Lite perspektiv

EU fyller 50 och överallt i unionen firas det. Men inte i Sverige. Varför är svenska folket så EU-skeptiskt? Är det bara för att Sverige stod utanför andra världskriget och inte har en generation som förlorade föräldrar, syskon och släktingar i Europas ruiner eller finns det andra mer komplicerade förklaringar? Är vi kanske helt enkelt mindre villiga att lämna ifrån oss makt än andra europeiska folk? Fast då borde vi kanske ha gjort som Norge och valt att stå utanför helt och hållet.

Personligen tycker jag att EU visst är värt att fira. Det behövs ingen historisk skarpsinnighet för att inse att 50 år av fred, utveckling och välstånd i Europa är något att applådera. Att vi sitter och retar oss på att EU vill bestämma över arbetsmiljöregler och en massa annat som givetvis bör skötas av varje enskilt medlemsland är på sätt och vis ett gott tecken. Det visar faktiskt hur långt Europa har kommit när vi slipper fundera över hur vi ska bemöta diktatorer i våra grannländer och hur människor ska kunna befrias från kommunistiskt förtryck.

EU har dock kommit att utvecklas till delvis något helt annat än vad många av oss hoppats och det finns fortfarande stora frågor att ta itu med. Hur ska EU efter alla misslyckanden kunna leva upp till idealen om fri rörlighet för människor, varor och tjänster? Hur ska unionen göra sig av med den hopplösa jordbrukspolitiken? Detta är frågor som måste besvaras både i dag och i morgon – men att även ha lite perspektiv på den europeiska historien skadar nog inte.