Veronicas olidliga lätthet

Jag kollar Veronica Palms blogg varje dag. Uppdateringar sker tyvärr sällan, men varje gång hon har tagit sig tid att skriva något så får man sig en liten högtidsstund. I princip alla inlägg inbjuder till att kommenteras. Vilket jag gjort både här och här.

Veronica är ingen intellektuell tungviktare direkt. Inläggen är minst sagt lättviktiga. Läs exempelvis ”BH och volangerpå barnens badkläder”, ”Den okontrollerbara sexuella driften är här igen.” och ”Tunt om jämställdhet hos borgerliga alliansen”. Eller kolla valfritt inlägg förresten. Alla är på ungefär samma nivå.

Både analys och språk ligger i paritet med en förbannad, 16-årig SSU-tjej. Det som röjer Veronica är ämnesvalen där det ofta framgår att hon är både mamma och riksdagsledamot.

Att vända på en sten för att hitta ett kryp att trampa på är fult. Jag tycker att det känns billigt även om det är ett otäckt kryp. Det fantastiska är dock att Veronica Palm är lovligt byte. Hon är en av de 349 personer som sitter i Sveriges lagstiftande församling. När man ger sig på Veronica Palm slår man uppåt samtidigt som man slår neråt.

Tungviktsmästaren går in i ringen och noterar en liten spenslig kille som han ska boxas mot. Mästaren blir tveksam: ”Jag kan ju inte slå den där sillmjölken…” Men det är precis vad han kan! Han kan dessutom dela ut riktiga dundersmockor! Sillmjölken är nämligen både tungviktare och lättviktare. Precis som Veronica Palm.

Möjligen är det dumt att rikta in sig på puckade sossar i sitt politiska engagemang. Någon sa till mig att det är som att argumentera för smartare sossar. Detta stämmer kanske, men jag kan inte låta bli. Situationen är full av paradoxer. Veronica är både lätt- och tungviktare på samma gång, hon irriterar samtidigt som får mig att skratta högt och hon lockar fram både mina bästa och mina sämsta sidor.