Jutta Rabe sitter på bevis (del 1)

Den tyska journalisten Jutta Rabe landade på svensk mark i går förmiddag, förvissad om att den svenske åklagaren inte skulle göra något som kunde sabotera hennes helg i Stockholm. 15.30 hölls en presskonferens på Postmuseum där TT och Aftonbladet deltog och under lördagen höll hon ett anförande inför Skandinaviska Titanicföreningen och Estoniaanhörigföreningarna AgnEF och SEA.

Jutta Rabe är vad jag skulle kalla en konfrontationsjournalist och får lida av det när vissa journalister från kvällspressen gör sitt bästa för att förminska och förlöjliga henne. Men hon är mycket påläst, vilket inte är så konstigt eftersom hon arbetat med fallet Estonia till och från sedan våren 1995 – i många år heltid på Spiegel. Och hon har faktiskt en hel del att komma med, vilket alla som bevittnade hennes föredrag blev varse. Filmmaterialet från vraket är också intressant eftersom det bevisar att JAIC, den internationella haverikommissionen, har fel.

Estlands dåvarande president Lennart Merri fick veta om förlisningen redan kring 02 på förlisningsnatten. Klockan 03 utfärdade han ett dekret om att påbörja en brottsutredning och undersöka rederiet och ”the state body”, dvs. även regering och myndigheter. Kanske hade Merri tidigare estniska skandaler i färskt minne. När Carl Bildt redan dagen efter förlisningen deklarerar att olycksorsaken måste vara ett tekniskt fel lägger plötsligt Merri ned kravet på en brottsutredning. Var Bildt en sådan auktoritet på området?

Det behövs ingen marinteknisk kunskap för att kunna se att haverikommissionens bild av förlisningen inte stämmer. Ett tydligt exempel är bogvisiret och bilrampen. Kommissionens uppfattning, och därmed även den gängse uppfattningen, är att visiret utsattes för särskilt kraftiga vågor och att låsen brast. Visiret föll då framåt och drog med sig bilrampen, som på grund av en olycklig konstruktion var hopbyggda. Eftersom inget kollisionsskott (vattentät vägg) – i strid med reglementet – fanns bakom rampen kunde då vatten forsa in genom den gapande fören.

Om det gick till på detta sätt, hur kommer det sig att bilrampen på vraket är stängd och att låsen på babords sida sitter på plats? Filmerna som togs under Rabes och Gregg Bemis expedition sensommaren 2000 visar tydligt en springa på kanske en dryg halvmeter, inte mer. En dykare måste ta av sig tuberna för att kunna ta sig in på bildäcket. Ett fartyg som bara tar in vatten på bildäcket sjunker dessutom på ett särskilt sätt. Det kapsejsar och flyter på luften under bildäcket i timmar eller dygn. Estonia slog aldrig runt.

Estonia är en soppa även i ett historiskt perspektiv. Samhället 1912 var odemokratiskt och auktoritärt, men när Titanic sjönk och nästan 1 500 människor omkom, inleddes ett sjöförhör så snart de överlevande stigit iland. Förhören var öppna för allmänheten. Tre månader, 2000 sidor och 25 000 frågor senare presenterades resultatet. Inom ytterligare tre månader hade sjösäkerhetstänkandet förändrats över hela världen. När Scandinavian Star brann 1990 följde en nästan lika tjock utredning. Estonias förlisning resulterade däremot i en tre år lång sluten utredning presenterad i en rapport på 230 sidor, full av felaktigheter och rena lögner. Och man undrar bara: varför?

SVT väljer bort kritiken

SVT låter hälsa att de inte kommer att köpa in eller sända den uppmärksammade miljödokumentären The Great Global Warming Swindle (YouTube, Google Video), som sändes av brittiska Channel 4. Dokumentären har skapat en hel del debatt, både i respektabla media (mer) och i den så kallade bloggosfären.

Dokumentären har inte endast fört med sig att den så kallade globala uppvärmningen, och människans eventuella orsakan till denna, diskuterats och teorier och fakta tagits upp på ett bättre sätt. Liksom alltid när en i media etablerad sanning kritiseras möts kritiken av en enorm kampanj. Dokumentären har därför hävdats vara faktastridig, ta upp fel saker, och kritikernas kritiker har också kritiserat detaljerna. Den mäktigaste och mest relevanta kritiken mot dokumentären gäller ett diagram, som Channel 4 direkt ändrade (det korrigerade diagrammet var med redan i reprissändningen av programmet).

Men vad är det som är felaktigt? Tja, det kan man inte riktigt peka på. Den kritik som hävdats handlar mest om att dokumentären inte tar alarmen och hoten "på allvar". Men detta är knappast något som talar emot dokumentären, lika lite som kyrkans etablerade "sanningar" och prästerskapets hot om djävulen talade emot de fakta som Copernicus och Galilei upptäckte.

Parallellen till den fördummande kyrkliga makten och "sanningen" att jorden är platt kan hävdas vara orimlig och orättfärdig, men den stämmer faktiskt i långt större utsträckning än de flesta är villiga att erkänna. Den globala uppvärmningen är idag en dogm som hävdas som religion. Channel 4s dokumentär visar att vetenskapsmännen inte alls är så eniga som den bild vi annars blivit serverade. Där visas också att många kritiska forskare effektivt tystas för att slippa frysas ut av kollegor, hängas ut i media, samt för att de riskerar att inte få fortsatta forskningsmedel om de inte hävdar "global warming". Detta är en viktig del av diskussionen, som måste komma upp.

Politiker världen över föreslår en mängd "lösningar" på problemet, och det handlar nästan uteslutande om ökad politikermakt. Man kan fråga sig varför ingen verkar inse att politikernas oro och "miljöpolitik" endast går ut på att inskränka frihet, öka politikens befogenhter, samt beskatta allt och alla (och därigenom öka politikens medel). Varför skulle mer pengar i Anders Borgs kassa leda till bättre miljö? Varför skulle ökade kostnader för transporter leda till bättre miljö? Dessa är enkla frågor som tarvar svar. Men ingen ställer dem.

Anledningen är uppenbar: detta handlar inte i första rummet om miljö - det handlar om politik. Detta uttrycks klart flera gånger av Patrick Moore, en av grundarna till Greenpeace, i dokumentären: den så kallade miljörörelsen är inte en rörelse för miljö - det är en politisk rörelse för en viss sorts politik. Enligt Moore har miljörörelsen nästan mist sin tidigare roll - den tekniska utvecklingen har gjort att produktionen är enormt mycket renare nu än förr och miljön är också enormt mycket mindre förorenad. Därför har man i miljörörelsen greppat efter vad som greppas kan: genom hot om katastrofer söker man stöd för sin teknik- och utvecklingsfientliga övertygelse. Detta, och det tål att upprepas, hävdas av en av grundarna till Greenpeace!

Dokumentären visar tydligt att förre amerikanske presidentkandidaten Al Gores uppmärksammade film An Inconvenient Truths (YouTube, samt kritik) huvudargument är felaktigt. Gore hävdar att utsläpp av koldioxid (ni vet det där som alla levande organismer andas ut, och som är en stor del av vår materia) lett till global uppvärmning. Men i själva verket visar statistiken att relationen är den omvända: koldioxidhalten i atmosfären ökar när jorden blir varmare! The Great Global Warming Swindle visar att det finns en tydlig fördröjningseffekt, där koldioxidhalten ökar en bra bit efter att temperaturen ökar. Detta, hävdar man, beror på att kallvaten absorberar koldioxid i större utsträckning än varmvatten - den ökade halten av koldioxid är ett resultat av ökad havstemperatur.

Man går också vidare och visar att solens aktivitet, vilket tidigare tagits upp på Moderskeppet, korrelerar i otroligt hög utsträckning med värmen på jorden. Denna korrelation finns åtskilliga hundra (om inte tusen) år tillbaka, medan koldioxidanhängarna pekar på viss korrelation endast knappa hundra år tillbaka.

Huvudpoängen med dokumentären är dock inte att visa att det finns en annan teori som helt och hållet förklarar det vi ser. Poängen är istället att visa att den teori som idag är förhärskande i media och politiken är uppenbart felaktig - fakta talar emot den, det finns inte sådan uppslutning som hävdas, det finns inte ens en enhetlig tolkning av teorin! Dokumentären pekar på farorna med att en sådan idé, som inte kan bekräftas, blir förhärskande. Oavsett om den är rätt eller inte (och teorin är sannolikt felaktig), så måste all vetenskaplig forskning utgå ifrån att möta och uppmuntra kritik. Så är inte fallet vad gäller den globala uppvärmningen och hävdandet av mänsklighetens kollektiva självmord genom höga koldioxidutsläpp. Teorin är dogm och religion, inte vetenskap eller kunskap.

Men SVT väljer ändå att, som public service-agent, inte låta denna version komma till tals. Istället hävdar man i ett uttalande via e-post till undertecknad att det är "mycket faktafel i dok[umentär]en". Så var det problemet effektivt undanröjt och man kan återgå till testuggandet.

Frågan är om någon av de TV-kanaler som inte har i uppdrag att, som public service, bilda allmänheten på ett neutralt och opartiskt sätt kommer att visa filmen. En ganska uppenbar idé är ju att visa Gores An Inconvenient Truth följd av The Great Global Warming Swindle och t ex en studiodiskussion med representanter för båda sidor. Säkerligen en tittarsuccé, även om betyget i media lika säkert är att utformningen (oavset vilken) är partisk och faktastridig. Men som sådan kommer all kritik mot koldioxidhetsen alltid att utmålas.

Sådan är nämligen inställningen i religion, vilken skiljer sig enormt från den inom vetenskap och kunskapande.

Världsmästaren

Så har då serien Ordförande Persson visats i sin helhet. Jag har faktiskt suttit som klistrad, även om det så här i efterhand känns som en överdos Persson. Inte livsfarligt, kanske, men klart blodtryckshöjande.

Diagnosen är tydlig: Paranoid, narcissistisk, självbelåten, självömkande. Inga goda egenskaper. I mina föräldrars bekantskapskrets fanns en man med liknande drag, dock i avsaknad av intelligens och med utpräglad smak för brännvin. Annars var likheterna många: Odräglig privat, ständigt mannen i centrum och helt oförstående för att det finns andra människor att ta hänsyn till. Vi kallade honom Världsmästaren. Göran Persson verkar vara just en världsmästare, odräglig att umgås med privat.

Annars handlade miniserien väldigt lite om politiska visioner. Det blev snarare en lång samling av Perssons elaka omdömen om de människor han träffat. Det understryker ytterligare Perssons brist i sättet att leda rörelsen, visionerna har helt enkelt inte funnits där. Egentligen har nog Perssons aldrig varit särskilt omtyckt ens av sina egna. Han fick sitta kvar tack vare att partiet vann valen. Förlusten i EMU-valet var tung för honom personligen, men inget som äventyrade maktinnehavet. Jag tror att hela partiet andas ut nu.

Det är med en suck av lättnad jag påminns om socialdemokraternas valförlust och Perssons uttåg från den politiska scenen. För alla, och inte minst för socialdemokraterna själva, kommer de följande åren att bli åren Efter Persson. Frågan om hur Persson själv ser på sin politiska karriär fick aldrig något bra svar. Oförskämt nog drar jag mig till minnes ett citat som faktiskt beskriver Perssons syn på sig själv och sin omgivning: ”Så här efteråt beklagar man att man varit för snäll.”

Lite perspektiv

EU fyller 50 och överallt i unionen firas det. Men inte i Sverige. Varför är svenska folket så EU-skeptiskt? Är det bara för att Sverige stod utanför andra världskriget och inte har en generation som förlorade föräldrar, syskon och släktingar i Europas ruiner eller finns det andra mer komplicerade förklaringar? Är vi kanske helt enkelt mindre villiga att lämna ifrån oss makt än andra europeiska folk? Fast då borde vi kanske ha gjort som Norge och valt att stå utanför helt och hållet.

Personligen tycker jag att EU visst är värt att fira. Det behövs ingen historisk skarpsinnighet för att inse att 50 år av fred, utveckling och välstånd i Europa är något att applådera. Att vi sitter och retar oss på att EU vill bestämma över arbetsmiljöregler och en massa annat som givetvis bör skötas av varje enskilt medlemsland är på sätt och vis ett gott tecken. Det visar faktiskt hur långt Europa har kommit när vi slipper fundera över hur vi ska bemöta diktatorer i våra grannländer och hur människor ska kunna befrias från kommunistiskt förtryck.

EU har dock kommit att utvecklas till delvis något helt annat än vad många av oss hoppats och det finns fortfarande stora frågor att ta itu med. Hur ska EU efter alla misslyckanden kunna leva upp till idealen om fri rörlighet för människor, varor och tjänster? Hur ska unionen göra sig av med den hopplösa jordbrukspolitiken? Detta är frågor som måste besvaras både i dag och i morgon – men att även ha lite perspektiv på den europeiska historien skadar nog inte.

Fan tro´t

Det är många som tror. Vissa tror att en skäggig man gick på vatten för dryga 2000 år sedan. Sedan dess har ingen sett till honom, men det ryktas att han ska komma tillbaka. Andra tror att en profet utvaldes av Gud och genom uppenbarelser fick kännedom om Guds ord som alla människor ska följa. Men så finns det de som gör det lite enklare för sig och går, så att säga, back to basics. Som Sveriges asatrosamfund.

De kan inte riktigt konkurrera med världsreligionerna när det gäller antalet medlemmar och verkar ta ganska lätt på det här med levnadsregler (inga djuroffer!), men alla förbund som anordnar julblot förtjänar respekt.

Kort sagt, alternativet för dig ”som tycker att nordisk sed eller asatro, anpassad till dagens samhälle, är ett viktigt och bra religiöst alternativ.”

Varning! Terrorism!

Den välkände libertarianske journalisten John Stossel skriver i Real Clear Politics om hur terrorismskräcken leder till enorma kostnader och ett ökat antal döda. Det framstår som ganska klart att terrorism-"hotet", som också anges av regeringen Reinfeldt som anledning till "nödvändig" övervakning och frihetsinskränkning, används flitigt av politiker. Den allmänna "skräcken" utnyttjas och förstärks för att öka den politiska makten.

I Boston, skriver Stossel, spenderade borgmästaren nyligen $500,000 i idiotiska insatser mot reklam. Reklamen var uppsatt i nio städer och hade varit uppsatt till allmän beskådan i tre veckor i Boston innan den politiska ledningen reagerade. Men när de väl reagerade gjorde de det kraftfullt: antiterrorismstyrkor skickades ut till höger och vänster för att förstöra...öhm...reklamen.

Skulden ligger naturligtvis, i alla fall enligt media och den politiska klassen, på företaget som satte upp reklamen och företaget som stod för den. Att politiker agerar sent, blint och utan eftertanke är inte ett problem i västvärlden efter 9/11. Det är kostnader vi måste ta för vår "säkerhets" skull. Allt vad friheten heter kan vi kyssa farväl.

Artikeln finns här: Panic in Boston

Towards a Simpler World

Teknikintresserade libertarianer med för mycket tid har börjat läsa speciellt utvalda hardcore-libertarianska artiklar på film på YouTube. Här är det första (så långt jag förstår) bidraget, min egen Towards a Simpler World.

Vad EU egentligen handlar om

I dagens utgåva av LewRockwell.com diskuteras EUs hyss med grund i en tidigare Hax-bloggpost. Det är på tiden att världen får upp ögonen för vad EU sysslar med. Och då menar jag inte den officiella versionens "fredsprojekt" som drar nytta av en fri inre marknad; jag menar det verkliga EU, det som reglerar, beskattar och förstör--bara för att skydda misslyckade kompisar.

Artikeln finns här: What the E.U. Is All About

"Kampen fortsätter"

Är det inte dags för västvärlden att på allvar hjälpa oppositionen i Zimbabwe?

Lustmord

Vissa dagar kan även ledarsidor ha stort underhållningsvärde...

Yeah, right...

Bin Ladin och al-Zawahiri har inte gripits. Men det gör inget, för nu kan USA visa upp den värste superterroristen av dem alla, Khalid Sheik Mohammed. Vilken kille. Han ska nu ha erkänt att han är hjärnan bakom 11 septemberattackerna, bomberna på Bali, bomberna mot World Trade Center 1993 samt försöken att spränga amerikanska flygplan med skobomber. Addera dessutom ett antal planerade attentat och mordförsök på tidigare amerikanska presidenter i Mohammeds CV.

Är det fler än jag som kommer att tänka på Thomas Quick?

Mohammed har hållits inspärrad på allehanda obskyra platser sedan 2003. På bråkdelen av den tiden går det att få människor att säga vad som helst med rätt metoder. Det är naturligtvis möjligt att han talar sanning. Men det är minst lika sannolikt att Mohammed insett att han aldrig kommer att komma ut. Så han tar chansen att förvandla sig själv till en supermartyr. Och Pentagon kan visa upp en fin liten skalp och tysta kritikerna i sisådär sju minuter.

Att valfuska är väl inte så farligt

Sedan länge är valfusk någon som förknippas med det demokratiska partiet. De mest kända fallen är sannolikt Lyndon Johnsons inval i Senaten 1948 och borgmästare Richard Daleys bidrag till Kennedys valseger 1960, i det första fallet hittades en valurna (box 13) med tillräckligt mycket röster för att tippa över vågskålen till Johnssons fördel. Det märkliga var dock att de som röstat i den vallokalen samtliga skrivit under röstlängde med samma handstil och penna och dessutom hade de röstat i bokstavsordning. I det andra fallet lyckades Daley trumma upp så mycket entusiasm för Kennedy att till och med döda röstade. Även på senare tid har det förekommit uppmärksammade fall, 2004 vann Demokraten Christine Gregoire guvernörsvalet i Washington State med 129 röster, problemet i hennes fall (eller snarare, problemet var nog väljarnas) att det i flera vallokaler avgetts fler röster för henne än det fanns röstberättigare. Senast spädde guvernören i New Jersey på kopplingen mellan demokraterna och traditionen av valfusk genom att säga att han hoppades bli begravd i New Jersey när han gått bort så att han kunde fortsätta vara politiskt aktiv.

Demokraterna har också de senaste åren drivit omfattande kampanjer för att man inte skall införa regler som säger att man måste visa legitimation när man röstar.

Valfusk kan dock skapa andra problem. Enligt Karin Henrikson (v) som är USA-korrespondent för Svenska Dagbladet är justitieminister Alberto Gonzales i ”blåsväder” efter att ha sparkat och ett par åklagare i New Mexico. Oförsvarligt säger Henrikson. Vad har då åklagarna gjort? Struntat i att utreda misstänkt valfusk. För att förtydliga, i Henriksons värld är det den som vill stäja valfusk som gör fel, inte den som valfuskar eller ignorerar valfusk.

Långt minne

Seriefiguren Arne Anka yttrade efter en hård kväll med åtföljande minnesluckor:

Om man inte själv minns vilka jävla idiotier man stått för så gör andra det …

Som så ofta hade Arne fullständigt rätt. Det är väl något vi alla upplevt, om än i olika skepnader. Den borgerliga kannibalen på DN Debatt, Erik Ullenhag, fick just uppleva detta när Johan Norberg kollade sina arkiv.

Följande debattartikel skrev nämligen Norberg och Ullenhag tillsammans. Avslutningen är i ljuset av Ullenhags senaste debattartikel kosmisk:

Det behövs en liberal kraftsamling som ständigt står upp för individens värde. Men för att så skall ske måste socialliberaler och nyliberaler sluta gräva skyttegravar mellan varandra och, utan att sopa meningsskiljaktigheter under mattan, förenas i ett kompromisslöst försvar av liberalismens kärnvärderingar.

Som en rad bloggare redan frågat sig: Vilka substanser intar man egentligen på folkpartiets högkvarter?

Ångest !

Tiderna förändras, men inte vi. Jag fick en brutal illustration av detta när jag var inne på 7-11 för att köpa frimärken. Flickan bakom kassan undrade om hon skulle fästa frimärkena direkt på kuvertet, men frågade sedan:

Ska frimärkena sitta på höger eller vänster sida? Jag tror aldrig att jag skickat brev tidigare – det är ju mail som gäller.

Då slog åldersångesten till. Hårt. När jag stapplade ut butiken trodde jag att Kulturrådet när som helst skulle klassa mig som fornminne. Sedan insåg jag att detta bara var början till min tids-alienering. Det kommer bli värre.

Men har HAX överlevt generationerna som inte minns Erlander har jag väl en chans.

Alliansens fransmän gör det igen

Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag försöker på DN Debatt såväl hugga kniven i centerpartiet, förbjuda diskussion om politiska sakfrågor och profilera folkpartiet som kramare av den socialdemokratiska välfärdsstaten.

Sakpolitiskt skulle jag kunna påpeka att Ullenhag målar fan på väggen, underskattar folks vilja att behålla sina pengar och medvetet vantolkar allt centern sagt sedan Maud Olofsson blev partiledare. Men det vore att upprepa vad så många redan sagt, så jag nöjer mig med att citera tidningen Neo:

Folkpartiet är en borgerlig regerings fransmän - de främsta obstruktörerna och en ständig intern rövplåga som aldrig går med på att backa och ändå får det att låta som de varit generösa i efterhand.

Bränner de olja på Mars?

Data från NASA:s Mars Global Surveyor and Odyssey Missions från 2005 visar att ”ispolerna” på planeten Mars har krympt tre år i rad. Forskare menar att det är solen, inte människan, som ligger bakom uppvärmningen på både Jorden och Mars. Kommentar, herr Carlgren?

Nu ska hela rasket rivas

De senaste dagarna har det varit ett jäkla hallå i svenska medier och det har varken handlat om klimatfrågan (för en gångs skull), skattereduktionen för hushållsnära tjänster eller Jas. Utan om ett jäkla hus i Köpenhamn. Att medierna rapporterar om våldsamma kravaller i vårt grannland är inget konstigt utan tvärtom en nyhetsmässig plikt. Men att låta piercade ungdomar i otvättat hår få gråta ut i TV och göra sig själva till vandrande ursäkter för politiskt våld, är obegripligt.

Vinklingen i svensk TV och radio känns igen. Så här brukar det se ut när polisen ställs mot stenkastande vandaler, och i Danmark har det gått alldeles för långt lite för många gånger nu med husockupationer och skadegörelse. Men det är såklart alltid polisens fel. Ungdomens hus ägare beslöt om rivning eftersom huset ansågs i för dåligt skick. Arbetarna som utför arbetet har fått maskera sig för sin egen säkerhets skull. Och i svensk TV utmålas det som en självklar följd av rivningsbeslutet. Ungdomarna måste ju få visa sina känslor! Oavsett brott kan man i rätten alltid falla tillbaka på att den här stackars ynglingen inte hade någon fritidsgård att gå till...

Regeringen kräver dyrar taxi

Enligt en utredning tillsatt av regeringen ska kraven för att få ingå i taxiskrået ökas. I en artikel i SvD skrivs i klartext anledningen till att regeringen vill återskapa skråprivilegier inom taxibranschen:

regeringens taxiutredare [skrev] uppgivet [för två år sedan] att det blivit allt svårare att ärligt försörja sig i branschen. Många ser ändå inte andra arbetstillfällen än Stockholms överetablerade taximarknad trots arbetsdagar på 12 timmar

Detta är alltså anledningen till att man nu stärker reglerna kring vem som får köra en bil som kan kallas "taxi" och vilka som inte har det privilegiet: det har blivit svårare att försörja sig. Kanske det, men vad detta egentligen betyder är ju ganska klart: priserna har gått ned för att konkurrensen ökat.

Det man nu ser från politiskt håll är alltså att priserna blivit "för låga", vilket lett till att alltför många har råd att åka taxi. Men uppenbarligen gör ökad efterfrågan och lägre pris också att de som tidigare lätt kunnat försörja sig utan att lägga manken till inte längre kan leva lika fett som förut. Detta är förstås ett problem i den korporatistiska staten Sverige. Här ska de ineffektiva skyddas mot de effektiva - på alla andras bekostnad.

Därför genomför man nu ytterligare regleringar av taxibranschen för att därigenom stävja konkurrensen, få upp priserna och därmed sänka servicenivån. Detta skapar självfallet ett "frälse" inom taxinäringen - de som är "inne" och är godkända kan tälja guld med täljkniv, medan de som är "ute" inte får möjlighet att ens visa vad de går för.

Men detta egentliga syfte med "uppskärpningen" göms, liksom alltid, bakom den vanliga dimman av att de politiker och egenintressen som får igenom försämringen att det är för att "värna" en massa "stackars" människor och öka "säkerheten" för de som åker taxi. Denna "säkerhet" innebär att vi ska slippa välja taxibil - det är bättre att vara utan valet, för det kan bli fel. Så överlåt valet åt våra politiker, som trots allt vet bättre (i alla fall hur de kan öka sin egen makt).

Resultatet av denna ytterligare idioti som vår socialdemokratiska regering som kallar sig "allians" (och nog är det en allians - för makt över vår vardag) inför är naturligtvis att vilka idioter som helst som redan har godkänts som förare enkelt kan tjäna en ordentlig inkomst - men utan att behöva vara särskilt vänliga eller tillmötesgående mot kunden. Dessutom kommer vi också att få se fler exempel där taxiförare vägrar köra kunder helt enkelt för att de tjänar mer på att ta en längre körning en timme senare.

Incitamenten att vara tillmötesgående, service-minded och att "stå till tjänst" och göra ett gott jobb minskar rejält med regeringens påhitt. Man kan fråga sig vad Reinfeldt (ni vet den skallige hundvalpsögde snubben i tv, han som egentligen inte har idéer men gärna vill ha makt) har för tanke med detta. Men det är lönlöst att ställa frågan - Reinfeldt har ingen aning om hur marknaden eller ekonomin fungerar. Och inte behöver han bry sig om att åka taxi för dyra pengar, dessutom framförda av sannolikt otrevliga förare - Reinfeldt åker ju limousine med privatchaufför och slipper otyget.

Men något säger mig att taxiskråets hurrarop ändå når till Rosenbad. Långt tidigare och långt mer organiserade än konsumenternas protester.

QED

I Agenda på SVT den 4/3 visades ett reportage om hur så kallat ”vanligt folk” såg på förslaget om skatteavdrag för så kallade hushållsnära tjänster. I reportaget förekom en kvinna – Malin - som inte förefull särskilt positiv. För henne ”var det otänkbart att betala någon för att ta hand om barnen”. Malins yrke: Dagisfröken.