Spännande saker

Veronica Palm berättar på sin blogg att hon precis har varit på socialdemokratiska partiets förtroenderåd. Där har man tydligen behandlat ett förslag till internationellt program ”som ska tas av kongressen i höst”.

Eftersom programmet är på ”dryga 30 sidor” (ja, egentligen exakt 40 sidor) går inte Veronica Palm igenom det även om hon menar att det finns en massa att säga. Det finns dock stoff som hon vill uppmärksamma direkt: ”…en spännande sak är själva utgångspunkterna”.

I resten av inlägget får man dock intrycket av att ”utgångspunkterna” faktiskt är två spännande saker:

Den första spännande saken består av i princip följande punkter:

• Tydligen är ”fokus flyttat från stater till folk”, en enligt Veronica ”viktig perspektiv förändring”.
• ”Fattigdomen i absoluta tal i världen minskar, samtidigt som fattigdomsklyftan ökar. Orkanen Katrina visar ju tydligt att det finns en grotesk fattigdom i ett av världens rikaste länder.”
• Veronica förklarar pedagogiskt hur orättvis världen är genom att påpeka att de ”500 rikaste i världen tjänar tillsammans lika mycket som de 416 000 000 fattigaste”.

Hur dessa rafflande ting hänger samman förklarar inte Veronica men orkanen Katrina har tydligen varit behjälplig i undervisningssyfte genom att tydliggöra USA:s groteska fattigdom.

Här är jag lite osäker på vad Veronica menar. Kan det vara så att när en orkan trasar sönder och dränker en stad så blir dess invånare groteskt fattiga och orkanen har då tydligt visat att den groteska fattigdom som den skapat faktiskt existerar?

Som sagt, jag är osäker och jag har ändå läst inlägget flera gånger.

Den andra spännande saken är:

/…/ den djärva rubriken ”En rättvis värld är möjlig”. Den visar att socialdemokratin tror på politiken som medel till förändring också i en globaliserad värld och också när uppgifterna är så stora som att skapa en rättvis värld. Vi vet att det går, och vi vill vara med.

Jag tror att Veronica menar ”titel” istället för ”rubrik”, men det förändrar ju inget i sak. Det är fortfarande lika nervkittlande.

Möjligen påminner ”rubriken” en aning om en annan spännande ”rubrik”. Jag tänker på Attac-boken ”En annan värld är möjlig”. Men kanske var ingen annan spännande rubrik möjlig?

Mest spännande (och glädjande) av allt är att man från sossehåll låter Veronica hållas. Att inte exempelvis hennes man, borgarrådet Roger Mogert, säger: ”Du Veronica, det där med att skriva kanske inte riktigt är din grej…”