Till privilegiernas försvar

På den gamla dåliga tiden fanns skråväsendet, vilket innebar att de redan etablerade i ett yrke kunde ge alla andra yrkesförbud. Den som ville bli skomakare behövde tillstånd från skomakarnas skrå. För de redan etablerade var systemet utmärkt – konkurrensen eliminerades, man fick billig arbetskraft i form av lärlingar och gesäller samt innovationer förhindrades.

Under det liberala 1800-talet sopades denna medeltida kvarleva bort. Men idag har den kommit tillbaka, om än i annan skepnad. Ett mycket tydligt exempel på detta är, tro det eller ej, journalistik. Det sätt på vilket etablerade journalister ser på nya opinionsbildare vilka inte följt i deras egna fotsteg utan avstått från såväl Journalisthögskolan som Clarte skulle skråmästarna lätt känna igen.

Inställningen till Internet och bloggande är mycket kännetecknande. Journalisterna ser sin status och position hotad av ”pyjamasmujahedin” vilka inte bara gör ett journalistiskt jobb, utan även vågar ifrågasätta och kritisera skrå-journalisterna.

En anledning att Carl Bildt rådbråkas i massmedia är utan tvivel att han vågar vända sig direkt till allmänheten. Expressen, DN mfl. inser ju att deras existensberättigande är hotat när Nisse i Hökarängen kan läsa intervjun oavkortad med källhänvisningar på Bildts blogg, istället för snuttifierad i papperstidningen.

Dagens DN Debatt stärker bara denna misstanke. Bertil Torekul, med bakgrund och identitet i papperstidningarna, är indignerad över Bildts bloggande. Visst – jag kan tänka mig en rad komplikationer med en bloggande utrikesminister. Men Torekul ägnar 5873 tecken utan att komma med en enda konkret problematisering. Däremot bevisar Torekul att han inte förstått skillnaden mellan TV och Internet.

Att DN Debatt släpper fram en så undermålig och rentav parodisk artikel på den främsta debattarenan i Sverige får mig att tänka på en annan företeelse från 1800-talet: adelsprivilegierna. Då fick Den Utvalda Klassen avrättas med svärd. Idag får de skriva på DN Debatt.