Hanoi Jane skall hjälpa Fi igen.

Expressen skriver att Jane Fonda skall hjälpa Feministiskt initiativ i valrörelsen. Inte första gången hon hjälper "Fi"

Bild från förra gången här.

Den svenska demokratin

17 september är det dags - då får den röstande majoriteten chansen att slå mot den övriga befolkningen (som är ännu fler) genom att välja vem och vilka som ska styra över oss alla under de kommande fyra åren.

Många hävdar förvisso, likt Winston Churchill, att demokrati är "det minst dåliga" styrelseskicket (citatet är omtvistat). Men ett dåligt system är väl ändå ett dåligt, även om det inte är sämre än övriga dåliga system?

Idag raljerar undertecknad om det svenska demokratiska systemet på LewRockwell.com. Även om allt som hävdas i artikeln faktiskt är sant, så dryper texten av ironi. För visst är det väl ironiskt när svenskar slår sig för bröstet och tror att den svenska demokratin är förmer alla andra? Trots alla dess brister. Och att Sverige är bäst i världen, trots allt som talar emot den socialdemokratiska lögnen.

Swedish Elections

"Vi vet vad vi har – men inte vad vi får"

Nyss fick jag ett mail från Leif på Jobbpartiet. Vem han är eller vad Jobbpartiet är för något vet jag inte, inte heller vet jag varför jag fick mailet. Men så långt jag förstår är det information om vårt hemska företagsklimat. Med verkliga och lättförståeliga exempel från en svensk vardag.

Att det sker så här inför valet är väl inte direkt en slump, men även om sidan länkar till alliansen så är den inte klart en röstraggningssida (tror jag). Den uppmanar genom informationen till eftertanke om företags- och företagarklimatet.

Hur som helst kan informationen nog kan vara av intresse för de som läser Moderskeppet. Om inte annat kan ni kanske orka er igenom texten och bedöma vad det är för avsändare. För jag vet faktiskt inte. Och jag röstar inte heller - av princip.

Så, med hälsning från Leif Lundberg:

Politik var tidigare för mig något som inte gick att påverka, ungefär som vädret, något man fick acceptera och lära sig att leva med. För två år sedan fick jag en känning av att vi var ute på riktigt hal is och sedan dess har jag på eget initiativ skaffat mig en bild baserad på rådata och rapporter som jag sedan förädlat med en uppriktig ambition att inte vinkla informationen.

Visste du att;
- Att vara världsmästare på skattetryck jämfört med snittet inom OECD kostar varje löntagare 5 000 kronor extra i skatt varje månad. Bättre än trisslotter, alla löntagare skulle vinna 5 000 kronor skattefritt per månad fram till pensionen.

Det enda som behövs är fler riktiga jobb. Även vård, skola och omsorg skulle stärkas.

- Mellan 1990 och 2004 ökade antalet bidragstagare från 732 000 till 1 067 000 heltidspersoner, vilket motsvarar 460 heltidspersoner eller 10 fulla linjebussar varje vecka under 14 års tid! Avser sjukpenning, öppen arbetslöshet, förtidspension, AMS och socialbidrag.

- Mellan 2006 och 2020 kommer antalet ålderspensionärer (65+) att öka från 1 574 000 till 2 042 000, vilket motsvarar 640 eller 14 fulla linjebussar varje vecka under 14 års tid! De förväntar sig en högkvalitativ omsorg och en bra pension.

- Verklig arbetslöshet skattas till 17 % och för ungdomar 30 %. Ren katastrof och ändå är detta bara början om vi inte bestämmer oss för att göra något åt det. Att dölja, mörka och förneka löser inga problem. Möjligen vinner man val på det.

Jag har samlat ihop ett faktamaterial på www.jobbpartiet.se där jag också bjuder på en tidsresa 20 år bakåt i tiden. Har vi lärt oss något på 20 år?

Bloggtips

Fredrik Segerfelt på Timbro uppmärksammar hur de styrande utestänger Junilistan från att sätta upp valstugor i Västerås, från att affischera i Göteborg och från att delta i skoldebatter i Värmland.

Det kan för övrigt tilläggas att de även utestängts från att informera och debattera på skolor i Blekinge, Västmanland, Stockholm, Skåne och Halland.
Se ex här och här

vilse i EU-politiken

Gunnar Hökmark frågar sig hur en svensk regering som stöder sig på Vänsterpartiet och miljöpartiet kan klara av ordförandeskapet i EU.

Skall vänsterpartiets Lars Ohly i Sverige agitera emot medlemskapet och i EU-sammanhang verka för Turkiets? Skall Göran Persson övertyga skeptiska medlemsländer om att gå vidare med ett tydligt mål att Turkiet, och i framtiden även Ukraina, skall bli medlem när han inte ens kan övertyga sina egna koalitionspartners om att Sverige skall vara medlem?
Skall Göran Persson som statsminister och ordförande i Europeiska rådet driva fram ett europeiskt fördrag som kan få stöd bland Europas medborgare samtidigt som hans två koalitionspartier ser som sin främsta politiska uppgift att bekämpa det och att underminera förtroendet för europeiskt samarbete?

För det första är det inget problem att anse att Turkiet kan vara med i EU samtigt som Sverige bör gå ur. Lösningen på denna gordiska knut heter demokrati. Om turkarna vill vara med bör de få vara det. Vill svenskarna (vilket opinionsmätningarna indikerar) inte det, bör de få slippa.

För det andra är det snarast bra att Persson hindras från att genomdriva EU:s nya grundlag (det Hökmark kallar europeiskt fördrag). Mätningar visar att endast mellan 9 och 13 procent av svenskarna är för ett sådant. I riksdagen är dock siffrorna omvända. Att Persson – eller för all del allianspartierna – förhindras att köra över folket i denna avgörande fråga är utmärkt.

För det tredje väljer vi inte poltiker i syfte att underlätta för Persson att lyckas som ordförande i EU.

Mer oroande är att Hökmark inte begriper detta.

Read my lips, more new taxes

De borgerliga allianspartierna vill höja reavinstskatten vid försäljning av bostäder om de kommer till makten. Att gå till val på höjda skatter är en ovanlig valstrategi även från det socialistiska regeringepartiet men att den så kallade borgerliga oppositionen gör det är anmärkningsvärt. Och ett tydlig bevis på vilket konstigt land Sverige är.

Kritiken mot skattehöjningen kommer från vänsterhåll. En höjd reavinstsskatt leder till inlåsningeeffekter som i sin tur leder till en sämre fungerande bostadsmarknad. De har så klart helt rätt i detta. Dock är det sällan man behöver en miljöpartist eller sosse för att påpeka de negativa effekterna av höjda skatter.

SR och varför man inte ska rösta

Är just återkommen till tangentbordet från en intervju av Sveriges Radios Lotta Jernström. Hon är i färd med att sammanställa ett program med ett fåtal personer som inte röstar; om deras åsikter och deras anledningar till att inte rösta. Programmet kommer sannolikt att sändas strax före valet i allas vår skattefinansierade radio.

Som det ser ut kommer undertecknads kommentarer att blandas med bl a teve- och radiokända Alexandra Pascalidou, som tydligen inte heller röstar. Samt med ytterligare en person, som ska vara "vanlig" icke-röstare (dvs icke påläst).

Det ska bli mycket intressant att höra programmet. Inte minst har det nog för Sveriges nyliberaler ett visst humoristiskt värde eftersom undertecknad förespråkar en stat. Förvisso minimal, men ändock stat. Flera som följer denna blogg kommer nog få roligt åt detta. Men visst är det så att ett program om röstande knappast lyfts av en anarkidiskussion; ibland får man bita i det sura äpplet.

Ett frågetecken återstår dock gällande programmet, förutom att det inte är klart vilka de övriga tyckarna blir: klippningen. Liksom alltid när det inte sänds live finns risk att åsikterna vanställs och uttalandena förändras i redigeringen - löften om neutralitet och professionalism till trots.

Den som väntar får se.

Endast filmstjärnor har så dålig koll

För att spinna vidare på Anna Larssons kolumn i SvD där hon citerar Stellan Skarsgård och varför han inte flyttat från Sverige kan man, om man vill generalisera, hävda att det är endast Hollywoodstjärnor som inte har bättre koll på världen.

Stellan Skarsgård säger "Jag gillar att bo i ett land där man betalar mycket skatt och ingen svälter”. Om han och för den delen även Anna Larsson hade haft någon som helst koll skulle de ha vetat att ingen svälter i USA heller, trots att man har lägre skatter.

Det problem vad gäller mat man för det mesta förknippar USA mer är fetma. Fast varför skall man hålla sig till fakta? Det kan ju störa ens argumentation.

Vart hade pengarna gått med demokratiska beslut?

Johan Norberg konstaterar på sin blogg att man kan välja sina problem. Anna Larsson klagar i Svenska Dagbladet på att "The American Way of välgörenhet" inte är speciellt demokratisk, med tanke på att Bill Gates och Warren Buffet har valt att skänka pengar för att bekämpa hiv och malaria utan att detta har fattats via demokratiska beslut.

Om vi antar att man fattat beslutet i Washington i stället, hur många tror att de pengarna i första hand hade gått till att bekämpa hiv och malaria i Afrika? Snarare hade pengarna använts till att som i Sverige bygga en järnväg från ingenstans till ingenstans, a k a Bottniabanan eller som i USA en bro till ingenstans, i detta fall en ö med 50 invånare till en kostnad av $233 miljoner.

Vad kan du? Jag är kvinna och färgad.

Ur dagens Svenska Dagbladet:

PepsiCo har utsett en ny koncernchef. Denna koncernchef anses vara ytterst kompetent och framgångsrik, visionär och praktiker i ett. Hon är också kvinna. Det sistnämnda verkar vara väldigt intressant för Karin Henriksson som har skrivit artikeln då det ger henne möjligheten att breda ut sig om att det finns få kvinnor i styrelser, att dessa kvinnor inte blivit fler genom den nya koncernchefen Indra Nooyi eftersom hennes gamla jobb numer kommer att skötas av två män (namnen på dessa verkar dock inte vara viktigt, inte heller om de är kompetenta för uppdraget). Hon nämner även en studie som visar att det kommer ta 40 innan kvinnor sitter på lika många poster som män (tillåt mig tvivla på att det över huvud taget kommer inträffa). Slutligen påpekar Henriksson att Nooyi inte bara är kvinna utan även färgad.

Fru/Fröken Henriksson tycks alltså lägga störst fokus på Nooyis kön och hudfärg, inte på hennes kompetens. Det är inte så lite förolämpande mot en person som uppnått exceptionella framgångar på grund av kompetens och hårt arbete. Samtidigt har fru/fröken Henriksson mage att, implicit, beskylla andra människor för att vara sexistiska smårasister. Det är inte utan att man mår lite smått illa.

Bort med dem

Om mindre än en månad är det val, det finns ett antal frågor som kommit i skymundan. En av dessa är de pengar som går till politikerna själva.
Riksdagspartierna får i dag partistöd i olika former för flera miljarder kronor per år. Riksdagsledamöterna kostar mer än 500 miljoner, deras personliga assistenter cirka 200 miljoner, partikanslierna cirka 500 miljoner. Partiernas förtroendevalda runt om i landet får löner och arvoden för ca 500 miljoner, de politiska ungdomsförbunden får cirka 100 miljoner och pensioner till f d riksdagsledamöter kostar över 1 miljard per år. Allt detta med skattebetalarnas pengar.

Ett självklarhet för den rättfärdige väljaren är givetvis att under inga omständigheter rösta på någon som vill att detta skall bestå.

Nattsudd

För den som lyckas hålla sig vaken finns ett intressant nattnöje som börjar om knappa fyra timmar. Kl 0100 svensk tid kommer jag att vara med på Marc Stevens' radioshow No State Project, som sänds live över "nätet" via RBN Live.

Från Marc:

Remember, tonight, August 12, 2006, my guest will be Per Bylund, a Swedish radical writer and activist and founder of http://anarchism.net and http://PerBylund.com. Per is also a regular contributor to http://lewrockwell.com and http://strike-the-root.com.

Show starts at 6:00 pm central time, 4:00 Arizona time, 4:00 pacific time, and 7:00 pm eastern (Sunday, 11:00 am in New Zealand) on The Republic Broadcasting Network, heard on the net at www.rbnlive.com. Call in at (800) 313-9443.

Du lyssnar via RBN Lives hemsida, www.rbnlive.com.

Isobel vs staten

Det är inte var dag regeringen känner sig tvingad att gå i svaromål mot en ledarartikel i en kvällstidning. Isobels Handley-Kamptz (som deltar i Frihetsfrontens sommarseminarium i helgen) artikel i går om narkotikapolitiken förandledde dock följande pressmeddelande från Socialdepartementet:

"Legalisering leder till ökade problem

Regeringens stf narkotikapolitiske samordnare, Christina Gynnå Oguz, vänder sig starkt emot idén om att legalisera hasch och marijuana, som Expressens ledare föreslog igår. - Om man legaliserar cannabis, ökar tillgängligheten och därmed också missbruket, säger Christina Gynnå Oguz.

Expressens ledare tar avstamp i en brittisk utredning som har listat de 20 skadligaste drogerna. Heroin och kokain toppar listan, medan cannabis bedöms som mindre skadligt än alkohol och tobak.

- Det finns ingen samlad vetenskap som säger att alkohol och tobak är skadligare än t ex cannabis. Olika droger har olika skadeverkningar. Det finns inga droger som är ofarliga, säger Christina Gynnå Oguz.

Däremot råder det inga tvivel om att cannabis är beroendeframkallande och att haschrökning skadar minnet och förmågan till problemlösning. Det påverkar också den motoriska förmågan - den som är påverkad av hasch är en livsfarlig bilförare. Andra negativa effekter är ångest och panikkänslor.

- Om vi skulle legalisera cannabis, skulle det bli lika lättåtkomligt för unga som alkohol och tobak är idag. Vill vi verkligen utsätta våra unga för en starkt ökad rik för depression, ångest och självmordstankar? undrar Christina Gynnå Oguz och adresserar frågan till Expressens ledarredaktion.

Kravet på att legalisera hasch och marijuana saknar dessutom förankring hos det svenska folket.

- I den mest drogtillåtande åldersgruppen, 18-25 år, vill hela 85 procent ha ett fortsatt förbud mot rökning av cannabis. Det visar att den svenska narkotikapolitiken har ett mycket starkt stöd, säger Christina Gynnå Oguz."

Lysande från Isobel igen

Isobel Hadley-Kamptz skriver i Expressen om de utredning av farorna med olika droger som den brittiska regeringen nyligen lät göra. Hennes slutsatser är väl värda att läsa.

"Vissa använder alkohol, andra Treo Comp, ytterligare andra marijuana. Det är inte rimligt att det minst farliga av de tre berusningsmedlen gör användaren kriminell. "

Ingerö är med i matchen igen

Högerfolkpartisten Johan Ingerö har börjat blogga igen. Rekomenderas.
Länk

Media... igen

Dick Erixon skriver här om hur den internationella nyhetsbyrån Reuters spritt uppenbart förfalskade foton från konflikten i Libanon. Detta avslöjande, som nu kommenteras på en mängd bloggar världen över, ska inte ses som en engångshändelse.

Snarare ska det ses mot bakgrund av det avslöjande som gjordes 2002 av nyhetsbyrån APs fabricerade nyheter om hur nyheten om 9/11 togs emot av folk i mellanöstern. För vem kommer inte ihåg den här kvinnans glada ropande vid nyheten av katastrofen?

Men när ett mer seriöst nyhetsteam senare söker upp samma kvinna visar det sig att Associated Press' reporter medvetet berättat endast halva sanningen och även godtyckligt lagt till faktastridiga uppgifter. (Reportage visades på SVT, hittar ingen länk tyvärr.)

Det är alltså inte första gången som media fabricerar för att vara "först" med "nyheter". Man kan helt enkelt inte lita på media. För att undgå hjärntvätten: Stäng av TVn.

Murray Bookchin, R.I.P.

Detta är visserligen en idag en vecka gammal nyhet, men bättre sent än aldrig.

Den 31/7 dog den välkände anarkisten Murray Bookchin. Framförallt gjorde han sig känd genom sin tydliga miljöinriktning i både teoribildning och idéutveckling. På många sätt är han också en sann "working class hero", som varvat sin position som författare, föreläsare och universitetslärare (först på Free University och därefter på Ramapo State College i New Jersey) som arbetare på bl a järnvägen. Han var också mycket aktiv som föreläsare på Institute for Social Ecology (ISE), som han också var med att grunda 1971.

Visserligen var Bookchin i många avseenden vänster, men det finns ändå mycket som man som nyliberal kan lära av honom. Han hade framförallt tre filosofiska ben, anti-kapitalism, decentralisering och miljöns värde. Av dessa kan och bör nyliberaler ta till sig mycket av tankarna kring decentraliseringsidén - att genom att successivt och konsekvent skjuta makten nedåt i samhällsstrukturen skapa fria lokala samhällen som kan rå sig själva. Den naturliga slutpunkten i en sådan strävan är självfallet att skjuta makten ända ned på individnivå.

Men även anti-kapitalismen är i stor utsträckning något som nyliberaler bör kunna ta till sig och nyttja till att vidga sina vyer. Kapitalism är nämligen ett väldigt dubbeltydigt ord, som både har positiva och negativa konnotationer. Syftet att lära av vänsterns kapitalismmotstånd är alltså att undvika att framstå som vulgära libertarianer.

Men i grund och botten var Bookchin en anarkist av den äldre skolan, eller kanske snarare: han var helt enkelt vänsteranarkist. Han inspirerade den miljöfundamentalistiska och anti-civilisatoriska rörelsen, samt var även stark anhängare av "direkt aktion" som medel till förändring och var inflytelserik inom grupper som Reclaim the Streets.

Detta senare gör ju självfallet att man kan vara skeptisk till Bookchins storhet, men det finns trots allt mycket att lära av honom och hans tankegods.

Wikipedia-artikel om Bookchin
Intervju med Murray Bookchin
Dödsruna i Reason Magazine

Underskrift för underskrift

Cecilia Malmströms medborgarinitiativ Oneseat har i skrivande stund 846 005 underskrifter.

Bara tre gånger Gotlands befolkning till, och EU kommer tvingas ta ställning till om medborgarinitiativ är bra eller inte. Inte för att EU kommer följa sitt eget förslag, men det blir ett nyttigt argument vid fortsatta diskussioner om EU-grundlagen.

Agora! Anarchy! Action!

Inom den libertarianska rörelsen uppkom under 1970-talet en "konflikt" mellan å ena sidan Mr. Libertarian själv, Murray N. Rothbard, och den än radikalare tänkaren Samuel Edward Konkin III (kallad "SEK3").

Konflikten gick delvis ut på att SEK3 inte ansåg Rothbard radikal nog, bl a genom Rothbards engagemang i det alltmer urvattnade Libertarian Party. Rothbard var inte principiellt emot engagemang i politiska partier, Konkin hade en motsatt åsikt.

1983 skrev Konkin ett manifest, New Libertarian Manifesto, för sin syn på en radikalare och revolutionär libertarianism, kallad agorism. Denna tar sin grund i rothbardianismen men avstår uttryckligen ifrån politiskt och annat omoraliskt engagemang och manar till direkt aktion genom sk counter-economics.

Konkin lyckades aldrig göra agorismen till en stor filosofi med en stor rörelse, men den har trots allt överlevt och samlat en alltjämt växande skara radikala libertarianer. Efter Konkins död 2004 finns dock ett tomrum, även om Movement of the Libertarian Left (MLL) försöker att fylla det genom nätverkande på bl a Internet.

Detta nätverk, som knappast kan kallas en organisation, har ett tag drivit webbplatsen Agorism.info. Men idag har "nästa steg" lanserats: en webbplats för den första "cellen" inom MLL, MLL Online. Denna har till uppgift att publicera agoristisk litteratur samt vara vägledande för kommande celler. Tanken är att man ska skapa ett globalt nätverk av aktivistceller för att därigenom föra ut sina idéer och även skapa en möjlighet till ett friare liv.

Även om agorismen säkert står rätt långt ifrån svenska radikala liberaler, så finns en hel del tankegods här som man kan och bör ta till sig. Kanske kan MLL Online bidra med en del idéer till svensk aktivism av den typ som tidiga Frihetsfronten sysslade med?

MLL Online finns här: http://mll.agorism.info

Var är "The Castro Brothers"?

Fidel Castro, diktatorn på svenska socialisters och kommunisters fattiga utopia Kuba, lämnade den 26 juli tillfälligt över makten till sin yngre bror Raúl för att opereras i buken. Så långt verkar väl allt vara normalt. Men sedan dess har varken Fidel eller lillebror Raúl synts till. Inga bilder, inga TV-inslag.

Det enda som finns är ett nyhetstelegram om att operationen gått väl och att diktatorn är vid god vigör. Men nyhetstelegram från diktaturer ska tas med en hel skäppa salt - hur ofta är det inte som staten istället för sanning försöker skapa dimridåer?

Får vi hoppas att Fidel äntligen är död och att kubanerna kan befrias? Men vart har i så fall Raúl tagit vägen? Det verkar inte troligt att han dragit någonstans efter borderns död - flytt helt enkelt. Långt mer troligt är att han skulle stanna och ta över. Ungefär som sonen Kim Jong-Il tog över efter sin fars, Kim Il-Song, död och därmed, till hela världens - och inte minst den egna befolkningens - förtret och förtvivlan, kunde upprätthålla juche-systemet.

Men hoppas kan man alltid. Med Berlinmurens fall 1989, Sovjetunionens 1991 och ett krackelerande Kina vore det bra om också Kuba kunde befrias från kommunismen. 2006 är ett bra år för att bli av med ytterligare en kommunistdiktatur (och -diktator).

Det får dessutom gärna ske innan valet, för att göra allt än mer intressant. Kommer vi då att få vi se svenska kommunister "gå vidare" till att hävda Nordkorea som "ideal"-samhälle? Det är knappast en valvinnare.

Snömosets vänner

RFSL har publicerat en rapport inför riksdagsvalet ur hbt-perspektiv.

En sammanräkning av riksdagsledamöternas agerande, mätt i antalet enkla frågor, interpellationer, lagda motioner de presterat samt hur de röstat i åtta lagförslag ska visa vem som är ”bäst på hbt-frågor”.

Kortfattat är rapporten en tävling i politisk korrekthet utan någon större bäring på vad som verkligen påverkar hbt-personers tillvaro, vardag och liv.

Vem tror att någon av fångarna på Helgeandsholmen hjälper en enda homo-, bi- eller transsexuell genom att lägga motioner om att granska lagstiftningen ur queerperspektiv eller lärarnas ansvar för att motvarbeta fördomar, ställa enkla frågor om dödsdomar i Nigeria eller rösta på lagförslag man knappast läst och aldrig kommer att följa upp?

Visst, det finns en teoretisk möjlighet att ovanstående verkligen kan hjälpa någon hbt-person. Men detsamma gäller den riksdagsledamot som lägger förslag om snabbare brottsutredningar, vilket även skulle hjälpa homosexuella brottsoffer. Sådant tas dock inte med i rapporten.

De som komplicerar tillvaron med ifrågasättanden av hela RFSL:s världsbild bestraffas med minuspoäng på samma sätt som värste homofob och lynchningsförespråkare.

Kan de som anser nedanstående uttalande vara hbt-fientligt lämna en replik nedan?

”Majoriteten driver i dag igenom ett lagförslag vars konsekvenser man inte överblickar. Man har ingen uppfattning i betänkandet om hur lagen ska tolkas, hur den ska tillämpas eller vilka krav som ska ställas på skolans arbete mot mobbning. Man vet inte hur den nya lagen ska gå ihop med annan lagstiftning, en ny skollag eller en samlad diskrimineringslag, som ju är aviserad. Propositionen lägger inte fast några kvalitetskrav alls på skolans arbete för att förebygga, upptäcka och stoppa mobbning. Regeringen tillför inte skolan någon ny kunskap om problemen och ger heller inte skolan några nya befogenheter att ta itu med problemen. Därför kommer heller inte propositionen att bidra till någon minskning av antalet mobbade, trakasserade eller kränkta elever.”

Sten Tolgfors (m)

Förhoppningsvis kommer det bättre guider till valet, för de som inte redan bestämt sig för soffan. Till exempel Nyliberalens guide till de liberala riksdagskandidaterna.