Staten, kapitalet och rösträttsdifferentiering

Precis som Aaron Israelsson skriver tyckts statsministern nu ha medgett att det finns en överenskommelse mellan regeringen och storföretagen
”De håller tungan rätt i mun vad beträffar inrikespolitiken, Göran försvarar deras A-aktier nere i Bryssel. ”

Staten och Kapitalet sitter som vanligt i samma båt.

När det gäller rösträttsdifferentieringen är det svårt att se den som en politisk fråga, och EU borde definitivt inte blanda sig i om det skall vara tillåtet eller ej. Där har Person och Wallenberg rätt. Däremot är rösträttsdifferentiering ett otyg för de flesta aktieägare, så i fråga om systemets vara eller icke vara har Person och Storfinansen fel. Det bör vara legalt tillåtet, helt klart, men frågan är om det inte vore smart av börserna att vägra notering av aktier som har för stora rösträttsskillnader. Att ett bolag som Electrolux där man kan dominera bolagsstämman med mindre än 10 procent av aktierna får vara noterat är bisarrt. Bolag där en ägare kontrollerar en så stor del av kapitalet brukar också bli avnoterade. Mats Qviberg, en av få näringslivstoppar som vågar säga det han tycker, skriver också förtjänstfullt om rösträttsdifferentieringens negativa sidor på DN-Debatt.

Det kan samtidigt noteras att de flesta företagsledare är politiska idioter. Det finns ett fåtal som förstått vilken politik som är bäst för näringslivet (=ingen politik) exempelvis sagde Qviberg och hans parhäst Sven Hagströmer, men de flesta är mest intresserade av att försvara gamla privilegier. Detta är ingen slump, de flesta företagsledare i Sverige styr företag som genom åren levt i symbios med det socialdemokratiska partiet. De har suttit still och fått subventioner och konkurrensbegränsningar i utbyte. Kul för dem men mindre kul för oss andra.