Union som union

Wall Street Journal Eruope skriver idag att det är främst små företag som drabbats av textilkvoterna som inom vissa varuslag orsakat omfattande brist (för tröjor var exempelvis den prognostiserade importen före kvoternas införande över 210% av kvoten.) Storföretagen - som har bättre hand med eurokraterna - har inte drabbats av samma brist.
Resultatet av att storföretag kan importera från Asien medan småföretagen blir utan varor, blir naturligtvis att konkurrensen snedvrids och att småföretag slås ut.

Som Henrik Alexandersson kommenterar har varubrist av det slaget inte förekommit sedan kommunismen föll. Kan det faktum att vi nu är åter där bero på att kommunismen inte föll utan bara bytte skepnad?