Junilistan överflödig?

I ett läge när 80 procent av de politiska besluten fattas av EU (vilket gör att maktfördelningen mellan riksdag och Bryssel är ungefär den samma som mellan riksdag och kommun i Sverige) är den viktigaste politiska frågan utan tvekan inställningen till EU. Vad partierna tycker i de frågor vi fortfarande får besluta om på nationell nivå är därmed underordnat vad de de tycker i EU-frågan. Att i det läget rösta på ett EU-vänligt parti vore för en liberal vansinnigt så ur det perspektivet är det välkommet med en junilista i riksdagsvalet. Det blir i alla fall ett alternativ till soffan.

Man skall naturligtvis inte ha förstora förhoppningar på vad ett nytt parti kan åstadkomma - detta även om partiet leds av två kloka äldre ekonomer. Poltiker är ju till syvende og sidst politiker.

I en demokrati är det rimligt med en viss överenstämmelse mellan folkets och politikernas åsikter. I EU-frågan är det inte så idag. Opinionsmätningar (senast en från Temo för två månader sedan) visar att stödet för den förda EU-politiken är i det närmaste obefintligt. Den politik som 85% av riksdagsledamöterna förespråkar - att EU:s bör fatta beslut på fler områden än idag - har stöd av endast 9 % av väljarna. Bland folkpartister - de mest EU:vänliga - är stödet 13%. Samtidigt vill en majoritet av väljarna att att EU bör fatta beslut på färre antal områden och i stället återföra politisk makt till medlemsstaterna.

Junilistan hade i en ideal värld varit överflödig. Så ser dock inte världen ut.