Dagens citat

"Han förstod inte alltid den grundläggande socialdemokratiska regeln, att först kommer alltid, alltid demokratin. Den är helt avgörande. "

Statsminister Göran Persson om Olof Palme citerad i Olle Svennings Göran Persson och hans värld (Norstedts Förlag, 2005)

Det var annat på Palmes tid

I dessa dagar när socialdemokraternas bruk av smutsiga kampanjmetoder diskuteras kan det vara värt att minnas att dagens angrepp är tämligen harmlösa jämfört med hur den politiska retoriken gick för tjugo-tjugofem år sedan när Olof Palme var aktiv. Sannolikt skickade man falska insändare redan då men tonen i den öppna politiska debatten var också en annan: Skilja på sak och person? Nej för tusan. Palme kallade SAF för ”hatets och illviljans kolportörer” och drog sig inte för att använda antisemitiska anspelningar i angreppen på oppositionsledaren Ulf Adelsohn. ”hep hep, herr Adelsohn” som Palme sade i riksdagens utrikespolitiska debatt, 16 /4 1983. ”Hep Hep” är ett klassikt okvädningsord som brukar riktas till judar och skall likna det ljud man gör för att jaga på en fårhjord när man vallar den. (ryktet gör gällande att riksdagens stenograf först hade skrivit ”häpp, häpp” men att detta ändrades så att man inte skulle kunna missförstå uttalandet.) Palme kallade även Adelsohn för ”främmande fågel”, ett annat klassiskt tillmäle om judar.

Det dröjer nog länge tills vi får höra motsvarande formuleringar från exempelvis Göran Persson.

Pri(s)extra

På socialdemokraternas hemsida finns en funktion som gör det möjligt att genom ett par knapptryckningar få upp en lista över vad socialdemokraterna har förbättrat i den stad eller statsdel. För att nå upplysning knappade jag fram uppgifterna för Östermalm/Gärdet. Efter en lång lista av utbyggnad av och förstärkning av den politiska sektorn på medborgarnas bekostnad (något som väl nämnda socialdemokrater kan sägas vara ansvariga för, i alla fall när det gäller att sköta själva stöldjobbet från medborgarna) hittar jag så följande punkt:

1 ny Prisextra-butik har öppnat

Antingen är detta det ytterligare bevis på att staten och kapitalet verkligen sitter i samma båt. Mer troligt är dock att den som producerat listan tyckte att det såg lite tunt ut med bara stöldfinansierade saker. Och det är inte svårt att hålla med. Faktum är att öppnandet av Prisextraöppningen nog var det enda som jag på allvar skulle kalla en förbättring. Ett-noll till marknaden i matchen mot politikerna, trots att nämnda politiker förtvivlat försöker hävda att alla spelar i samma lag.

Fobi som fobi?

De senaste månaderna har ett nytt ord dykt upp allt oftare. "Islamofobi" har sedan Jyllands-Posten publicerade de tolv bilderna på Mohammed använts i de mest varierande sammanhang.

Någon förklaring till ordet ges sällan, inte heller varför den utpekade islamofoben är fobisk. Per Gharton med sambo ägnar en hel debattartikel i Expressen åt att fördömma Danmark utan att någon gång förklara vad de menar med "islamofobi".

Personligen tycker jag att "islamofobi" blivit det nya "du är dum och därmed har jag vunnit och behöver inte diskutera vidare med dig"-argumentet. Alltid användbart, aldrig fel, politiskt korrekt och perfekt när de sakliga argumenten tryter. Bla. PM Nilsson utvecklar detta resonemang.

Det finns dock en fobi som grasserar å det våldsammaste: fobin för blasfemiska tecknade figurer. Eller som Cox & Forkum uttrycker det:

Ny blogg

En ny blogg för marknadsliberal EU-kritik - Fritt Europa - har öppnat. Medverkar gör bland annat Margit Gennser, Rolf Englund och Björn von der Esch.
Flera moderskeppetskribenter deltar också.

Den minst effektiva offentliga verksamheten

Inom offentlig verksamhet brukar man vara usel på att leverera resultat. Detta visar sig på många områden. Ett exempel är sjukvården.

En svensk läkare inom primärvården tar ungefär emot elva patienter per dag. I många jämförbara länder är siffran ofta tre gånger så stor. I vissa fall tar en primärvårdsläkare emot så lite som fem patienter per dag.

Jag har funderat på vad en sådan läkare pysslar med under dagen. Möjligen är jag hopplöst traditionell då jag anser att en primärvårdsläkares främsta syssla bör vara att träffa patienter. Fem patienter känns som ett uselt resultat.

Idag fick jag anledning att omvärdera slapptaskarna inom primärvården. De är nämligen harmlösa i jämförelse med en annan yrkesgrupp. Naturligtvis hittar man denna grupp inom den offentliga sektorn. Yrkesgruppen är Ams-anställda.

”Arbetsförmedlingens viktigaste uppgift är bidra till en effektiv matchning mellan arbetssökande och lediga platser.” Detta står det på Ams hemsida. Hur effektiv matchningen verkligen är kan man läsa om i Dagens Nyheter idag.

En arbetsförmedlare hittar i genomsnitt ETT RIKTIGT JOBB åt de arbetssökande PER ÅR. Alldeles fenomenalt uselt resultat – även för offentlig verksamhet.

Tips för dig som inte gillar biltullar

Stockholmforsoket

Gammal inte detsamma som gaggig

Bara för att man är gammal behöver man inte vara slut. I själva verket är det ofta så att de som nått pensionsåldern har sina bästa år kvar. För personer i yrken som kräver hjärnkraft; advokater, konsulter, läkare etc är det ofta så. Internationellt sett är det också vanligt att man efter en framgångsrik yrkeskarriär ger sig in i politiken, Ronald Reagan och Winston Churchill är kanske de mest kända exemplen. I Sverige är det dock ytterst ovanligt. När Dagens Industri presenterar listan över de tyngsta svenskarna över 69 finns bara en aktiv politiker med. Det är dock inte vem som helst utan Junilistans Nils Lundgren. Han är i gott sällskap, bland dem som märks på listan är Lars-Erik Thunholm, Anders Wall, Peter Wallenberg, Arvid Carlsson, Hans Rausing, Assar Lindbeck, Bengt Rydén och Anders Scharp.

Av flera skäl vore det välkommet med fler äldre i politiken. Dels hänger ålder och erfarenhet ofta samman och de som varit med ett tag är ofta mindre fega och partilojala än unga strebrar. Den som nått sjuttiofemårsstrecket var tjugo år gammal när statlig sjukförsäkring infördes, 25 när vapenlicenserna gjorde det, 40 när apoteksmonopolet infördes och 64 när vi gick med i EU. De var också gamla nog för att ha gått ut gymnasiet när det svenska skattetrycket för första gången passerade tjugoprocentsstrecket. De kan med andra ord därmed också berätta att saker och ting faktiskt fungerade utan dessa regleringar skatter och monopol som dagens politiker ser som nödvändiga.

Partiinflation

Som om det inte skulle räcka med ett parti för kvinnorna, ett parti för piraterna, ett parti för sossar som ogillar USA och vänsterpartister som ogillar Stalin, ett parti för gaggiga, ett parti för pensionärerna, ett parti för de som gillar sjukvård, ett parti för dem som gillar Ayn Rand men ogillar staten och sju socialdemokratiska partier startas nu ytterligare ett, ungdomspartiet Ung Framtid.

– Vi bestämde namnet på Alla hjärtans dag, vi tyckte att det klingade bra, säger grundaren Ronny.

Lycka till grabben!

Har vi hört den förrut?

I Österrike är det jobbigt att vara akademiker. I vanliga fall blir akademiker som kommer med märkliga påståenden utskrattade eller refuserade. I Österrike kastas de i fängelse.

Bortsett från att konstatera att påståendet att Österrike har yttrandefrihet är ungefär lika korrekt som uttalandet "Det är inte dig det är fel på, det är mig", eller för den delen David Irvings historieuppfattning, kan det vara intressant att fråga sig hur de österrikiska lagstiftarna resonerar. Alla med ens grundläggande kunskap om konspirationsteorier vet att om det finns någonting som ökar spridningen av dylika teorier så är det statlig repression. Ingen rök utan eld och Irving skulle inte fängslats om han inte hade varit ett hot mot de styrande (läs: ZOG).

Man tycker ju att de borde ha lärt sig att det inte är en helt briljant idé att bränna böcker och kasta författare i fängelse vid det här laget.

Konstiga tider

Det har skett vissa förändringar av vad som är politiskt möjligt. För trettiofyra år sedan, 1972, såg det officiella invigningsprogrammet för sossekongressen ut så här. Jag gissar att Persson hade mått illa om han varit med. Marita Ulvskog skulle säkert varit förtjust om det sett likadant ut idag men var det knappast då eftersom hon då var med i KFML(r).

"De omkring 3 500 deltagarna samlades i stora mässhallen till en öppningsceremoni med följande program.

Den röda fanan (kör och unisont) under innmarsch av en fana.

Arbetets söner (unisont)

Tal av partiordförande Olof Palme

Potpurri på arbetarsånger

Orkester under ledning av E. Eckert-Lundin

Tal av FNL:s representant Madame Thi Binh, PRR:s utrikesminister och chefförhandlare i Paris

Befria Södern, FNL:s nationalsång (kör och unisont)

Ett rum nära drömmen

Ett spel för partikongressen av Bo Andersson. Regi:Östen Braathen. I rollerna: Theoharis, en grekisk invandrare-Stavos Kotuolas, Stickan-Stig Törnblom, Gustav, stins - Hans Erik Stenborg, Karin, kongressombud, Maj-Britt Lindholm.

Internationalen (unisont)"

Mariwana o suimasen ka?

Under en lektion i japanska här om dagen insåg jag att stora framsteg har skett inom språkundervisningen sedan jag gick i gymnasiet och definitivt sedan högstadiet. När jag lärde mig engelska handlade de första stapplande meningarna jag lärde mig om fördelarna och nackdelarna med skoluniform. När jag 1996 började lära mig franska bestod det pedagogiska materialet av meningar som "Sylvie måste gå om. Det är inte konstigt när man skolkar så mycket som hon" och det första (och nästan det enda) jag hann lära mig att säga på ryska var att katten tycker om mjök, att barnen är med i pionjärerna, att mamma är hemmafru och pappa arbetar på stålverket.

Men det har det som sagt blivit ändring på. Under lektionerna i japanska får man inte bara lära sig användbara saker som "Ska vi dansa?","En öl, tack" och "Jag skulle vilja ha ett paket kondomer" utan även "Jag vill röka på" eller för den som vill ha sällskap "Skulle vi inte kunna ta och röka på tillsammans?" Vi väntar nu med spänning på lektionen då vi skall lära oss att beställa magiska svampar och utveckla vårt romantiska språkbruk till att bjuda hem folk på te.

Om brukspatronen varit amerikansk president

Som man kan läsa på Johan Norbergs blogg sade brukspatron Persson i KU-förhöret igår att tidsskillnaden mellan Sverige och Thailand gjorde det svårt att hantera krisen.

Vilken himla tur att Persson inte var USA:s president under Kubakrisen med tanke på tidsskillnaden mellan Washington D.C. och Moskva!

Har grodor ryggrad?

Den franska livsmedelskedjan Carrefour ställer sig på mullornas sida i Muhammedkarrikatyrkontroversen och låter meddela att de inte längre saluför danska varor.

Harmlöst?

Nu har även Javier Solana sållat sig till dem som tycker att yttrandefrihet är mindre viktigt än goda relationer med skurkstater.

http://euobserver.com/?aid=20903&rk=1

Det var väl inte helt oväntat men man kan ändå inte låta bli att undra vad vissa politiker har istället för ryggrad. Överkokt spagetti?

Låt honom svälta!

Saddam Hussein vägrar äta enligt DN . Jag kan inte med den bästa viljan i världen påstå att jag tycker särskilt om honom. Han får gärna svälta ihjäl för min del.

Missa inte...

Missa inte Frihetsfrontens talarkväll i kväll.

Läs mer hos Frihetsfronten!

hur tänker de?

Utrikesminister Laila Freiwalds försöker förklara varför det är en bra idé att stänga ner hemsidor som publicerar bilder som upprör folk: "Det är fruktansvärt att en liten grupp svenska extremister utsätter svenskar för en uppenbar fara."

Det är ungefär lika smart tänkt som det vore att ge sig på folks snygga bilar med basebollträ för att undvika att de blir stulna.

Staten, kapitalet och rösträttsdifferentiering

Precis som Aaron Israelsson skriver tyckts statsministern nu ha medgett att det finns en överenskommelse mellan regeringen och storföretagen
”De håller tungan rätt i mun vad beträffar inrikespolitiken, Göran försvarar deras A-aktier nere i Bryssel. ”

Staten och Kapitalet sitter som vanligt i samma båt.

När det gäller rösträttsdifferentieringen är det svårt att se den som en politisk fråga, och EU borde definitivt inte blanda sig i om det skall vara tillåtet eller ej. Där har Person och Wallenberg rätt. Däremot är rösträttsdifferentiering ett otyg för de flesta aktieägare, så i fråga om systemets vara eller icke vara har Person och Storfinansen fel. Det bör vara legalt tillåtet, helt klart, men frågan är om det inte vore smart av börserna att vägra notering av aktier som har för stora rösträttsskillnader. Att ett bolag som Electrolux där man kan dominera bolagsstämman med mindre än 10 procent av aktierna får vara noterat är bisarrt. Bolag där en ägare kontrollerar en så stor del av kapitalet brukar också bli avnoterade. Mats Qviberg, en av få näringslivstoppar som vågar säga det han tycker, skriver också förtjänstfullt om rösträttsdifferentieringens negativa sidor på DN-Debatt.

Det kan samtidigt noteras att de flesta företagsledare är politiska idioter. Det finns ett fåtal som förstått vilken politik som är bäst för näringslivet (=ingen politik) exempelvis sagde Qviberg och hans parhäst Sven Hagströmer, men de flesta är mest intresserade av att försvara gamla privilegier. Detta är ingen slump, de flesta företagsledare i Sverige styr företag som genom åren levt i symbios med det socialdemokratiska partiet. De har suttit still och fått subventioner och konkurrensbegränsningar i utbyte. Kul för dem men mindre kul för oss andra.

Två flugor i en smäll

Med doften av brända danska ambassader i näsborrarna har EU nu samlat sig till motoffensiv, och vicekommissionär Franco Frattini ska därför leda arbetet med att uppmuntra självcensur inom europeiska medier. I EUobserver kan vi läsa:

"The European Commission is planning to discuss details of such a code of conduct with press organisations and major media outlets in the coming months.

According to Mr Frattini, by agreeing to a charter "the press will give the muslim world the message: we are aware of the consequences of exercising the right of free expression, we can and we are ready to self-regulate that right." "

Med tanke på att ledarna för EU delar den känsla av förödmjukelse, provokationer och frustration som många muslimer idag känner är det inte förvånande.

Den stackars EU-ledningen har ju gång på gång tvingats uppleva hur folk röstar nej till deras förslag om EU-konstution, kritiserat deras jordbrukspolitik, ifrågasatt regionalpolitiken, anklagat dem för korruption, valt dumma partier till EU-parlamentet, hindrat EU-budgeten från att växa och ifrågasatt euron.

Journalister har ställt elaka frågor, TV har piskat fram skandaler och EG-domstolen har förstört deras fina politiska beslut.

Så när den EU-ledda "diskussionen" om självcensur börjar kommer utan tvivel såväl islam som EU finnas med bland objekten som inte ska få kritiseras.

Tipstack: HAX

Liberal Debatt

Frihetsfrontens Sebastian Weil skriver på debattsidan i Dagens Industri om den nyliberale ekonomen Israel Kirzner som Thomas Östros och Nutek ger pris till – trots att Kirzners forskning visar att den politik som Östros & Co bedriver leder fel. Rekommenderas.

Värre än mord?

På Aktuellt säger en reporter att avbildningen av Mohammed är den värsta kränkning fundamentalister kan tänka. Om detta är den värsta kränkningen kan man förstå att ingen av de som nu är upprörda bryr sig om folkmordet i Sudan.

Ett stort politiskt tomrum på vänsterkanten...

Det är inne att bilda nya partier, verkar det som. Det senaste (så vitt jag vet) exemplet är det Gnestabaserade partiet vänsterdemokraterna vilka tycks ha som affärsidé att vara ett parti för de socialdemokrater som ogillar USA men uppskattar ekologiska morötter eller för de vänsterpartister som tycker att friskolor inte är ett gigantiskt problem samt att Stalin är lite jobbig att dras med.

Det är bara att säga lycka till!

Fortsätter det i den här takten kommer alla snart att ha sitt eget lilla parti att rösta på, som exakt motsvarar ens tankar och önskningar. Borde det inte vara enklare att bara låta människor fatta beslut på egen hand?

Fler lästips om fundamentalismen

Förrutom Boris Benulic kolumn i Metro i torsdags finns en bra artikel av Nima Daryamadj i onsdagens Stockholm City. Han skriver där följande:

"Är det någon regim som saknar rätten att kräva något från någon så är det den saudiska. Vi snackar om landet där ”Mutaween” (sedlighetspolisen) 2002 hindrade 800 skolflickors flykt ut ur en brinnande skola för att de inte bar abaya (svart sjal). 15 dog och 50 skadades. Undrar om polismännen som har dessa liv på sitt samvete blir upprörda när de ser dansk mjölkpulver!"

Vi har att göra med människor för vilket människoliv betyder intet. Att de blir upprörda över teckningar av profeten Mohammed men inte över att barn dör eller att 300 000 människor i Sudan mördas är inget vi skall ta hänsyn till. Det har sällan varit viktigare att stå upp för våra rättigheter än det är idag.

Även om vi faller till föga för dem lär det inte hjälpa. Man bör tänka på text man kan se på bumper stickers i USA:

"It doesn't matter if you're 'Anti-Bush' or 'Anti-War'. In bin Laden's eyes you're still an infidel dog"

Protesterna i arabvärlden

Boris Benulic skriver i Metro idag om Jyllands-Posten. Han ställer den minst sagt viktiga frågan varför en avbildning av Muhammed kan väcka ett sådant ramaskri medan ingen i arabvärlden protesterar mot folkmordet i Sudan.

Inte heller skall någon tro att de fanatiska muslimerna som nu protesterar mot Jyllands-Posten skulle nöja sig med att man dömde tidningens ansvarige utgivare. De skulle bara ge dem blodad tand. Därefter skulle de kräva ytterligare inskränkningar i våra friheter. Av den anledningen är det av yttersta vikt att redan nu säga nej till deras krav. Det är helt enkelt inte förhandlingsbart.