söndag, juli 31, 2005

DN Kultur gör det igen

I Dagens Nyheters Kulturdebatt (31/7) skriver Michael Hardt om "Kriget mot terrorn - bara en förövning". Han hävdar att ockupationen av Irak är en katastrof och en förövning inför det stora kriget mot Kina.

Enligt DN ska Michael Hardt vara professor vid Duke University. Jag undrade vilket ämne han var professor inom - var det militärhistoria, konfliktforskning, internationella relationer eller statsvetenskap som var Michael Hardts specialområde?

För något decennium sedan skulle min undran stannat där. Idag kunde jag, tack vare Internet, slå upp Duke Universitys personalförteckning. Där anges Michael Hardt som ”associate professor” i ”comperative litterature”

”Associate professor” betyder att man har doktorsexamina och är fast anställd på ett universitet – alltså docent. ”Comperative litterature” betyder, enligt American Comparative Literature Association, ”In its largest sense, comparative literature promotes the study of intercultural relations that cross national boundaries, multicultural relations within a particular society, and the interactions between literature and other forms of human activity, including the arts, the sciences, philosophy, and cultural artifacts of all kinds.”

Klart att "professor" låter mer trovärdig som analytiker av den militär-politiska processen i USA, Irak och resten av världen än "docent i komparativ litteratur". DN vet vad som säljer.

Artikeln i sig är den sedvanliga blandningen av USA-bashing, okunnighet och konspirationsteorier. Två meningar är dock så speciella att de förtjänar kommentarer.

Rörande den så kallade ”Revolution in Military Affairs” som skett under 90-talet skriver Hardt ”Det pragmatiska tillvägagångssätt som förut präglade såväl USA:s militär som dess diplomati kan idag avgärdas som föråldrat, som ”konservativt”.”
Notera att det ”pragmatiska förhållningssätt” som Hardt verkar fördra framför dagens amerikanska militär på sin tid innebar Vietnamkrig, invasion av Grenada, sanktioner mot Irak och bombningar av serber, irakier, libyer samt sudaneser. Undrar om Hardt tänkt igenom sin ståndpunkt här?

Höjdpunkten är dock hela resonemanget om USA:s ockupation av Irak, som Hardt sammanfattar med ”Den militära revolutionen har i Irak lett till ett sällan skådat misslyckande”. Alla som läst en aning historia vet att krig är synonymt med ”sällan skådade misslyckanden”.

En kortfattad genomgång skulle kunna ta upp Napoleons invasion av Ryssland 1812, som ledde till att han förlorade runt 90% av sin armé och i slutändan sitt imperium. Detsamma kan sägas om Hitler 1941. Det var sällan skådade misslyckanden genom att fältherrarna startade krig som kunde undvikits.

I det första afghanska kriget (1839-42) förlorade britterna 1842 ca. 14990 av 15000 soldater och kringpersonal. Det var ett sällan skådat misslyckande när det gäller förluster.

Första världskriget visade upp en rad sällan skådade misslyckanden på mer strategisk nivå - allt från misslyckade mobiliseringar till omöjliga operationer som Gallopoli och Somme. Eller faktumet att ingen räknade med vad kulsprutan innebar för anfallande soldater …

USA har en tradition av sällan skådade misslyckanden i krig. När amerikanerna invaderade Sicilien 1943 sköt de av misstag ner dussintals av sina egna transportplan med hundratals döda amerikanska fallskärmsjägare som följd. De amerikanska truppernas insatser i Korea vintern 1950-51 var (med vissa undantag) så katastrofalt dåliga att brittiska och turkiska trupper fick rädda amerikanerna från total förintelse.

Sällan skådat misslyckande – my ass !

Men i valet mellan fakta och USA-bashing har DN Kultur en lång tradition av det sistnämnda. Så också idag.

Så var det dags igen...

"Alla som har små barn vet att de påverkas av reklam och inte kan stå emot, utan vill ha chokladdoppade flingor och så"

Citatet ovanför skulle möjligen kunna ha relevans i en diskussion småbarnsföräldrar emellan. Nu är det istället folkhälsominister Morgan Johansson som är ute och tycker. För att riktigt visa hur upprörd han och de andra i regeringen är hotar de dessutom med lagstiftning om inte branschen skärper sig.

Man kan tycka att det är lite orättvist av Moggen att låta oss andra lida för att han inte kan säga nej till en chokladälskande fyraåring.

Dagens emigrationsargument

SSU:s förbundsstyrelse föreslår till kongressen, som hålls i veckan, att alla lärare måste utbildas i genuskunskap för att bli behöriga. Motiveringen är att lärare utan kunskaper i könsförtryckets mekanismer kan orsaka stor skada.

”Kom och ta mig långt härifrån"...

lördag, juli 30, 2005

Nils Lundgren retar nog en del ja-sägare

Nils Lundgren retar kanske en del EU-anhängare i sin debattartikel i Aftonbladet där han förklarar att EU håller på att utvecklas till ett överhetsprojekt.
Själv skulle jag inte tveka att rösta ja en gång i en folkomröstning om EU. Det är om Sverige skall lämna EU.

Vetenskapsfeminism

Forskare i Uppsala har tillsammans med ukrainska forskare hittat ett sätt att upptäcka bröst- och äggstockscancer i förtid. Vad bättre är, metoden borde kunna användas istället för den av så många kvinnor avskydda mammografin.

Återigen har globalisering och vetenskap lyckats med det som feminismen inte lyckas med; att göra kvinnors liv lite bättre.

Vi, retstickorna...

Det är kul att retas.

De flesta som skriver här på Moderskeppet stod på nej-sidan i folkomröstningen om EMU. Den här så ofta omskrivne Munkhammar stod på ja-sidan. Det gör det naturligtvis lite extra skoj för en del av oss att dra honom i det skägg han för övrigt inte har.

Men eftersom folk har hört av sig och undrat, vill jag bara göra ett påpekande. Munkhammar är inte den store fienden här i världen. Möjligtvis är han tacksam att reta, inte minst i EU-frågor. Men i den stora fighten, för frihet - mot socialism och kollektivism står han och vi på samma sida, sköld vid sköld.

Bara så ni vet. ;-)

Munkhammar hamrar tillbaka

Här på Moderskeppet har vi med stort intresse följt de respektive bloggarna som rattas av Ali Esbati och Johnny Munkhammar. För inte så länge sedan skrev Esbati om Munkhammar under rubriken ”The Bottom is Nådd”.

Svaret från Munkhammar har dock dröjt något, men för några dagar sedan kom moteld där vi bland annat får förklaringen till dröjsmålet:

”Nu senast har han [Ali Esbati] omsorgsfullt prickat in kritik av meningsmotståndare på deras semester.”

Det måste ha kliat i Alis fingrar i väntan på att Johnny skulle gå på semester.

fredag, juli 29, 2005

Lössläppta känslor

Medias granskning av makten – av politiker, domstolar, företagsledare – är viktig och välkommen. Det är mycket som har grävts fram tack vare driftiga journalister. Men ibland blir det så fel, och det är när giriga journalister och redaktörer ser något de vet att folk tycker illa om – och blåser upp det enormt. Den sexköpande domaren var ett sådant fall. Nu är det dags igen.

En 14-årig flicka tvingades se på när en man dränkte hennes mamma i badkaret. Sedan drogade och våldtog han henne under natten. För detta bestialiska brott har mannen dömts till rättens strängaste straff – livstids fängelse. Flickan tilldömdes 610 000 kronor i skadestånd av tingsrätten och hovrätten sänker nu skadeståndet till 510 000. Detta har fått allmänheten att gå i taket, ivrigt påhejade av blodtörstiga journalister.

Aftonbladet slog smaklöshetsrekord i dag när man under krigsrubriker listade nämndemän, hovrättsråd, hovrättslagman och ordförande under texten ”De sänkte flickans skadestånd”. BRIS rasar. Allmänheten är fly förbannad. Förståsigpåare får komma i tidningen med populistiska kommentarer. Enligt hovrättslagmannen Per-Göran Öjeheim har rätten fått motta både mordhot och "jag ska våldta din fru"-hot.

Men vad är fel här? Har rätten gjort en grov missbedömning? Nej, det verkar inte så. Det rätten ska göra är att följa praxis, inte personliga känslor. Det var precis det som skedde med den sexköpande domaren och det är precis vad som har skett här. Och vad fan vet BRIS och allmänheten om rättspraxis...? Enligt Öjeheim har man tittat på ett fall från 1996, då en flicka blev kidnappad, utsläpad i skogen och våldtagen. Den flickan fick slutligen 200 000 kronor i skadestånd. Hovrätten har alltså tilldömt flickan i det aktuella fallet mer än dubbelt så mycket – det högsta skadeståndet någonsin utdömt av Göta hovrätt.

Visst kan man kritisera enskilda domar, och i det här fallet är det värt att nämna att Sverige har låga skadestånd jämfört med många andra länder. Men det är inte rättens fel. Den hetsiga stämning som tidningar som Aftonbladet piskar upp med sina krigsrubriker och lekmanna-tolkningar är minst sagt obehaglig. Den appellerar till människans allra mest primitiva hämndbegär. Att människor inom rättsväsendet hotas och att massmedia indirekt hejar på är fullständigt oacceptabelt och kommer att på sikt skada rättsäkerheten i landet. Jag förutsätter att svenska journalister är medvetna om detta.

Jens Orback på Pride

Jens Orback ska delta i årets Pride-festival och där förmodligen fjäska för en del av de personer som mobbade honom i vintras.

Bakgrunden är denna: Demokratiminister Orback gjorde i vintras ett uttalande där han, i sin iver att visa hur öppen och fördomsfri han var, bland annat berättade om sin släkting som hade någon sorts kärleksrelation med en häst. Detta i ett sammanhang där även homosexualitet diskuterades.

Jens trodde att samhällsklimatet hade nått dithän att även personer som sysslar med tidelag var accepterade för sin läggning. Reaktionen från olika homosexuella personer - samt Gustav Fridolin – illustrerade tydligt hur fel han hade i sin bedömning.

Så givetvis backade Jens och gjorde avbön. Detta visar två saker. Dels att han är en populist och en fegis som inte vågar stå för det han har sagt. Dels att han brister i sin omvärldsbevakning och inte inser att lusta efter våra fyrbenta vänner – enligt den mobbarmentalitet som råder i Sverige – inte är en läggning som tolereras.

Jens Orback är alltså feg och har dessutom dålig koll.

Dålig koll, ja… Inte för att jag skulle ha något emot homosexuella eller tycka att det är dumt att de demonstrerar sin stolthet, men känns inte Pride-festivalen väääldigt mycket 90-tal? Marginellt fräschare än Vattenfestivalen, typ.

Oppositionen mot Euron växer

Bloggen EU-referendum rapporterar att Italiens premiärminister nu menar att ”alla blev lurade” när det gäller effekterna av EMU
“There are categories of Italians which face difficulties because of the incursion of Prodi's euro,” – säger Berlusconi (notera att Euron nu är "Prodis" - den tidigare EU-presidenten som nu är ledare för den italienska vänstern)

Även regeringspartiet Lega Nord ser farorna med EMU och vill ha en folkomröstning om att gå ur (Italien gick med utan folkomröstning) i samband med nästa val.

Även i länder som Portugal och Tyskland vill starka krafter se att man lämnar EMU. Skall bli intressant att se vilket land som går ur först.
Milton Friedman gav projektet 5 år. Vi är där snart.

Soppatorsk

På måndag håller SSU kongress i Linköping. Förbundet mår inte särskilt bra, antalet medlemmar har som bekant minskat en aning på sistone. Och Göran Persson tänker inte ens komma och tala. SSU:arna får nöja sig med stolpskott längre ned i hierarkin.

Att regeringen har slut på idéer har varit tydligt längre. Desto mer anmärkningsvärt är att inte ens partiets ungdomsförbund tycks ha några. Arash Molavi, ett av kongressombuden vid stämman, menar att SSU måste fokusera på ungdomsarbetslösheten och skolan. Hans lösning är: Mer pengar till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och fler utbildningar åt arbetslösa ungdomar. Dessutom måste tiden för att få a-kassa halveras.

Det är en karbonkopia av regeringens syn på hur arbetslösheten ska "tas om hand", inte bekämpas. Alla som har deltagit i Ams-åtgärder vet vilken meningslös och förnedrande sysselsättning det är. Det leder ingen vart, allra minst till ett arbete. Människor går därifrån nedtrycka i skorna.

Pär Nuder, regeringens egen personifiering av sura uppstötningar, har tidigare bekräftat att socialdemokraterna inte har någon tanke på att förändra sin arbetsmarknadspolitik. "Vi föredrar människor i åtgärder i stället för i arbetslöshet" har han deklarerat. Därmed är skiljelinjen mellan regeringen och alliansen tydlig.

Samtidigt som regeringen har slut på både fantasi och idéer, växer en ny generation socialdemokrater upp som inte ens i sin ungdoms entusiasm och iver att förbättra världen har några som helst idéer eller ideal. Det är en tragisk situation för socialdemokratin och en gigantisk varningsklocka för svenska väljare.

torsdag, juli 28, 2005

Vad hade de trott?

Det har snart gått en månad sedan det blev olagligt att ladda ned musik och film utan tillåtelse. Men polisen prioriterar inte jakten på fildelarna och tänker inte göra det i fortsättningen heller.

”Det finns inga skäl att gripa människor för det här. Det är möjligt att det kan bli en del utredningar efter anmälningar, men att polisen aktivt skulle spana efter fildelare, det är högst osannolikt", säger Anders Ahlqvist, kriminalkommissarie vid rikskriminalpolisens it-brottsrotel.

Ja, vad fan ska lagen vara till för då? Polisen bryr sig inte, allmänheten bryr sig inte, ingen bryr sig. Lagen bara finns där ändå. Att politikerna stiftar lagar som helt saknar förtroende hos allmänheten är allvarligt - men inte ovanligt. I ett ögonblick av mänsklig naivitet kan man ju nämligen tro att det är för oss medborgare som lagarna borde finnas.

En tuff start

”Min första inkomst har jag bilder på i mitt fotoalbum. Jag var babymodell i en tidning. Då var jag ett år gammal och tjänade 200 kronor.”
Fredrik Reinfeldt till Dagens Industri – under avdelningen ”en tuff start på livet”.

onsdag, juli 27, 2005

Party Pooper

I Iran finns det folk som skiter i att det inte är tillåtet att dricka alkohol. De vet att alkoholen är skadlig men tycker att det kan vara kul att dricka när det är fest. Detta förekommer ofta i den sekulära övre medelklassen. Ibland så upptäcks den här typen av verksamhet av polisen. Polisen åker dit, avbryter festen, misshandlar festdeltagarna och burar in dem.

Jag kom att tänka på detta när jag läste en kolumn i Metro av Alexandra Pascalidou. Hon berättar om hur hon hamnat på en fest i en ”exklusiv vindsvåning bland mode- och mediemänniskor”. Dessa tyckte att hennes närvaro var besvärande eftersom de inte kunde snorta kokain öppet. Själv kände hon sig som ett ”patetiskt pretto”. En hygglig kille erbjöd henne en ”provlina” men hon avböjde och gick därifrån.

Alexandra Pascalidou berättar vidare att kokain är vanligt hos det fina folket och att dessa vare sig uppträder eller ser ut som vanliga missbrukare. Detta är enligt henne olyckligt eftersom ungdomar då kan få intrycket av att man kan bruka andra droger än alkohol utan vara missbrukare. Detta är ju visserligen fullt möjligt och knappast ovanligt, men lögnen måste hållas vid liv.

Det verkar reta Pascalidou att inte alla som provar andra droger än alkohol trillar dit och blir missbrukare. Ja, i synnerhet om de är lyckade, vackra och rika. Därför avslutar hon sin kolumn med att uppmana polisen till att förstöra fler fester i fina kvarter.

I Iran finns säkert också något ”patetiskt pretto” som i Teherans Metro skriver kolumner där hon berömmer polisens övervåld. Översatt från persiska skulle ett utdrag ur en sådan kolumn kunna te sig så här ungefär:

”Rika och berömda har länge levt i en skyddad alkoholverkstad där de trott sig ha immunitet mot polis- och rättsväsen. Men så plötsligt gör den iranska polisen en alkoholrazzia på det fina folkets fest och plockar kändisar som inte bara gör sig själva en otjänst utan även en hel generation som ser upp till dem och deras livsstil. Bra jobbat, polisen, modigt drag, och fortsätt så, för inga pretentiösa antidrogkampanjer kan göra mer nytta än direkta ingripanden.”

Zimbabwes unika depression

Vem tror att skuldavskrivningar är svaret på alla frågor för ett land som Zimbabwe, där tyrannen, premiärministern och presidenten (jodå, han är alltsammans samtidigt) Mugabe styr?


Sannolikt har inget land i fredstid upplevt ett så kraftigt ekonomiskt ras som Zimbabwe under de senaste sex åren. Det säger Världsbankens chef för Zimbabwe Hartwig Schafer.

- De främsta orsakerna till Zimbabwes nedgång är sammanbrottet för jordbruket och en snedvriden ekonomisk politik, säger Schafer och ger president Robert Mugabes regering hela skulden för krisen. Enligt en studie som Världsbanken nyss har sammanställt har det zimbabwiska jordfördelningsprogrammet visserligen åstadkommit en sorts rättvisa i jordägandet, men till priset av att fattigdomen har ökat.

Läs hela Reutersnotisen här: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=225899

Rättssäkerheten först

"Det är inte rättens sak att fastställa sanningen utan endast att avgöra om bevisningen håller." Det kan låta knäppt, men i realiteten är det ju faktiskt sant. Allra helst ska förstås sanning och bevisning överensstämma, men om bevisningen mot en åtalad inte räcker för att det utom rimligt tvivel kan sägas att han är skyldig till det han åtalas för, ska han naturligtvis frias. Även om han kanske är skyldig. Vi vet ju inte.

Det är detta som har hänt i det omtalade fallet om den ofattbart brutala dödsmisshandeln. Folk över hela landet är rasande. På rättssystemet. På polisen. På tingsrätten. På alla. Lynchstämningen är förståelig och naturlig, men högst irrationell. Om vi utgår från att de åtalade är skyldiga till brottet, är det naturligtvis fruktansvärt att det inte blev en fällande dom. Men det finns ingen magisk lösning på detta problem. Att sänka beviskraven är fel.

I det aktuella fallet finns faktiskt inte mycket till konkret bevisning, såvitt jag förstår. Ingen teknisk bevisning binder de misstänkta gärningsmännen till offret eller platsen. Det är en mycket allvarlig brist. Återstår då vittnesuppgifterna. Vi vet att vittnesuppgifter varierar kraftigt i kvalitet. Är personerna dessutom berusade och motsäger varandra, har en advokat en ganska behaglig utfrågning framför sig.

Utan att göra en anknytning till det aktuella fallet, är det intressant att nämna att även tvärsäkra vittnen ibland pekar ut fel personer. En våldtagen kvinna i USA pekade ut mannen som hon var övertygad om hade våldtagit henne. Den svarte mannen dömdes på hennes säkra vittneskonfrontation. Efter DNA-teknikens intåg kunde polisen konstatera att sperman tillhörde någon annan. Den skyldige hittades och ställdes inför en konfrontation tillsammans med den dömde. Kvinnan pekade ut fel man igen. Men han friades ändå efter 12 år i fängelse. Kvinnan erkände då att det enda hon egentligen uppfattat av våldtäktsmannen var att han var svart.

Vi bör inte tumma på rättssäkerheten. Det gynnar varken samhället i stort eller den dödade mannens föräldrar. Det vi kan hoppas på i det aktuella fallet är det vanliga: att lojalitetsbanden förändras med tiden och att någon då vågar kliva fram och säga vad som egentligen hände.

tisdag, juli 26, 2005

Briljant analys 2

Vilket samhällsproblem handlar följande uttalade från Ted Kennedy (D, NY) i WSJ 25/7 om:

"Jag kan tänka mig få saker som skulle vara sämre för landets pensionärer, arbetare och familjer"

Svar: Förslaget att utnämna John Roberts till domare i Högsta Domstolen i USA.

Bakgrunden är att Roberts i den Circuit Court där han nu är domare hävdat (i fallet Rancho v. Viejo) att den federala regeringen inte har rätt att hindra en byggherre från att bebygga mark där det finns arroyo-paddor när delstatens myndigheter godkänt bygget. Roberts hänvisar till att grundlagen säger att den federala staten får reglera mellandelstatlig handel men menar att eftersom paddan inte tar del i sådan och dessutom är stationär kan den federala staten inte ingripa för att skydda paddan.

Högkonjunktur för klassretoriken

I lördags höll folkpartiets ledare Lars Leijonborg det traditionella sommartalet på Marstrand. Skolpolitiken var ett av de ämnen han tog upp. Hans önskan är att den borgerliga alliansen ska föra en skolpolitik där arbetarklassens barn står som vinnare, eftersom de har svårt att svara upp till skolans krav.

Det är fascinerande att de borgerliga partierna vägrar inse att skolan är medelklassens domän, där deras normer upphöjs.

Det är anledningen till att arbetarbarnen anses ha det svårare i skolan än barnen från medelklassen.

Varför vänder vi inte på det och ställer oss frågan: Hur skulle skolan se ut om arbetarklassens normer fick råda?

Dala-Demokratens (s) ledare efterlyser mer arbetarmoral i skolan. (25/7)



Ja, till och med bland kommunalare tar moderaterna väljare. Statistiska centralbyråns undersökning visar på en uppgång på fem procentenheter till 12,5, bland dem som bestämt sig. /.../ Vad är det då som lockar även arbetarväljare att snegla åt ett borgerligt parti, som, enligt en ny fördelningsanalys från LO, vill göra nedskärningar i den offentliga sektorn med ungefär 50 miljarder kronor, alltså ta bort jobb, ta bort välfärd och minska ersättningarna till en mycket stor grupp människor, varav de flesta finns i arbetarklassen?
Ledare i Kommunalarbetaren (s) kan inte begripa hur "kommunalare" kan få för sig att rösta på moderaterna. (6/7)



Begreppet arbetarklass har förändrat sin betydelse i takt med att de manliga metallarbetarna inte längre är norm för vad som är "riktiga" arbetare.

I grunden är arbetarklassen de, vars enda tillgång är det egna arbetet, som de måste sälja. Men det kan också innebära att ha jobb med dåligt betalt, låg status och där man har liten möjlighet till inflytande.

Aktuellt i politikens (s) krönikör Hanna Finmo modifierar arbetarklassdefinitionen så att den skall hålla ihop hjälpligt i ytterligare några år. (25/7)

måndag, juli 25, 2005

Ja! Nej! Va?

Den lag som förbjuder tobaksbolag i Sverige att sponsra verksamheter som riktar sig till allmänheten har kommit att innebära ett pinsamt problem för regeringen. Syftet att lagen kom till lär ha varit de "rökpartyn" som anordnades av tobaksbolag och som riktades till unga. Men lagen förbjuder verksamheter som riktar sig till allmänheten, inte bara rökpartyn.

Konsekvensen blir att tobaks- och tändsticksmuseet på Skansen måste stänga eftersom museet sponsras av Swedish Match. Företagets chefsjurist anser att lagen förbjuder dem att fortsätta finansiera verksamheten. Svenska regeringen förbjuder alltså museer. Kulturminister Leif Pagrotsky skyndar sig att på politikerspråk påpeka att det är en "långt ifrån självklar tolkning". Vilket betyder ungefär "aj fan, kan man se lagen på det sättet också?"

Total förvirring, alltså. Företaget som sponsrar museet vill fortsätta men anser att politikerna förbjuder dem, politikerna som stiftat lagen anser att den kan tolkas lite olika. Det är så här det brukar gå när politikerna själva ertappas med att inte inse vad deras alla lagförslag egentligen innebär i verkliga livet. Riksdagen måste vara en skön plats för verklighetsflykt.

söndag, juli 24, 2005

Vänstern tyst om avrättningar i Iran

Som t ex Dick Erixon och Andrew Sullivan skrivit om har två unga homosexuella i Iran, den ene under 18 år, avrättats. Personligen har jag god lust att ställa mig utanför Irans ambassad på Lidingö för att protestera mot detta. Man torde dock minst behöva ha skottsäker väst på sig för att göra detta.

Jag tittade på Ali Esbatis blogg för att se om han kommenterat det hela. Där fanns inte ett ord om avrättningen. Ali Esbati är däremot mäkta upprörd över den tragiska dödskjutningen av en brasilianare i London igår.

Om det vore så att Ali Esbati vore den ende som inte kommenterat avrättningarna i Iran vore det en sak. Nu är det inte så. På den länksamling som finns hos Esbati kan man titta på en del olika vänsterbloggar. Ingen, och jag menar ingen, kommenterar de kallblodiga avrättningarna i Iran. Många är däremot upprörda över dödsskjutningen i London.

Min misstanke är att vänstern hatar väst och demokrati. Man tar därför alla chanser att fördöma väst men har överseende med förtryck i diktaturer, såvida dessa inte kan kallas högerdiktaturer.

Miljöpartiet och mysticismen

Så har då Jenny Jewert i DN tagit upp en artikel från föreningen Vetenskap och Folkbildnings tidning Folkvett.

I artikeln undersöker Jesper Jerkert vilka vetenskapliga fakta som ligger till grund för åsikter som stöds av politiska partier. Jerkert finner att Miljöpartiet står i en klass för sig och Jewert skriver:
Biodynamisk odling må låta vackert, men sker med hänsyn till planeternas positioner och enligt ockulta principer. Ett visst kompostpreparat framställs genom att "hackade barkbitar av ek läggs i en skalle från något husdjur, omges av torv och grävs ned i marken på hösten på ett ställe där mycket regnvatten rinner förbi".
Nu är det inte så att det stannar vid att Miljöpartiet enbart står för ockultism och mysticism. De har även fått regeringen att lägga skattepengar på sådant här trams.

Miljöpartiet vänder sig också mot att det är för hårda dokumentationskrav för antroposofiska mediciner - d.v.s. att det ställs krav på att medicinerna skall ha bevisad effekt...

lördag, juli 23, 2005

Kubansk demokrati

Nu har det som enligt somliga inte kan hända hänt. Regimkritiker har gripits på Kuba. Landet som enligt RKU är ”så demokratiskt det kan bli” arresterade 22 personer under fredagen. Människor som hade tänkt demonstrera framför den franska ambassaden för att kräva frigivning av politiska fångar återvände aldrig hem. Frankrikes ambassad valdes förstås för att markera mot att baguettelandet valt att gå i Castros ledband.

EU:s nya linje är att "föra en dialog" med diktatorn. Hur pratvänliga diktatorer brukar vara när det kommer till demokratiska rättigheter vet nog de flesta. Att Castro inte har det minsta intresse av att tillåta oppositionella att verka på Kuba borde till och med EU förstå. Vi väntar nu ivrigt på att höra högljudd kritik mot Kubas övergrepp på demokratiska rättigheter från medlemmen i Svensk-kubanska föreningen tillika vänsterledaren Lars Ohly.

fredag, juli 22, 2005

USA-hat är opium för vänsterintellektuella

Karl Marx skrev att religion är opium för folket. För att travestera Karl Marx skulle man kunna säga att USA-hat är opium för vänsterintellektuella. På annat sätt kan jag inte tolka Åsa Lindeborgs uttalande om självmordsbombare.

En annan sak jag funderat över i samband med hennes uttalande är vad hon skulle tycka om någon som sprängde en föreläsningssal i luften på Uppsala Universitet när hon håller föreläsning. Vad skulle hon ha för argument emot att någon sprängde sig i luften när hon håller föreläsning?

Jävla hagga

Normalt folk reagerar med avsky när någon spränger oskyldiga människor till döds. Vettiga människor föreslår motåtgärder för att det inte ska hända igen. Vänstermänniskor skyller på USA. De känner sig tvungna att fördöma attentaten, men de gör det med korsade fingrar bakom ryggen. Och sedan sätter de sig vid "skylla-allt-på-USA"-maskinen och kör igång.

Åsa Linderborg återkommer titt som tätt med sina groteska artiklar på Aftonbladets kultursida. I går var det dags igen. Linderborg menar föga förvånande att det är Irakkrigets fel att terrorister spränger civila människor till döds och att man därmed måste "förstå" dem. Detta går hela tiden igen i vänsterns retorik. Hennes värsta övertramp är dock när hon går till angrepp mot de borgerliga ledarsidornas ställningstagande mot terrorismen efter Londonattackerna. Om attentatsmännen skriver hon:

”Som liberal har man tydligen svårt att förstår hur någon kan göra något som går utanför egenintresset, att förövarna inte behöver vara personligt drabbade utan kan solidarisera sig med andra och reagera å de fattigas vägnar.”
Jag måste läsa det en gång till för att det ska sjunka in. Linderborg menar alltså att det är en osjälvisk gärning för världens fattiga att döda oskyldiga Londonbor? Hur fan tänker människan? Saken blir inte bättre av att nämnda kvinna arbetar på historiska institutionen vid Uppsala universitet.

Edit: En mer rättfram rubrik syntes passande.

Mer Esbati

Det är inte bara på Moderskeppet som skribenterna använder större delen av sin vakna tid åt att följa Johnny Munkhammars liv och leverne . Det gäller även Ali Esbati vars blog vi tidigare tipsat om skriver om Munkhammar. Långt i från harmlöst.

Som om trekvarts miljard inte räckte

EU har beslutat att satsa motsvarande omkring 100 miljoner SEK på en ny kampanj för Euron som de kallar ”Det framgångsrikaste europeiska projekt som någonsin lanserats" Kampanjen skall inriktas på Storbritannien, Sverige och Danmark "i strävan att vinna över en skeptisk allmänhet”, särskilt i "små städer och avlägsna regioner".(läs: där vi fjällkobönder inte ville rätta in oss i ledet och rösta som överheten tyckte vi skulle göra).

Ärendet bereddes av ett utskott där Gunnar Hökmark är ledamot och alla moderater (liksom alla socialdemokrater utom en) röstade sedan för i kammaren.

Med beslut som detta faller moderaternas krav på att myndigheter inte skall bedriva opinionsbildning platt till marken. Det är uppenbart att man inte har något emot skattefinansierad opinionsbildning som sådan så länge man håller med om kampanjens innehåll.

torsdag, juli 21, 2005

Hoppfullt

Regeringen har nu äntligen insett att självmord är ett problem i Sverige. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet ska ta fram ett förslag på ett nytt nationellt program mot självmord. Om detta blir verklighet innebär det en klar svängning från regeringen. När självmords-problematiken diskuterades efter ett väldigt närgånget reportage i Kalla fakta förra året svarade nämligen Berit Andnor (s) att det inte fanns några som helst planer på att lära av de mycket effektiva metoder för suicidprevention som används i bland annat Florida, USA. Det var bra som det var.

Men det är inte alls bra. Omkring 1 500 personer tar sina liv varje år i Sverige. Det är tre gånger så många som dör i trafiken. Självmord är den vanligaste dödsorsaken för människor mellan 15 och 44 år. Var och en kan själv försöka räkna ut skillnaden i satsningar på trafiksäkerhet och suicidprevention.

Självmord har varit och är fortfarande något som människor inte gärna pratar om öppet. Det är skamfullt, det är svårbegripligt, nästan pinsamt. Många anhöriga tar på sig skuld för det inträffade och kanske är just skuldfrågan ett skäl till att politikerna har haft så svårt att anamma problematiken. Om unga människor anser att livet i Sverige är så jävligt att leva att de inte ser någon annan utväg än döden, har då inte politikerna misslyckats kapitalt?

Exakt hur detta nationella program kommer att se ut återstår att se. Förhoppningsvis kikar utredarna på goda utländska exempel innan de börjar snickra på en modell. Det krävs ett mycket brett grepp om detta för att det ska ge någon effekt. Och det kan ta tid. Men bara det faktum att regering och riksdag nu har lyft frågan är lite hoppfullt.

onsdag, juli 20, 2005

Nu ja, men sen då?

Tobias Billström (m) vill frysa bidragen till Centrum mot rasism tills granskningen av verksamheten är avslutad – för skattebetalarnas bästa. Det är förstås en sund inställning, men det är svårt att undgå tanken på hur det egentligen skulle se ut under en borgerlig regering.

De borgerliga är oerhört makthungriga. De vill regera, de vill kasta ut alla sossar som fått smörjobb tack vare sin partibok, de vill rensa upp. Eller? Hittills har varken moderater, centerpartister eller några andra lovat att avskaffa onödiga myndigheter. Borgerliga ledarsidor har kommit med konkreta förslag (Expressen har föreslagit ett slags stopplag som gör att minst en myndighet måste bort om en ny skapas), men från alliansen har det varit tyst.

Vet ni vad jag tror? Politiker är politiker. Efter 12 år i kylan kommer en borgerlig regering vara maktkåt utan dess like och självklart vilja kasta ut alla sossar i myndigheter och verk – men givetvis ersätta dem med sina egna. Varför lägga ned en myndighet de nu äntligen kan få kontroll över?

Prioriteringar

På högstadiet påstod jag och en kompis att ”skattefuska är det värsta man kan göra i Sverige”. Det utspelet gillades inte av läraren. Och kanske var det inte sant, för det finns nämligen saker som betraktas som ännu värre: tjuvjakt.

Vi har alla hört hur människor som skjutit en varg döms till stränga straff. Samtidigt hålls straffen för grov misshandel och mord ofta på en pinsamt låg nivå. Det känns ibland lite… fel. Nu hoppas polis och åklagare i Jämtland att modern DNA-teknik ska ge ett genombrott i en pågående utredning. Gäller det stöld? Misshandel? Kanske ett avgörande i en mordutredning? Nej, det gäller tjuvjakt på järv. Det känns skönt att polisen prioriterar de grova brotten.

tisdag, juli 19, 2005

Briljant analys

Vilket samhällsproblem handlar följande ledarkommentar ur Pitetidningen om:

"På sikt är detta ett allvarligt hot mot demokratin. De som har mest att vinna på ett tryggare och rättvisare samhälle marginaliseras medan de grupper som slår vakt om individuella lösningar på gemensamma problem blir vinnarna och de som styr samhällsutvecklingen mot än större klyftor. "


Svar: Junilistans planer på att ställa upp i riksdagsvalet. Att detta skulle missgynna sossana är ledarskribentens förklaring.

Siffror från EU

EU-kommissionen genomför återkommande opinionsmätningar om stödet för EU och dess institutioner i medlemsländerna. Trots att kommissionens mätningar ofta visar på ett långt starkare stöd för EU:s olika påhitt än vad som går att se i andra mätningar eller faktiskt agerande (exempelvis skulle enligt Eurobarometen en majoritet av svenskarna vara för EMU i samband med folkomröstningen 2003) kan undersökningen vara läsvärd. Siffrorna som presenteras måste ju sägas utgöra den övre gränsen för stödet för EU. Att notera är att exempelvis endast 47 % av medborgarna i EU-länderna gillar EU. I Sverige gillar 34 % EU samtidigt som det är 36 % som anser att de tjänat på medlemskapet medan 50% (mest i EU) menar att de inte tjänat på medlemskapet (I Frankrike menar 53 % att de tjänat på att vara med jämfört med 33 % som menar att de inte gjort det). Man kan också utläsa att 38 % av svenskarna tycker att EU skall ha en grundlag (om än ej nödvändigtvis den som föreslogs).

Not: Att 58 % av svenskarna (vilket skall utgöra den lägsta andelen av alla i EU) skulle vilja ha ett EU-försvar som undersökningen påstår får nog läggas till kategorin exempel på när kommissionens mätmetoder slagit snett (den alternativa förklaringen att det svaga svenska stödet för EU beror på att det inte finns ett europeiskt försvar förefaller mindre trolig)

Kritisera rätt

Kriminologen Jerzy Sarnecki har fått otrevliga email efter att han hävdat att brottsligheten inte alls ökar i Sverige, som många tror. "Han förvränger statistiken." "Han skyddar invandrarna." "Han legitimerar våldtäkter och rån!" Vad vill dessa brevskrivare säga? Att brottsforskare ljuger och bedrar?

OK, vissa brott ökar. Antalet personrån och narkotikabrott ökar, men samtidigt har antalet mord, dråp och den totala ungdoms-brottsligheten minskar eller legat stilla under de gångna 15 åren. Ändå upplever människor att brottsligheten totalt sett är högre än någonsin tidigare, att otryggheten har ökat.

Det är intressant att verklighet och upplevd verklighet kan skilja sig åt så mycket. Kanske kan det delvis bero på att media ökat sin rapportering av brott – det säljer ju. Ju värre beskrivningar av brott, desto bättre. Gärna en bilaga med likdelar också. Sympatitörstande politiker spinner dessutom gärna vidare på människors upplevda otrygghet.

Kritiken är inte bara felaktig, den riktas åt fel håll. För det finns ju saker att kritisera i brottsbekämpningen i Sverige, och det är det låga antalet uppklarade brott. Även om brottsligheten inte ökar, finns alltså skäl att diskutera och kritisera brottsbekämpningen. Kunde vi dessutom få en liten diskussion om vad som ska betraktas som brott och inte i det här landet, vore mycket vunnet. Men det är väl att hoppas på för mycket i landet med förbud som nationell stolthet.

måndag, juli 18, 2005

Saknaden efter Ali Esbati

När Ali Esbati var ordförande för Ung Vänster fanns en figur från vänstern som verkligen verbalt kunde ge sina motståndare en riktig match. Paradoxalt nog saknar jag honom.

Men som väl är finns Ali Esbati kvar på bloggen ”Esbatis kommentarer”.

Tonen känner man igen. Ali är upprörd, välformulerad, mångordig och vass. ”Patetiskt”, ”skrattretande”, ”morbida” och ”makalöst” är glosor som öses över meningsmotståndarna. Ali verkar tänka ”jag har fanimej aldrig skrivit om något så upprörande som det här!” varje gång han gör ett inlägg.

Under ”about me”, finns ett citat av Antonio Gramsci:

"Att leva är att ta ställning. Jag hatar likgiltiga människor".

Bredvid citatet (som för övrigt väcker frågan om Antonio Gramsci hatade de döda) finns en bild på en av klasskillnader och orättvisor plågad Ali Esbati. Han ser ut som om han just upptäckt ännu en orättfärdighet och precis ska skriva en giftig kommentar om denna på sin blogg.

Men i debattsofforna i teve ser man tyvärr inte Ali så ofta numera. Han var en skicklig debattör som ofta ”vann” oavsett om han hade ”rätt” eller inte. Ibland hamnade han dock i samma sits som Palme brukade göra under debatter med Fälldin. Då man fick sympati för den som låg i underläge (Fälldin) och tyckte illa om den elake och arrogante buffeln (Palme).

Men i övrigt tycks ju Esbati vara perfekt som ledare för Ung Vänster. Ändå avgick han i förtid. En avgång höljd i mystik. Medierna rapporterade om någon sorts sexskandal. Tjejer i organisationen hade upplevt att ”blivit utsatta på grund av sitt kön”. Men det framgick inte riktigt vad som hänt så när som på en detalj, någon hade kartlagt ”relationerna” mellan medlemmarna.

Att kartlägga relationer tyckte Ali var en ”knäpp grej”, vilket knappast förvånar. Sannolikt förekom han själv rätt frekvent på relationskartan. Ali gillar brudar och brudarna gillar Ali. Eftersom ”Ung Vänster är ett förbund med en skarp feministisk profil” är detta inte helt oproblematiskt. Häradsbetäckare betraktas inte som någon hederstitel i förbundet.

När Ali Esbati var ordförande för distriktstyrelsen i Stockholm fanns det styrelsemedlemmar som tyckte att det var olämpligt att en ordförande satt i samma styrelse som sin flickvän, sin älskarinna och sin före detta flickvän.

Att Ali Esbati gjorde succé bland damerna i Ung Vänster är inte konstigt. De andra killarna försökte väl stilmässigt anpassa sig till vänsterns föga sexiga ideal: feminism, veganism, ekologism, rättvisemärkt, hårighet och allmän sunkighet. Dessutom inbillade de sig säkert att det är sånt som tilltalar kvinnor.

Ali begrep bättre. Han var proper, men inte nördigt borgerligt proper. Nej, istället kavaj, röd stjärna i kavajslaget, välansat Leninskägg, svårmodig blick. Chic på ett revolutionärt vis. (Ordförande Esbati ledde faktiskt en kulturrevolution inom Ung Vänster som innebar att det blev ok att bära kavaj.) Bland alternativt klädda vegantöntar och andra loppbitna skogsmullar var inte konkurrensen hård.

Att kvinnokarlen Ali inte har uppmärksammats mer är synd. När det började brännas avgick han. Han förstod säkert att han som ordförande inte skulle kunna fortsätta att mörka sina kvinnohistorier.

Nu bloggar han mest verkar det som. Bloggens rubrik lyder:

”Esbatis kommentarer. Politik och kultur från vänster. Personligt – aldrig privat.”

”Aldrig privat”. Nej, det tror jag det.

Frankrike igen

Henrik Alexandersson skriver på sin blogg om hur Frankrike, trots EU-regler om motsatsen, låtit Kuba delta i 14:e juli-firandet i Paris.
Den minnesgode läsaren kommer ihåg att det inte är första gången Frankrike visar att EU-politik i slutänden aldrig är något annat än Frankrikes linje. 2003 bjöd exempelvis Frankrikes president Jacques Chirac trots sanktionerna mot Zimbabwe in landets diktator Robert Mugabe till Paris. Den gången hävdade Chirac att Mugabes närvaro skulle kunna "uppmuntra till politsk dialog och kunna medverka till demokrati och lagstyre". Säkert. Vad det handlar om är att Frankrike alltid måste ha sista ordet. Kan de ge en pungspark åt britterna så gör de det.

Länge leve porren

Nästan 200 personer har i den indiska delstaten Orissa straffats för att ha tittat på porrfilm, uppger SVT Text. Straffet? Offentliga sit-ups och avbön. Tidigare åtgärder riktade mot biografägarna har inte gett resultat, så nu jäklar ska det tas krafttag.

Visst låter det som om Schyman eller Winberg ligger bakom? Feministiskt initiativs förgreningar kanske inte ska underskattas.

Den mytomspunne terroristen

Det är fattigdomen som ligger bakom terrorismen. Det är desperata människor utan hopp i livet som spränger sig själva och oskyldiga människor i luften. Det är Irakkriget som är orsaken till de senaste årens terrordåd. Kort sagt: det är vårt fel att människor blir terrorister.

Det florerar massor av myter om terrorismens orsaker och konsekvenser i samhällsdebatten. De ovanstående tillhör några av de vanligaste. Trots att det hela tiden presenteras fakta som motsäger dessa myter, lever de vidare. Att fattigdomen i världen är en grundläggande orsak till världsterrorismen har folk hävdat länge. Argumentet fick ny kraft efter 11 septemberattackerna. Nu skulle Bush bli tvungen att bekämpa fattigdomen! Men vad är det som säger att fattigdomen i världen skulle föda terrorism? Terroristerna som kapade och störtade de fyra flygplanen i USA var inte fattiga losers. De var utbildade och välfinansierade mördare. Attacker av dessa slag kräver resurser.

Männen som låg bakom bombningarna på Bali tillhörde inte heller någon förtryckt underklass som hämnades på ett samhälle som bara velat dem ont. Också dessa var intelligenta och välsponsrade människor, drivna av hat. Två av bombmännen i London-bombningarna hade läst på universitet, en av dem var en framgångsrik idrottsman, den andre omtyckt lågstadielärare med en 14 månader gammal son och en fjärde gift småbarnsfar med allt att leva för. Inte de människor som i desperation skulle spränga sig själva och andra i luften, kan man tycka.

Irakkriget, då? Det är inte osannolikt att USA:s närvaro i Irak för vissa radikala islamister kan fungera som ett argument att begå massmord. Men det kan knappast räcka som förklaring. Och även om så vore fallet, finns ingen anledning att ge terroristerna rätt genom att skylla på Irakkriget. Hatet mot USA, mot västvärldens demokratiska system, mot kvinnors frigörelse, mot personlig frihet för människor, är kompakt oavsett om USA har trupper i andra länder eller inte.

Betänk att USA i september 2001 inte alls hade trupper i vare sig Irak eller Afghanistan. Och före dess angreps amerikanska mål ändå. Irakkriget är däremot ett smart sätt att legitimera attackerna. I själva verket hade dock argumenten för mord och förödelse bara justerats en aning om Irak aldrig invaderats.

Det är inte särskilt svårt att slå hål på de myter som sinnessvaga extremister på vänsterkanten flåsar ur sig eller som märkliga människor som islamolog Jan Hjärpe undervisar om i var och varannan nyhetssändning. Vi måste bara orka göra det.

Lika goda kålsupare

Johnny Munkhammar, fd ”EU-expert” på Svenskt Näringsliv och numera ”ideproducent” på Timbro skriver i Expressen om hur socialdemokraterna odlar myten om att den ekonomiska krisen i Sverige på 90-talet Med risk för att ge honom ytterligare fog för hans misstanke om att vi på moderskeppet ägnar större delen av vår vakna tid åt att förfölja honom kommenterar vi artikeln här. Huvudtesen – att det är fel av s att skylla den ekonomiska krisen på den borgerliga regeringen – är korrekt. Krisen uppstod långt tidigare. Däremot går det inte som Munkhammar gör (vilket han dock inte är ensam om att göra) att säga att den enbart är socialdemokraternas fel. Under den aktuella perioden fanns en blocköverskridande konsensus kring den övergripande makroekonomiska politiken. Det är viktigt att komma ihåg när man skriver historien.

Det är högst osannolikt att politiken sett annorlunda ut annat än på marginalen med borgerligt styre 1982-1991. Endast ett fåtal ekonomer som Sven Rydenfelt, Lars Jonung, Rolf Englund, Nils Lundgren och Birgitta Swedenborg kritiserade exempelvis den fasta växelkursen – krisens moder - under 80-talet. Även kring finanspolitikens inriktning, liksom kring socialförsäkringssystemen, fanns ett brett politiskt stöd från höger till vänster.
Det samma gäller – om än inte riktigt i samma höga utsträckning – perioden 1991-94.
Även den politik som fördes av regeringen Bildt hade socialdemokratiskt stöd när det gäller de övergripande dragen; kronförsvaret – som i direkt kostade sveriges skattebetalare över 100 miljarder kronor, och som innan kronans släpptes fri skapade stora konkurrensnackdelar för svenska exportföretag, skedde med Ingvar Carlssons uttryckliga stöd. Det är inte heller osannolikt att tänka sig att s gillade den keynesianska stimulanspolitik som Bildt drev.

Men för helvete...

4 000 flyktingar från Irak, Afghanistan och Somalia ska avvisas från Sverige. Men Migrationsverket har inte möjlighet att utvisa dem utan hävdar att de får återvända ”frivilligt”. Har svensk migrationspolitik sjunkit så lågt att den inte ens kan stå för deporteringen längre?

Nej, de asylsökande får inte avvisas till länder där de riskerar att utsättas för våld, tortyr eller annat (ja, så sägs det i alla fall). Så de stannar här i något slags byråkratins vakuum, ibland i åratal. Annars hade de förstås redan skickats iväg, ackompanjerade av några välbetalda svenska män som får chansen att resa lite till fjärran platser.

Läget i de tre nämnda länderna är minst sagt oroligt, så de kan inte återvända. Men något riktigt uppehållstillstånd i Sverige, det får de inte! Har vi helt slopat tanken på normal anständighet i det här landet?

söndag, juli 17, 2005

Bra ledare i DN om textilkvoter

Dagens Nyheter har idag en riktigt bra ledare om de textilkvoter som EU och USA har infört mot Kina eftersom importen från Kina ökade för mycket från årsskiftet när kvoterna avskaffades. Kvoterna riskerar enligt ledaren att slå ut 30% av de 19 miljoner arbeten som finns inom textilindustrin i Kina.
Det torde vara dags för föreningen Kapitalism utan gränser att demonstrera igen för även Stålmannen torde vilja ha ha sin dräkt så billigt som möjligt.

Fortsätt käka flott, CMR

Centrum mot rasism (CMR), som i våras generade omvärlden genom att i allvarsam ton fördöma GB:s val av namn - Nogger Black (och sedermera 88:an) - tycks inte ha gjort så mycket annat för sina skattemiljoner än just det.

Svenska Dagbladet granskar i dag CMR:s verksamhet. 14 miljoner har hittills beviljats organisationen, men pengarna har i allt väsentligt lagrats på hög eftersom CMR ännu efter två år inte orkat göra särskilt många knop i de frågor som motiverar dess existensberättigande.

Well, en del har visserligen bränts iväg på löner, arvoden, hotell, krognotor, resor och flådig upprustning av de 180 kvm stora lokalerna på Sveavägen som tre anställda arbetar i.

Men som det brukar heta: ofta skulle det vara bättre om skattemedlen samlades ihop i en hög och brändes upp, än att låta dem användas för att ytterligare reglera, förbjuda och förhindra.

Så, om skattetrycket nu ändå skall fortsätta vara så förbenat högt, föreslår jag att CMR fortsätter att äta och dricka gott för mina pengar, än att de faktiskt börjar leverera socialism. Det förra ger i alla fall lite glädje och njutning åt en handfull personer; det senare drabbar nio miljoner människor. Lite utilitarist kan man väl få vara ibland...

fredag, juli 15, 2005

Vad är integritet?

Nya bombdåd, nya förslag på övervakning av medborgarna. Ropen för människors personliga integritet skallar igen. Det är bra. Men det är sällan saker och ting sätts i ett sammanhang. Vad är egentligen integritet? Personlig integritet är varje människas rätt till sitt eget privatliv. Vår integritet kränks således om vi ovetandes skulle övervakas i våra egna hem eller på vårt arbete. Om vår läggning och våra personliga åsikter registreras och hängs ut utan vårt medgivande.

Det har förekommit kritik mot att alltfler företag installerar övervakningskameror i sina butiker. Integriteten kränks för kunderna, har somliga sagt. I dag har vi vant oss vid att det sitter kameror i varje affär. Många rån kan lösas. Som kund har jag svårt att se hur jag blir kränkt av att filmas när jag köper en ny skjorta eller hyr en film på macken.

London drabbades av ett fruktansvärt attentat nyligen, men tack vare att staden är så välövervakad har attentatsmännen kunnat identifieras mycket snabbt. Det är också troligt att den brittiska polisen kan komma att gripa ansvariga bakom bombdåden. När brott begås, är övervakningskameror guld värda.

Vi bör alltid värna den personliga integriteten, men vi bör inte göra polisen tandlös. Otaliga grova brott har lösts i USA tack vare bankomaternas kameror, bland annat ett omtalat kidnappningsfall som kunde ses på en parkering i bakgrunden. För mig handlar det inte om att offra någon personlig integritet för att hjälpa polisen att lösa brott. Jag betraktar nämligen inte Statoil-macken och ICA-butiken som mitt privatliv.

Nu är jag inte alls en övervakningsfetischist, jag tycker att övervakning i grunden är obehagligt. Men vi måste se skillnad på olika sorters övervakning. Risken är att själva begreppet personlig integritet urvattnas av att det ständigt används i felaktiga sammanhang, som en reflex. För samtidigt som människor protesterar mot kameror på offentliga platser, går mer subtila men allvarligare inskränkningar oss förbi.

torsdag, juli 14, 2005

Dubbelmoralens gröna riddare

Enligt en undersökning anser mellan 70 och 90 procent av stockholmarna (olika beroende på om de bor i city eller ej) att biltullarna är en dålig idé. De kommer att rösta nej när de äntligen tillfrågas vid nästa val. Motståndet har varit kompakt från första början. Ändå kommer den rödgröna majoriteten att genomdriva en så kallad försöksverksamhet där stockholmarna påtvingas biltullar under en tid.

Det är ruttet och stinker dubbelmoral lång väg. Det hade varit en sak om folk faktiskt hade röstat fram den sittande majoriteten medvetna om att det skulle medföra biltullar. Men som bekant valde Annika Billström att bryta sitt vallöfte.

Så här sitter vi nu. Med ett försök med billtullar som ingen vill ha, anstiftade av en rödgrön majoritet vars ledare lovade att inte införa biltullar och med en väljarkår där endast det lilla miljöpartiets väljare tycker om idén.

Just miljöpartiets hyckleri är förstås extra graverande. Detta parti som hela tiden betonar fokus på ”gräsrötterna” och som har flugit i taket för att svenska folket inte fått folkomrösta om den s.k. EU-konstitutionen skiter nu fullständigt i allt vad demokrati och folklig opinion heter. Allt handlar förstås om den egna politiken, inte folks rätt att bestämma. Ett piskrapp med valsedeln i valet 2006 vore på sin plats.

tisdag, juli 12, 2005

Hjälp från fienden

Det kapitalistiska Sydkorea har beslutat att hjälpa det kommunistiska Nordkorea med 500 000 ton ris för att lindra den akuta svälten i landet. Avskaffa kapitalismen, hälsar Ohly.

Ut ur EMU?

Världens näst största bank, brittiska HSBC, menar att Tyskland, Holland och Italien skulle vinna på att lämna EMU.

Läs mer här

måndag, juli 11, 2005

Klimatförändringar i perspektiv

Råkade springa över SOU 2005:47, Kärnavfall - barriärerna, biosfären och samhället. KASAM:s yttrande över SKB:s FUD-program 2004, som lämnades till regeringen i juni.

KASAM skall utläsas "Statens råd för kärnavfallsfrågor" och är en fristående vetenskaplig kommitté som vart tredje år sammanfattar kunskapsläget på kärnavfallsområdet.

Sådant som fascinerar oss kärntekniknördar, och vid en genomskumning av kapitlet om klimatet (kap 13, s 121f):
Vi vet att den klimatförändring vi har sett under de senaste 100 åren inte på något sett [sic!] är unik. Vi har haft kraftigare och snabbare förändringar sedan den senaste istiden, för att inte tala om längre tillbaka i tiden.

Även om det vid det här laget borde vara ett känt faktum, gör domedagsvänstern då och då förnyade försök att åter flytta fram sina positioner. Och då måste de motas i grind.

Minnet av ett folkmord

I juli 1995 begicks den värsta massakern i Europa sedan andra världskriget. Över 8 000 män och pojkar från den lilla bosniska staden Srebrenica dödades av paramilitära styrkor från Serbien och grävdes ned i ett otal massgravar. Världen tittade på. 400 holländska FN-soldater var utposterade för att skydda 40 000 flyktingar men ansåg inte att de kunde eller hade rätt att skydda dem utan överlämnade oskyldiga civila till bödlarna. Hela familjer gick under.

Massakern i Srebrenica är ett gigantiskt misslyckande för Förenta Nationerna och för hela världen – som alla folkmord. Fortfarande är högt ansvariga på fri fot. Varken Republika Srpskas president Radovan Karadzic eller dess militära befälhavare Ratko Mladic har kunnat gripas och ställas inför rätta.

Bitterhet mellan serber och bosniaker består. Förnekelser av massakern har varit vanliga. Förhoppningsvis kommer den film som visar bosnisk-serbiska trupper avrätta unga pojkar och som nyligen visades i serbisk TV, få någon effekt.

Tioårsdagen kommer och försvinner, men varje anhörig till offren får fortsätta att leva med denna tragedi i sitt medvetande – många ovetande om var deras familjer finns begravda. Nya massgravar hittas fortfarande, hittills totalt över 70, och raden av oidentifierade offer växer.

Vi borde kunna säga att vi alla har lärt oss av folkmorden i Rwanda och Srebrenica, att vi i dag är bättre förberedda och villiga att ingripa när vi ser tendenserna till människans värsta brott. Men det kan vi inte. Händelserna i Sudan vittnar om det. Samantha Power på Human Rights Centre på Harvard sammanfattar den dystra sanningen.

"Det är ingen slump att folkmord får ske om och om igen. Det är följden av
en utrikespolitik som inte känner respekt för människoliv. Systemet fungerar och
systemet har en förutsägbarhet som innebär att vi om och om igen passivt kommer att se på när sådana illdåd begås."

söndag, juli 10, 2005

Brev till terroristerna

The London News Review har publicerat ett brev till terroristerna vilket förtjänar att återges:


A Letter To The Terrorists, From London
July 07, 2005


What the fuck do you think you're doing?
This is London. We've dealt with your sort before. You don't try and pull this on us.

Do you have any idea how many times our city has been attacked? Whatever you're trying to do, it's not going to work.

All you've done is end some of our lives, and ruin some more. How is that going to help you? You don't get rewarded for this kind of crap.

And if, as your MO indicates, you're an al-Qaeda group, then you're out of your tiny minds.

Because if this is a message to Tony Blair, we've got news for you. We don't much like our government ourselves, or what they do in our name. But, listen very clearly. We'll deal with that ourselves. We're London, and we've got our own way of doing things, and it doesn't involve tossing bombs around where innocent people are going about their lives.

And that's because we're better than you. Everyone is better than you. Our city works. We rather like it. And we're going to go about our lives. We're going to take care of the lives you ruined. And then we're going to work.
And we're going down the pub.

So you can pack up your bombs, put them in your arseholes, and get the fuck out of our city.

Det finns inte mer att stjäla från "de rika"

Kommunistledaren Lars Ohly fick avsluta Almedalsveckan i lördags, och dundrade bland annat på om höjd skatt för "de rika", så att "välfärden" kan få mer "resurser". Kanske 5% extra i skatt på höginkomsttagarna, spekulerade Ohly i teve på lördagskvällen.

Men vad skulle fem extra procent från landets höginkomsttagare egentligen ge för tillskott till den offentliga kassakistan?

Näringslivets forskningsinstitut Ratio publicerade i maj en kortfattad och lättöverskådlig uppsats som fått alldeles för lite uppmärksamhet, där en sammanställning av inkomst- och skatteläget i Sverige presenteras. Uppsatsen kan inte anklagas för att vara ideologiskt färgad, eftersom det enda den gör är att hämta siffror från skattemyndigheten och SCB, som bearbetats.

Beräkningarna utifrån den verkliga situationen i Sverige visar bland annat att de svenskar som tjänar 465 000 kr eller mer om året - det vill säga mindre än 40 000 i månaden, vilket är en bra men inte extrem inkomst - har en sammanlagd inkomst på 78 miljarder (Ohly kvalar för övrigt för egen del med enkelhet in i denna kategori). Om marginalskatten för dessa skulle höjas från 5 till 10 procent, skulle det alltså ge ökade skatteintäkter på 3,9 miljarder. Men eftersom den höjda skatten skulle få denna grupp att konsumera mindre, skulle var femte krona av dessa 3,9 mdr försvinna i uteblivna moms- och punktskatteintäkter.

Återstår alltså något över 3 miljarder. Vilket är jordnötter i sammanhanget. De totala skatteintäkterna i Sverige i år beräknas enligt vårbudgeten bli 1323 mdr. Med Ohlys och de andra skattehetsarnas extraskatt på "de rika" skulle den siffran i stället blir 1326 mdr. Vilken otrolig boost för "välfärden"...

Det eviga och förutsägbara tugget om att "de rika" måste betala mer för att "välfärden" skall kunna få "ökade resurser" är med andra ord bara nys. Skattetaket är nått.

Ratiouppsatsen visar att den överlägset största skattebasen finns i inkomstintervallet 123000-295000 kr, det vill säga högst modesta inkomstnivåer. Där är de sammanlagda inkomsterna 650 miljarder.

Men att säga att dessa låg- och medelinkomsttagare bör få betala 5% mer i skatt kan Ohly förstås inte göra. Dessa grupper är redan högst beskattade i världen, och där finns också de av Ohlys väljare som tror sig kunna tjäna på att "de rika" får betala mer i skatt.

Därför kan inte Ohly göra annat än att fortsätta med ett ihåligt, populistiskt krav på att "de rika" måste betala mer. Trots att det - på grund av den extremt sammanpressade lönestrukturen i Sverige och på grund av de redan extremt höga skatterna - inte finns mer att ta där.

lördag, juli 09, 2005

Nykvist petar i maten

Konsumentminister Ann-Christin Nykvist vill stoppa leksakerna i McDonalds barnmåltid Happy Meal. Orsaken är att denna mat enligt Nykvist är onyttig och att företaget därför inte skall locka oskyldiga barn att äta den.

Som alltid när dylika förslag dyker upp är det lätt att undra över orsaken till dem. Har Nykvist råkat fylleringa till DN och inte tänkt på vad hon har sagt? Sorgligt nog är det snarare så att hon är fullkomligt allvarlig. Att Nykvist dessutom tar till den välbeprövade metoden att hota med lagstiftning om hon inte får som hon vill gör inte saken bättre.

För det första kan man ju fråga sig om det inte är bra att barnen äter små portioner (med leksak) än stora portioner (utan). För det andra undrar jag vad Nykvist tror att föräldrarna gör när ungarna vill springa på McDonalds hela dagarna. För hur troligt är det att en sexåring traskar dit på egen hand?

Att McDonalds och andra kedjor har påverkats av föräldrars krav på bättre hälsa är dessutom uppenbart. Det är inga som helst problem att förse sin lilla gullunge med grillad kyckling och grönsallad om man skulle vilja det. Restaurangerna anpassar sig efter konsumenternas vilja utan att staten skall gå in och peta. Att Nykvist ändå väljer att göra det är troligen bara ett tecken på att hon har tråkigt uppe på regeringskansliet och längtar efter en mer sexig befattning än konsumentminister.

fredag, juli 08, 2005

Back to normal

Sky News rapporterar från London. Man talar givetvis om de dödade och skadade. Emellertid finns redan en annan vinkling. Det är att saker skall återgå till det normala så fort som möjligt. Människor går till sina arbeten och fortsätter sina liv, förvisso förbannade på dem som utförde dåden men förvissade om att de har rätt och terroristerna fel.
Bättre budskap går inte att sända till terroristerna.

Skäms!

Bloomberg rapporterar att EU:s rättskommissionär Franco Frattini säger att EU nu måste få ökade maktbefogenheter för man skall att kunna undvika liknande attentat i framtiden. EU-kommissionen håller enligt Frattini på att förbereda" "a proposal for a terrorism-related rapid response mechanism, enabling the EU to respond more efficiently and in a coordinated way to terrorist attacks such as happened today."

Redan innan liken kallnat försöker EU-kraterna exploatera terrordådet i London. Skamlöst är det minsta man kan säga.
Civiliserade människor beter sig inte så.

torsdag, juli 07, 2005

En mörk dag

Dödstalen i London stiger. Rapporter från vänner och bekanta, om att de är OK, tickar långsamt in.

På radio sitter justitieministern och säger i ena sekunden att man inte skall reagera i hast - och i nästa sekund att det vore bra med lite mer telefonavlyssning.

Just nu gäller två saker:

1) Jobba på för att skapa förutsättningar för demokrati, frihet och öppenhet för folken i arabvärlden. Det är det viktigaste vi kan göra för att minska riskerna för nya attentat i framtiden.

2) Se till att politkerna inte inskränker de medborgerliga fri och rättigheterna.

Och tro mig - det är inte gapiga, stenkastande vänsteraktivister som kan, bör eller kommer att ta tag i dessa saker. Nu är det tid för frihet och anständighet.

London 2012

Snott direkt från Adam Smith Institute:
The Olympics come to London:

Additional infrastructure: GBP 1bn
Transport upgrades: GBP 2 bn
Look on Jacques Chirac's face: priceless

Frankrike har nu sin chans…

Brittiske parlamentsledamoten och redaktören för The Spectator, Boris Johnson, skriver i The Daily Telegraph att om Jacques Chirac verkligen vill gottgöra alla sina diplomatiska fadäser så bör han omgående delta i nedrustandet av CAP.

If Jacques Chirac really wants to begin to repair his international reputation, he can forget about eating some penitential haggis at Gleneagles.
Smutskastandet av brittisk och finsk matkultur det senaste av alla diplomatiska snedsteg från denne diplomatins ”Monsieur Hulot” kan lätt förlåtas.
Yes, we British did have mad cow disease (though the true incidence of BSE in France was never revealed), but whatever damage was caused by that outbreak, it was nothing next to the catastrophe of the continuing system of EU subsidies and tariffs. And for most of the past 30 years it is worth remembering that the EU's senior agricultural official, the director-general of directorate-general VI, has been French, and the system has been designed in all essential respects to further the interests of French farmers.

Det oförståeliga är att Chirac som, med all sannlikhet inte kommer att ställa upp för omval och därmed inte riskerar att förlora något framtida val, inte vågar gå emot den franska opinionen och ta det efterlängtade steget. Det är beklagligt att en borgerlig fransk president inte vågar gå i en socialistisk brittisk premiärministers fotspår.

Det är än mer beklagligt att Chirac inte är beredd att diskutera CAP då hans efterträdare knappast kommer att vara villig att göra det förrän tidigast när denne sitter sin sista period som Fransk president.

Show us you are a statesman, Jacques, and not just a clown, and scrap the CAP.

onsdag, juli 06, 2005

Marknadsekonomi fungerar

Inom nationalekonomi så talar man ofta om olika marknadsmekanismer. En av dessa är människors förväntningar. Det är nämligen så att inte bara människors faktiska ageranden utan också deras förväntningar påverkar ekonomin.

Med detta i åtanke kan det vara värt att läsa denna bloggartikel på Marginal Revolution apråpå att det blev London som fick vara värd för OS 2012 och inte Paris. Jag tar mig friheten att direkt här lägga in bilden i bloggposten.

Bilden skall ha varit tagen innan det blev klart att inte Paris vann lottningen... Titeln på bloggartikeln på Marginal Revolution lyder: "Efficient Markets or Very Efficient Markets?"




*Uppdatering: Tyvärr var det en fake..

Om att gräva en grop

Fjuniga SSU:are gör sitt bästa för att se radikala och häftiga ut genom att håna moderaterna och Fredrik Reinfeldt på socialdemokraternas dag under Almedalsveckan. ”Moderaternas nya jobb” säger en stor banderoll, ackompanjerad av ett annonsplakat för skoputsning för 3 kr.

Detta är inte det roliga. Det roliga är att Marita Ulvskog (på tal om SSU-parollen ”ulv i lammkläder”?) samtidigt står och slår ett slag för de ”nya” jobb som ingen tidigare velat ta, bland annat att plocka skräp. Lite skoputsning också, kanske? Man ska inte prata rep i hängd mans hus, SSU.

One down...

ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt avgår. Missnöjet med henne blev för stort. Hon säger att fokuseringen på hennes person har skadat föreningen.

Hennes extrema åsikter om det manliga släktet orsakade berättigad kritikstorm. Samtidigt som det är välkommet att extremfeminismen har lyfts upp i ljuset efter att feminismen länge haft ett snällt ansikte i media, vore det naivt att tro att Wachenfeldts avgång skulle påverka ROKS eller den feministiska rörelsen i Sverige i någon positiv riktning. De kvinnojourer som redan har gått ur ROKS i protest behöver knappast ångra sig.

Centern måste lägga sig

Maud Olofsson (c) vill ha en bred blocköverskridande energiuppgörelse. Det är lätt att förstå varför. I dag är centern uppbundet vid överenskommelsen med socialdemokraterna och vänsterpartiet och det är en rejäl käpp i hjulet för en framtida borgerlig regering. I den ingår tre andra partier som inte vill avveckla kärnkraften än på länge alternativt bygga ut den. Det är orimligt att centerns uppgörelse med sossarna och vänstern ska fortsätta att gälla under en borgerlig regering.

Maud Olofsson har sträckt ut handen till Göran Persson och vädjat till honom att "ta sitt ansvar" i energifrågan. Men varför skulle han vilja underlätta för ett borgerligt maktskifte genom att hjälpa dem att eliminera det kanske sista hindret för borgerligt samarbete? Så dum är inte Göran Persson. Centerns utspel känns därför lite desperat.

Samtliga borgerliga partier har sagt att de kan tänka sig att lägga sina hjärtefrågor åt sidan för att underlätta ett borgerligt maktövertagande. Det är dags att visa det nu, Maud Olofsson. Nästa energiuppgörelse ska ske mellan fyra borgerliga partier och ingen annanstans.

tisdag, juli 05, 2005

Vad säger Ylva nu?

Efter EG-domstolens dom mot det svenska Apoteket gick Ylva Johansson ut och sa att monopolet inte alls var hotat. Monopolmotståndarna hade jublat för tidigt, ansåg hon. När Krister Hanner för fyra år sedan gjorde sig skyldig till det avskyvärda brottet att sälja nikotintuggummin i sin butik bröt han mot det svenska apoteksmonopolet. Men eftersom EU:s domstol sedan dess har konstaterat att monopolet faktiskt strider mot EU:s regler kan tingsrätten inte döma ut något straff. Ylva hade fel.

Först och främst är det bara att gratulera att rättvisa har skipats. Men framför allt bör vi nu blicka framåt. Detta betyder nämligen att det torde vara fritt fram för vilken handlare som helst att börja sälja receptfritt – precis som alla utom Ylva Johansson med bihang sa redan efter EU:s dom. Vi får nu hoppas att det finns fler handlare där ute som inte viker sig för regeringen utan ser till att förse svenska konsumenter med receptfritt i närbutiken. Ylva kan inte stoppa er.

Staten tvingar folk till läkarundersökningar

Okej. Så en kille som antagligen har klamydia och bor i Östergötland har lyckats med bedriften att ha sex med tre tjejer, som tydligen fått ta över härligheten.

Smittsskyddsinstitutet vill att han ska komma in på undersökning. Det vill inte han. Så då skall polisen komma och hämta honom.

Är det bara jag som känner mig olustig när jag läser detta?

Polisen skall alltså komma hem till killen, fängsla honom, slå ned honom (om han gör motstånd), sedan köra honom till en läkare, klä av honom, spänna fast honom, och sedan testa honom. Jag råkar inte veta om man testar efter klamydia via urin eller på annat sätt. Men de skall alltså antingen tvinga honom att kissa eller stoppa upp en bommulstops i urinröret på honom samtidigt som han är fastspänd.

Detta är socialismens logiska slutstation.

Med socialismen i kikaren

Socialdemokraterna behöver inte gammelkommunister från vänsterpartiet för att komma med knäppa socialistiska förslag. Inte nog med att skolminister Ibrahim Baylan nyligen meddelade att han vill utreda ett förbud mot vinst i friskolor, regeringen vill även förbjuda vinst i vissa aktiebolag.

Sossarna föreslår en ny bolagsform där aktiebolaget förbjuds att dela ut vinsten till aktieägarna. Denna bolagsform är tänkt att gälla offentligt finansierad vård som överlåts i privat skötsel.

Det finns tydligen inga gränser. Inget sunt förnuft. Sverige skriker efter nya vårdformer, nya alternativ. Men regeringen skjuter omkring sig i desperation och spikar upp plank med texten ”keep out!”. Låt oss vara sjuka och köa tillsammans.

De borgerliga får inte vika en tum när det gäller vården och skolan. Opinionsundersökningar visar att skolan kan bli den viktigaste väljarfrågan i nästa val. Vården lär inte komma långt efter. Här finns chansen att visa på ett tydligt och överlägset borgerligt alternativ. Detta ställs mot dagens desperata bromsningspolitik där stopplagar och förbud väntas lösa de stora problemen inom vården och skolan. No backing off, Reinfeldt & c:o.

Kapitalism för oss... men inte för Afrika

Mark Steyn skriver i dag i brittiska The Daily Telegraph om rockstjärnorna bakom Live8 under rubriken ”What rocks is capitalism… yeah, yeah, yeah”.

And that's why the Live8 bonanza was so misguided. Two decades ago, Sir Bob was at least demanding we give him our own fokkin' money. This time round, all he was asking was that we join him into bullying the G8 blokes to give us their taxpayers' fokkin' money.

[…]

Yet, throughout the weekend's events, Dave Gilmour and Co were too busy Rocking Against Bush to spare a few moments to Boogie Against Bureaucracy or Caterwaul Against Corruption or Ululate Against Usurpation. Instead, Madonna urged the people to "start a revolution". Like Africa hasn't had enough of those these past 40 years?

[…]

The system that enriched them could enrich Africa. But capitalism's the one cause the poseurs never speak up for. The rockers demand we give our fokkin' money to African dictators to manage, while they give their fokkin' money to Winthrop Stimson Putnam & Roberts to manage. Which of those models makes more sense?

Det är fråga om dubbelmoral i den högre skolan som förstör en hel kontinent.

måndag, juli 04, 2005

De alternativa


Det är inte bara landets ledande politiker och opinionsbildare som trängs i Almedalen varje år. Även ”alternativa” grupper och föreningar samlas för att föra ut sina budskap. DN har i dag ett litet reportage om den så kallade "samordningsgruppen för alternativa politikerveckan". De är missnöjda med politikerna. Kristina Lindblad i samordningsgruppen säger att i Almedalen "visar de så tydligt att de nonchalerar folket. Det enda de vill är att folk ska rösta på dem."

Ja, det är ju sant. Men våra politiker är i alla fall skrivkunniga.

Gäsp! 2

Samtidigt som man höjer på ögonbrynen och gäspar åt kristdemokraternas förslag om skoluniform är det viktigt att påpeka att förslaget ingalunda innebär något tvång. Det är inte fråga om någon nationell skoluniformslagstiftning, som förmodligen hade varit fallet om förslaget kommit från vänsterhåll. Göran Hägglund vill ge skolor möjlighet att ha skoluniform som skolan själv vill. Absolut inget fel i detta. Att han sedan motiverar det med det gamla vanliga tramset om ”märkeshysteri” och ”sexualisering” får vi väl ta. Killen är ju trots allt kristdemokrat.

Det är lätt att se vad kristdemokraterna försöker göra här. De försöker spinna vidare på människors missnöje med den svenska skolan. Senast i dag presenterades en undersökning vars slutsatser är att de flesta svenskar vill ha mer ordning och reda i skolan. Det är något de borgerliga kan gå till val på. Förslaget om skoluniformer är däremot dödfött och det borde även Hägglund inse.

Gäsp!

Så är Almedalsveckan igång. Först ut var kristdemokraternas ledare Göran Hägglund. Han krävde skoluniformer. Gäsp! Har (kd) möjligen gjort mätningar i opinionen på denna fråga och fått ett sensationellt resultat som öppnar en lucka som alla andra partier missat? Eller är (kd) bara hopplöst 1800-talsmässigt? Det senare, är min gissning.

Att Hägglund inte fattar! Han måste ge sig på någon figur som folk retar sig på, så att det blir lite fight. Farmen Qristina eller någon sådan. Då fan blir det världskrigsrubriker, tv-soffor och debattprogram!

Men skoluniform? Det är ju så off och tråkigt att inte ens ledarredaktörerna kommer att orka kommentera det...

Uppdatering: Visst kom det en undersökning nu på morgonen, som säger att svenska folket vill ha mer ordning i skolan. Visst. Men skoluniform?

söndag, juli 03, 2005

Enkel matematik

Dick Erixon hänvisar till Thomas Friedman som har undersökt varför Irland har blivit en så rik och framgångsrik nation. En viktig förklaring är dess nedmontering av arbetsrätten och anpassningen till den flexibla arbetsmarknad som råder i dag. Raka motsatsen till Sverige, alltså. Friedman sticker ut hakan och säger att

ju enklare det är att sparka folk, desto villigare är företag att anställa folk.


Det borde vara enkel matematik. Problemet med socialdemokraternas löntagarpolitik är att den i realiteten arbetar emot löntagarna. Ju fler kostnader som regeringen tvingar arbetsgivarna att betala, desto mer ovilliga att anställa kommer de att bli. Hur kan någon vänta sig något annat? Regeringen och samarbetspartierna arbetar faktiskt utifrån just denna tes på miljöområdet, där högre kostnader ska förmå människor att förbruka mindre bränsle. Men när det gäller förhållanden på arbetsmarknaden slår man envist dövörat till.

Samma enkla formel kan användas på sjukersättningen. Hur många kommer att sjukskriva sig om ersättningen är 0 procent? Hur många kommer att sjukskriva sig om ersättningen är 120 procent? Hur mycket kommer vi att känna efter på morgonen om vi faktiskt tjänar på att stanna hemma den där dagen när vi inte är så värst pigga att gå till jobbet? Det borde vara enkel matematik.

Följden av regeringens politik har blivit att arbetsgivare är livrädda för att anställa. Ofta är det fråga om korttids- eller projektanställningar. Ännu oftare blir svaret ”jag har inte råd”. Resultat är att det är svårare för folk att hitta arbete. Det är i sanning en märklig löntagarpolitik. För frågan är ju vad vi har för glädje av ”trygga anställningsvillkor” när det ändå inte skapas några nya jobb. Allt detta borde, som sagt, vara enkel matematik.

lördag, juli 02, 2005

Hemska tanke

Göran Persson vill stanna som statsminister till 2010. För socialdemokraternas del är det tveklöst det bästa alternativet. Persson är rutinerad och betraktas av allmänheten som trovärdig och pålitlig, även om hans popularitet sjunkit den senaste tiden. Å andra sidan är han samtidigt deras minst dåliga kort. De har ju ingen annan. Thomas Bodström är mest populär i de efterträdarundersökningar som har gjorts, men det är svårt att se honom som statsminister.

Personen som Persson själv påstås vilja lansera som sin efterträdare, Pär Nuder, är inte omtyckt av någon. Kanske vill Persson ge svenska folket, och inte minst det egna partiet, mer tid att omvändas i frågan. Eller så ser han helt enkelt ingen rimlig efterträdare för tillfället – samtidigt som han själv är tillräckligt kåt på makten för att sitta kvar.

I en kommande valrörelse är dock Persson ett starkt kort för socialdemokraterna. Trots att bilden av honom som handlingskraftig och rutinerad ledare definitivt fått sig en knäck efter tsunamikatastrofen finns det inget utbrett och upprört missnöje med honom eller socialdemokraterna. Upprördheten finns hos de direkt drabbade, men de är för få för att göra någon skillnad. Och vad övriga beträffar: folk glömmer väldigt fort. Även om Persson kanske inte kan använda sig av argumentet om förträfflig regeringsduglighet lika mycket som tidigare, kan han fortfarande så tvivel hos allmänheten om huruvida de borgerliga verkligen kan regera ihop. Med socialdemokraterna vet man vad man får.

Bara tanken på att vi fortfarande år 2010 kommer att se Göran Persson sittande i Agenda och skryta om socialdemokraternas förträfflighet i allmänhet och sin egen i synnerhet är outhärdlig. Men risken är stor.

fredag, juli 01, 2005

En svensk papperstiger

Ny månad, nya lagar. Från och med i dag blir det förbjudet att ladda ned musik och filmer via nätet. Det ser dock inte ut som att alla som laddar ned musik och film behöver svettas. Enligt Ekot tror inte rikskriminalpolisens IT-brottsenhet att straffen blir högre än böter. Det betyder att polisen inte får begära ut uppgifter om vem som har laddat ned filerna och därmed egentligen inte kan göra särskilt mycket.

Jag vet inte vilket som är mest korkat. Att över huvud taget stifta en lag som ingen i det här landet har den minsta respekt för eller att stifta den på ett sådant sätt att det i princip blir omöjligt för polisen att arbeta utifrån den. Vi kan för en gångs skull applådera politikernas inkompetens.

Kommunistisk sannolikhetsmonolog

Upsala Nya Tidning belyser med jämna mellanrum situationen på Kuba och svenska Kubavänners fantasifullhet kring diktaturen. I dag berättar man att Svensk-Kubanska föreningen, en obskyr samling förnekare av förhållandena på Kuba, ska få hålla en studiecirkel inom ABF i Uppsala. ”Kuba – en annan värld är möjlig” skulle för den normalbegåvade kunna tolkas som en kritik mot den kubanska Castro-diktaturen men är förstås en hyllning till det kommunistiska systemet, som enligt Svensk-Kubanska föreningen inte alls är odemokratiskt utan borde exporteras till resten av världen.

Medlem i föreningen är som bekant kommunistledaren Lars Ohly. Han hade omdöme nog att inför TV-kameror förneka att Kuba skulle vara en demokrati, men är fortfarande medlem i en förening som står för motsatt hållning. Kerstin Olmerud, Svensk-Kubanska föreningens ordförande i Uppsala, menar att Kuba inte alls har några politiska fångar.

ABF har som policy att endast arbeta med organisationer som har en demokratisk värdegrund. Tydligen tycker de att Svensk-Kubanska föreningen har det, en hållning som för övrigt inte delas av Amnesty International.

Det finns väl bara ett sätt att förklara galenpannornas ständiga förnekelser. Kommunismen är snäll. Att människor skulle mördas på rad i Sovjetunionen var därför ytterst osannolikt. När det väl hade hänt ökade sannolikheten för att det skulle kunna hända så pass mycket att det nog nästan hade hänt. Men inte helt och hållet. Att oppositionella spärras in på Kuba är därför väldigt osannolikt. Och... och... de har ju väldigt låg spädbarnsdödlighet där.

Inget nytt från Maggan

Jag trodde (eller hoppades naivt) att vi skulle slippa höra utspel från Margareta Winberg sedan hon dumpats i Brasilien. Och visst har Maggan inte varit särskilt framträdande i svenska medier sedan dess. Då rapporterar svenska medier i stället vad hon säger till en brasiliansk tidning. Bara för att de kan?

Vad Winberg tycker i jämställdhets- och feministfrågor är ingen nyhet. Till tidningen Veja ska hon nu ha sagt att män slår kvinnor därför att jämställdheten har ökat (männens kollektiva hämnd på jämställdheten, typ) och att 4 av tio kvinnor har utsatts för manligt våld. Enligt Brå ligger siffran snarare på tre procent än 40, men de som tror på rituella barnamord ute i skogarna utan bevis lär inte behöva bevisa något denna gång heller. Det går ju alltid att skylla på ”höga mörkertal”.