torsdag, februari 23, 2006

Den minst effektiva offentliga verksamheten

Inom offentlig verksamhet brukar man vara usel på att leverera resultat. Detta visar sig på många områden. Ett exempel är sjukvården.

En svensk läkare inom primärvården tar ungefär emot elva patienter per dag. I många jämförbara länder är siffran ofta tre gånger så stor. I vissa fall tar en primärvårdsläkare emot så lite som fem patienter per dag.

Jag har funderat på vad en sådan läkare pysslar med under dagen. Möjligen är jag hopplöst traditionell då jag anser att en primärvårdsläkares främsta syssla bör vara att träffa patienter. Fem patienter känns som ett uselt resultat.

Idag fick jag anledning att omvärdera slapptaskarna inom primärvården. De är nämligen harmlösa i jämförelse med en annan yrkesgrupp. Naturligtvis hittar man denna grupp inom den offentliga sektorn. Yrkesgruppen är Ams-anställda.

”Arbetsförmedlingens viktigaste uppgift är bidra till en effektiv matchning mellan arbetssökande och lediga platser.” Detta står det på Ams hemsida. Hur effektiv matchningen verkligen är kan man läsa om i Dagens Nyheter idag.

En arbetsförmedlare hittar i genomsnitt ETT RIKTIGT JOBB åt de arbetssökande PER ÅR. Alldeles fenomenalt uselt resultat – även för offentlig verksamhet.

3 Comments:

At 23 februari, 2006 23:12, Blogger ka kui said...

Evelina, vad gäller doktorer så är skillnaden att svenska distriktsläkare tvingas till massvis med pappersexercis efter varje patient. Detta är en tämligen ny utveckling. Rutinerna är helt enkelt krångligare än de borde vara, och det administrativa stödet har 'rationaliserats' bort. Doktorerna brukar tycka om att träffa patienterna och skulle hellre träffa fler om det inte bara var för pappersberget som växer på skrivbordet.

AMS däremot borde läggas ner skoningslöst och nu med detsamma. Låt möjligtvis några datorsnubbar jobba kvar och sköta platsannonser, som vem som helst kan läsa på nåtet. Slakta resten.

 
At 24 februari, 2006 06:58, Blogger Evelina said...

Svenska primärvårdsläkare har inga incitament att jobba bort köerna. I princip bygger de flesta ersättningssystemen inom den svenska primärvården på kapiteringsprincipen, vilket innebär att mottagningen får betalt för hur många patienter som är "listade" hos dem och inte för hur många patienter de tar emot. Det är ett bättre ersättningssystem än ett renodlat anslagssystem, men dock inte speciellt bra.

Det finns massor av bortförklaringar till varför svenska läkare inom primärvården inte kan ta emot tillräckligt med patienter. Saken är att de kan om de har rätt incitament. De privata primärvårdsläkarna i Göteborg slöt för några år sedan ett avtal med Västra Götalandsregionen. Enligt de avtalet blev de i mycket högre grad än i dag ersatta per mottagen patient. Och naturligtvis började läkarna ta emot många fler patienter. Girighet som drivkraft fungerar även i Sverige.

 
At 24 februari, 2006 09:49, Blogger ka kui said...

Du nämnar privatmottagningar, och det du säger stämmer bra överens med vad jag har hört av läkare, nämligen att arbetsklimatet inom den privata vården är mycket mer energisk, optimistisk och... ja, human, än i landstinget. Det sistnämnda är lite förvånande eftersom det är en etablerad sanning att privata verksamheter sliter och slänger sina medarbetare. Varför mår då privata läkare (och sjuksköterskor) ofta så mycket bättre på sina arbetsplatser än offentligt anställda?

 

Skicka en kommentar

<< Home