Lyckad talarkväll med Camilla Lindberg

Frihetsfrontens talarkväll med Camilla Lindberg (fp) blev synnerligen lyckad. Många kom och lyssnade när den enda borgerliga riksdagsledamoten som röstade nej till FRA-lagen talade om hur mycket (eller snarare lite) det går att vara liberal i dagens riksdag.

En livlig diskussion följde och efter att den formella talarkvällen avslutats fortsatte diskuterandet i flera timmar på Bar Siam. Fler fotografier från evenemanget finns att beskåda här.

Kom ihåg 16 september

10:00 Samling Norrmalmstorg
11:00 Marsch över Hamngatan till Sergels Torg
11:30 Magnus Betnér - komiker och samhällskritiker
11:40 Maria Wetterstrand (Mp) - Språkrör Miljöpartiet
11:50 Johan Norberg - Författare, Fil. mag. Idéhistoria (tidigare Timbro, Nyliberalen, Frihandel.nu, Smedjan)
12:00 Magnus Andersson (CUF) - Ordf. Centerns Ungdomsförbund, Borgerligt Nej till FRA
12:10 Maria Ferm (GU) - Språkrör Grön Ungdom
12:20 Birgitta Ohlsson (Fp) - Riksdagsledamot
12:30 Alice Åström (V) - Riksdagsledamot, Vice Partiordförande, Gruppledare i vänsterns riksdagsgrupp
12:40 Camilla Lindberg (Fp) - Riksdagsledamot, Borgerligt Nej till FRA
12:50 Kalle Larsson (V) - Riksdagsledamot
13:00 Max Andersson (Mp) - Riksdagsledamot
13:10 Charlie Weimers (KDU) - Ordf. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
13:20 Jytte Guteland (SSU) - Ordf. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
13:30 Ida Gabrielsson (UV) - Ordf. Ung Vänster
13:40 Frida Johansson-Metso (LUF) - Ordf. Liberala Ungdomsförbundet, Borgerligt Nej till FRA
13:50 Amanda Brihed (NSM) - Grundare och Administratör Nätverket Svart Måndag, Demonstrationsansvarig
14:00 Agneta Lindblom Hulthén (SJF) - Ordf. Svenska Journalistförbundet
14:10 Björn von der Esch (JL) - Vice Partiordförande Junilistan
14:20 Clarence Crafoord - Chefsjurist Centrum för Rättivisa
14:30 Michael Gajditza - Juridiskt Ombud för Svensk Myndighetskontroll, Nätverket Svart Måndag
14:40 Fredrik Bergqvist (M) - Oppositionsråd Norrköping
14:50 Ev. Erik Laakso (S) - Sossar Mot Storebror
15:00 Rick Falkvinge (PP) - Partiledare
15:10 Linnéa Sjögren (F!) - Ordf. Feministiskt Initiativ Stockholm
15:20 Henrik HAX Alexandersson - Fristående bloggare och samhällsdebattör, ordförande för Frihetsfronten
15:30 Anna Serner (TU) - VD Tidningsutgivarna
15:40 Anna Troberg (PP)
15:50 Niklas Starow (NSM) - Samordnare Nätverket Svart Måndag Syd
16:00 Demonstrationen upplöses

Rapport från Vaxholm

Fredrik Reinfeldts tal i Vaxholm innehöll inga direkta nyheter. Det hade väl ingen i och för sig väntat sig men för de som hoppats på en öppning i FRA-frågan var det en direkt besvikelse.

Trots att han vet att det inte finns en majoritet i Riksdagen för att behålla lagen fortsätter Reinfeldt att inta samma gamla ståndpunkt. Han klarade inte ens av att återge sina motståndares position på ett korrekt sätt, utan försökte få det att verka som om de FRA-lagskritiska debattörerna vill avskaffa all signalspaning. Till råga på detta försökte han frammana bilden av att regeringen inte skulle ha blivit adekvat informerad om krisen i Georgien om inte FRA-lagen funnits. Problemet med detta resonemang är att FRA-lagen ännu inte trätt i kraft, vilket gör att man istället leds att fråga sig om den över huvud taget behövs.

Detta logiska klavertramp i början av talet gjorde att resten av anförandet kom att svepas in i en dimma av intresselöshet. Vad spelar det för roll om regeringen har en vettig politik i fråga om utanförskap eller energifrågor om den samtidigt idiotförklarar sig själv och sina sympatisörer på ett sådant uppenbart sätt?

Statsministern gav dessutom ett ganska surmulet intryck. Jag kommer ihåg honom som han var under tiden som MUF-ordförande och kårpolitiker, och den positiva glöd som man ofta hittade hos honom då är nu helt borta. Kanske beror detta svårmod på att han innerst inne inser att han befinner sig nära slutet av sin politiska bana och allt han har att vänta av de resterande åren i Rosenbad är en fortsatt vandring ned i det politiska mörkret.

Eller så handlade det bara om att han fick syn på personer i publiken som han inte tyckte borde vara där. Finansminister Anders Borg vinkade å andra sidan glatt då han fick se frihetsfrontarna i publiken.

I övrigt gick flygbladsutdelningen mycket bra. En del från MUF blev mycket förtjusta när de fick se att Frihetsfronten delade ut flygblad. Vi träffade också en grupp med trevliga Piratpartister som var mycket inne på samma linje som fronten i den här frågan. Flera andra var också intresserade av att diskutera med oss.

FRA-lagen är inte unik

Beklagligtvis har även USAs befolkning drabbats av en lagstiftning liknande Lex Orwell. I det här videoklippet diskuterar den libertarianske presidentkandidaten Bobb Barr den amrikanska motsvarigheten.

Ingen sommarstiltje i bunkern

Jag trodde att staten hade som avsikt att försöka låta sommaren och semestrarna få FRA-debatten att mattas av och dö ut. En sådan strategi visade sig emellertid vara alldeles för begåvad för staten.

FRA bestämde sig för att anmäla Henrik Alexandersson till JK. Då han var på väg till flygplatsen i Bryssel för att resa till Sverige nådde han av beskedet att han riskerade arrestering då han satte sin fot i landet.

Flera personer från Frihetsfronten och Piratpartiet samlades i Arlandas ankomsthall för att med sin närvaro avskräcka polisen från ett gripande, alternativt dokumentera händelsen.

Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge bloggade live från flygplatsen och man filmade även live och lade ut detta i direktsändning. Om detta ledde till att polisen fick kalla fötter och ställde in gripandet kan man bara spekulera om, men hur som helst anlände Henrik oskadd och i full frihet strax efter tio på kvällen.

Min egen film från ankomsten:



Förutom denna video finns en del bilder från ankomsten.

Klaga hos Vatikanen

En aspekt av FRA-lagen som inte uppmärksammats – men som säkert inom vissa grupper är av stor betydelse – är att man kommer att kränka bikthemligheten. Alla mail och telefonsamtal som passerar Sveriges gränser kommer att avlyssnas och genomsökas automatiskt. Det innebär att också förtroliga samtal mellan präster och deras församlingsmedlemmar kommer att avlyssnas. Detta kan även komma att handla om att bikt kommer att avlyssnas.

Jag är inte religiös själv men för de som är det kan detta komma att få stor betydelse. Biktens hemlighet anses vara extremt viktig inom kyrkan. Därför borde de riksdagsmän som är religiösa ställa sig frågan vad det egentligen är som de har beslutat om.

Det kan vara en god idé att informera ledande kyrkoledare, exempelvis påven själv, om detta. Den som så önskar kan skicka e-mail till honom på följande adress: benedictxvi@vatican.va

Två hål i huvudet

I går ringde en dam från Vattenfall och undrade om jag inte ville sänka mina elkostnader.

Det låter i och för sig trevligt, sade jag. Men först vill jag ställa en fråga: Vem är det som äger Vattenfall?

Vattenfall ägs av svenska staten, svarade hon glatt. Det är Sverige som äger Vattenfall!

Jag tycker inte om staten, svarade jag med dov röst.

Detta svar hade hon uppenbarligen inte väntat sig. Hon blev tyst i flera sekunder och sade sedan stammande:

Men... men... varför det?

Det borde du väl förstå med tanke på vad staten håller på med, svarade jag. Du kan ta och lägga på nu och ringa någon annan.

Efter detta samtal antar jag att både SÄPO och FRA har noterat mig i sina register som en person man bör hålla koll på.

Gud ser dem nog ändå

Ovanstående två bilder är sattelitfotografier föreställande samma plats. Den högra är hämtad från Yahoo Maps medan den vänstra är från svenska Eniro. Skillnaden är som synes markant. På den svenska bilden har man försökt dölja att det finns en massa byggnader på platsen. Frågan är dock vem man tror att man lurar. Eventuella fientliga makter eller terrorister använder sig knappast av Eniro när de lägger upp sina planer. Faktiskt kan det vara så att dessa grupper kan ha nytta av svenska myndigheters hemlighetsmakerier genom att hemliga anläggningar av den här typen lättare kan upptäckas genom att man jämför sattelitbilderna från Eniro med de från andra kartsajter. Man behöver faktiskt inte ens titta på de utländska kartsajterna, det räcker med att man tittar på Eniros egen karta eftersom alla byggnaderna finns utritade där.

Anläggningen på bilden tillhör för övrigt FRA. Den som själv vill titta på hur den ser ut från rymden kan leta upp den lätt. Den ligger på Lovön väster om Stockholm City, cirka två kilometer nordväst om Drottningholms slott. Adressen är Rörbyvägen 20 och GPS-koordinaterna är N 59° 19' 55.71" E 17° 51' 18.08" Den som vill se hur den ser ut från marken kan ta buss 323 från Brommaplan.

(Det här är i och för sig ingen nyhet, det har stått om det här i bl a Aftonbladet, men med tanke på de senaste veckornas händelser kan det vara bra att det uppmärksammas igen.)

Mot Roten

Moderaterna är det enda av riksdagspartierna som inte använder sig av en blomma som partisymbol. Det har därför inkommit ett förslag om att skaffa sig en sådan symbol, nämligen en morot, alternativt ett knippe sådana.

Motivet till att ha just denna växt till partigrönsak skulle enligt uppgift vara att understryka att partiet förespråkar moroten snarare än piskan som incitament. Emellertid visar de senaste veckornas händelser på den politiska scenen att det inte är moroten utan piskan, närmare bestämt partipiskan, som används inom partiet för att bringa ordning i leden.

Därför har det nu lagts fram ett annat förslag om att införa björkriset som symbol för partiet. Ett knippe björkkvistar, sammanbundna med röda läderband skulle på ett utmärkt sätt symbolisera den interna partikulturen. De kan också symbolisera den inom partiet omhuldade tesen att enighet ger styrka. Detta knippe av kvistar kan då också kompletteras med en nedstucken yxa som får symbolisera partiledarens makt att hugga av den politiska karriären för de uppstudsiga riksdagsledamöter som inte följer partiet linje i alla frågor.

Spöknippen av den här typen har länge använts som symboler för statens totala makt över undersåtarna. De var populära i det gamla Rom, en sådan finns också i Frankrikes statsvapen och förekommer också i den svenska polisens emblem.



(Ett tack till Ricard Nordberg för tipset.)

Mona Sahlin om FRA-lagen

Den socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin har i en intervju i Rapport sagt att hon vid en socialdemokratisk seger i valet 2010 kommer att riva upp den lag om FRA som röstades igenom i riksdagen förra veckan. Ett referat av intervjun kan läsas här i Svenska Dagbladet.

Det låter vid ett första ögonkast bra, men snabbt ställer man sig fråga vad det egentligen är hon säger. Man måste här ha i åtanke att uttalanden i intervjuer ofta kan bli svårtolkade, meningar blir inte alltid grammatiskt korrekta och uttalandena kan bli redigerade. Men faktum kvarstår att hennes uttalande kan tolkas på flera olika sätt.

Det som jag funderar kring är följande: ”Att inte bara sticka ner fingret i kablarna för att se vad man hittar, utan söka efter vad man ser som misstanke om brott.”

Antingen kan detta tolkas som att hon motsätter sig massavlyssning utan brottsmisstanke och istället förespråkar ett system där avlyssning bara får ske mot de som är misstänkta för brott, dvs något i stil med dagens system för husrannsakningar. Om så är fallet är det inte så mycket att klaga över.

Dock kan man tolka hennes uttalande på ett mer olycksbådande sätt, nämligen att det ursprungliga syftet med lagen var något helt annat än att spana efter misstänkta, utan istället att kartlägga människors liv, vilka surfvanor de har, vilka människor de umgås med och liknande.

Det senare kan tycka vara en något paranoid tolkning. Emellertid är det inte orimligt att anta att det åtminstone hos en del politiker kan finnas önskemål om att använda massavlyssning av människors kommunikationer till just sådana ändamål. Och faktum kvarstår, den lagstiftning om signalspaning som antogs är betydligt mer lämpad för att kartlägga vanliga människors privatliv än att spana efter terrorister.

Hur som helst, det är positivt att Mona Sahlin inte vill kartlägga icke brottsmisstänkta människors privatliv. All form av spaning från staten bör vara inriktad mot just misstänkta brottslingar, medan övriga lämnas i fred. Det är ett fundamentalt krav för ett rättssamhälle.

Fredrik Federley bör lyssna på sitt parti

Med detta menar jag inte att han bör lyssna på Centerpartiet, utan istället på det parti han markerat att han sympatiserar med i det amerikanska presidentvalet. I hans profil på Facebook har han nämligen markerat att han varken stöder Demokraterna eller Republikanerna, utan istället Libertarian Party. I årets val är Libertarianernas presidentkandidat den tidigare Republikanske kongressmannen Bob Barr.

Under sin tid i kongressen var Barr känd som en av de mest rabiat konservativa politikerna i USA, han var anhängare av kriget mot knarket, Patriot Act, motståndare till homosexuellas rättigheter, aborter, faktiskt också till religionsfrihet för de som tjänstgör i försvaret. Ingen trevlig herre med andra ord. Han blev ett känt namn för det amerikanska folket då han fungerade som åklagare i riksrättsprocessen mot Bill Clinton.

Dock har någonting hänt med Barr sedan han lämnat kongressen. Han har insett att många av de lagar och regler som han förespråkade i kongressen är totalt oförenliga med den personliga integriteten och ett fritt samhälle. Han har därför gått ut offentligt och bett om ursäkt för dessa frihetsinskränkningar. Han har till och med gått med i organisationer som ACLU och Marijuana Policy Project och aktivt arbetat emot sådana lagar som han varit med om att stifta, faktiskt till och med den lag - ”The Barr Amendment” - som blivit uppkallad efter honom själv. Att kunna gå ut och erkänna att man har gjort fel, be om ursäkt för detta, och sedan arbeta aktivt för rätta till felen - det är egenskaper som är sällsynta bland politiker.

Det är här som Fredrik Federley borde ta lärdom. Han har varit med om att driva igenom en ond lag i Sverige. Det han nu borde göra är att likt Bob Barr offentligt be om ursäkt för detta och sedan arbeta aktivt för att riva upp beslutet om FRA-lagen.

Hjältar bör hyllas

De ”borgerliga” partierna svek sina ideal, sina väljare och hela svenska folket när de gav sitt stöd till massavlyssning utan brottsmisstanke. Det fanns åtskilliga riksdagsmän på den borgerliga sidan som uttryckt kritik och stor motvilja mot den nya lagen, så många att om partierna tillåtit fri röstning utan röstpiska hade förslaget aldrig gått igenom. Det hade räckt om endast fyra av dessa kritiker röstat efter sina samveten för att förslaget skulle ha fallit. Men röstpiskan fick vina.

Det fanns emellertid några riksdagsledamöter som hade modet att gå emot partilinjen. De förtjänar att hyllas.


På första plats hamnar Camilla Lindberg från Folkpartiet. Hon var den enda borgerliga riksdagsledamoten som röstade mot förslaget.


På andra plats kommer så Birgitta Olsson, också från Folkpartiet. Hon hade också ryggrad nog att inte rösta för förslaget men hon valde att lägga ned sin röst. Det var inte en lika kraftig markering som att rösta nej.


På tredje plats landar därefter Karl Sigfrid från moderaterna. Han deklarerade först att han inte stödde lagen och att han därför tänkte rösta nej. Det som då hände var att han vid ett möte med sin partigrupp i riksdagen blev utsatt för en utskällning och ett veritabelt gatlopp från dem som han – åtminstone tidigare – hade betraktat som sina vänner och kollegor. Jag har fått det beskrivet från olika håll, såväl från Karl själv och från andra. Utan att gå in på detaljer tror jag att orden ”psykisk tortyr” passar bäst som beskrivning. Det hela slutade med att drevs till att ”frivilligt” kvitta ut sig från voteringen. Trots det kunde han åtminstone delvis hålla sitt löfte att inte rösta för lagen.

Övriga borgerliga riksdagsledamöter, även de som i olika sammanhang ifrågasatt lagen, ställde sig lydigt in i leden och röstade för övervakningen. Det finns ingen anledning att slösa ord på dem. De kommer dock inte att behöva sakna is till punschen om man får tro Dante.

FRA och tandläkaren

Jag missade onsdagens manifestation mot FRA-lagen utanför riksdagshuset. Jag hade en tid inbokad hos tandläkaren som jag var tvungen att prioritera.

Emellertid fick jag hos henne höra om hur hon själv drabbats av FRA och det övervakningssamhälle som våra ”borgerliga” riksdagsmän som bäst höll på att utöka till Internet.

Min tandläkare heter Kerstin Palm och har en lång karriär som fäktare, där hon vunnit åtskilliga mästerskap och varit med vid ett stort antal olympiader. Vid ett mästerskap i Wien år 1984 (!) segrade hon och skickade då ett telegram hem till sina föräldrar i Sverige. Hon skrev bara ett ord – VANN – och brydde sig inte om att underteckna det. Hon antog att hennes föräldrar skulle förstå innebörden när de såg att det kom från Wien.

Det skulle de säkert också ha gjort, om de hade fått telegrammet. Men telegrammet fastnade på vägen. FRA, eller vilken myndighet det var som övervakade telegram som skickades till Sverige på den tiden, fattade nämligen misstankar mot detta mystiska meddelande. Ett telegram utan avsändare med bara ett ord vars betydelse man inte kunde förstå, adresserat till helt okända människor, det väckte direkt stora misstankar. Man anade att detta kunde vara en hemlig kod, kanske en order att utföra ett terrordåd eller någon annan förskräcklig handling. SÄPO ryckte därför ut.

Telegrammets mottagare hämtades in till förhör. Fäkterskans gissningsvis vettskrämda föräldrar ställdes mot väggen av några mycket bistra förhörsledare från säkerhetspolisen.

Förhöret måste ha fått en väldigt underlig utformning eftersom man av förklarliga skäl inte kunde berätta för dem varför de blev förhörda. Istället vidtog ett stort antal kryptiska frågor om deras liv och aktiviteter för att utforska om de kunde tänkas vara spioner eller terrorister eller något annat farligt. Inget misstänkt kom fram och till slut valde man att fråga dem om de möjligtvis hade någon anledning att få ett telegram från Wien i Österrike.

Detta fick föräldrarna att förstå. ”Jo men visst! Vår dotter är ju där för att delta i en idrottstävling”, svarade de. Då – men först då – förstod säkerhetspolisen vad ordet VANN hade för innebörd. De fick lov att be föräldrarna om ursäkt och låta dem gå hem.

Hade SÄPO tagit sig tid att läsa tidningarna den dagen hade de kanske löst gåtan tidigare. Men man kan inte vara alltför säker.

Civilkurage och FRA-lagen

Nedanstående brev skickades till ett antal riksdagledamöter inför omröstningen om FRA-lagen

Det här mailet skriver jag till dig med anledning av den omröstning om FRA-lagen som ska avhållas på onsdag. Jag tänker dock inte uppehålla mig alltför mycket kring själva lagen. Du har säkert fått en mängd mail på sista tiden som förklarat varför lagen dels på ett oacceptabelt sätt kränker den personliga integriteten, dels inte skyddar oss från yttre hot. Att antyda något annat vore att förolämpa din intelligens.

Det här mailet handlar istället om personvalssystemet och civilkurage.

Jag har alltsedan systemet att kryssa den som man föredrar bland riksdagskandidaterna infördes utnyttjat denna möjlighet. Jag anser att det är utmärkt att man på detta sätt ger väljarna en mer direkt möjlighet att påverka vem som ska företräda dem i riksdagen. Det är riksdagens uppgift att vara medborgarnas representanter och de som utser regeringen och därför också har som uppgift att hålla efter den så att den inte för en politik som strider mot väljarnas önskemål.

Det som nu fått mig att börja ifrågasätta nyttan av personvalssystemet är det faktum att regeringen tydligen anser sig vara den som kontrollerar riksdagsmännen i stället för tvärt om. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av den senaste tidens händelser. Något som också gjort mig beklämd är hur ryggradslöst de flesta borgerliga riksdagsmän agerat då de lagt sig platt inför regeringens kommandon. Detta är inte det beteende jag förväntat mig från de riksdagsmän jag kryssat i de senaste valen.

Om man frångår systemet med att man har riksdagsmän som tänker och agerar självständigt och istället förväntar sig att de ska fungera som en hop själlösa zombier som likt marionetter röstar igenom regeringens förslag, ja då kan man lika gärna avskaffa systemet med riksdagsledamöter. Istället kan man då ha en gruppledare för varje parti som får lika många röster som vederbörandes parti fick mandat i det senaste valet. Sedan kan man låta dessa rösta igenom regeringens propositioner utan debatt.

Jag kommer att följa onsdagens omröstning med stort intresse. De riksdagsledamöter som låter sig fungera som osjälvständiga nickedockor och röstar bifall till detta synnerligen integritetskränkande och meningslösa förslag kommer INTE att kunna räkna med något personvalskryss från mig i framtiden. Bläcket i min penna är alltför värdefullt för att slösas bort för något sådant.

Skulle det däremot finnas någon eller några borgerliga riksdagsledamöter med ryggrad nog att stå upp för värnet om rättsstaten och den personliga integriteten så kommer jag att visa min stora högaktning för detta agerande. Det är sådant som förtjänar att belönas.

Därför hoppas jag att du kommer att visa tillräcklig ryggrad för att rösta NEJ till FRA-lagen.