Skuldavskrivning - inte så smart

Intressant på SR P1 Morgon i morse. Länk här. Lyssna till segmentet som börjar kl 07.21.

Skuldavskrivning för fattiga länder - det är lätt att säga, men inte så begåvat i praktiken...

Vin och vatten från the Economist

Vanligtvis mycket EU-vänliga the Economist (med detta inte sagt att tidskriften är okritiskt EU-vänlig som exempelvis svenska moderaterna eller folkpartiet. Exempelvis ansåg tidningen att förslaget till EU-grundlag bäst hörde hemma i papperskorgen) ägnar i sitt senaste nummer åtskilligt utrymme åt frågan om EU:S framtid. Många av de tankar som tas upp är förvånansvärt realistiska och nyanserade, även om the Economist nog har än väl optimistisk syn på EU. Man skriver dock att folkomröstnings-nejen kan leda EU-på rätt spår – mot mindre centralisering. It is by no means outlandish […] to suggest that the Union may go the way of the United Nations […] to become an organisation with much less political nad legal authority, or none at all. This would be manageable for existing members”
Det är lätt att se likheter mellan EU och FN – CAP och Oil for Food liknar varandra I slående utsträckning och misstänksamheten och missunnsamheten mot Israel och USA är gemensam.
Det är dock inte särskilt positiva egenskaper.

Tidningen tar också upp frågan om Turkiet och resonerar där i termer av att Turkiet skulle få bli medlem utan rösträtt i konstitutionella frågor. Det är dock inte särskilt troligt att Turkiet skulle gå med på det. Denna ordning har testats tidigare – exempelvis i fallet Sverige-Norge 1814-1905. Norrmännens förtjusning kan i det fallet inte sägas ha varit överväldigande.

Economist rapporterar också att invånarna i staden Aachen som ett svar på Karl den Store-priset för Europeisk integration vilket EU delar ut där har instiftat ett eget pris: Ludvig XIV-priset. Priset går till den politiker som är mest ur fas med verkligheten. Den första pristagaren blev EU:s ordförande Jean-Claude Juncker för uttalandet om att han inte trodde på att man röstat nej till EU-grundlagen i Frankrike och Nederländerna.

Bensinstryparen

Amerikanerna är upprörda över stigande bensinpriser. Bah. Jag tycker att denna bild snarare är väldigt talande för bensinskatterna i Sverige just nu.

Tack till Cox & Forkum.

Ett förlorat krig

FN konstaterar i sin årsrapport om tillståndet för det internationella kriget mot narkotikan att det inte ser bra ut. Alls. Inget tyder på att kampen mot narkotikan världen över är framgångsrik eller är på väg att bli det. Missbruket ökar och narkotikahandeln fortsätter att omsätta rekordbelopp, uppskattningsvis 320 miljarder dollar om året. Därav ökar naturligtvis också lidandet som en direkt följd av en havererad politik och fega politiker som inte vågar erkänna det.

Hur ser fortsättningen ut enligt narkotikakrigets vänner? More of the same? Thailand ”löste” problemen i fjol genom att helt enkelt avrätta narkomaner. Även i ”humana” Sverige fortsätter missbruket och lidandet att öka. Det är fullständigt uppenbart att batonger och långa straff inte fungerar. Det krävs ett nytänkande och för det krävs mod. Mod att erkänna att den gamla straffpolitiken inte har fungerat, mod att formulera nya visioner. Mod att agera.

Edit: Det kan för övrigt nämnas att Antonio Maria Costa, chef för FN-organet för droger UNODC, enligt DN beskriver Sverige som ett gott exempel i narkotikabekämpningen. Den inställningen säger en del om varför situationen ser ut som den gör i dag.

Äsch, vi lagstiftar!

Det blir ingen kassettskatt den 1 juli i år. Men det finns annat att uppröras över i stället. Den 1 juli skärps nämligen diskrimineringslagstiftningen. Bland annat kommer tjejtaxan, detta enorma samhällsproblem, att förbjudas. Visserligen kan man tycka att det är fel att kvinnor ska kunna betala mindre än män, men lagstiftning…? Arbetsförmedlingarna får inte specificera sina kurser till endera kön och Försäkringskassorna får inte ta hänsyn till kön i sin handläggning.

Den mest korkade konsekvensen av lagstiftningen är dock att frisörer inte får ta ut olika priser på män och kvinnor. Hur tänker man då? Gäller det bara klippningar som tar lika lång tid eller menar man verkligen att en kvinna som sitter i hårtorken hela eftermiddagen och får sitt hår ombonat inte ska tillåtas kosta mer än en kille som kommer in för en snaggning?

Denna strävan efter könsneutralitet får mig att fundera lite över om det inte borde finnas en åldersneutralitet också. Som ungdom betalar du alltid mindre än andra. Sedan får du hanka dig fram genom 30-årskriser och 40-årskriser och gå i pension innan du kan få avnjuta en redig pensionärsrabatt. Seså SJ och SAS, visa nu att ni är jämställda och sänk alla priser till ungdomsnivå.

Ministerstyre någon?

SvD skriver om att kulturminister Leif Pagrotsky skall ha pressat TV4 till att avsätta Thorbjörn Larsson som styrelseordförande. Att Pagrotsky skall ha ogillat Larssons kopplingar till Bonniersfären anges som anledning.

Ministerstyre någon?

På sin höjd kan väl Pagrotsky bli prickad i KU och då.. då.. ja.. då händer väl ingenting mer efter det.

Dagens lågoddsare

En högt uppsatt person i den socialdemokratiska makteliten i Stockholm avslöjar i dag för Aftonbladet att vice statsminister Bosse Ringholm är ”djupt själsligt skadad”. Ja, det var väl vad vi hade misstänkt ganska länge.

Moderna myter

Saker som sägs tillräckligt många gånger brukar med tiden uppfattas som sanna. Är det för att folk inte orkar ifrågasätta?

Ett aktuellt exempel är det som ledarskribenter och krönikörer skriver om i dagstidningarna, nämligen det ”tryck” på unga människor som i dag gör att vi blir sönderstressade, måste sjukskriva oss, äta antidepressivt, skära oss och dricka sprit utan motstycke. Orsaken sägs vara individualiseringens förbannelse som pressar unga människor i skolan och i arbetslivet. Och så porren ovanpå det, förstås. Senast i dag flummar Östersunds-Posten ut på ledarplats.

Det var bättre förr, tycks ofta slutsatsen vara. Jag blir väldigt fundersam. Varför skulle unga människor vara mer stressade och må sämre i dag än för exempelvis 50 år sedan?

Ta skolan. Hur stressande är det inte att riskera att få stryk av magistern? Dagens undervisning är fjärran den hårda magisterexercisen som fanns tidigare. Det är dessutom inte så fruktansvärt länge sedan det var examensprov på avslutningsdagen av det som i dag är gymnasiet. Misslyckades du, fick du gå ut bakvägen och skämmas medan de som lyckats kunde spatsera ut på trappan och jubla i sina mössor. Var inte det tryck och stress?

Ta arbetslivet. Hur många unga har inte genom tiderna känt sig tvungna att ta efter sina föräldrars yrkesval mot sin vilja? Tvingats utbilda sig till något de inte var intresserade av bara för att pappa förväntat sig att de skulle göra det? Var inte det tryck och stress?

Ta könsrollerna. Det klagas i dag ständigt om att unga tjejer förväntas vara på ett särskilt sätt, att reklamen och realityprogrammen på något hypnotiskt sätt tvingar unga människor att följa en strikt mall. Hur var det tidigare, då? Pappan på arbetet, mamman i köket och hos barnen. Pang på, inga krusiduller.

Unga människor i dag har en helt annan frihet än vad deras föräldrars generation hade. Det öppnas upp möjligheter som inte funnits för så många tidigare. Att döma av alla kritiska röster är det många som skräms av detta och längtar efter gamla tider. Tiden före Robinson-Robban, talangtävlingar och internetporr. Frihet kan vara skrämmande, men den inskränkta syn på människor som dessa krönikörer och ledarskribenter representerar skrämmer betydligt mer.

Idioti i kvadrat

Konjunkturinstitutet menar att mellan 3 000 och 18 800 nya jobb skulle kunna skapas och många miljoner extra skattekronor inkasseras om Sverige inför skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Men regeringen och samarbetspartierna vill som bekant inte veta av vad de föraktfullt kallar ”pigavdrag till överklassen”. Det skulle bli välbeställda som köper tjänsterna och det går inte för sig. Att mindre välbeställda skulle kunna få jobb och en egen försörjning, att fler företag skulle startas, skiter man högaktningsfullt i.

Det finns även andra sätt att motarbeta nyföretagande. I Uppsala län har en uträkning visat att antalet företag som ges starta eget-bidrag har minskat med över en tredjedel i år. 140 nya företag stoppas. Anledningen är det förbaskade friåret. Ams måste nämligen flytta pengar från företagsstödet till friåret för att få ihop budgeten. Av de företag som får starta eget-bidrag brukar ungefär två tredjedelar vara livaktiga efter tre år och i just Uppsala har deltidsföretagandet gått bättre än på andra håll.

I stället går nu alltså pengar till människor som bestämt sig för att ”förverkliga sig själva” under ett år. Det är så dumt att man kan oxidera. Det är också ett varnande exempel på hur det går när ett litet extremistparti får för stort inflytande i politiken.

Att lita på staten

Staten brukar framställas som en garrant för att människor skall få ett bra liv. Landstingen är ett typexempel på detta, genom att det är staligt skall alla få vad de behöver. Alla har hört klyschor som att behov och inte efterfrågan skall styra.

Kruxet är att detta i många avseenden är en lögn. Ingen är egentligen garranterad vård, och det går inte att kräva eller stämma staten ens om man betalat sin skatt snällt.

Ett ganska makarbert exempel på detta skrev DN om i samband med att det var ett halvår sedan tsunamin drabbade bland annat Thailand. En familj vars son dog väntade med att söka vård tills identifiering, begravning mm av sonen var klart.

"Men kontakten med psykiatrimottagningen i Täby blev en kalldusch. Den tar inte längre emot tsunamidrabbade, kompetensen saknas. Landstingets särskilda stöd upphörde den 22 mars.- 

Jag blev hänvisad till kyrkan och andra frivilligorganisationer. Det gjorde mig skitförbannad. Jag trodde att det skulle finnas hjälp när jag behövde den. Jag visste inte att den var villkorad och tidsbegränsad. Visste alla andra drabbade om att de skulle skynda på sin sorgeprocess?"

Först tar staten in pengar och spyr galla över att "välgörenhet" skall vara en del av vårdfinaniseringen, och sen visar det sig att staten hänvisar till just frivilligorganisationerna....

AB om Billström

Aftonbladet har en bra artikel om Annika Billström och hennes relationer till socialdemokratiska partiet. Det är närmast en dokusåpa som skildras med intriger, förhållanden (med Mats Hulth) och gud vet vad. Artikeln är läsvärd eftersom det ger ett slags liten inblick i en lika sluten som smutsig värld.

Modern censur

Justitieministern kan tänka sig ännu ett steg i censureringen av Internet. Sedan tidigare har det införts ett filter som hindrar människor från att besöka sajter med barnpornografiskt innehåll. Nu kan det bli aktuellt med ett filter även för att hindra trafficking på nätet. Förslaget kommer från polisens traffickinggrupp.

Det hela är förstås inte oproblematiskt. Det är ju inte olagligt att själv lägga ut sexannonser på nätet – inte än, ska tilläggas. Å andra sidan är det inte olagligt att titta på barnporr på nätet heller, men det filtret infördes ändå.

Idén med filter mot sexuellt utnyttjande kan tyckas behjärtansvärd, men frågan är vilken effekt det egentligen får. Särskilt som det faktiskt går att kringgå filtret. Man får en känsla av att polis och politiker, i vanlig ordning, inte riktigt orkar ta itu med roten till de stora problemen utan siktar mot fötterna i stället.

Vänstern visar färg

John Bolton, Bush förlag till ny amerikansk FN-ambassadör, har som bekant väckt en hel del upprörda känslor, inte minst från de demokrater i Senaten som blockerar godkännandet av honom. Vad som dock kommit bort i debatten – eller i alla fall i de svenska mediernas rapportering av den – är att Bolton tidigare under tre presidentadministrationer hållit fyra positioner som krävt senatens godkännande. I stort sett samma personer som idag tycks mena att jorden skulle gå under om Bolton fick företräda USA:s intressen i FN har alltså godkänt honom fyra gånger tidigare. Så vad är problemet denna gång? Vänsterns idoliserande av FN: är den sannolika förklaringen. Senator Barbara Boxer (D-CA) säger att Bolton ”inte hyser annat än förakt för FN”. Frågan är dock om det inte är just det som FN behöver. Man bör komma ihåg att det inte är Bolton, utan FN:s fredsbevarande styrkor som gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp på barn. Inte heller är det Bolton, utan FN:s generalsekreterare Kofi Annans son som förvandlat Oil-for-food programmet till Oil for fraud.

En bra dag

Vissa dagar har mer än andra en samling goda nyheter att bjuda på.

Högervind i den svenska opinonen

Hög al-Qaida-medlem dödad

Wachenfeldt kan tvingas gå

Afghanistan: Hundra talibaner dödade

Bush vill ha nysatsning på kärnkraft

Och därtill midsommar - med lättja och god mat och dryck och rökverk och allt annat hedonistiskt som folkhälsoviktigpettrarna älskar att hata. Skål!

Dagens funderare

Ung vänster är för härliga. De kan verkligen sätta huvudet på spiken och med enkla ord formulera skillnaden mellan höger och vänster i politiken. Ordföranden Tove Fraurud tycker nog att hon har lyckats bättre än vanligt i sin retoriska fråga

Fler golfbanor och lyxyachter åt överklassen eller spökjakt och simskola åt alla barn?

Hör upp, alla barn! Högern vill ha lyxbåtar, vi vill ge er gratis simskolor. Vad väljer ni, bajs eller tårta?

En bra morgon

Opinionsmätningar går inte att förstå sig på. Ena dagen krymper avståndet mellan blocken betydligt, andra dagen är det rekordstort. Att moderaterna är större än socialdemokraterna känns inte längre som något erektionsframkallande. Det har hänt förr och inte tusan såg man röken av den populariteten på valdagen. Det finns ingen opinionsframgång som moderaterna inte kan sabba med en genuint dålig valkampanj.

Annars gläds jag lite med nyfödda centerns uppgång och nickar nöjsamt åt feministiskt initiativs och junilistans blygsamma siffror. Tanken på en regering utan kristdemokraterna är också rätt trevlig så här när det ska drickas smuggelsprit på midsommar.

Borsta tänderna

LO vill ivrigt påhejdade av kvällstidningsjournalister göra tandvården till nästa valfråga, det är orättvist att vissa har snygga och hela tänder medan andras är fula och kariesangripna.
Därför bör tandvård skattefinansieras menar LO.
Det finns naturligtvis mycket tungt vägande skäl för att staten överhuvudtaget inte skall blanda sig i något så viktigt som sjukvård överhuvudtaget men även den som tycker att detta är rimligt borde ha invändningar mot skattefinasierad tandvård. Tillskillnad från exempelvis tarmcancer eller polynesisk träskfeber är karies och tandsten är tämligen enkelt att undvika. Det är bara att borsta tänderna. Det kanske vissa tycker är jobbigt eller tråkigt men det är inte skäl för att låta skattebetalarna ta notan.

Början på slutet eller slutet på början?

Medieanalysföretaget Observer har granskat de största politiska nyheterna i de svenska medierna under knappt två år och kan visa att socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern har vänt en negativ tendens och förekommit i allt fler positiva eller neutrala rapporteringar. Utvecklingen har varit den omvända för de borgerliga partierna. Tendensen är att opinionsläget påverkas i motsvarande riktning. Men vad betyder det? Har den borgerliga framgångsvågen avstannat?

Temo påpekar att det är naturligt att ett regeringsalternativ granskas hårdare när det ser ut som om det kan nå regeringsmakten. Så är det naturligtvis och så bör det vara i en demokrati. Ett borgerligt regeringsalternativ måste tåla en hård granskning för att alls förtjäna att sitta vid makten. De borgerliga har fortfarande ett försprång i opinionen, men det har krympt under våren. Ska vi se det positivt kan det vara en tillfällig nedgång som sedan rättas till när de borgerliga rätar ut de frågetecken som fortfarande finns och står pall för en allt hårdare granskning av sitt regeringsalternativ.

Den negativa tolkningen skulle säga att alliansen nått sin topp och att de vid närmare granskning inte klarar av att övertyga väljaropinionen om att de när det verkligen gäller är något att rösta på. Rent spontant känns alliansen dock mer sammansvetsad och bättre förberedd på ett maktskifte än någonsin tidigare. Hungern finns där, liksom insikten om att någon regeringsmakt aldrig kan vinnas genom borgerlig kannibalism.

Det blir intressant att följa opinionsmätningarna framöver. Om vänsterblocket skulle fortsätta att knappa in finns skäl att bli orolig. Och efter inte minst de miserabla moderata valrörelserna har man rätt att vara nervös även om alliansen skulle ha ett försprång på tio procent.

Foket säger nej, EU säger ja och går vidare

Trots att man röstade nej till EU-grundlagen i Frankrike och Nederländerna och att ratifikationsprocessen "lagts på is" fortsätter EU att implementera grundlagen på en rad områden (som det alltså genom att EU-grudlagen inte är ratificerad saknas legalt stöd för).
Till dessa områden hör
EU External Action Service (diplomatisk kår)
EU-president och utrikesminister
European Defence Agency
Insatsstyrka
Rymdpolititk
Asyl och invandringspolitik

Att EU inte har befogenhet till detta struntar man i. Finns det ingen som är beredd att slåss för lagstyre längre?

Haverirapport från EU

EU-kommissionen har låtit göra en undersökning för att utröna vad som gick ”snett” i folkomröstningen i Nederländerna. Hur kunde det komma sig att holländarna med stor majoritet sade nej till den EU-grundlag som skulle göra alla glada och lyckliga?

Undersökningen innehåller en del intressanta resultat:

På frågan om man är nöjd med att det blev nej svarar 67% Ja medan 21% svarar nej. I omröstningen blev det 63-37 vilket indikerar att en del hel av dem som röstade ja eller inte röstade alls tycker att det är bra att det ändå blev nej. En nedbrytning av siffrorna visar att var fjärde ja-röstande tycker att det var bra att nej vann. (3% av nej-röstarna tycker samtidigt att det var dåligt att nej vann)

En majoritet (51%) av de som sympatiserar med det mest EU-positiva partiet (av de stora partierna) VVD röstade nej. Möjligen var partiets reklamfilmer där man varnar för att ett nej leder till folkmord, världskrig, förintelse och terrordåd en bidragande anledning. De enda partier som hade en majoritet Ja-röstande var Gröna Vänstern och miljöpartiet D66

57 % av egna företagare röstade nej medan 21% röstade ja

6 % av dem som röstade ja anförde ”Freden” som argument, vilket gör att det argumentet med knapp marginal förlorar mot ”jag har alltid velat ha en EU-grundlag” vilket 5% av ja-röstarna anförde. Det vanligaste ja-argumentet är att det är nödvändigt med en EU-grundlag. De vanligaste nej-argumenten är samtidigt att de inte vet vad EU-grundlagen innebär (det vore ju tämligen korkat att rösta för något man inte vet vad det är) och förlust av suveränitet.

De ryggradslösa

Uppdrag granskning följde i går upp tidigare reportage om Estoniakatastrofen. Avslöjandet av att det på Estonia fraktats militärmateriel kort före förlisningen slog ned som en bomb och tvingade regeringen att tillsätta en utredning. Resultatet blev mycket kortfattat. Problemet med utredningen är att det inte framgår vilka frågor som har ställts till vilka och vilka svar som har getts. Mycket är dessutom hemligstämplat och får inte granskas. Det är således inte alls fråga om någon öppen utredning. Mona Sahlin säger att hon litar på att sanningen ändå har kommit fram. Klart att hon gör. Innerst inne knäpper hon händerna och hoppas att hon ska slippa ta i frågan igen. Det var ju så länge sedan, folk borde enligt henne glömma det som har hänt. Efter flygolyckor och bilolyckor tar vi rätt på de döda, Mona – varför inte i en fartygsolycka?

Både svensk och internationell expertis är enig om att Estonias sjunkförlopp är ett mysterium. Ro-ro-färjor som tar in vatten på bildäck kantrar och lägger sig upp och ned och flyter. Det gjorde inte Estonia. Hon lade sig på sidan och sjönk. Det tyder på att det kom in vatten under bildäcket (vilket styrks av vittnesuppgifter). De svenska, finska och estländska regeringarna har från första stund bäddat för alla konspirationsteoretiker genom att inte undersöka hela vraket (inte ens bildäcket!) och dessutom förbjuda dykning på platsen. I förment syfte att säkra gravfriden.

Problemet är att man inte behöver dyka på plats. Det går utmärkt att ligga med ett fartyg på några mils avstånd och sedan skicka små robotar (ROV:s) till vraket. Estonia är en tickande bomb. Fartyget ligger så grunt att vanliga sportdykare kan gå ned om de skulle vilja. Och historien visar att de vill. Det norska fartyget Riegel, som sjönk 1944 med 2 570 döda, blev offer för svenska sportdykare. När dessa började plocka kranier från vraket fick den norska regeringen nog och i juni 1969 bärgade man över 1000 lik, 25 år efter olyckan.

Färjan Jan Heweliusz, som sjönk året före Estonia, är helt plundrad – från taxfreesprit till långtradare. Det är bara en tidsfråga innan det kommer att plockas upp kranier från Estonia. Förmodligen har viss plundring redan skett. Att ge de döda en värdig begravning innan de hamnar i någons privata samling borde förefalla naturligt. Det är 500 döda svenska medborgare vi talar om. Hur ryggradslösa kan egentligen politiker bli?

FN och staten hindrar hjälp till tsunamioffer.

I the Wall Street Journal kan man läsa om ett av efterspelen till tsunamikatastrofen. Läkemedelsbolaget Pfizer i USA donerade direkt efter tsunamin 35 000 doser antibiotika (värda ca 3,5 miljoner SEK) för att hjälpa offren på Sri Lanka.
Bara två patienter kom dock att behandlas - ingen av dem ett tsunamioffer.
Skulden till detta är FN:s och den lankesiska staten.

Att skänka läkemedel är inget som uppmuntras av FN:s hälsoorgan WHO som leds av socialisten Gro Harlem Brundtland utan givandet är omgärdat av stränga restriktioner.
Ett läkemedelsbolag får t.ex. inte skänka läkemedel till ett land om inte staten där begärt det. Det är inte heller tillåtet att skänka läkemedel med kortare hållbarhet än 12 månader och läkemedelsbolaget måste betala eventuella tullar och införselavgifter. Merck följde dessa regleringar till punkt och pricka.

Pga av byråkrati kom dock antibiotikan inte fram direkt utan fastnade på flygplatsen i Colombo. En del av lasten hamnade som tur var i kylrum men inte allt. När varorna kommit igenom införselbyråkratin väntade nästa problem: att få antibiotikan till tsunamioffren. Det skulle visa sig lättare sagt än gjort. Till slut kom dock en kvinna med lunginflamation och en med en tandskada att få nytta av läkemedlet.

Censur?

Har vi censur i Sverige? Nej, det har vi inte, formellt sett. Däremot har vi en stark benägenhet att tiga ihjäl all kritik som inte är välkammad, systemanpassad och därför egentligen inte kritisk alls.

Ulf Nilson, krönikör i Expressen

Mer tid att hamstra

Det blir ingen höjning av den s.k. kassettskatten den 1 juli. Upphovsrättsinnehavarnas organisation Copyswede och branschorganisationen IMI har tagit sommarlov i förhandlingar, uppger Ny Teknik. De har inte lyckats enas om några nya avgiftsnivåer. Mer tid att hamstra, alltså.

Copyswede har däremot lyckats nå en överenskommelse med branschorganisationen SBL som innebär att avgiften på musikspelare med inbyggt minne blir 0,4 öre på mb och för videspelare med inbyggt minne 0,35 öre per mb. En Ipod med 20 gb hårddisk blir alltså 80 kronor dyrare med den nya avgiften. Det nya avgiftstaket på videospelare blir 320 kronor (mot dagens sex kronor).

Ja, hur pass korkade dessa avgifter är behöver vi väl inte understryka ytterligare.

Varning för allt

Vi svenskar skojar ofta om att det i USA krävs varningstexter på allting. Ni vet den där tanten som spillde kaffe på McDonald's och krävde ett gigantiskt skadestånd. I instruktionsboken till min Xbox står det att maskinen, om den ställs på en hylla, kan riskera att ramla ned och orsaka allvarlig huvudskada på ett barn. Och då ingår ändå snubbelskydd.

Här i Sverige behöver vi inte dessa varningstexter, kvällstidningarna sköter varningarna åt oss. De är suveräna på att hitta nya ”fällor” och ”hot” i vardagen, saker vi aldrig har tänkt på men som vi naturligtvis absolut måste beakta i fortsättningen för att undvika olyckor. Vi har fått läsa om att plasmaskärmarna kan vara en ”dödsfälla” för barn om de hängs på väggen. De kan ju ramla ned. Vi har fått veta att människor, i synnerhet barn, blir våldsamma av TV- och datorspel. Bakgrunden till krypskyttens härjningar i Washington var naturligtvis att han spelat spel, inte hans militära utbildning.

I Aftonbladet uppmärksammas åter igen datorspelandets förhäxande egenskap över unga människor under rubriken ”Datorn tog över mitt liv” där en 15-åring berättar sin historia av eländigt beroende. Detta tema dyker upp titt som tätt. Ofta blir det en debatt om våld och åldersgränser och innan vi har hunnit säga kaffe sitter Berit Andnor i en morgonsoffa och föreslår lagstiftning.

Problemet är att folk inte tänker. Jag och en kompis gjorde ett skojreportage under gymnasietiden där vi frågade folk på stan vad de tyckte om det accelererande radiovåldet i samhället. De flesta tyckte att det var förskräckligt. Radiovåldet...? Jag undrar när vi får stora reportage om det utbredande bokmissbruket i samhället. Föräldrar som berättar hur mycket deras barn sitter med sina böcker dagarna i ända och forskare som lyckats påvisa aggressivt beteende hos bokläsare när de störs och om man tar deras bokmärken. Bli inte förvånad om du slår upp Aftonbladet till lunchen en dag och får läsa om den nya ”bokfällan”!

En ny center

Så överdrivet intressant brukar inte centerpartiets riksting vara, men under Maud har det hänt saker. Partiet känns fräschare, kaxigare och framför allt tydligare än tidigare. ”Kanske gick även vi vilse” har Maud Olofsson erkänt och syftar förstås på tiden under brohataren Olof Johansson och naturisten Lennart Daléus då partiet lade sig till vänster om mitten och gjorde upp med socialdemokraterna om kärnkraften.

Trots att Maud är en frisk fläkt som är svår att tycka illa om, trots att partiet nu definitivt ställt sig på den borgerliga sidan och trots att borgerligheten som helhet har medvind i opinionen lyfter inte centerpartiet i mätningarna. Efter alla positiva utspel från både CUF och moderpartiet den senaste tiden kan man tycka att de vore värda en liten opinionsmässig framgång. Gärna på folkpartiets bekostnad.

Att alla fyra borgerliga partiledare närvarande vid centerstämman är unikt, men det finns saker att oroas över. Centerstämman beslöt nämligen att linjen om kärnkraftens avveckling ligger fast, även om Maud nog helst hade velat se mer kompromissvilja här. Detta ställer till det rejält om det skulle bli en borgerlig regering. Att sitta i regering och samtidigt bedriva en egen energipolitik med socialdemokraterna vid sidan om är otänkbart. Leijonborg efterlyser en kompromiss snarast. Det vore klokt. Men då kanske du inte ska gå ut i media och tala om utbyggd kärnkraft, Lars. Det är inte att kompromissa.

En rak vänster

Ungdomsförbundens fusksåpa rullar vidare. Extra underhållande är det förstås att se Ung vänsters fusk läggas fram i dagsljus eftersom förbundet självt kaxigt hävdat att de aldrig skulle fuska. DN berättar i dag om motsatsen. Nyckeln till avslöjandet är upptäckten av de dubbla registren. Ett register utåt, som skryter om nästan 15 000 medlemmar, och ett inåt som används för att beräkna hur många ombud de olika distrikten får skicka till kongresserna. Då blir medlemstalen plötsligt mindre skrytsamma.

”Sammanlagt var det 299 ombud på kongressen, varav 255 fördelades proportionellt mot medlemmarna, allt enligt stadgarna. Med dessa uppgifter går det att räkna ut att Ung vänster internt ansåg sig ha omkring 2.400 betalande medlemmar. För Ungdomsstyrelsen redovisade man 14.803.”

Fyra femtedelar av medlemmarna är alltså luft. Imponerande. Ung vänster motsatte sig tidigare polisanmälningen och skyllde i vanlig ordning ifrån sig. Men enligt insatta källor anses fusket legitimt i kampen mot ”den borgerliga staten”. Förbundsledningen har dock när detta skrivs ännu inte replikerat på uppgifterna. Det tar väl lite tid att fabricera ihop ett försvar, får vi anta.

Edit: I väntan på Ung vänsters reaktion kan vi roa oss med förre ordföranden Ali Esbatis. Han stoppar, föga förvånande, fingrarna i öronen: "För egen del var det länge sedan jag gav upp varje tanke på att det som händer i verkligheten på något sätt ska avspegla sig i medierapporteringen om allt som rör vänstern..."

Avreagera dig och kasta teddybjörnen på någon, Ali. Media är så dumma, så dumma!

EU förnekar sig inte.

Kom precis hem från ett besök i Bryssel. Värt att rapportera därifrån är att en av Europaparlamentets huvudbyggnader heter Altiero Spinnelli. För den som inte visste det var Spinelli en italiensk (extremt eu-vänlig) kommunist, känd för utalanden som "Europas revolution måste vara socialistisk" och "Genom det revolutionära partiets diktatur skall en ny stat formeras, och runt denna stat, kommer ny, genuin, demokrati att växa fram". Symptomatiskt är det bland anndra UK Independence party, Moderaterna och Junilistan som huserar i det huset.

Det är som om man uppkallat Sveriges Riksdags Ledamotshus på Mynttorget efter C H Hermansson.

Bland folkhälsa och trafik

Regeringen får kritik från Sika, Statens institut för kommunikationsanalys (låter synnerligen livsnödvändigt) för att trafikmålen är orealistiska. Förra året dödades 480 människor i trafiken och målet är 270 döda år 2007. För att nå det målet krävs radikala åtgärder som lag på bilbältes- och alkolås samt hastighetsdämpare på alla bilar.

Regeringens mål är dock inte 270 döda utan 0 döda på sikt. Den uppenbara risken med sådana orimliga mål i politiken är att medlen som används för att efterleva målen med tiden blir oacceptabla. Orimlig lagstiftning, petitessregleringar i folks vardag och därtill lite genusanalys i trafiken är något svenska folket riskerar att få leva med om folkhälsoideologin får fortsätta att frodas.

Man kan fråga sig hur länge det ska dröja innan regeringen eller något institut inser att även i ett totalreglerat samhälle kommer människor att dö och skadas i trafiken. Det finns nämligen dåliga förare där ute som varken klarar av rondeller eller vettiga omkörningar. Folk kommer dessutom alltid att bli lika förvånade när den första halkan slår till. Det hör liksom till på något sätt.

Tagga ner!

Att två folkomröstningar nu blockerat EU:s så kallade konstitution borde mana till eftertanke bland unionens politiker.

Måste man verkligen gå vidare och utvidga EU:s verksamhet till alla fält av mänsklig verksamhet? Räcker det inte med att upprätthålla den fria rörligheten?

Vad gynnar egentligen tillväxten i Europa bäst? Är det ständigt nya (inte sällan bidragsfinansierade) projekt? Eller är det arbetsro - så att företagen får tid att känna sig för på en rätt ny, stor gemensam marknad?

EU:s politiker och byråkrater borde sitta ner i båten. Istället för att utvidga EU:s verksamhet borde den trimmas till att bli smalare och vassare.

Men det kommer förmodligen inte att ske. Istället lär det bli precis tvärt om.

Vi snackar ju om politiker här. De är aldrig nöjda med att saker fungerar bra på egen hand. De kan över huvud taget inte tänka sig att rulla tillbaka de politiska och byråkratiska systemen.

Istället är det deras affärsidé att lägga sig i saker som de inte begriper, reglera sådant som till sin natur är olämpligt att reglera - och att för var dag som går skaffa sig lite mer makt över medborgarnas liv.

Dagens kram...

...går till centerpartiet som vill förhindra fackliga sympatiåtgärder. LO-basen är chockad. Bara en sådan sak. Det är fel att ett företag kan dras in i en konflikt när det finns ett gällande kollektivavtal, säger partiets ekonomiske talesman Roger Tiefensee med hänvisning till konflikten med Pappers i Finland. Helt rätt.

Moderaterna har, radikala som de är, inte tagit ställning i frågan.

Veckans citat 2

"Jag tror definitivt inte på att man röstade nej till EU-konstitutionen i Frankrike och Nederländerna"
EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker på EU-toppmötet

Veckans citat

"Vi säger nej till en efterfrågestyrd vård", sade sjukvårdsköminister Ylva Johansson (s) till TT i onsdags efter att vänstermajoriteten i riksdagen sagt ja till regeringens förslag till s k stopplag för sjukhus i annan drift än offentlig.

OK.

Om de sade nej till en vård styrd av patienternas efterfrågan, det vill säga behov, vad var det i så fall de sade ja till?

En politikerstyrd vård, måhända?

Aha. Så slugt.

Ordningen skall alltså fortsätta vara som i dag.

Miserabel.

Men välbeprövat miserabel, förvisso.

Narkotikadebatt är skadligt

Låt mig först säga att jag på många sätt gillar Kristina Axén Olin. Hon är tuff och orädd och vågar stå för de saker hon tror på. Att hon driver på för en mer marknadsliberal inriktning bidrar till att man som liberal kan gilla henne.
När det kommer till diskussioner om idag förbjudna droger verkar dock all form av sans och förnuft försvinna. Tyvärr verkar det inte finnas några gränser för vad staten skulle få göra i dessa fall. Hon förespråkar grova kränkningar av den personliga integriteten, som t ex att drogtesta icke straffmyndiga personer.
Idag i Svenska Dagbladet (ej online) säger hon att "Erbjudandet om fria sprutor i Stockholm kommer att locka till sig narkomaner från hela världen". Det vore på sin plats med någon form av verklighetskontroll. I Malmö och Lund har man under ett antal år haft utdelning av fria sprutor. Vad jag vet har inte det lockat till sig speciellt många människor från övriga världen. Tror Axén Olin att en narkoman på Nya Zeeland som läser nyheten om fria sprutor i Stockholm kommer att sätta sig på på ett flyg och ta sig till Stockholm för att få fria sprutor?
Det är tragiskt att en förståndig person som Axén Olin inte klarar av att använda sig av någon form av förnuft när det kommer till debatt om narkotika. Det är uppenbart att inte enbart långvarigt bruk av vissa substanser kan vara skadliga. Även långvarigt debatterande av narkotikafrågan utifrån den moderata ståndpunkten verkar kunna skada förmågan till rationellt tänkande.

Tryggare kan ingen vara

Chefen för DN Debatt reder ut begreppen kring den fantasifulla kvinnan Eva Lundgrens framtid vid Uppsala universitet.

En dag i sandlådan

Kris. Budgetsamtal kollapsade. Det låter som en vanlig förhandlingsdag mellan regeringen och stödpartierna, men handlar förstås om EU. Med kollapsade budgetsamtal stärks intrycket av att det är en union som befinner sig i kris och förlamning. En klubb som bjuder in små medlemmar men där ett antal gamla medlemmar dikterar villkoren och där en särskild medlem sätter käppar i hjulen för de andras försök att reformera och förbättra arbetet. Bara för att bevara gamla privilegier.

Den stora knäckfrågan är den helt nödvändiga reformeringen av jordbrukspolitiken. Det är Frankrike som sätter sig på tvären – som vanligt. Det tycks inte kunna komma något gott från detta land i EU-samarbetet. Luxemburgs Jean-Claude Juncker sa sig skämmas å de nya medlemsstaternas vägnar. Det är Jacques Chirac som borde skämmas. Varför ska EU-skattebetalare sponsra franska bönders ineffektivitet? Idén med jordbruksstöd är korkad, egoistisk och feltänkt från början.

Kanske är det för en gångs skull rätt att faktiskt tala om kris i EU-samarbetet. Konstitutionen är förkastad av folket. EMU-projektet är ett misslyckande. Europas stora ekonomier har problem. Men EU-eliten verkar inte veta i vilken riktning unionen ska gå. Något enande i gemensamma krafter har inte kommit. I stället får vi sammanbrutna förhandlingar, som snarast liknar krig i sandlådan, och dessa lär knappast göra en alltmer EU-skeptisk europeisk befolkning nöjd. Mest oroliga bör kanske de nya medlemmarna vara. För inte var det väl så här de föreställde sig den stolta EU-klubben?

Statens ovänner

DN rapporterar idag om en domare i Malmö som har köpt sex. Polisen har avlyssnat bordellen och delgett 66 män för misstanke om sexköp.
I måndags misslyckades polisen att hålla ordning i samband med en fotbollsmatch i Göteborg. Detta ledde till att ett antal kriminella personer lyckades börja bråka på en läktare där det bland annat stod barnfamiljer och pensionärer.
Om det är på det sättet staten prioriterar sina uppgifter kommer jag att räkna mig till statens ovänner.

Borgerlig cynism

Det känns konstigt att skriva det, men riksdagen kan vara på väg att klubba ett positivt beslut i narkotikafrågan. Efter två decenniers ”försöksverksamhet” i Skåne kan narkomaner snart få möjligheten att få ut rena sprutor i hela riket. Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern stöder nämligen folkhälsoministerns förslag. Det blir ett senkommet men icke desto mindre välkommet beslut som kommer att underlätta för narkomaner att hålla sig rena och därmed minska riskerna för spridning av sjukdomar. I höst tas beslutet.

Betonghäckar i moderaterna anser naturligtvis att sprututbytet ”uppmanar” till att knarka. Axén Olin tror att människor från hela Europa kommer att vallfärda till Sverige. Att människor slipper dö eller lida i onödan är alltså en uppmaning till andra människor att börja använda droger! På samma sätt är alltså behandling av rökares lungcancer en uppmaning för alla att börja röka.

Även övriga borgerliga partier är emot förslaget. Narkotikafrågan är definitivt en av de frågor som en borgerlig regering riskerar att driva i helt fel riktning. De borgerliga partierna ger uttryck för en upprörande cynism när de motsätter sig varje åtgärd som kan göra livet lite mindre eländigt för narkotikaberoende människor och deras anhöriga i Sverige. Och de blundar helt och hållet för utländska erfarenheter som talar emot den svenska linjen.

Statens vänner

Uppsalas landshövding Anders Björck är en av initiativtagarna till ett nytt nätverk med det misstänksamma namnet Statens Vänner. Syftet är att skapa debatt om vad staten ska vara och göra. Det klagas för mycket på staten, tycker Björck. För staten, påpekar han i lokalradio, det är vi. Jaså minsann.

Nog för att Anders Björck alltid har varit lite skum, men har han helt tappat fotfästet nu? Björck erkänner dock, beträffande namnet, att ”något roligare skulle inte vara fel.” Men säger man bara SV i stället för Statens Vänner låter det bättre, påpekar han.

Alla vill ha doktorshatt

Efter doktor Perssons hedersdoktorat i Örebro tycks hämningarna ha släppt.

Häromdagen meddelade Umeå universitet stolt att Sverker Olofsson blir hedersdoktor vid medicinska fakulteten, med motiveringen att han sedan 1998 haft vänligheten att - troligen mot rimlig ekonomisk kompensation - verka som programledare och utfrågare vid den årligen återkommande "Forskningens dag" i Umeå.

Och i dag berättade Göteborgs universitet att skådespelaren Kent Andersson utsetts till hedersdoktor vid humanistiska fakulteten, eftersom han är en framstående poet och konstnär som satt solidaritetsbegreppet i det svenska folkhemmet i fokus och dessutom som få andra har "lyft fram det specifikt göteborgska".

Inget sagt om dessa människors kvaliteter som konsumentvägledare och charmigt göteborgsproletär skådespelare - men hedersdoktorer?

Folklig rättvisa

Michael Jackson är en fri man. Sundsvalls Tidning konstaterar att ”[Domen] visar trots allt att det inte måste vara så att en vuxen man per automatik är pedofil, bara för att han tycker om att umgås med barn.” Det är en välvillig tolkning. Enligt en undersökning anser nämligen hälften av amerikanerna att han är felaktigt frisläppt. Varannan människa han möter på gatan tycker alltså att Jackson är skyldig trots att han friades från samtliga åtalspunkter. Det är en besynnerlig syn på rättvisa många människor har...

Kanadensisk bomb

Högsta domstolen i Kanada har precis deklarerat att sjukvårdssystemet i landet resulterar i otillåten ojämlikhet. Och detta i landet som tillsammans med Kuba och Nordkorea förbjudit privata sjukförsäkringar och som så många socialister använder som gott exempel. Opinion Journal rapporterar.

Enda anledningen till att sjuksystemet inte havererat fullständigt är att de kanadensare som behöver vård, och det snabbt, sticker över gränsen till USA.

Men inte George Zeliotis och läkaren Jacqes Chaoulli. Istället för att George stack över till USA för att få den operation han behövde 1997 stannade han kvar i Kanada och bestämde sig för att på juridisk väg stoppa galenskaperna. George hade nämligen gladeligen betalat för att snabbt få en privat operation som inte skulle belasta det offentliga systemet - men fick reda på att det enligt lag i Kanada är olagligt att betala för vård privat.

Men nu har då alltså Kanadensiska sagt sitt: fixa till systemet eller tillåt privata initiativ. En kanadensisk bomb som lär höras och läsas lång väg - i alla fall bland bloggarna, men kanske inte i DN.

Riksdagensmännen och extraknäcken

Det tycks finnas en del ilska i Sverige över riksdagsmännens extraknäck. Bla den socialdemokratiska bloggen Promemorian har uppmärksammat detta. Där finns dessutom en del andra länkar om man vill läsa fler kommentarer.

Själv har jag svårt att gå i taket. Partierna och väljarna väljer om de har förtroende för kandidater eller inte - och det är ett förtroendeuppdrag att sitta i riksdagen och inte ett jobb. Om en riksdagsman vill spendera hela sin mandatperiod med att besöka dagis, skolor och annat och knappt närvara i riksdagen är det formellt sätt ok - det är upp till partiernas nomineringar och väljarna att sedan säga om detta är ett förtroendeingivande agerande eller ej. Tycker väljare och KD att det är ok att Peter Althin är advokat vid sidan så förstår jag inte vad bråket handlar om.

Jag tror att mycket av bråket handlar om att det sällan finns en reflektion över skillnaden i förtroendeuppdrag och lön. Något kvällstidningar och nyheter glatt utnyttjar för att skapa en storm i ett vattenglas. Ett liknande exempel är när det talas om löner för riksdagsledamöter och ministrar och inte arvoden.

Samma sak med de som inte vill redovisa. Tycker man det är ett förtroendeingivande sätt att agera så är det väl en fråga mellan parti, ledamot och väljare?

Auktuellt igår missade ju dessutom en långt djupare och allvarligare dimension i rikdagsledamöternas lojaliteter - de ideella föreningar och annat som de är med i. Lennart Hedquist som intervjuades igår för flera uppdrag är en av de två riksdagsmän som räddade kårobligatoriert. Han liksom folkpartisten som bistod honom har tydliga kopplingar till, ja just det, Uppsalas nationsliv.

Att Hedquist får styrelsepengar kan jag inte uppröras av - men när han så tydligt agerar åt ett särintresse och dessutom fäller en hel riksdagsvotering då blir jag sur.

Men sådant granskas sällan.

Amnesty och Gulag

Amnesty har fått enormt mycket kritik för att de kallat Guantanamo för "vår tids Gulag". Anne Appelbaum som skrivit en hyfsat ny bok om Gulag har i en debattartikel i Expressen gått till hård kritik mot detta. Artikeln är läsvärd.

"Händelsevis har både jag och den tidning som jag arbetar för, Washington Post, skrivit många gånger om den amerikanska militärens internering och kränkning av fångar inte bara på Guantánamo Bay utan även i Afghanistan och Irak. Det har jag gjort inte bara för att denna företeelse är störande i sig, utan för att den - om den får fortgå - kommer att ge odemokratiska regimer över världen en ursäkt att legitimera sitt eget bruk av tortyr, samtidigt som den förstör den amerikanska ledningens möjligheter att främja mänskliga rättigheter."

"I motsats till detta var det sovjetiska Gulag ett väldigt komplex för tvångsarbete som innefattade tusentals koncentrationsläger och hundratals byar för landsförvisade.Fler än 18 miljoner fångar och omkring 6 miljoner förvisade passerade genom detta system under Stalins livstid, även om deras öde aldrig blev allmänt känt under hans styre och bara till viss del offentliggjort av de sovjetiska myndigheterna efter hans död."

Junilistan överflödig? 2

Döm själv. I kväll talar Junilistans ordförande Nils Lundgren på Frihetsfronten. Kom och ställ frågor.

Kl 19 på restaurang Snurran.

Junilistan överflödig?

I ett läge när 80 procent av de politiska besluten fattas av EU (vilket gör att maktfördelningen mellan riksdag och Bryssel är ungefär den samma som mellan riksdag och kommun i Sverige) är den viktigaste politiska frågan utan tvekan inställningen till EU. Vad partierna tycker i de frågor vi fortfarande får besluta om på nationell nivå är därmed underordnat vad de de tycker i EU-frågan. Att i det läget rösta på ett EU-vänligt parti vore för en liberal vansinnigt så ur det perspektivet är det välkommet med en junilista i riksdagsvalet. Det blir i alla fall ett alternativ till soffan.

Man skall naturligtvis inte ha förstora förhoppningar på vad ett nytt parti kan åstadkomma - detta även om partiet leds av två kloka äldre ekonomer. Poltiker är ju till syvende og sidst politiker.

I en demokrati är det rimligt med en viss överenstämmelse mellan folkets och politikernas åsikter. I EU-frågan är det inte så idag. Opinionsmätningar (senast en från Temo för två månader sedan) visar att stödet för den förda EU-politiken är i det närmaste obefintligt. Den politik som 85% av riksdagsledamöterna förespråkar - att EU:s bör fatta beslut på fler områden än idag - har stöd av endast 9 % av väljarna. Bland folkpartister - de mest EU:vänliga - är stödet 13%. Samtidigt vill en majoritet av väljarna att att EU bör fatta beslut på färre antal områden och i stället återföra politisk makt till medlemsstaterna.

Junilistan hade i en ideal värld varit överflödig. Så ser dock inte världen ut.

Junilistan överflödig

Junilistan funderar fortfarande på att bli en septemberlista och ställa upp i nästa års riksdagsval. Enligt en undersökning bland partiets sympatisörer svarar 72 procent (endast en tredjedel av partiets 1700 sympatisörer svarade) att partiet bör ställa upp. Men nästan var femte menade att de endast bör kandidera till riksdagen om det inte blir någon folkomröstning om EU-konstitutionen. Så viktig är alltså den frågan.

Men det duger förstås inte i ett riksdagsval. Då räcker det inte att vara ett fånigt enfrågeparti, då måste det finnas en trovärdig helhet som väljarna kan ta ställning till. Här får junilistan problem. För vet någon vad junilistan vill i övrigt?

Partiets sympatisörer tror förstås att det går att hitta en medelväg som både vänster- och högersympatisörer kan enas om. Nils Lundgren försöker sammanfatta de olika åsiktsfraktionernas ståndpunkter med ”bättre välfärd och lägre skatter”. Problemet för honom är att det redan finns fyra sådana partier i riksdagen i dag. Ännu ett urvattnat sosseparti är inte direkt vad svensk riksdag behöver.

Dagens galenskap II

SVD:s artikel om att M öppnar för att ge en belöning åt familjer som beter sig rätt är alarmerande på flera sätt. Dels för att det innebär att M som åtminstone delvis tidgare sett hemmet som en sfär som är privat och som politiker skall hålla sig borta ifrån. Dels av ett annat skäl som är långt mer allvarligt.

Föräldraförsäkringen är inte moderaternas egna pengar utan skattemedel - dvs pengar som tagits in under hot om fängelse. Det är åtminstone för mig något väldigt allvarligt. Att använda skattemedel till att få en befolkning att agera rätt är barockt eftersom det som sker är att staten först tar folkets pengar och sen ger tillbaka dem till de som är duktiga och beter sig som staten vill.

Ett sådant beteende är tvärt hela tanken i en demokrati - det är folket som skall säga åt staten hur den skall agera, inte tvärtom. Det är inte staten som skall sno folkets pengar och sen ge tillbaka dem åt dem som är duktiga.

Att socialdemokrater agerar så är inte konstigt - de har aldrig förespråkat en demokratisyn som bygger på att folket styr, de har alltid haft en reformistisk agenda där politiker vet bäst och där folket får bekräfta makten i val - inte styra utan bekräfta.

Jag önskar att det fanns någon som kunde trycka upp och dela ut klistermärken med texten "En politikerfri zon" som folk kunde ha på sina dörrar. För att försöka visa att det åtminstone finns någon plats där politkens totala ambitioner är portade.

Vad övrigt är, är tystnad

Vänsterfolk har gapat på IMF, Världsbanken och hela i-världen i många, många år. De har skrikit efter skuldavskrivningar för världens fattigaste länder och trott sig sitta på ett ideologiskt trumfkort mot dagens ”världsordning” i och med att ingen skuldavskrivning genomförts. Nu har det dock nåtts en överenskommelse som innebär just detta: världens fattigaste länder får sina skulder avskrivna. Jublas det inom vänstern? Icke. Nu har de nämligen förlorat ett slagträ i sin ständiga kampanj mot världskapitalismen.

Endast Attac har hittills kommenterat detta – i en kort notis. Återstår nu att se hur detta recept för fattigdomsbekämpning ter sig i praktiken. Skuldavskrivning har av somliga på vänsterkanten utmålats som något slags universallösning på fattigdomen (tillsammans med höjt bistånd) och när idéerna blir verklighet gäller det att låtsas som om de aldrig drivit frågan. Vi har med största sannolikhet en enda lång tystnad att vänta från dem som vanligtvis gapar högst.

Dagens galenskap

I Svenska Dagbladet idag kan man läsa att moderaterna vill ge mer bidrag till familjer som tar ut barnledighet på ett sätt som moderaterna anser vara mer jämställt. Uppenbarligen är det inte längre viktigt för moderaterna att föräldrar själva skall få välja utan pekpinnar från politiker.

Fria således ojämlika

Biologin, med variabilitet som sin hörnsten, förlänar varje mänsklig individ en unik uppsättning egenskaper som ger honom en dignitet som han annars inte skulle kunna ha.

Varje nyfött barn är en okänd storhet vad möjligheterna beträffar, eftersom det finns många tusentals okända, sinsemellan besläktade gener och genmönster som bidrar till dess karaktär. Som ett resultat av natur och uppfostran kan det nyfödda barnet bli en av de största män eller kvinnor som någonsin levt.

I varje enskilt fall har han eller hon i sig ämnet till en unik individ … Om olikheterna inte är så viktiga, då är inte heller friheten så viktig och därmed inte heller idén om individens värde.

- Roger J Williams, "Free and unequal: The Biological Basis of Individual Liberty"

Fredsunionen

Vad har Utgård i Riddarhyttan, som erbjuder både ”Hantverk från vikingatid till nutid i en unik miljö” och en vikingatida marknadsplats; Påbudet för Microsoft att sälja Windows XP utan mediaspelare (eller för all del förbudet för MS att kalla versionen utan mediaspelaren för ”Eu-version”); krav på att Hizbollah inte klassas som terroristorganisation och en satsning på 10 miljarder euro årligen på rymdforskning gemensamt?

Svar: Det är bra för freden.

Ett upprop mot Frevalds

http://www.sparkafreivalds.nu/ är ett upprop för att sparka Leila Freivalds för hennes hantering av tsunamikatastrofen. Syftet är lovvärt men jag tror Freivalds dagar redan är räknade och att hon kommer tvingas lämna regeringen, förmodligen genom att hon får en ny post, under sommaren eller tidig höst. Hon är en belastning för Persson och i en valkampanj där han ligger under rejält tror jag inte han vågar ha henne kvar. Alltför många kommer tänka på tsunamin och hur regeringen misskötte sig då när Freivalds syns i tv.

Tack munkhammar för tipset!

Bloggar, länkar och annat

Jag har börjat bygga ut listan med länkar till bloggar, siter och annat som kan vara bra att tipsa om. Skicka gärna förslag till bloggande@gmail.com Bra saker kommer upp som länkar

Vansinne 2.0

Regeringens egen sexsymbol, justitieminister Thomas Bodström, kommer inom kort låta utreda hur en kvoteringslagstiftning mot storföretagens styrelser ska kunna se ut. Minst 4 av tio styrelseledamöter ska vara kvinnor.

Vilket jäkla vansinne. Frågan är naturligtvis varför det måste vara just 40 procent kvinnor. Vad skulle bli bättre? Är inte jämlikhetstesen att kvinnor och män är lika, att skillnaderna mellan oss är sociala konstruktioner som egentligen inte finns?

I Norge har en kvoteringslagstiftning redan drivits igenom – av en borgerlig regering! Där hotar staten med att tvångsupplösa företag som inte lever upp till målen inom en bestämd tidsram. Om Sverige följer efter är det rent ut sagt för jävligt. Då har jämlikhetseländet spårat ur ännu ett varv. Det ser ju som bekant även ut att bli kvotering på föräldraledighetsområdet. Statens långa arm blir allt längre. Det måste bli ett slut på lagstiftningsmanin i det här landet!

Jag vill jobba hos Suf!

De krafter som tycker att skattemyndigheten skall stjäla så mycket som möjligt av våra pengar tar nu ett steg till. Syndikalistyngligarna i Suf vill därtill att anställda skall börja stjäla från sina arbetsgivare. I en skrift som sprids bland landets skolor skriver de bland annat att:

Om du tjänar mindre än fast anställda är det väl inget fel att dryga ut lönen
genom att plocka med sig saker hem. Kläder, toapapper, kontorsmaterial - ja,
allt av värde.

Det skulle alltså vara någon form av bonuslön. Eller kanske kan det ses som en löneförmån att få plocka med sig ett par toalettpappersrullar hem? Tycker Suf i så fall att tjuven bör förmånsbeskattas för rullarna?

Dessutom är man ju sugen på att söka jobb hos Suf. Har de några lediga tjänster, månntro?

Inte som förr

Lars Ohly har det inte lätt. Först kom den där otrevliga kommunistdebatten. Uppdrag granskning hade mage att lyfta fram vänsterpartiets diktaturkramande och avslöja de tillfällen då Ohly för ovanlighetens skull varit ärlig i sin syn på demokratiska rättigheter. Tongivande vänsterpartister startade snart Vägval Vänster i protest mot partiets kommunistiska ledning. Men Ohly stod ändå upp för ”sin” kommunism och gav inte vika.

Sedan hoppade partiets förra mycket populära partiledare Gudrun Schyman av och bildade sedermera en feministisk sekt. Ohly betonade att vänsterpartiet minsann är minst lika bra som någonsin andra feministiska tillhåll. Nyligen skuttade dessutom Karin Svensson Smith över till miljöpartiet i protest mot partiets återgång till kommunistiska ideal. Strunt samma – hon svek ju ändå idealen. Frågan är vad han tycker om att en tredjedel av partiets riksdagsledamöter inte tänker ställa upp för omval i nästa val?

Kommunistledare ska vara starka och kunna ena sitt parti, men Ohly verkar sakna den biten. Ibland har det komiska uttryck. Det så kallade ultimatum som Ohly ställde till regeringen när han krävde att ratificeringen av EU-konstitutionen ska stoppas – ett tafatt försök att flytta fram vänsterns position – föll uppenbarligen för döva öron. Persson säger sig inte har hört något sådant krav från Ohly. Och förresten – regeringen samarbetar inte med vänstern i EU-frågor. End of discussion. Peter Eriksson, som också deltog i mötet, säger att Ohly ”mumlade något, men Göran Persson uppfattade det i alla fall inte.”

Är det på detta sätt du tänker leda ditt parti framöver, Lars Ohly, har vi inget att vara oroliga för. Tvärtom kan det leda till att vänsterpartiet ramlar ur riksdagen och att du får börja jobba på SJ igen. Det passar dig nog bättre.

Ett monopol i taget?

De borgerliga går fortsatt bra i opinionsmätningarna och håller ett tioprocentigt försprång mot vänsterpartierna. Enigheten är större än någonsin och alla fyra verkar vara beredda att kompromissa och tona ned egna profilfrågor för att hålla ihop, även om folkpartiet som vanligt är något av en oberäknelig fripassagerare.

I svallvågorna av EG-domstolens örfil mot Apoketet enas nu de fyra borgerliga partierna i en gemensam motion om att apoteksmonopolet ska bort. De vill ”sätta stopp för regeringens läkemedelsanarki”. Vanliga affärer ska kunna söka tillstånd för att sälja receptfritt och människor med farmaceutisk kompetens ska få möjligheten att sälja receptbelagda läkemedel. That´s the way!

En borgerlig regering kommer alltså att se till att apoteksmonopolet avskaffas. Det vore verkligen att föredra framför sega förhandlingar i EG-domstolen, som dessutom bara stärker EU-skeptikernas tro att ”dom där i Bryssel” bara vill tvinga på Sverige en massa oknytt. Den självklara följdfrågan är om de borgerliga kan ta upp kampen mot statens andra monopol? Systembolaget har inte samma starka stöd hos folket längre, men det har i nuläget ett mycket starkt stöd i riksdagen. Moderaterna står ensamma mot Anitras monopol.

Frågan är alltså om alliansen kan vissla och gå samtidigt. Om en borgerlig allians kan avskaffa apoteksmonopolet med motiveringen att stoppa en läkemedelsanarki, borde de i alla fall kunna sätta sig ned och fundera över hur den havererade svenska alkoholpolitiken ska hanteras. Det finns ju bara en väg att vandra. I samma vända kan även spelmonopolet skickas åt fanders av rena sanitetsskäl. I nuläget ser det dock ut som att åtminstone centern och kristdemokraterna har för många folkhälsofascister för att det ska kännas hoppfullt.

Vad kostar en dags världskrig?

Idag betalar Sverige 25,6 miljarder kronor om året för förmånen att få vara med i EU.
EU har dock föreslagit att avgiften skulle höjas till 3% av BNI vilket för Sveriges del skulle motsvara ca 76 miljarder kronor. EU:s utgifter ökar ju i rask takt, exempelvis kommer den Europeiska konkurrenten till Google som EU vill starta kosta skattebetalarna ungefär 5 miljarder SEK.
Företrädare för den borgerliga alliansen har idag skickat ut ett pressmeddelande där de skriver att de är emot en så stor höjning. Imponerade liberalt minsann.

Not: Skulle Sverige gå med på EU:s förslag om avgiftshöjning skulle beloppet för detta uppgå till mer än de skattesänkningar som de borgerliga föreslagit.

Lurar de sig själva?

Ibland undrar man om politikerna själva förstår sin egen politik. Krimskramsminister Jens Orback sitter i morgonsoffor och berömmer det fantastiska landet Sverige. ”I Sverige får man säga vad man vill. I Sverige får man tro vad man vill”, konstaterar han stolt. Men… det får man som bekant inte. Regeringen har själv genomdrivit en lag som förbjuder oss svenskar att säga och tro vad vi vill. Och inte ens lagen i sig är konsekvent. Det är förbjudet att hetsa mot religiösa minoriteter, men fullt lagligt att hetsa mot människors kön. Det är förbjudet att vifta med förtryckarsymboler - men bara vissa.

Berit Andnor (s) är inte mycket bättre. Hon inleder sitt angrepp på moderata ersättningsnivåer på partiets hemsida med att fråga sig vad som är viktigt i livet. ”Ja, förutom kärlek, vänskap och annat sådant som politiker faktiskt inte ska lägga sig i, finns det ett antal saker som vi tar gemensamt ansvar för i samhället.” Vad då inte lägga sig i? Regeringen bär ju ansvaret för att ickeheterosexuella fortfarande inte har samma rättigheter som andra människor. Regeringen stiftar oavbrutet nya lagar som just lägger sig i människors liv och försöker forma oss efter socialdemokratiska värderingar. Man beskär yttrandefriheten bara för att tysta högljudda feministers jakt på allt som inte klätt i fem lager ylle och tumvantar. Det brukar faktiskt heta att ni "tar ansvar", inte "lägger er i", Andnor.

Men lite rolig är hon ändå, fru Andnor. I ett försök att exemplifiera livets alla oförutsägbarheter skriver hon att ”ingen av oss kan med säkerhet säga att vi aldrig kommer att bli sjuka, råka ut för en olycka, slita ut oss, bli arbetslösa eller få barn.” Var det månne en subtil fråga om vilket som är värst…?

Björntjänst

Att detaljistmonopolet på läkemedel försvinner - om det nu gör det - är naturligvis önskvärt. Dock riskerar sättet det sker på allvarligt skada kampen för avregleringar. Det är ju inte så att monopolet kommit att avskaffas pga att folk ogillat det utan det är istället belut i EG-domstolen som ligger bakom. Svenska politiker och svenska folket har att rätte och packe sig.
Apoteket - trots bristande tillgänglighet i stora delar i landet - är dessutom en ganska populär institution. Opinionsmätningar visar att mer än två tredjedelar av svenskarna gillar Apoteket.
Politikerna kan nu säga att de tvingats avreglera - och att de gärna skulle ha behållit Apoteket fått råda. Återigen sprids bilden att avregleringar inte är något önskvärt utan något man tvingas till mot sin vilja.
Det är fel väg att liberalisera på.

Välkommen granskning

Uppsala universitets rektor har beslutat att det ska göras en granskning av numera riksbekanta Eva Lundgrens forskning. Den är välkommen. Universitetets anseende står på spel. Motiveringen, att ”vi värnar Eva Lundgren som forskare och om allmänhetens tilltro till forskningen”, skapar dock lite funderingar. Det ska nog mycket till om Lundgren, precis som i Norge, ska få sparken.

Universitetet verkar ändå ha blivit lite försiktigare efter all uppståndelse. Man har nu ställt in en planerad debatt om mäns våld mot kvinnor med motiveringen att det inte ”gått att få till stånd en allsidig belysning av problemställningarna”. Jag tror inte detta faktum har hindrat någon på universitetet förut.

Oavsett vad som händer med Eva Lundgren har i alla fall Uppsala universitets historiska institution fortfarande kvar sin antiamerikanska förkämpe Åsa Linderborg...

På tre vingliga ben

Många socialdemokrater har aldrig gillat samarbetet med vänstern och miljöpartiet – kanske allra minst med vänstern. ”Vänsterpartiet vinglar”, konstaterar förre partisekreteraren Lars Stjernkvist i partiets tidning och syftar förstås på kommunisternas ständiga ompositioneringar i förhållandet till regeringen. Ministerposter eller inte? Gemensam EU-politik eller inte? Avhopp eller fortsatt samarbete?

Både vänster- och miljöpartiet har under de gångna mandatperioderna tävlat i att hota med avhopp från regeringssamarbetet. Men kåtheten på makten har förstås segrat. Så lär det även bli i fortsättningen, från båda parter. För vilket alternativ har socialdemokraterna till gröna stollar och röda galningar och vilket alternativ har dessa till socialdemokraterna? Det är mer uppenbart än någonsin att Sverige styrs av en vänsterkartell som står på tre mycket vingliga ben.

För lite för sent

Den internationella brottsmålsdomstolen i Haag ska inleda en undersökning om krigsbrott i Darfur. FN har lämnat ut namn på 51 misstänkta krigsförbrytare som misstänks för bland annat mord och våldtäkt. Det låter ju bra. Men då ska man minnas att mördandet i Sudan har pågått i flera år och att det är närmast kriminellt att varken FN eller någon annan har gripit in i konflikten innan Afrikanska unionen beslöt att göra det ganska nyligen. Då kanske några av de uppskattningsvis 180 000 mördade människorna hade kunnat räddas.

FN fungerar inte när det inträffar stora konflikter av detta slag. Unionen beter sig som någon som tittar på när en person blir misshandlad till döds och sedan, när misshandeln är över, skriver ut en böteslapp. För varje ny konflikt, för varje nytt misslyckande blir frågan alltmer akut: vad ska vi ha en handlingsförlamad världsunion till?

Det är bara drygt tio år sedan nära en miljon människor höggs ihjäl med machete i Rwanda. Även då tittade världen på. Vem bryr sig om negrer som dödar negrer? Föreställ er de militära insatser som ett liknande folkmord hade tvingat fram om offren varit vita västerlänningar.

En skakande skildring om just folkmordet i Rwanda som varmt kan rekommenderas är filmen Hotel Rwanda. Den borde kunna ge även en och annan FN-kramare en tankeställare. För det som är mest skrämmande är inte att det kunde hända då. Det som skrämmer mest är att ingen lär förhindra att det händer i morgon igen.

Ur citatlådan...

Om alla pengar och all egendom i hela världen en viss dag klockan tre på eftermiddagen skulle fördelas lika mellan alla jordens innevånare, då skulle man redan klockan halv fyra kunna konstatera betydande skillnader i deras egendomsförhållanden.

- Paul Getty

Stefan Edman - laissez-nous faire II

Ytterligare en sak i reportaget var irriterande. Svt-reportern gick på med en jorden går snart under propaganda som skulle generat de flesta miljöpartister. Miljöhaveristerna fick ett antal gratisminuter med reklam där. Pinsamt att se.

Helgdag, men spelar det någon roll?

Nationaldagen har blivit helgdag, så att flaggviftandet kan utföras på heltid, hela dagen.

Fast det gör nog varken från eller till för de röda och bruna extremister som demonstrerat på olika platser i dag, se till exempel bild här och här - den genomsnittliga förvärvsfrekvensen är nog ändå inte särskilt hög bland dessa...

Stefan Edman - laissez-nous faire

Aktuellt hade ett reportage om regeringens miljöutredare Stefan Edman. Han intervjuades om hur Sverige skulle bli ett s k hållbart samhälle. Det var skatter hit, subventioner dit, ekologiskt odlade grönsaker, lokalt producerad mat osv. Stefan Edman medgav att det skulle leda till att människor fick mindre pengar i plånboken.
Det värsta var dock inte alla de förslag han kom med som skulle styra människors vardagskonsumtion. Nej, inte nog med att han skulle gräva i våra plånböcker och göra oss fattigare. Dessutom ville han bestämma att man skulle ägna sin lediga tid åt att konsumera kultur och annat han gillade. Att det skulle leda till ett enormt totalirt samhälle tycks inte bekymra Edman så länge det är han som får bestämma.

Frankrike har varit uppmärksammat på senare tid. Jag har en uppmaning till Stefan Edman på ren franska, en uppmaning som härstammar från 1700-talet men är lika aktuell idag:
-Laissez-nous faire

Den felfria vänstern IV

Det har kommit fler skämtnamn på Tove Frarud än det Tove Fraud som jag bloggade om för ett tag sedan. Bloggen Hagwall skriver "Liten Tove stjäl ofta stora lass". Ganska skoj faktiskt.

Myndigheter och kärnverksamhet II

Jag har tidigare skrivit om myndigheten Forum för levande historias knepiga projekt i samband med att de startade queercab, en "gratistaxi".

Nu har de lanserat en ny bisarr sak. Här kan man se en film de gjort, om hur de slaktar en jacka. Känns verkligen som något myndigheter bör ägna sig åt.

Per T Ohlsson skrev i veckan en ganska bra ledare på det temat. Han skriver om hur myndigheter genom att försöka gör allt istället misslyckas med allt. Ideologiskt är det i bästa fall skåpmat men siffrorna i artikeln är ganska intressanta. Avslutningen är dessutom ganska kul:

"Leviathan har tagit på sig myskläder och kallar sig feminist. Inget fel i det. Bara han respekterar kontraktet. "

Politiker och fjällkobönder

Schweiz har efter en folkomröstning beslutat om att gå med i Schengen (EU:s gemensamma aslypolitik och passunion).
Det skall bli intressant att se hur länge det dröjer innan politikerna försöker bortförklara folkomröstningsresultatet med att väljarna är obildade fjällkobönder (vilket kanske är mer troligt i Schweiz än i andra länder eftersom landet både är känt för berg och kor) eller att de röstat om allt annat än själva frågan i folkomröstningen.

Men väljarna kanske bara är obildade och efterblivna när de inte röstar för för Bryssels olika påfund?

På samma tema kan notera hur Britain in Europe (numera omdöpt till "Yes" ) kommenterar folkomröstningarna i Spanien, Frankrike och Nederländerna. (tack till EU-referendum)

Britain in Europe welcomes Spanish 'Si'
21-Feb-2005

Britain in Europe has welcomed the decision of the Spanish people to approve the European treaty by a margin of 3 to 1.

As more countries approve the treaty, it will become increasingly clear that Britain would be isolated from Europe if it voted against. Britain's relations with the rest of Europe would be thrown into uncertainty and confusion.

Britain in Europe statement on the French referendum
30-May-2005

Commenting on the result of the French referendum, Lucy Powell, Campaign Director of Britain in Europe, said today:

"The result of the French referendum is a huge disappointment. The issues the Treaty seeks to address - the consequences of enlargement, the need for reform of EU institutions and the economic challenges of globalization - have not been answered by the French vote."

Britain in Europe statement on the Dutch referendum
02-Jun-2005

Commenting on the rejection of the Constitutional Treaty by Dutch voters, Lucy Powell, Campaign Director of Britain in Europe said today,

"The rejection of the Constitutional Treaty by a second founder member of the EU means that a referendum in the UK is now extremely unlikely. We await with interest the outcome of the European Council summit in June, but Europe's political leaders cannot ignore the democratic will of these referendums."

Om ett nej i Storbritannien skulle leda till att landet "isolerades", varför gäller inte det för Frankrike?

Lettland

Jag läste precis på Munkhammars blogg att en rad svenskar i en lettisk tidning ber om ursäkt för hur den svenska regeringen behandlar letter som vill jobba här. Det är ett bra initiav.

Samtidigt fick det mig att tänka på ett annat djupt sår i relationen mellan svenskar och letter; Baltutlämningen. Jag kom nyss hem från en resa Lettland. En dag, när vi ätit middaog druckit lite öl kommer en av letterna i sällskapet fram och svär över svenskarna. Han är högröd i ansiktet och på en knagglig engelska talar han om hur han hatar svenska staten. Lite senare berättar en annan av letterna om bakgrunden till hans ilska. Den arge mannens morfar försökte fly undan Sovjetiska trupper och tog sig till Sverige. Men svenska myndigheter skickade tillbaka honom till Lettland. När han kom tillbaka spärrades han in första dygnet i en bastu - efter det dygnet kommer säkerhetstrupper och förde bort honom. Efter detta finns inga spår. Familjen har aldrig underrättats, fått någon kropp att begrava eller liknande.

Den svenska regeringen skulle lära av de som idag ber letterna om ursäkt och faktiskt be om ursäkt för vad de gjorde 46. Stalins massmord hade varit kända i årtioenden och det fanns nog ingen som trodde att de som skickades tillbaka skulle slippa straff. Jag vet inte hur många av de över 2700 som skickades tillbaka som dog men det var många.

Då kunde socialdemokratin räddat säkert ett par tusen liv men de valde att låta bli. Idag väljer regeringen att inte ens be de dödas familjer om ursäkt.

Riksdagsprotokoll kan vara roliga

Lars Leijonborg:

"Vi är bjudna på buffé här efteråt. Finns det någon prinskorv kommer jag gärna att ta den. Jag är inte alls på väg att bli vegetarian. Men jag har alltid haft uppfattningen att vi ska behandla djur på ett värdigt sätt. Mitt umgänge med Marit Paulsen har givit mig ytterligare en hel del kunskaper på det området. " (Min bold)

Bellas vänner

I diskussionerna kring Svt:s "Könskriget" har föreningen "Bellas vänner" flera gånger nämnts. Däremot tror jag aldrig att namnet diskuterats någon gång.

Min spekulation är att namnet är taget från Helen Zahavis bok "En jävla helg"(Dirty Weekend). Boken handlar om Bella, en kvinna som tröttnar på att hennes granne ofredar henne upprepade gånger och går hem till honom och rakt av slår ihjäl honom. Sen ger hon sig ut på en mordturné där mängder av män slaktas. Boken har ett ganska speciellt slut, eftersom det där finns en varning om att nästa kvinna som antastas kan vara Bella och hon dödar.

Zahavis bok påminner i stilen om exempelvis "American Psycho" men den stora skillnaden ligger i att Zahavi skildrar en hjältinna, medan Ellis skildar ett monster. Zahavis bok blev inte förvånande lite av en ninjafeministisk klassiker. (Ninjafeminism - Öknamn på den strategi som går ut på att ge igen med samma mynt - alltså öga för öga, tand för tand)

Gogglar man på Zahavi så hittar man en del udda saker. T ex skriver Tjejjouren i Falun:

"Helen Zahavi
En djävla helg
En alldeles vanlig flicka som en dag får nog av äckliga gubbar som antastar henne och ger igen med samma medel. Stärkande ninjafeminism som ger alla rädda flickor upprättelse. "

Jag undrar vad som hänt om någon skrivit liknande om American Psycho.

Läs gärna boken, men undvik filmen. Där försvinner det mesta av de politiska perspektiven och då är det bara en halvseg våldsberättelse kvar.

Vad säger Ordfront?

I Haag släptes nyligen en videofilm som varit bevis i målen om krigsförbrytelser på Balkan. Filmen visar :

"Videon visar hur serbiska soldater underställda inrikesdepartementet i Belgrad misshandlar och dödar sex bosnienmuslimer. Den togs som en sorts trofé av en av soldaterna och har cirkulerat länge innan den nådde domstolen i Haag."

Filmen upprör med rätta en mängdmänniskor runt om världen. Samtidigt är det värt att minnas hur Ordfront för ett par år sedan försökte, i redaktionella artiklar, förneka att ett sådant folkmord ägt rum. Diskussionen tog rejäl fart sedan Maciej Zaremba skrev en artikel i DN.

Siten manifest har samlat de flesta artiklarna i den långa debatt som följde. Siten innehåller dessutom en rad opublicerade artiklar och en del artiklar av bla Erik Wijk som blivit ökänd för sina artiklar om Irak.

Artiklarna hos Manifest är en guldgruva om man vill kika in i avgrundsvänstern.

Vad har hänt med SVT?

Förra året gjorde SVT ett repotage som beskrev VPK:s kontakter med de forna kommuniststaterna i öst. Nyligen gjorde man ett repotage om könskriget som avslöjade extremfeministerna.
Nu i veckan hade Aktuellt ett repotage om utvecklingen i världen sedan 1962. I den grafik man lagt upp sin hemsida kan man se att världen blir bättre och bättre, något som Johan Norberg skrivit i sin bok "Till världskapitalismens försvar".
I studion hade man med Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Han talade om att en av de viktigaste sakerna man kan göra är att låta de fattiga länderna handla fritt med oss i väst.
Jag undrar vad som kan ha hänt på SVT. Har man börjat läsa Nyliberalen?

Kommentarsfunktion

Först tack för all feedback, det har varit skoj att läsa. Mycket har handlat om kommentarer och möjligheten att göra sådana. Många kommer säkert bli besvikna nu men vi har beslutat att ha funktionen avstängd. Bla för att vi tack vare korkad svensk lagstiftning är juridiskt ansvariga för det som skrivs här.

Flera av de som skriver visar mailadresser som det går att maila kommentarer, tips eller annat till, i sina presentationer.

Vi kan sova tryggt

Politikerna vakar över oss så vi skall kunna sova tryggt om natten. Staten vill oss väl och inget tycks vara för futtigt för att staten inte skall kunna hjälpa oss lite extra och få oss lite gladare, lite tryggare och lite lyckligare.

En av våra små pappor i Riksdagen har hittat en fråga som länge varit bortglömd och säkert oroat många människor i Sverige. Människor som oroar sig är inte lyckliga och centerpartisten Lars-Ivar Ericson vill hjälpa oss att slippa vara oroliga. Så vi kan känna lycka.

Så riksdagsman Ericson skrider till verket och ställer en fråga till Pagrotsky. Så gör man i riksdagen om man vill visa att något är viktigt, och samtidigt tvinga regeringen att visa vad de gör.

Ericson fråga lyder:

"Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att underlätta för inspelning av indisk film i Sverige?"

Jag kan föreställa mig Pagrotskys panik. Det är snart val. Vad händer om regeringen varit svag i frågan?

Pagrotsky har ett långt svar. Han, eller snarare hans stab, har säkert slitit hårt eftersom frågan är viktig. Svaret har dröjt en vecka. Jag skall citera de viktigare bitarna

"Lars-Ivar Ericson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta för inspelning av indisk film i Sverige."

/../

"När det gäller att främja inspelningen av indisk film i Sverige spelar den svenska regeringen och berörda myndigheter, institutioner och organisationer redan i dag en aktiv roll. Vi ser vi nu också en intressant och lovande utveckling på området. "

/.../

"För mig är det angeläget att fortsatt främja arbetet för att fler utländska filmproducenter ska upptäcka de många fördelar som finns med att spela in film i vårt land. Det gäller såväl indiska filmproducenter som filmproducenter från andra länder i vår omvärld."

Jag kan sova tryggt efter detta. Regerigen jobbar med viktiga saker som att underlätta för indisk filminspelning i Sverige. Inte bara regeringen faktiskt, utan också "berörda myndigheter, institutioner och organisationer". Det känns bra. Pagrotsky kan vara stolt, men inte helt nöjd.

Tänk det finns faktiskt människor som tror att riksdagen har viktiga saker för sig. Att den är befolkad av människor som anstränger sig för att vi alla skall få det bra. Sådana människor är faktiskt fånigt naiva. Antagligen har de inte läst några riksdagsprotokoll eller följt poltik på nära håll. För där stöter man ofta på människor som Ericsson, politiker som struttar fram som mästerkatten i stävlarna för just de hittat den där kluriga frågan om indisk film.

Lars-Ivar Ericson måste vara stolt när han kommer hem efter en tung dag i kammaren.

Dags för frihandel

Den vanligaste reaktionerna bland politikerna efter nejsegrarna i Frankrike och Nederländerna har varit att försöka att antingen bortförklara nej:en eller att försöka hitta vägar att gå vidare med EU-grundlagen trots att folken underkänt förslaget. Det finns dock undantag. Storbritanniens fd finansminister Lord Lamont of Lerwick hoppas istället på att förkastandet skall öppna för frihandel. I en komentar skriver han: " Europe needs to go back to square one. Blair and the British Government in their role as the Presidency of the EU should renegotiate the existing treaties to create a looser free trade Europe of 25 countries."
Inte så illa för en politiker.

Rekursiv paralys?

Eudoxa, Sveriges största och mest framgångsrika transhumanistiska tankesmedja, har i dagarna lanserat rapporten "Totalkonsumtionsteorins förfall och den genetiska motboken". Tankesmedjan nylanserar motboken som alkholpolitiskt instrument:

”I korthet går modellen ut på att alla som önskar köpa alkohol i Sverige får lämna ett DNA-prov som analyseras efter fallenhet för alkholism. De som uppvisar fallenhet får inte en motbok. Tidigare konsumtion spelar också roll för hur stor ranson som tillåts för var och en.”

Jag är en smula förvånad då jag trodde att personerna bakom Eudoxa var liberalt sinnade. Men i sin iver att omfamna allt vad ny teknik heter så sätter man tydligen den individuella friheten åt sidan.

Dassigt, Waldemar. Dassigt.

Regeringen har alltid rätt

Regeringen gör nu allt för att övertyga svenska handlare om att apoteksmonopolet består och att det inte alls är tillåtet att sälja receptfria läkemedel efter EG-domstolens utslag tidigare i veckan. ”Det finns inga planer på att låta vanliga affärer sälja receptfria läkemedel”, fastslår socialdepartementet genom sin statssekreterare Mikael Sjöberg. Jahadu. Som om regeringen har full handlingsfrihet i frågan!

Svenska handlare kommer från och med nu att bli tillsagda att det är regeringens tolkning av domen som gäller och ingen annans. Glöm vad juridikprofessorer och experter i EG-rätt säger, regeringen har alltid rätt.

Frågan om monopolet väcktes av att en handlare sålde nikotinplåster. Sedan vandrade frågan hela vägen till Luxemburg. Och nu vill regeringen föra tillbaka den till ruta 1 igen. Det vi får hoppas är att det finns rakryggade handlare där ute som inte låter sig trampas på av hycklande monopolister utan utmanar regeringens tolkningsföreträde och säljer receptfritt i alla fall. Vad ska regeringen göra då? Skicka frågan tillbaka till Luxemburg?

Feedback

Ge gärna lite feedback på det som skrivs. Mailadress finns i profilen eller så går det att maila mig på bloggande@gmail.com

Back in the EUSSR

[Att stoppa ratificeringsprocessen av den nya EU-grundlagen] är et farligt synsätt. Både Maastricht och Nice-fördraget har haft länder som röstat emot. Vi skall behandla Frankrike [och Nederländerna får vi förmoda] på samma sätt som Danmark och Irland” Säger Statsminister Göran Persson till Dagens Nyheter.
Irland och Danmark fick rösta om tills de röstade ”rätt” samma medicin skall de länder som nu gick emot Bryssels vilja få smaka.

Den inställning som Göran Persson ger uttryck för – att EU inte får låta sig hindras av båmngstyriga väljare – kommenteras förtjänstfullt av The Daily Telegraph.

” Mere democracy won't stop the EU machine. The project was never meant to be democratic. From the first, the EU's founding fathers understood that it needed to be immune to public opinion. The genius of Jean Monnet and Robert Schuman was to design a system in which supreme power was wielded by unelected officials, and in which the peoples were presented with a series of faits accomplis. When, in 1992, they got their first No vote in Denmark's referendum on Maastricht, our masters were too set in their ways to consider respecting the result, and so pushed on regardless. They will do the same thing today.

Inget nytt vänsterparti

Riksdagskvinnan Karin Svensson Smith går till miljöpartiet. Anledningen är att vänsterpartiet saknar demokratisk trovärdighet. ”För sanna demokrater är det omöjligt att ingå i ett sådant sällskap”, skriver Svensson Smith i Sydsvenskan.

Hon har varit den kanske fränaste kritikern av vänsterpartiets kommunistiska falang och en pådrivare för att partiet ska lämna kommunismen. Svensson Smith ingick i utbrytargruppen Vägval Vänster, vars grundsyfte var att undersöka möjligheterna till ett nytt ickekommunistiskt vänsterparti i Sverige. När en av de mest högljudda kritikerna i stället väljer att gå till miljöpartiet står det klart att det knappast blir något nytt vänsterparti inför nästa val. Lars Ohly kan knyta näven i seger.

Vad som blir av de övriga utbrytarna är ovisst, men sannolikt kommer de flesta att falla tillbaka in under Lars Ohlys armar – om de är välkomna. Eller så gör de som Svensson Smith – byter avgrundsmän mot stollar.

Up yours Delors! III

Charlotte Cederskiöld, europaparlamentariker (m), har i morgon-tv i morse redan bortförklarat nejsegern i Nederländerna. "Det var inget NEJ-NEJ utan ett JA-NEJ"

Up yours Delors! II

Det kommer bli intressant att se hur Nej:et kommer bortförklaras i Holland. I Frankrike menade ju mängder av analyser om att fransmännen egentligen röstade om något annat. Undrar vad det kan ha varit i Holland som fick ett folk att rösta om något annat.

EU och de stater som folkomröstar borde nog seriöst ta och byta folk som jobbar med externkommunikationen eftersom de inte ens lyckas få folk att rösta i rätt frågor.

Che

T-shirtar med Che får mig alltid att må rätt dåligt. Che brukar framställas som en ädel kämpe som slogs för rättvisa och som smet från Kuba innan det barkade åt helvete. Tyvärr är det sällan den mer bildade vänstern som hänger med Chetröjor utan de riktigt blåsta som i stort sätt har noll koll.

Lite lästips om någon hamnar i debatt om Che - först Yelah.net. En tokvänstersite de flesta vänstermänniskor förmodligen kommer acceptera som källa. Artikeln heter "Che Guevara avrättade syndikalister"

Sen en artikel få i vänstern kommer ta till sig men som jag tycker är väldigt bra är Aaron Israelssons artikel i smedjan.com "Ett farväl till Che".

Läs gärna bägge, det ger en ganska bra bild av vad popvänstern har för idoler på tröjan. I diskussioner med chehyllare fråga dessutom gärna vad utöver rasismen som skiljer Che från malexanderkillarna.

Bränt barn skyr inte elden II

Bloggen dibbuk.se har en bra sammanfattning av Cecilia Uddén och varför hon stängdes av från Sveriges radio.

Johan Norberg har tidigare bloggat om Uddén.

Live report

från Eu-Refernendum:
Dutch correspondent Marcel de Vries who tells us he voted early this morning. Of course I voted "NO", or rather "HELL NO", he says.

Up yours Delors!

63-37 i Nederländerna. Brysselbyråkraterna fick pisk igen.

Den felfria vänstern III

"Det är absurt att en statlig myndighet på det här sättet tillåts falla för tillfälliga strömningar i det politiska klimatet."

I en bättre värld skulle citatet komma från någon klarsynt politiker som upptäckt den nyckfullhet som då och då placerar trendiga politiska påfund högt upp på dagordningen - som exempelvis feminism, ekologism, socialism - och som får folkvalda, myndigheter, proffstyckare, Bror Duktig-folk och övriga livstillrättaläggare att rusa runt och införa ytterligare regler, förbud och pålagor.

Men det handlar inte om någon sådan klok insikt. Det är Ung vänsters förbundssekreterare Clara Norberg Averbo som i ett pressmeddelande kritiserar Ungdomsstyrelsen för att de haft mage att polisanmäla ungkommunisterna.

För förbundssekreteraren är alltså myndighetens strävan efter sanningsenliga och korrekta medlemslistor exempel på att "falla för tillfälliga strömningar".

En lite udda världsbild, det får man ändå ge henne.

Bränt barn skyr inte elden

Cecilia Uddén, som tidigare prickats för partiskhet, tycks inte ha tagit till sig något vidare av kritiken. Nu ställer hon upp på ett seminarium för Palestinagrupperna. Någon som tror att hennes roll är att vara motvikt?

Händerna på täcket

Svenska Hockeyförbundet har beslutat att de tre hockeyspelarna Kristian Huselius, Henrik Tallinder och Andreas Lilja ska stängas av från spel i Tre Kronor under hela 2005 och 2006. Bakgrunden till beslutet är det där gruppsexet med en kvinna i samband med Sweden Hockey Games för några månader sedan. Orsaken till att förbundet vidtar dessa åtgärder är att spelarna ”svärtat ned svensk hockey och dess varumärke”, inte att de begått något brott. Som lök på laxen inleder förbundet nu ett samarbete med Svenska kyrkan.

Svenska Hockeyförbundet må få göra som de vill, även sjunga sedlighetens lov. Det är ändå anmärkningsvärt att dessa tre spelare straffas trots att det inte finns några bevis för att något olagligt skedde mellan männen och kvinnan. Är det att männen har haft gruppsex som retar ledningen? Finns det någon antigruppsexpolicy i förbundet? Eller kan det möjligen ha att göra med det drev som kvällspressen satte igång när de tävlade mot varandra i att håna männen offentligt?

Rökförbudet

PRESSMEDDELANDE FRÅN FRIHETSFRONTEN.

RÖKFÖRBUDET KRÄNKER ÄGANDERÄTTEN!

"Det rökförbud som från och med i dag gäller på krogen kränker äganderätten. Det är de olika krogarnas ägare, inte staten, som skall bestämma vilka regler som skall gälla." Detta säger Frihetsfrontens ordförande Henrik Alexandersson.

"Detta är en viktig principiell fråga. Man tar ifrån krögaren hans rätt att bestämma över sin egendom och verksamhet. Detta är inte förenligt med den respekt för enskild egendom som är ett av fundamenten för ett fritt, demokratiskt och öppet samhälle."

"Tyvärr har denna principiella fråga nästan inte diskuterats alls. Det är rätt typiskt för hur det går till i vårt land - vilket är oroväckande. De borgerliga politikerna förefaller inte ha ryggrad, förstånd eller vilja att ta strid i denna typ av grundläggande frågor. Media bryr sig inte heller, eftersom principer sällan är rubrikmässiga. Sedan står vi där - med inskränkt äganderätt, utan att någon riktigt förstod hur det gått till."

"Rökförbudet är dessutom ett exempel på förmynderi och politisk klåfingrighet. Man tar ifrån människor ansvaret för deras liv och hälsa. På så sätt skapar man ett folk av hjälplösa undersåtar."

"Nu när rökförbudet är ett faktum vill vi uppmana folk att starta svartklubbar för rökare. Vi kommer gärna med råd. Vi har ju erfarenhet av att driva svartklubb i protest mot fåniga lagar sedan tidigare."

Statlig dynamik 2

Nyhetsbyrån Bloomberg rapporterar att Airbus "superjumbo" A380 blivit försenat minst ett halvår till. Airbus kommer även att få betala kompensation till bland andra Singapore Airlines och Qantas för förseningen.

Den som i slutänden får betala för problemen blir dock EU:s skattebetalare.
Förhoppningsvis får de en hel del fred på köpet.

Statlig dynamik?

Carl Bildt skriver som kan ses nedan om att Tolouse med Airbus röstade ja. Jag vet inte om jag skulle nämna Airbus som något positivt exempel med tanke på hur mycket pengar som kastas i sjön på det projektet. Det är ungefär som att säga att Stålverk -80 skulle ha varit ett lysande projekt.

Bara fjällkobönder?

På sin blogg skriver Carl Bildt (Handelsresande i fred och framtid) att det var den efterblivna landsbygden som röstade nej medan de progressiva städerna röstade ja.

"The large and outward-oriented urban areas of France voted yes. In the region of Paris with impressive 66,5 % and in the second biggest city Lyon with 61,4 %. Toulouse with its Airbus and space industries voted 51,3 % yes and Bordeaux did the same with 57,9 %. In Strasbourg, with its particular European history and experience, the Yes vote was 62,9 %.
But the cities were swamped by the rural areas that - with only part of western France as the exception - voted massively no. And they were joined not the least by problem-filled areas in the declining industrial north-east and in the politically polarized areas down by the Mediterranean. The city of Marseille voted no with 61,2 %. In essence, this is not too dissimilar from the results that we had in the different referendums on European issues in the Nordic region. The urban versus the rural, and the modernizers versus the protesters. "

Bildt missar dock att notera att konstitutionens starkaste anhängare inte återfinns i Paris eller Toulouse utan bland Wayampi-indianerna i södra Franska Guyana. Det är där "Europatanken" är som starkast. Trots omfattande kampanjinsatser i djungeln och en mängd nya specialdestinerade bidrag blev dock valdeltagandet alltför lågt för att de skulle kunna avgöra valet. Enligt Le Figaro röstade endast cirka 10 000 av de 1,4 miljoner invånarna i folkomröstningen.

Politikerna och väljarna leker katt och råtta

Före nej-segern i den franska folkomröstningen om EU-grundlagen visade opinionsmätningarna i Nederländerna på att omkring 57 procent avsåg att rösta nej där. Skrämda av väljarnas svek i Frankrike skärpte man då kraven. För att respektera resultatet av folkomröstningen skulle det krävas att 55 procent eller mer röstade nej. (45 procent ja-röster skulle röcka för att godkänna EU-grundlagen).

Folket svarade dock snabbt på politikernas krav. I gårdagens opinionsmätningar uppger 64 procent att de skall rösta nej (en har nej-sidan uppe på 70 procent).

Hur det går får vi se i kväll.

Annika Östberg sitter där hon skall sitta

Bland annat DN rapporterar idag om att Annika Östberg får sitta kvar i fängelset i Kalifornien. Inte heller får hon straffet tidsbestämt. För den som vill läsa mer om varför hon skall sitta där hon sitter rekommenderas en artikel i Svensk Linje från 2000 av Daniel Granqvist, jur kand och Master of Laws (University of Connecticut).