Euron förhindrar reformer 2

EMU-apologeterna ger sig inte trots ett förödmjukande nederlag i folkomröstningen 2003 och allt sämre ekonomi i Euro-länderna. I dag skriver exempelvis Johnny Munkhammar om EMU i Svenska Dagbladet.
Som Jonas V redan påpekat har resonemanget en hel del brister. Men det finns fler:

1. Johnny menar att möjligheterna att på keynesianskt sätt stimulera ekonomin genom räntesänkningar idag är begränsad. Detta är korrekt. Dock skall man notera att Sveriges riksbanks mål inte är att stimulera tillväxten utan att hålla priserna stabila (vilket de – trots att de är en statlig institution – lyckats bra med). Det innebär att styrräntorna sätts efter det underliggande inflationstrycket och inte efter hur tillväxten utvecklar sig. Däremot är det inte svårt att föreställa sig att den svenska ekonomiska utvecklingen hade varit sämre om vi istället för att ha en ränta som är avpassad efter svenska förhållanden haft en som varit för låg som i Irland eller för hög som i Tyskland. Att räntan i dag är klart lägre i Sverige än i EMU-länderna avspeglar inte helt harmlösa skillnader i ekonomiska förhållanden.

Vi har en låg ränta eftersom vi har ett lågt inflationstryck i den svenska ekonomin. Trots rekordhöga oljepriser och relativt hög tillväxt (om man jämför med många av EMU-länderna i alla fall) steg konsumentprisindex med låga 0,6 procent de senaste 12 månaderna (i en historisk jämförelse måste man gå 90 år tillbaka i tiden för att hitta en period med samma varaktigt låga inflation som vi haft de senaste åren).

2. Det är inte troligt att det sannolika alternativet till EMU är protektionism. En tämligen tydlig indikation på detta är att de tre EU-länder som valt att inte införa den gemensamma valutan (Sverige, Storbritannien och Danmark) också är de mest frihandelsinriktade.

Slutligen, ett tips från oss på Moderskeppet, hänvisa inte till Hayek i EMU frågan om syftet inte är att kritisera valutaunionen. Hayek var en svuren motståndare till centralplanerade pengar.