missat att märka några få av färgburkarna i sin butik med den obligatoriska blindskriften. Detta uppmärksammade en nitisk kommunal kontrollant och det hela slutade med att färghandlaren fick böta en rejäl slant.


Blindskrift på färgburkar? Jag ser sällan blindskrift på några produkter alls. Jag tyckte att det osade ”råttan i pizzan” lång väg, även om Sverige tyvärr är ett land där absurda saker av den här arten faktiskt ibland inträffar.

Så jag ringde Sveriges Färghandlares Riksförbund. Efter ett kort samtal så stod det klart att ”blindskriften” i fråga sannolikt är den varningstriangel som ska fästas på vissa farliga produkter. Triangeln är inte ”slät” och kan således upptäckas även av en blind person.

Johnny skriver:

”Man kan förvisso ifrågasätta hur många blinda som ägnar sig åt att måla. Man kan även fråga sig om inte färghandlaren i dessa fall hade kunnat läsa upp det som står på burken. Men framför allt kan man fråga sig hur någon kan påstå att företagsamhet är välkommen i ett sådant samhälle.”

Jag håller med om att denna regel fått absurda effekter och är knappast ett tecken på ett gott företagsklimat. Men att ha en varningstriangel som även blinda kan upptäcka känns i alla fall något mer välmotiverat än att ha blindskrift på produkter som troligen få blinda använder.

Tio små idéer

I ett anförande i partistämmodebatten om arbetsrätt och kollektivavtal efterlyser Muf-ordföranden Johan Forssell idéer och värderingar. Men idéer kräver framsynthet och förmåga att tänka "out of the box", en vilja att utmana och förändra. Det är knappast något som ligger ordförande Reinfeldt nära. Han har istället konsekvent arbetat för att tejpa ihop den moderata politiska lådan och hålla debatten inom dess snäva ramar. Allt för att slippa utmanande idéer och tankar, och för att slippa sticka ut hakan.

Reinfeldt leder klart tävlingen i att hjärntvätta ett parti. Socialdemokraterna förvandlades från ett idéparti med klara värderingar till pragmatiska maktsträvare på några mandatperioder, ett förvandlingsnummer Reinfeldt klarat på bara ett år.

Gunilla Carlsson ger med all önskvärd tydlighet exempel på denna nya, hjärnlösa bunker (även om hon aldrig varit en stor ideolog). Hon uttalar i arbetsrättsdebatten att hon, som moderat företrädare, är "kollektivavtalsfantast". Men än värre--att förändringar i arbetsrätten måste innebära "avtalslöshet".

Lådan krymper uppenbarligen i sommarregnet.

torsdag, augusti 25, 2005

Dum eller korkad

En mycket underhållande debatt har uppstått på bloggen Motallians. Veronica Palm (som skriver både på sin egen blogg och Motallians) påstår i ett inlägg att Johnny Munkhammar är moderat. Det är han inte. Han har en bakgrund i folkpartiet.

Att Johnny Munkhammar inte är moderat försökte flera personer förklara för Veronica i kommentarerna till inlägget. Efter 20 olika kommentarer så erkänner Veronica att hon inte vet om Johnny är moderat eftersom ”medlemsregister i politiska partier inte är offentliga, vilket jag tycker är bra och viktigt i en demokrati.”

MEN hon säger att hon VET att han är ”ideolog och tänkare på den partianknutna tankesmedjan Timbro”.

Nja, nu är ju inte Timbro en ”partianknuten tankesmedja”.

Veronica blir främst kritiserad för att ha dålig koll på sina fakta. Hon kommer med få kommentarer själv. Men några inlägg skriver hon. Bland annat dessa buttra rader:

"Har nu läst igenom kommentarerna igen. Det är inte utan att man blir lite ledsen. Jag diskuterar gärna politik och bryter åsikter, men hurivida jag är dum eller korkad är jag inte beredd att diskutera i det här forumet."

Hmm... Dum eller korkad? Måste det ena utesluta det andra?

Att dränka (s)orgerna

I regeringens budget, som presenterades igår, vill man bland annat sänka spritskatten med 550 miljoner. Det kan tyckas vara en oväntad och något underlig manöver, som knappast kan tjäna socialdemokratiska intressen i valet. Inte minst är det för lång tid kvar för att väljarna ska komma ihåg vem som ligger bakom sänkningen av priset på supen.

Med tanke på tidpunkten när förslaget läggs finns anledning att tro att det, åtminstone delvis, kan förklaras av moderaternas partistämma i Örebro, som börjar idag. Under Reinfeldt har partiet kommit att alltmer närma sig socialdemokraterna och har mer eller mindre tagit över dessas kärnfrågor. Det finns anledning att tro att den moderata partistämman understryker den reinfeldtska inriktningen och därmed blir ett ”sosse light” i all väsentlig mening.

Det finns alltså risk för att moderaterna efter partistämman är en blekare kopia av arbetarpartioriginalet, vilket en gång för alla skulle göra slut på det ”högerspöke” som socialdemokraterna kunnat skrämma med inför i stort sett varje val. Vad återstår då för ett idémässigt uttröttat men alltjämt maktintresserat arbetarparti?

Göran Persson och socialdemokraterna kan alltså stå inför en valrörelse där alla är lika goda kålsupare och inget skiljer alternativen åt. Det ligger inte långt bort att misstänka att det liggande förslaget om sänkt spritskatt helt enkelt är ämnat att göra det ekonomiskt möjligt för arbetslösa före detta sosseministrar att dränka sorgen.

onsdag, augusti 24, 2005

Vi saknar dig.

Nu har det gått en månad och fyra dagar sedan Den alltid välsignade och väldoftande komissionären för sanning och försoning uppdaterade sin blogg.

I väntan på att Wallström skall komma tillbaka får vi hålla till godo med denna godbit från den som, i egenskap av företagare, skulle föra ja-sidans talan i den tv-debatt om EMU som inte blev av pga utrikesministerns död (Nej-sidan skulle ha representerats av Rune Andersson).

Union som union

Wall Street Journal Eruope skriver idag att det är främst små företag som drabbats av textilkvoterna som inom vissa varuslag orsakat omfattande brist (för tröjor var exempelvis den prognostiserade importen före kvoternas införande över 210% av kvoten.) Storföretagen - som har bättre hand med eurokraterna - har inte drabbats av samma brist.
Resultatet av att storföretag kan importera från Asien medan småföretagen blir utan varor, blir naturligtvis att konkurrensen snedvrids och att småföretag slås ut.

Som Henrik Alexandersson kommenterar har varubrist av det slaget inte förekommit sedan kommunismen föll. Kan det faktum att vi nu är åter där bero på att kommunismen inte föll utan bara bytte skepnad?

Vad var det vi sa?

I SR Studio Ett berättar en av cheferna på Åhléns att det i höst och vinter kommer att bli brist på tröjor i affärshyllorna.

Ser man på. EU har "lyckats" med något som inte förekommit sedan kommuniststaterna i Östeuropa föll, och med dem planekonomin.

Kommentarer

Nu tutar vi igång kommentarsfunktionen här på Moderskeppet.

För att kunna kommentera behöver du en Blogger-identitet. En sådan kan du skaffa på ett ögonblick genom att klicka på aktuell länk på kommentarsidan.

Och så håller vi en civiliserad ton, right!?!

Kindermord

Det finns personer som företräder partier som närmast haft monopol på makten i sju decennier och sitter i en politisk församling med makt att förstöra våra liv flera gånger om som trots detta ger en känslan av att vara osportslig om man ger sig på dem. Anna Hedh, Europaparlamentariker (s) är en sådan. Som Tiger tidigare påpekat är personer som Hedh dock lovligt byte.

I bland behövs dock inga angrepp för att göra ner en person. De lyckas rätt bra själva. Läs detta inlägg från hennes blogg och tänk efter om ni skulle vilja bli styrda av en dam av denna kaliber.

tisdag, augusti 23, 2005

Tio små feministtanter

Och så har ytterligare en person hoppat av Feministiskt Initiativ. Ebba Witt-Brattström lämnar styrelsen på grund av samarbetssvårigheter. Mellan raderna verkar det också som om Ebba är lite irriterad över att det verkar ha blivit ett nytt vänsterparti av det hela. Man kan ju fråga sig vad hon hade väntat sig. Hon startar upp ett parti tillsammans med VPK-Gudrun, Queerradikal-Tiina och Fuskliberal-Susanne och blir sedan förvånad när dessa visar sig vilja driva en vänsterpolitik. Herrejösses, ibland är det svårt att inte undra varför Gud gav kvinnor hjärnor. De verkar uppenbarligen inte vara meningen att de skall tänka med dem.

måndag, augusti 22, 2005

Den underbara vänstern

Krisen i vänsterpartiet fortsätter. Jo, för nog tusan är det allt en kris som Ohly och hans vänsterparti går igenom för närvarande. Dalande opinionssiffror kan man leva med under kortare perioder, men när det börjar hoppa av folk till höger och vänster måste man börja fundera. Och när lokala partiföreningar, som den i Uddevalla, överväger att helt bryta med partiet centralt måste man försöka inse att något bör göras.

Men för varken Ohly eller andra kommunister finns några moln på himlen. Det är faktiskt riktigt underhållande att se hur dessa märkliga människor benhårt fortsätter att förneka de slitningar som vänsterpartiet utsätts för. Allra flitigast förnekare är förmodligen den tragikomiske Ali Esbati.

Ja, alla partier drabbas av avhopp och i alla partier kommer en viss andel av riksdagsledamöterna att inte ställa upp för omval. Som i vänstern. Men i hur många andra partier bildas det interna utbrytargrupper vars existens dessutom hånas av partiledaren? I hur många andra partier vill mängder av aktiva att partiledaren ska byta åsikter? I vilka andra partier bryter sig lokala föreningar ut?

Jag klagar inte. Jag tycker att det är första klassens underhållning, det är som friterad ananas med glass att beskåda det som nu sker med vänstern. Men jag kan bara inte logiskt förstå hur Ohly och hans kommunistkompisar resonerar när de driver partiet ned mot riksdagsspärren. Men det är väl kanske ett friskhetstecken så gott som något det.

Veronicas olidliga lätthet

Jag kollar Veronica Palms blogg varje dag. Uppdateringar sker tyvärr sällan, men varje gång hon har tagit sig tid att skriva något så får man sig en liten högtidsstund. I princip alla inlägg inbjuder till att kommenteras. Vilket jag gjort både här och här.

Veronica är ingen intellektuell tungviktare direkt. Inläggen är minst sagt lättviktiga. Läs exempelvis ”BH och volangerpå barnens badkläder”, ”Den okontrollerbara sexuella driften är här igen.” och ”Tunt om jämställdhet hos borgerliga alliansen”. Eller kolla valfritt inlägg förresten. Alla är på ungefär samma nivå.

Både analys och språk ligger i paritet med en förbannad, 16-årig SSU-tjej. Det som röjer Veronica är ämnesvalen där det ofta framgår att hon är både mamma och riksdagsledamot.

Att vända på en sten för att hitta ett kryp att trampa på är fult. Jag tycker att det känns billigt även om det är ett otäckt kryp. Det fantastiska är dock att Veronica Palm är lovligt byte. Hon är en av de 349 personer som sitter i Sveriges lagstiftande församling. När man ger sig på Veronica Palm slår man uppåt samtidigt som man slår neråt.

Tungviktsmästaren går in i ringen och noterar en liten spenslig kille som han ska boxas mot. Mästaren blir tveksam: ”Jag kan ju inte slå den där sillmjölken…” Men det är precis vad han kan! Han kan dessutom dela ut riktiga dundersmockor! Sillmjölken är nämligen både tungviktare och lättviktare. Precis som Veronica Palm.

Möjligen är det dumt att rikta in sig på puckade sossar i sitt politiska engagemang. Någon sa till mig att det är som att argumentera för smartare sossar. Detta stämmer kanske, men jag kan inte låta bli. Situationen är full av paradoxer. Veronica är både lätt- och tungviktare på samma gång, hon irriterar samtidigt som får mig att skratta högt och hon lockar fram både mina bästa och mina sämsta sidor.

Valvinnare

Folkpartiet har nu visat ytterliggare prov på att de minsann är lika regeringsdugliga som sossarna. De har nämligen lärt sig hur man löser problem. Om man exempelvis har ett problem med att många är sjuka (eller snarare att många sjukskriver sig för stickor i foten, baksmälla eller för att de är lite ledsna för att AIK förlorat mot Väsby i "superettan") så blir folkpartiets lösning, i sann regeringsanda, att tillsätta ännu en minister. Fusk i byråkratin skall bekämpas med mer byråkrati och en antifuskminister som naturligtvis kommer att vilja ha ett antifuskdepartement och några antifuskmyndigheter. Var det inte meningen att sänka skatten, inte tvärtom?

torsdag, augusti 18, 2005

The Corporation

Igår såg jag mig genom filmen The Corporation för att ha något att blogga om.

Om du, bäste läsare, gillade Michael Moores Fahrenheit 911 så kommer du antagligen gilla The Corporation. Läser du varje dag DN Kultur och instämmer i allt, kommer du definitivt gilla filmen. Ägnar du din tid åt att bränna pälsfarmar, kasta sten på porrbutiker eller demonstrera mot Bush skulle du älska filmen, men inte ha tålamod att se en film på 170 minuter.

Ovanstående grupper är antagligen de enda som kommer att se filmen, vilket gör en recension svår att utforma. Kortfattat staplar filmen mängder av fakta utan samband eller djupare resonemang. Ku Klux Klan skulle säkert kunna säga samma sak om negrer som filmen säger om företag: ”Nu ska vi visa er en neger som förstör miljön. Negrers miljöförstörelse är ett stort problem …”.

Den verkliga höjdpunkten i filmen var dock klart oavsiktlig. Michael Moore ansåg att företag i högre grad än idag borde stå under politisk kontroll och styrning. Han medgav att det skulle innebära förändringar, men att det skulle vara till det bättre jämfört med idag.

Rent praktiskt skulle det innebära att Michael Moore, innan han började filma Fahrenheit 911, skulle bett någon politisk myndighet om tillstånd. De tillståndsgivande politikerna skulle varit samma personer som filmmanuset hävdade valfuskade sig till makten i valet år 2000. Om Moore mot all förmodan skulle kunna spela in filmen skulle såväl biografer som Amazon och andra filmförsäljare stå under politikernas kontroll. Moores vision skulle alltså innebära legaliserad censur.

Bättre argument för att näringsliv och politik ska hållas separerade är svårt att prestera. Sorgligt är att ingen av filmens anhängare verkar inse hur ohållbart Moores resonemang är.

onsdag, augusti 17, 2005

Den genetiska motboken -- fortfarande dassig

Tankesmedjan Eudoxa har lanserat en ny blogg som heter Techne. I ett av de första inläggen så passar Eudoxas vd Waldemar Ingdahl på att påpeka att han inte gillar den genetiska motboken. Den genetiska motboken är ett förslag som mig veterligen ingen annan i den svenska debatten förespråkar. Nu får man alltså reda på att den som introducerat idén inte heller gillar den. Jag har i ett inlägg här på Moderskeppet kritiserat Eudoxa för detta förslag. Waldemar frågar mig om jag ”fortfarande tycker att förslaget är dassigt”.

Ja Waldemar, jag tycker fortfarande att förslaget är dassigt. Det känns dessutom lite lustigt att jag delar den uppfattningen med dig, eftersom du samtidigt förespråkar idén.

Waldemar skriver:

”I dag står debatten i Sverige mellan de som vill gå med på Härstedts förslag att sänka skatterna (mest för att behålla något av statens skatteintäkter) och de som vill behålla Systemet som det är till varje pris (läs stora delar av nykerhetsrörelsen).”

Som jag tolkar Waldemar så tycker han att detta är två dassiga vägar att gå så han lanserar ett tredje alternativ, visserligen dassigt det också, men det är åtminstone inte lika dassigt som de val vi har idag. Jag håller inte med. Jag tycker inte att den genetiska motboken är ett mindre dassigt förslag, snarare tvärtom.

Registreringen av folks DNA är integritetskränkande. Staten ska inte sitta på sådana uppgifter. Detta borde vara självklart för varje liberal.

Waldemar berör faktiskt integriteten:

”Om man är orolig för DNA-register och integriteten så säger lagarna redan idag, att ditt gentest är något som bara får användas för ett syfte du har givit ditt informerade samtycke till och inget annat.”

Ok, men jag ger inte mitt samtycke. Jag vill inte ens att staten ska ha mina uppgifter. Vad händer då?

I rapporten nämns i förbigående hembränning och smuggling. Att personer, som enligt motbokssystemet inte skulle få köpa alkohol, sannolikt skulle utnyttja dessa möjligheter (samt langning) nämns däremot inte.

Dessutom utgår man i Eudoxas förslag från att man inte ska få missbruka alkohol. Att vara liberal innebär att man accepterar alternativa livsstilar så länge deras utövande inte innebär en kränkning av rättigheter. Att missbruka alkohol betyder inte att man kränker rättigheter.

Enligt rapporten sägs den genetiska motboken bygga på ”en modern, proaktiv och individualiserad socialpolitik”. Jag vill inte ha någon socialpolitik alls, i synnerhet inte om den är ”individualiserad” och ”proaktiv”, vilket jag har svårt att få till något annat än ”aktiv statlig kontroll över individerna”. Att den är ”modern” struntar jag faktiskt i, men jag misstänker att det i mångt och mycket är det ”moderna” som lockar Eudoxa.

tisdag, augusti 16, 2005

I bidragssvängen

Anhöriga till de omkomna i tsunamikatastrofen på annandag jul har rätt att söka bidrag för att ha råd med en resa till platsen där de mist sina nära och kära. I andra länder har det anordnats gemensamma resor där anhöriga kunna sitta tillsammans i fullpackade plan och riktigt känna in sorgen och bedrövelsen. Men i Sverige kör man alltså bidragsstilen i stället.

Jag missunnar verkligen inte någon anhörig chansen att återvända till platsen där maken, frun, brodern eller barnet omkom. Men jag måste ändå säga att det är lite märkligt att staten ska finansiera vissa utvalda privatpersoners sorgeprocess på detta sätt när det aldrig någonsin skulle komma på tal efter en ”vanlig” olycka. Inte tusan skulle anhöriga till någon som begått självmord, dött i trafiken eller kanske omkommit till sjöss få bidrag för att resa till platsen och lägga en blomma.

Orsaken till detta bidragsresonemang är enkel. Alla vet att regering och byråkrater hanterade katastrofen på ett uselt sätt. Nu gäller det att rädda vad som räddas kan, både utåt och mot de anhöriga. Politikerna borde försöka tänka tvärtom nästa gång. Gör rätt från början i arbetet att hjälpa drabbade människor i stället för att komma lunkande med någon taffligt hopsnickrad tröst långt senare.

Bra för freden?

Att barn skall kunna hjälpa till i köket på dagis har länge uppfattats som någonting både trevligt och lärorikt. Nu är det dock stopp för det. Enligt ett nytt EU-direktiv skall även dagisbarnen genomgå de hälsokontroller som vanligen krävs av personer som lagar mat utanför hemmet. Inte heller pensionärer skall få vara med och hjälpa till och skala potatis, något som på flertalet äldreboenden torde vara dagens höjdpunkt för tant Agda som annars tillbringar sin tid framför testbilden på tv.

Men förtvivla icke, Agda. Enligt direktiven kan den lokala tillsynsmyndigheten "pröva om deltagande i matlagning kan tillåtas". Om du och pensionärspolarna sätter igång och stickar tillräckligt många muthalsdukar åt era lokala byråkrater kanske ni till och med får fortsätta att skölja morötter. Dessutom gör ni en insats för freden.

Och så var det dags igen...

Ytterligare ett finfint exempel på fenomenet demokrati når oss från Österrike. Denna gång är det den österrikiske kanslern Wolfgang Schussel som inte riktigt är nöjd med metoden omröstningar. Uppenbarligen röstar ju människor fel ibland. Som tur är har Schussel kommit på en lösning på problemet. Det är ju bara att låta människor rösta på nytt tills dess att de röstar rätt.

Det är tur att det finns så briljanta ledare. Annars skulle ju EU-medborgarna riskera att gå miste om världens bästa grundlag, komplett med floskler och regleringar kring malen kork.

Nyliberalerna härjar i Nordkorea och på Kuba

På sin blogg försöker Ali Esbati leda i bevis att nyliberalismens härjningar i världen har gjort att en hel rad länder blivit fattigare deceniet som följde kommunismens fall 1989. Det är korrekt att det finns ett antal länder vars BNP sjunkit under denna period men om det verkligen är nyliberalismen som är boven förefaller något tveksamt när man tittar på vilka länder det rör sig om.

1 Sierra Leone -63%
2 North Korea -58%
3 Zaire -57%
4 Iraq -56%
5 Yugoslavia -34%
6 Libya 29%
7 Djibouti -26%
8 Romania -25%
9 Togo -24%
10 Haïti -23%
11 Cuba -23%
12 Mongolia -22%
13 Somalia -20%
14 Guinea Bissau -19%
15 Bulgaria -19%
16 Cameroon -15%
17 Afghanistan -15%
18 Burundi -15%
19 Zambia -14%
20 Congo -14%

Glädjande nog har inte nedgången fortsatt utan på många håll vänts i spektakulär ekonomisk tillväxt. I Afganistan har BNP sedan Talibanregimens fall (undrar om Esbati menar att Talibanerna också var nyliberaler?) ökat från ca 2.46 miljarder USD 2001/2002 till 4,60 miljarder USD 2003/2004. Det motsvarar en tillväxt på 86 procent! I och med att befolkningen under samma period ökat kraftigt blir tllväxten i per capitainkomster något lägre men stanar ändå på närmast ofattbara 62 procent (IMF). I Irak har tillväxten sedan Saddams terrorregim föll varit 52 procent.
Tyvärr ser det fortfarande rätt illa ut i Nordkorea. Dessa nyliberaler...

måndag, augusti 15, 2005

Tack så mycket Hedquissling!

Så har inbetalningskorten till studentkåren dykt upp. Som trippelämnesstuderande student har jag dessutom förmånen att få inte mindre än tre glada brev som förklarar för mig hur bra det är för mig att vara med i Studentkåren, hur trevligt man har det tillsammans och hur fint det är att Vi Studenter kan ha demokratiskt inflytande över vår utbildning.

För det första vill jag inte vara med i tre studentkårer. För det andra vill jag inte vara med i någon studentkår över huvud taget. Eftersom jag till skillnad från kårfolket går i skolan för att studera har jag inte tid att springa runt och leka kårbyråkrat och supa för mycket med personer som jag inte har något gemensamt med förutom att vi blivit intvingade i samma förening. Men det är alltså detta som kallas för demokratiskt inflytande.

Att nämnda studentkår gång på gång "på Sveriges studenters vägnar" uttalat sig för fortsatta tvångsmedlemsskap och andra vansinnigheter gör ju inte saken bättre direkt. Demokrati tycks alltså innebära att någon tvingar in mig i en förening där jag inte vill vara med och sedan påstår att jag håller med om allt vad de muppar som orkar engagera sig i föreningen säger. Under de premisserna är det snarast ett sundhetstecken att så många unga inte håller med om att demokrati är det bästa tänkbara styrelseskicket.

Var är Margot?

Den alltid välsignade och väldoftande kommissionären för sanning och försoning har nu inte uppdaterat sin blogg sedan 20 juli då hon beskriver hur hon erbjudit sina tjänster till de drabbade av tsunamikatastrofen på Sri Lanka.

Som vanligt är dock den stora behållningen på Wallströms blog kommentarerna. Som denna (av Len)

"'I was appointed Commissioner for Institutional Relations and Communication in August 2004. President Barroso created this post in order to improve the way we communicate 'Europe' to citizens.'

Sri Lanka is not in Europe. Communicate 'Europe' to me, whatever that means. That's what you're paid to do. Anyway, the last thing the tsunami victims need is some Brussels bureaucrat waffling at great expense. Why not resign and suggest in your resignation letter that your salary be sent to someone better able to help the disater area?"


Hear Here!

Könsmarkörerna i Pippi Långstrump

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm, som vi tidigare har skrivit om, har nu publicerat ytterligare ett tänkvärt inlägg på sin blogg. Den här gången är det hennes favoritämne ”barn och könsmarkörer” som avhandlas.

Veronica var med sina barn Moa, Klara och Alva på Djurgården och firade Pippi Långstrumps 60-årsdag. Det var tydligen ett lyckat besök:

”Exempelvis fanns inga synliga könsmarkörer. Alla barn kunde vara allt och leka allt, utan att aktivt bryta könsroller. Pippi är bra.”

Men när de kom hem och skulle läsa Pippi som godnattsaga så mörkades Veronicas himmel. Det visar sig nämligen att könsmaktsordning och strukturer ryms mellan bladen i den 60 år gamla boken:

”Annika är rädd och försiktig. När dom är sakletare hittar Annika ett fint korallhalsband och Tommy en anteckningsbok och en penna. På Pippis kalas får Annika en fin brosch och Tommy en flöjt. Annika ska behaga och Tommy ska prestera. Klassiska könsmönster. Okej boken är 60 år, men fortfarande en av de mest populära barnböckerna.”

Här trasslar Veronica in sig lite. Även om Annika är en mes (vilket vi här på Moderskeppet för övrigt inte anser att hon är. Hon är en mycket klok flicka som påpekar vikten av utbildning för den mer oborstade Pippi) så verkar Veronica glömma bort huvudpersonen i boken.

Astrid Lindgren skildrar således inte bara verkligheten som den är utan även som den borde vara, ur ett feministiskt perspektiv i alla fall.

Tommy får en flöjt, vilket Veronica uppfattar som en typiskt manlig pryl! Kom igen… Jag har svårt att komma på ett fjolligare instrument än en flöjt. Skulle möjligen vara en triangel då.

Jag såg nyligen filmen ”The Anchorman”. Veronica Corningstone (Christina Applegate) trackar sin kollega och sitt före detta ragg Ron Burgundy (Will Ferrell) genom att anmärka på just hans flöjtspel:

"Jazz flute is for little fairy boys."

I en annan film, den svenska ”Tillsammans”, tycker ett av hippieparen i kollektivet att Pippi Långstrump är dålig för barn eftersom hon är så prylfixerad och materialistiskt. Det är sakletandet som de främst är kritiska mot. Veronica Palms kritik känns ungefär lika kvalificerad.

Tänk efter: En bok där huvudpersonen är en småtjej som kastar upp inbrottstjuvar i träd och den främsta manliga karaktären är en gosse som spelar flöjt. Klassiska könsroller. Nja…

lördag, augusti 13, 2005

Svinpälsar!

70 personer har gripits misstänkta för ringa narkotikabrott under reggaefestivalen i Uppsala. Det handlar om glada ungdomar som kommit för att lyssna på bra musik och tagit sig friheten att röka en joint eller två. Riktigt grova brottslingar som måste spärras in, alltså. Små mängder hasch har beslagtagits, uppger polisen. Vi får gratulera polisen till ett riktigt storkap i kampen mot narkotikan!

fredag, augusti 12, 2005

Last Call!

Missa inte att anmäla dig till Frihetsfrontens Sommarseminarium nästa helg. Just nu finns det sex platser kvar.

Se: www.frihetsfronten.se

Lite meta-bloggande

Någon gång under den här helgen fyller Moderskeppet 50.000 träffar.

Vi har mellan 400 och 1.1.00 träffar per dag.

:-)

Vad då oenighet?

Media gillar att fokusera på olikheterna inom borgerligheten och därmed gå socialdemokraternas ärenden genom att ifrågasätta de borgerligas regeringsduglighet. Men denna bild känns inte alls angelägen i dag när de fyra borgerliga partierna står närmare varandra än någonsin tidigare.

Reinfeldt ställdes nyligen mot väggen gällande skillnader i de borgerliga partiernas utrikespolitik, men lyckades inte klämma ur sig något annat än att de arbetar med saken i olika arbetsgrupper. Han borde förstås, reflexmässigt, kontra med att vänsterkartellen är mycket mer splittrad än alliansen.

För att få ett perspektiv, varför inte lyfta fram alla skillnader inom (s), (v) och (mp)? Skillnaderna i socialdemokraternas och vänsterns utrikespolitik är till exempel enorma. Vänsterpartiet och miljöpartiet vill båda lämna EU. Vänstern vill på sikt avskaffa privat företagande, och på vägen svälta privata företag till döds genom att ge kommunala bolag förtur till jobb. Miljöpartiet anser att tillväxt är direkt skadligt samtidigt som socialdemokraterna håller "tillväxtkongress". Det är detta spretiga stycke som sitter vid makten i dag.

Vänster om

Moderaternas studieförbund Medborgarskolan erbjuder en kurs i hur man tar hand om "föräldralösa" djur som leds av Päivärinta (känd från åttiotalspopgruppen Lilli och Sussi).
Ytterligare ett försök för m att knipa vänsterröster?

Centern går före - igen

Centerns vandring i rätt riktning fortsätter. Det har diskuterats mycket om det stora antalet (meningslösa) myndigheter i Sverige den senaste tiden, men inget borgerligt parti har hittills tagit chansen att rida på vågen och föreslå avskaffandet av knäppa myndigheter. Förrän nu. Centerpartiet anser att Sverige har för många myndigheter, att de står för nära regeringen och att ett antal bör avskaffas. Det låter självklart, men budskapet måste fram i media.

Många är rena krimskramsmyndigheter som ingen förmodligen har hört talas om och centern föreslår även att vissa myndigheter, som i praktiken sysslar med samma saker, slås ihop. Det är ett litet steg i rätt riktning. Vi väntar nu på att Reinfeldt ska kritisera förslaget. Hans affärsidé är ju som bekant att framstå som den som slår vakt om allt socialdemokraterna byggt upp, inte den som vill riva ned det.

torsdag, augusti 11, 2005

Beggar your neighbours

Wall Street Journal Europe (ej på webben) rapporterar idag att EU-kommissionen nästa månad kommer att föreslå en miljöavgift på flygresor på upp till 100 USD per passagerare. "Vårt mål är att flygbolagen skall ta sitt ansvar" säger Barbara Helfferisch, talesman för EU:s miljökommissionär Stavros Dimas till WSJE.

Resultatet, om förslaget skulle gå igenom, vore inte bara generellt dyrare flygresor utan också en förändring av relativpriserna till senares förmån mellan lågprisbolagen och de nationella statliga flygbolagen som SAS, Air France och Alitalia.
Det gynnar inte heller flygpassagerarna (men väl de illa skötta, ofta konkursmässiga, statliga flygbolagen).

EU-parlamentarikerna, kommissionärerna och tjänstemännen får ju sina resor betalda av skattebetalarna så de kan gott kosta på sig att känna sig lite "snälla mot miljön". Initiativ som detta ger väl dessutom en hel del godhetspoäng i på cocktailpartyna i Bryssel.

Tänk dessutom så mycket fred man får för pengarna.

onsdag, augusti 10, 2005

Svar - ja!

"Det är dumt. Säger man så är man fel ute. Det kan aldrig vara rätt. Knark ställer till så mycket elände. Vad är nästa steg efter det? Ska vi tillåta prostitution också?"
Maria Lundqvist om att Peps Persson tycker att man bör legalisera cannabis. Läs mer här.

Så lagom lustigt

"Visst rapporteras det om bostadsbrist på vissa orter, men det där är ett lustigt ord."
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt i tidskriften Vår Bostad.

Som planka.nu - fast utan kostnad för skattebetalarna

Barnbidragsrebellerna har i några år drivit planka.nu för alla popkommunister som tror att arbetarrevolutionen börjar med att man gymnastiserar sig över spärrarna i t-banan. Till extrakostnad för oss som betalar för vår resa.

Nu finns enligt ett pressmeddelande häromdagen en motsvarande "försäkring" för fortkörnings- och parkeringsböter: Bisso heter företaget. Mot en medlemsavgift tar företaget hand om eventuella böter.

Skillnaden mot planka.nu är förstås att de uteblivna böterna inte utgör någon kostnad för huvudmannen. Vilket t-baneplankarnas uteblivna erläggande av färdbiljett är för trafikoperatören.

tisdag, augusti 09, 2005

Moderaterna för planekonomi på bostäder

Det har tidigare här på Moderskeppets skrivits en del om att Moderaterna dragit kraftigt åt vänster under Fredrik Reinfeldt. Nu kommer nästa grej. Nu vill partiet ha planekonomi för hyresrätter. På SVT:s text-tv skrivs det:

INRIKES Publicerad 9 augusti

Reinfeldt vill ha reglerade hyror

Moderaternas partiledare Fredrik
Reinfeldt försvarar nu den reglerade
hyressättningen och går emot linjen
att successivt införa marknadshyror.

-Jag tycker vi ska ha reglerad hyres-
sättning med en bruksvärdesprincip
och en lägesfaktor som slår igenom,
likt den överenskommelse som finns
i dag om hur hyror ska sättas, säger
Reinfeldt till SVT:s Aktuellt.

M har tidigare varit för friare hyres-
sättning och på partiets hemsida före-
språkas marknadshyror. "Ja, men
införandet måste ske på ett varsamt
sätt", skriver man.


Här på Moderskeppet undrar vi stilla vad som nu skiljer Moderaterna från Socialdemokraterna.

Det verkar som att socialdemokraterna är ett parti som står för att de är socialister och att moderaterna låtsas som att de inte är det - men står för exakt likadan politik.

Så, frågan är då vad alla dem som inte är socialister skall rösta på i nästa val. Ett Junilistan med en eller två marknadsliberala ekonomer som riksdagskandidater, som dessutom är emot maktförskjutning till EU, känns då kanske inte alltför konstigt för många borgerliga väljare...

Amatörernas framfart

"När Pär Nuder utnämndes till finansminister sade Göran Persson att "det här med ekonomi är inte särskilt svårt". Man kan önska att mannen hade rätt. Tvärr är det nog i stället så att spåren av amatörernas framfart är mycket förskräckande."
Tre nationalekonomer sågar regeringens plan för att öka sysselsättningen vid fotknölarna på DN Debatt.

Italien sänker EMU?

I the Times skriver Anatole Kaletsky om EMU generellt och om Italiens förhållande till valutaunionen i synnerhet.

I Italien och Tyskland har det en tid nu diskuterats hur eventuella utträden ur valutaunionen skulle fungera. I Tyskland har det än så länge stannat vid teoretiska diskussioner medan det i Italien blivit ett sätt för Berlusconi att distansera sig från socialisterna och Prodi. Prodis valuta är en slagdänga som redan börjat användas flitigt.

Fram till 1997 - innan Italien gick med i EMU - växte landets ekonomi i stadig takt. Efter 1998 har landet saggat efter Frankrike alla år och Tyskland alla år utom två.

Enligt artikelförfattaren kommer en av två saker hända: a) att ECB blir tvungen att luckra upp sina regler eller ändra räntorna till förmån för Italien; eller b) att Italien kommer lämna EMU-samarbetet.

Alla de utländska investerare som har intresse i Italiens € 1,5 triljoner biljoner stora statsskuld måste bäva. Italien kan komma att rubba Europas finansmarknad och EMU bara genom att hota att lämna valutaunionen menar Kaletsky.

Vad var det Milton Friedman sade redan 2001?
“The problem, for you, is that Italy today cannot do what Thatcher did almost as soon as she arrived in power, eliminating exchange controls and making sterling float. Italy now unfortunately cannot do the same thing because of the euro.”

måndag, augusti 08, 2005

Som en skakning på nedre däck

Molokna socialdemokrater hade hoppats att Göran Perssons tal i Björkvik på söndagen skulle bli en tändvätska för rörelsen, startskottet för en påbörjad upphämtning av de borgerligas stora försprång i opinionen. Vad de fick var en uppgiven suck från mannen som varit statsminister alldeles för länge och som, enligt bedömare både på högerkanten och vänsterkanten, såg gladast och mest energisk ut när han i talet tog tillfället i akt att prata om svampplockning.

Persson erkände visserligen att regeringen inte lyckats få ned arbetslösheten (han kan inte gärna förneka något så uppenbart längre), men några recept för att bekämpa den har han inte. Det vore faktiskt bäst för alla om han inte ens försökte, att tala om snöskottning och att springa ärenden till äldre (skattesubventionerat, förstås) blir bara så pinsamt. Socialdemokratin är sönderregerad och står helt handfallen inför faktumet att arbetslösheten inte minskar.

Man brukar säga att om något verkar vara på tok på flyget, titta på besättningen. Är de oroliga, då bör du också vara orolig. Samma tips fungerar också inom politiken. För när folk på vänsterkanten säger att valet är kört, när trogna socialdemokrater börjar svettas i krönikor och på ledarsidor, är det något bra som håller på att hända: socialdemokraterna håller på att förlora greppet.

Alla väntar visserligen på den stora Ruschen, valmaskineriet som alltid vinner valen åt sossarna. Men med en fortsatt hög arbetslöshet kommer inte ens LO-miljonerna att räcka. När anhängarna själva börjar misströsta och tvivla på sitt eget parti, behövs en ledare som kan gjuta mod i dem och en regering som visar att den tar problemen på allvar. Sosseväljarna har varken eller.

Det som har börjat som en skakning på nedre däck kan sluta i att befälhavaren skickas överbord nästa höst. Just nu verkar det som att den som skulle bli allra gladast över det heter Göran Persson.

lördag, augusti 06, 2005

Färganalys

”Socialismen är röd, högern är blå, nazismen är brun, feminismen är lila, miljörörelsen är grön. Det finns inte många färger kvar och nu verkar kampen stå om orange.”
Så inleder den socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm ett inlägg på sin blogg. Hon noterar att ”bosättarrörelsen” i Israel och den nordirländska Orangeorden använder sig av färgen orange. Hon skriver vidare:
”Naturligtvis är färgen de samlas under en gemensam nämnare, men det finns fler och kanske viktigare likheter mellan de två marscherna. Det är de starka, de som har makten, de som under decennier har förtryckt som visar sin makt.”
Färgen orange är således befläckad. Ingen vettig människa eller rörelse kan väl efter Veronica Palms skarpa iakttagelser välja orange som sin färg? Att väja orange vore ju att skjuta sig själv i foten. Det går en ilning längs ryggraden då Veronica avslöjar det oerhörda: den borgerliga ”maktalliansen” har redan valt orange! Vilka klantskallar!

Eller kanske inte så klantigt egentligen… Veronica antyder att färgvalet inte är en slump. Färgen är ju enligt henne gemensam för dem som är ”starka”, ”har makten” och ”under decennier har förtryckt”. Detta har borgarna själva säkert insett och förmodligen är det så de har motiverat sitt färgval. De trodde säkert ingen skulle märka detta, men då hade de inte räknat med Veronica Palm.

Man kan tänka sig hur det har gått till. ”Hm… Vad ska vi välja för färg? En förtryckar- och maktfärg måste det vara, men den får inte vara alltför uppenbar. Orange! Mycket bra! Både Orangeorden och den israeliska bosättarrörelsen använder sig av orange. Den tar vi!”

Jag måste erkänna att jag inte hade tänkt på att den borgerliga alliansen hade valt orange förrän Veronica Palm skrev om det på sin blogg. (Jag trodde att orange var Junilistans färg.) Bara detta är ett tydligt tecken på hur ljusskyggt borgarnas val av färg har varit. De färgmässiga och politiska likheterna mellan svensk borgerlighet och israeliska och nordirländska rörelser var heller inte något som slagit mig. Nu är mönstren emellertid glasklara. Tack Veronica.

Hiroshima-dagen

Idag är det 60 år sedan Hiroshima atombombades.

Kärnvapen är läbbiga – visst. De orsakar definitionsmässigt massförstörelse, har långsiktiga effekter genom radioaktiv strålning och ger knäppa diktatorer chansen att dra igång Ragnarök – eller åtminstone möjligheten att ”go out with a bang”.

Lennart Daleus (som numera är generalsekreterare för Greenpeace Norden) mfl. skriver på DN Debatt:
”Hiroshima, Bagdad, London, Tel Aviv, Dresden, Moskva, New York, Gaza, Madrid, Grosnyj, Bali. Det är nog nu. När ska vi inse att alla bomber är onda. Att ännu en bomb inte kommer att lösa några problem.”

Tyvärr verkar rädslan för kärnvapen slagit ut förmågan till nyanser hos artikelförfattarna. Undrar om Daleus mfl. anser att en (tyvärr hypotetisk) bomb som fälldes över Adolf Hitler 11 maj 1940 och dödade inte bara Hitler utan hela den nazistiska ledningen vore ond? Denna hypotetiska bomb skulle med stor sannolikhet avbrutit andra världskriget, förhindrat Holocaust och helt förändrat ett eventuellt krig mellan Japan och omvärlden. Istället för uppemot 50 miljoner döda skulle siffran kunnat hamna under 1 miljon.

Bomber är verktyg som människor använder. Att tillskriva bomberna moral är bara fånigt.

Sedan kan man ju alltid undra om Lennart Daleus vädjan kommer ha någon inverkan på de som redan idag använder sina konventionella bomber för att spränga busspassagerare, discodansare eller FN-delegationer i småbitar. Eller de diktatorer som räknar ner dagarna tills deras kärnvapenprogram levererar första bomben.

fredag, augusti 05, 2005

Herr President Professor

Man vet att en president är av tveksamt skrot och korn när han föräras en hedersprofessur av kommunistregimen i Kina "för sin utmärkta forskning och sina anmärkningsvärda bidrag till diplomatin och internationella relationer".

Robert Mugabe - numera inte bara premiärminister och president och diktator av Zimbabwe utan också hedersprofessor vid China Foreign Affairs University.

Oss diktatorer emellan, typ.

Euron förhindrar reformer 2

EMU-apologeterna ger sig inte trots ett förödmjukande nederlag i folkomröstningen 2003 och allt sämre ekonomi i Euro-länderna. I dag skriver exempelvis Johnny Munkhammar om EMU i Svenska Dagbladet.
Som Jonas V redan påpekat har resonemanget en hel del brister. Men det finns fler:

1. Johnny menar att möjligheterna att på keynesianskt sätt stimulera ekonomin genom räntesänkningar idag är begränsad. Detta är korrekt. Dock skall man notera att Sveriges riksbanks mål inte är att stimulera tillväxten utan att hålla priserna stabila (vilket de – trots att de är en statlig institution – lyckats bra med). Det innebär att styrräntorna sätts efter det underliggande inflationstrycket och inte efter hur tillväxten utvecklar sig. Däremot är det inte svårt att föreställa sig att den svenska ekonomiska utvecklingen hade varit sämre om vi istället för att ha en ränta som är avpassad efter svenska förhållanden haft en som varit för låg som i Irland eller för hög som i Tyskland. Att räntan i dag är klart lägre i Sverige än i EMU-länderna avspeglar inte helt harmlösa skillnader i ekonomiska förhållanden.

Vi har en låg ränta eftersom vi har ett lågt inflationstryck i den svenska ekonomin. Trots rekordhöga oljepriser och relativt hög tillväxt (om man jämför med många av EMU-länderna i alla fall) steg konsumentprisindex med låga 0,6 procent de senaste 12 månaderna (i en historisk jämförelse måste man gå 90 år tillbaka i tiden för att hitta en period med samma varaktigt låga inflation som vi haft de senaste åren).

2. Det är inte troligt att det sannolika alternativet till EMU är protektionism. En tämligen tydlig indikation på detta är att de tre EU-länder som valt att inte införa den gemensamma valutan (Sverige, Storbritannien och Danmark) också är de mest frihandelsinriktade.

Slutligen, ett tips från oss på Moderskeppet, hänvisa inte till Hayek i EMU frågan om syftet inte är att kritisera valutaunionen. Hayek var en svuren motståndare till centralplanerade pengar.

Politiker åkte till Trinidad för att inspektera offentlig sjukvård - hamnade på privat sjukhus

En grupp politiker som åkte till Trinidad för att kolla in den offentliga sjukvården råkade ut för en lustig sak.

Väl i Trinidad Tobago så åkte gruppen med politruker till ett statligt sjukhus där de också kom att äta mat. Resultatet? Matförgiftning. Hur slutade det hela? Efter att ha legat med syrgas och dropp en hel natt upplevde politrukgruppens ordförande Gladys Gafoor sådana andningsproblem att hon valde att lägga in sig på ett privat sjukhus istället.

Moderskeppet kan rapportera att Gladys numer mår bra efter att ha vårdats på det privata sjukhuset.

Yahoo News rapporterar.

Euron förhindrar reformer

Johnny Munkhammar, idéproducent på Timbro och tidigare kampanjansvarig för ja-sidan i Euro-omröstningen, skriver i en kolumn idag att man inte kan skylla de uteblivna reformerna i Euro-området på den gemensamma valutan.
I förstone kan detta låta plausibelt. Länder kan givetvis genomföra förändringar av arbetsmarknadslagstiftning och liknande även med den gemensamma valutan. Problemet är i stället två andra saker.
Till skillnad från länder med flytande växelkurser vilkas politik fortlöpande utvärderas av marknaderna och belönas eller bestraffas med stigande eller fallande räntor och växelkurser finns inga marknadsmässiga feedbackmekanismer för länder i en valutaunion. Om ett land missköter sig kan landet dock bestraffas med böter. Detta skall i så fall diskuteras fram och åter inom EU via en byråkratisk process. Vissa länder är dock mer jämlika än andra så som Tyskland och Frankrike. Dessa länder slipper straff fast de enligt reglerna skulle få det.
För det andra gör stabilitetspaktens regler att länder med större underskott än 3 procentiga budgetunderskott inom 3 år måste komma i balans. Det finns flera sätt att göra detta på, ett är att genomföra strukturreformer men den utvägen är ofta för lång och osäker för att godkännas av EU.
Ett annat, och snabbare sätt, är budgetförstärkningar. För att göra det snabbt finns det två sätt. Antingen höjer man skatterna eller så minskar man utgifterna. I det fallet är det lättare för politikerna att höja skatterna. I Portugal har momsen höjts från 16% till 21% för att möta stabilitetspaktens krav. Man kan ju fråga sig om man tror det har en positiv eller negativ inverkan på tillväxten i landet. Medlemskap i en valutaunion skapar ekonomiska obalanser och snedvridna incitamentsstrukturer.
För att komma till rätta med detta måste länderna ha en gemensam finanspolitik. Att lägga finanspolitiken i klåfingra Bryssel-byråkraters händer är dock allt annat än harmlöst.

Ursäkt

I mitt senaste inlägg här på Moderskeppet så skrev jag att folkhälsominister Morgan Johansson ser ut att ha Downs syndrom. Det var ett övertramp. Det var tarvligt och lågt. Därför ber jag härmed alla som har Downs syndrom om ursäkt. Att likna er vid Morgan Johansson var ett slag under bältet.

torsdag, augusti 04, 2005

Bejke prisad

I samband med den libertarianska internationalen ISIL:s konferens i Gummersbach, Tyskland fick Frihetsfrontens Henrik Bejke The Bruce Evoy Memorial award för hans mångåriga insatser i frihetens tjänst.

Grattis Henrik.

"Helgdagsrock åt far, söndagskjol åt far och två par strumpor åt lille lillebror"

Enligt vad Tidningen Stockholm City (4/8) kan rapportera har Stockholms stad startat ”Förskoleprojektet Regnbågsbarn”. Syftet är att tvinga förskolorna i Stockholm (minst sju i alla fall enligt planen) att ta fram handlingsplaner för ”regnbågsbarn” (PK-term för barn som har bögar eller flator som föräldrar). Projektledaren Ann-Katrin Bergström säger att ”I de flesta ramsor sagor och lekar är det mamma, pappa och barn” vilket kan antas vara problematiskt.

Onekligen central verksamhet att lägga skattepengar på.

onsdag, augusti 03, 2005

Den farlige tönten

Svenska sossar är sällan världsvana och eleganta. De är ”vanliga”, smått bortkomna och obildade. En tafatt lagom-mentalitet präglar en sosse. Hur kan dessa losers ha haft ett så enormt stark kontroll över Sverige under så lång tid? Ser inte folk vilka enfaldiga klåpare som styr? Vi styrs av töntar.

Detta har många inom borgerligheten funderat på och retat sig oerhört mycket över, även om det samtidigt är rätt skönt att själv få känna sig lite tjusigare och mer världsvan.

Att hitta högt uppsatta socialdemokratiska fåntrattar är inte svårt. Se på Lars Stjernkvist med sitt skatbo till frisyr. Eller Morgan Johansson som ser ut att ha Downs syndrom. Ett annat exempel är Bosse Ringholm, och i det fallet känns kommentarer överflödiga.

Maria Abrahamsson skrev i höstas en ledare i Svenska Dagbladet där hon gick till skarpt angrepp mot Bosse Ringholm. Udden var inte riktad mot den politik som han förespråkar utan mot just hans töntighet.

Vad Maria Abrahamsson inte verkar ha förstått är att töntigheten är socialdemokratins affärsidé. Man är inte rädd för en tönt. En tönt är harmlös och ofarlig. Att töntar styr över en är ju pinsamt och jobbigt, men ändå ingen katastrof. Tror vi…

Filmen Ghostbusters handlar om ett New York-baserat företag som rycker ut och jagar spöken. Spökar det så ringer man helt enkelt dem. Inför filmens slutstrid ställs arbetskamraterna i företaget mot ett mäktigt superspöke/demon som heter Gozer och som hotar hela staden.

Gozer ger dock sina motståndare den originella möjligheten att själva få välja vilken form han ska ta. Gozer kommer att ta den form de tänker på. Våra hjältar anstränger sig således för att inte tänka på någonting alls. Men något går snett när Dr Ray Stantz, spelad av Dan Akroyd, inte kan låta bli.

“I tried to think of the most harmless thing. Something I loved from my childhood. something that could never ever possibly destroy us. Mr. Stay Puft!”
Stay Puft är maskot för ett företag som tillverkar marshmallows. Han ser visserligen ut som Michelingubbens homosexuelle och fånige lillebror, men när Gozer tar hans form är han 60 meter lång och en fruktansvärd fiende.

Stay Puft påminner om svensk socialdemokrati i mer än ett avseende. Framförallt när det gäller töntigheten. Precis som Dr Ray Stantz trodde att Stay Puft skulle vara harmlös tror inte de svenska väljarna att socialdemokraterna är farliga.

Nästa gång ni skrattar åt en töntig sosse, tänk då på Stay Puft.

Självmål

Ulrika Messing (Infrastrukturminister) har i en cirkulärartikel till ett antal socialdemokratiska tidningar anklagat Centerpartiet för att ha för gamla företrädare.

Det är vansinnigt av flera skäl.

1. Centerpartiet har i jämförelse med Messings eget parti inte särskilt gamla företrädare (Persson, Ringholm & Co är inte direkt purunga). Att Messing själv knappt är torr bakom öronen är en annan historia.

2. Äldre politiker är ofta klokare och mer rimliga än yngre. Det är exempelvis ingen slump att både den kanske vettigaste politikern i Sveriges riksdag för närvarande, kristdemokraten Björn von der Esch, för länge sedan passerade pensionsåldern. Det är definitivt inte från hans mun som man fått höra förslag om ”djurs rätt till sin sexualitet” (Birgitta Ohlsson, fp, f 1975) eller om ”genusperspektiv och HBT-frågor i sexualundervisningen för lärare” (Gustav Fridolin, mp, f 1983)
Det värsta stolpskottet i Regeringen - Lena Hallengren - är också det yngsta statsrådet. Sannolikt ingen slump.

3. Inte heller får man glömma det som Nils Lundgren påpekade i Expressen tidigare i år; att de som under 1900-talet gjort de största insatserna för marknadsekonomi och demokrati, som Churchill, Reagan, Friedman & Hayek, ofta har varit tämligen till åren komna, om än långt från gaggiga.

För en rätt bra kommentar från Centern se här. (Tack till Federley)

tisdag, augusti 02, 2005

Förbannade feminister 2

Bråket mellan feministsekterna får mig osökt att tänka på följande gamla goding.

Förbannade feminister

Det kan bli en förbannat hård fight mellan feminister av olika röda nyanser i valet nästa år.

När Fi bildades för fyra månader sedan berättade den buttra Sofia Karlsson att hon var och alltid har varit "skitförbannad".

I dag meddelar SSU:s föreslagna ordförande Anna Sjödin i ett pressmeddelande att hon är "uppriktigt sagt förbannad" över att Fi valt att omfamna tidstypiskt vänstertrendiga idéer som tvångsdelad föräldraledighet och arbetstidsförkortning.

Någon mer som vill bli förbannad?

Tag kölapp.

Det är inne att vara ung och arg.

Fortfarande.

Jämställdhetshelvetet

Först en varnande text (det ska ju varnas för allting nu för tiden, så jag bör väl inte vara sämre): Nedanstående text är lång och skriven i vredesmod. Okej...

Det måste vara nog snart. Det kan inte fortsätta hur länge som helst. Det går inte en dag utan att vi matas med genusperspektiv hit och jämlikhetslagstiftning dit. Jag får mjäll. Jag oxiderar långsamt. Jag riskerar snart min psykiska hälsa. Vi har fått ett klimat i Sverige där allting kretsar kring en jämställdhetskonsensus, en vedertagen mall utifrån vilken allt i samhället ska utgå, tolkas och analyseras. Vi har rutat in vårt tänkande enligt feministisk teori, som i sin tur har väldigt lite med fritt tänkande att göra.

Men skit samma om frisörer inte får ta mer betalt för en damklippning, då. Är det så farligt? Inte i det stora hela. Men det är bara en aktuell detalj. Det stannar ju inte där. SSU:s förbundsstyrelse, morgondagens socialdemokratiska riksdagsledamöter och ministrar, har på förslag att alla lärare måste utbildas i genuskunskap för att bli behöriga. En sådan "utbildning" inkluderar naturligtvis att lära sig tänka rätt – att betrakta samhället utifrån en könsmaktsanalys.

Tanken på att morgondagens lärare kommer att vara vandrande högtalare för extrema feministiska virrläror är obehaglig. Men politikerna behöver gå så långt på en gång. Det räcker ju att föra in begreppet könsmaktsanalys i läroplanen, helst från tidiga år i grundskolan. De måste redan ha kommit en bit på väg. Det kan knappast vara någon slump att jag när jag skrev uppsats om svensk nazism vid Uppsala universitet tvingades plugga på om kvinnors situation i 1100-talets Frankrike. I universitetsvärlden har det kommit att skapas ett så kallat och-perspektiv, genusdebatten måste helt enkelt in i så många ämnesområden som möjligt – på något sätt.

Nu vill ett gäng jämställdhetsutredare inrätta en jämställdhetsmyndighet. Såklart. Vad den ska syssla med är givet på förhand. "Omvärldsbevakning, uppföljning och utvärdering, samordning och stöd, bidragsgivning samt kunskapsutveckling och information." Propaganda, alltså. För att vara en demokrati har Sverige omåttligt många propagandaministerier.

Vi har redan sett eller kommer att få se feministiska experiment på dagis, extremistiska kvinnojourer, jämställdhetsdirektiv till företag, petitesslagstiftning, jämställdhetsdepartement. Könsmaktanalys ända upp i häcken. Drevet går. Schyman skrämmer sossarna. Sossarna skrämmer de borgerliga. Vi lär därför få dras med feminismen oavsett valutgång nästa år. Idén att genomföra feministiska jämställdhetsplaner i landets alla förskolor kommer från folkpartiet. Förslaget om ett Projekt Pojke är centerpartistiskt.

Själv suckar jag mig igenom varje morgon- och kvällstidning numera. Robinson-Robban går att bläddra förbi, men det är svårare med detta. Alltid är det något nytt, några nya lagförslag, några nya myndigheter. "Sverige är världens mest feministtäta land", skryter de senaste jämställdhetsutredarna på DN Debatt. Jag betvivlar det inte – om man menar folk i myndigheter och beslutsorgan. Notera att svenska folket inte har röstat fram något feministiskt parti till riksdagen. Dagens mest feministiska riksdagsparti gick bakåt i förra valet och sossarnas valseger berodde inte på att de drev några feministiska frågor. Fi ligger enligt mätningarna långt ifrån en riksdagsplats. Det feministiska drevet är ingen gräsrotsrörelse, det är skapat uppifrån.

I och med feministiseringen av politiken har Sverige tagit ett stort kliv bakåt, tillbaka till en tid då det var acceptabelt och rent av vetenskapligt att lägga kollektiv skuld på vissa grupper. Retoriken känns välbekant. Det handlar om att "väcka" människor, att göra dem "medvetna" om sanningen. Feministiska grupper använder sig dessutom av fabricerade eller mycket tveksamma fakta för att ge åsikterna en förment vetenskaplig grund och på så vis legitimera dem.

Dessutom handlar det om att skapa motsättningar mellan könen, inte undanröja dem. Vänsterpartiet använder i en motion uppblåsta siffror om antal slagna och sexuellt utnyttjade svenska kvinnor för att legitimera sitt förslag om att utreda kostnaderna för allt elände som män skapar. "Har vi råd med män?" frågar Ohly & c:o retoriskt.

Jag håller ändå hoppet levande om ett ljus någonstans i mörkret. Om Schyman misslyckas med sitt nya parti och om vi dessutom skulle få en borgerlig regering (som inte gått till val på feministiska profilfrågor) har svenska folket faktiskt visat att det inte alls har köpt de feministiska motsättningsföreställningarna utan att dessa har suttit tapetserade i myndigheter, departement och hos feministiska sekter. Men fan vet om gudarna vill oss så väl.

Magplask

Den franska Champagne-familjen Tattinger – som var affischnamn för Ja-sidan i folkomröstningen om EU-grundlagen - har nyligen sålt sitt företag till den amerikanska private-equityfirman Starwood Capital Group LLC. Wall Street Journal skriver idag om affären och anger ”the advent of the Euro” och ”the unified European Market” som skäl till varför familjen Tattinger inte längre klarade att driva sitt företag vidare.

Fienden

Feministiskt initiativ (populärt benämnt FI) tycks redan vara på väg mot en bra och nödvändig splittring. Den intellektuella giganten Tiina Rosenberg, professor vid Stockholms Universitet, hotar att hoppa av om inte partiet börjar fokusera mer på homo- och bisexuella samt transpersoner.

Rosenberg ger i en intervju med Svenska Dagbladet prov på sin briljanta analysförmåga. Citatet "Vi måste producera så att vi klarar oss, men inte mer än så." exemplifierar tydligt den elokvens som bidragit till att Professor Rosenberg kommit att betraktas som FIs ideologiska spjutspets.

Hur var det nu man sa, med sådana vänner...

måndag, augusti 01, 2005

Att sila mygg

Saddam Hussein stämmer tidningen the Sun för att de publicerat bilder på honom iförd endast kalsonger.

Nej, det är naturligtvis inte särskilt snällt att sparka på den som redan ligger eller att publicera halvnakenbilder, inte ens om bilderna föreställer diktatorer. Lite magstarkt är det dock ändå att nämnda diktator tycker sig förtjäna en miljon för något som vanligen bara drabbar tonårsflickor som är dumma nog att skicka bilder på sig själva till okända män. I jämförelse med mord på civila framstår publicering av en bild som en tämligen harmlös företeelse.

Det här lär dock bli dödsstöten för det fåtal som fortfarande såg Saddam som en stor ledare. Han är uppenbarligen inte bara en fegis som gömmer sig i jordkulor och uppträder i bara mässingen. Han är gnällig också.

Med de röda byxorna nere 2. Eller. Mer godbitar från Esbati

Som tidigare uppmärksammas på Moderskeppet skriver ungkommunisternas fd ordförande Ali Esbati ofta underhållande på sin blogg. Senast har Ali kommit en ond konspiration på spåren. En konspiration med förslag som kan beskrivas enligt följande:

”noggrant utformade för att effektivt utöka klassklyftorna, minska jämlikheten mellan män och kvinnor, öka den sociala repressionen”.

”inriktas på att redan tidigt förstöra livet för barn med arbetarklassbakgrund. ”

”Fascistoid”

”Leder den borgerliga marschen in i det bruna träsket.”


”Det blir inte mer uppenbart reaktionärt än så här”.

Konspirationen handlar om fp:s förslag om att införa betyg i tredje klass, som vi hade för några årtionden sedan (när Sverige var en fasciststat, får vi förmoda). Betyg är meningslöst, om inte kontraproduktivt menar Esbati.
”Det vanliga påståendet om att betyg ska förmå elever att ”kämpa hårdare” strider helt enkelt mot all faktisk erfarenhet. ”

Ett exempel på ”faktisk erfarenhet” skulle dock kunna vara att den begåvade Esbati – som inte kommer från någon överklassmiljö - lyckades kämpa sig till betyg bra nog för att komma in på Handels (på den tiden när det fortfarande krävdes 5.0 för att komma in där kan tilläggas).
Det inte så svårt att räkna ut att hans chanser att komma in där hade varit avsevärt mindre om man exmpevis hade fördelat platserna på annat sätt än med betyg. Risken att något östermalmsbrat då hade tagits hans plats är inte obefintlig.

Reaktion, facsism och illvilja mot arbetarklassen var uppenbarligen bra för Esbati själv. Varför vill han förneka andra samma sak?

Med de röda byxorna nere

Efter att ha förnekat fusk och angripit Ungdomsstyrelsen för att de polisanmält Ung vänster "på dåligt underlag", tvingas nu ungkommunisterna krypa till korset. Förbundet bekräftar att det har förekommit omfattande medlemsfusk i Jämtland. Och det är sannolikt bara början. Men förbundssekreterare Clara Norberg Averbo påpekar att "skillnaderna går att förstå". Ni vet, goda intentioner och allt det där.

Den 22 juni sa samma Norberg Averbo att "sanningen ligger i det vi sökt bidrag för och rapporterat in till styrelsen och ingenting annat." Minsann. Och den oförbätterlige Ali Esbati, tidigare förbundsordförande i Ung vänster, bloggade konspiratoriskt att han "gett upp varje tanke på att det som händer i verkligheten på något sätt ska avspegla sig i medierapporteringen om allt som rör vänstern." Jaha, Ali… ingår nu alltså förbundet självt i svartmålningen...?