Att valfuska är väl inte så farligt

Sedan länge är valfusk någon som förknippas med det demokratiska partiet. De mest kända fallen är sannolikt Lyndon Johnsons inval i Senaten 1948 och borgmästare Richard Daleys bidrag till Kennedys valseger 1960, i det första fallet hittades en valurna (box 13) med tillräckligt mycket röster för att tippa över vågskålen till Johnssons fördel. Det märkliga var dock att de som röstat i den vallokalen samtliga skrivit under röstlängde med samma handstil och penna och dessutom hade de röstat i bokstavsordning. I det andra fallet lyckades Daley trumma upp så mycket entusiasm för Kennedy att till och med döda röstade. Även på senare tid har det förekommit uppmärksammade fall, 2004 vann Demokraten Christine Gregoire guvernörsvalet i Washington State med 129 röster, problemet i hennes fall (eller snarare, problemet var nog väljarnas) att det i flera vallokaler avgetts fler röster för henne än det fanns röstberättigare. Senast spädde guvernören i New Jersey på kopplingen mellan demokraterna och traditionen av valfusk genom att säga att han hoppades bli begravd i New Jersey när han gått bort så att han kunde fortsätta vara politiskt aktiv.

Demokraterna har också de senaste åren drivit omfattande kampanjer för att man inte skall införa regler som säger att man måste visa legitimation när man röstar.

Valfusk kan dock skapa andra problem. Enligt Karin Henrikson (v) som är USA-korrespondent för Svenska Dagbladet är justitieminister Alberto Gonzales i ”blåsväder” efter att ha sparkat och ett par åklagare i New Mexico. Oförsvarligt säger Henrikson. Vad har då åklagarna gjort? Struntat i att utreda misstänkt valfusk. För att förtydliga, i Henriksons värld är det den som vill stäja valfusk som gör fel, inte den som valfuskar eller ignorerar valfusk.