The Corporation

Igår såg jag mig genom filmen The Corporation för att ha något att blogga om.

Om du, bäste läsare, gillade Michael Moores Fahrenheit 911 så kommer du antagligen gilla The Corporation. Läser du varje dag DN Kultur och instämmer i allt, kommer du definitivt gilla filmen. Ägnar du din tid åt att bränna pälsfarmar, kasta sten på porrbutiker eller demonstrera mot Bush skulle du älska filmen, men inte ha tålamod att se en film på 170 minuter.

Ovanstående grupper är antagligen de enda som kommer att se filmen, vilket gör en recension svår att utforma. Kortfattat staplar filmen mängder av fakta utan samband eller djupare resonemang. Ku Klux Klan skulle säkert kunna säga samma sak om negrer som filmen säger om företag: ”Nu ska vi visa er en neger som förstör miljön. Negrers miljöförstörelse är ett stort problem …”.

Den verkliga höjdpunkten i filmen var dock klart oavsiktlig. Michael Moore ansåg att företag i högre grad än idag borde stå under politisk kontroll och styrning. Han medgav att det skulle innebära förändringar, men att det skulle vara till det bättre jämfört med idag.

Rent praktiskt skulle det innebära att Michael Moore, innan han började filma Fahrenheit 911, skulle bett någon politisk myndighet om tillstånd. De tillståndsgivande politikerna skulle varit samma personer som filmmanuset hävdade valfuskade sig till makten i valet år 2000. Om Moore mot all förmodan skulle kunna spela in filmen skulle såväl biografer som Amazon och andra filmförsäljare stå under politikernas kontroll. Moores vision skulle alltså innebära legaliserad censur.

Bättre argument för att näringsliv och politik ska hållas separerade är svårt att prestera. Sorgligt är att ingen av filmens anhängare verkar inse hur ohållbart Moores resonemang är.