Mariwana o suimasen ka?

Under en lektion i japanska här om dagen insåg jag att stora framsteg har skett inom språkundervisningen sedan jag gick i gymnasiet och definitivt sedan högstadiet. När jag lärde mig engelska handlade de första stapplande meningarna jag lärde mig om fördelarna och nackdelarna med skoluniform. När jag 1996 började lära mig franska bestod det pedagogiska materialet av meningar som "Sylvie måste gå om. Det är inte konstigt när man skolkar så mycket som hon" och det första (och nästan det enda) jag hann lära mig att säga på ryska var att katten tycker om mjök, att barnen är med i pionjärerna, att mamma är hemmafru och pappa arbetar på stålverket.

Men det har det som sagt blivit ändring på. Under lektionerna i japanska får man inte bara lära sig användbara saker som "Ska vi dansa?","En öl, tack" och "Jag skulle vilja ha ett paket kondomer" utan även "Jag vill röka på" eller för den som vill ha sällskap "Skulle vi inte kunna ta och röka på tillsammans?" Vi väntar nu med spänning på lektionen då vi skall lära oss att beställa magiska svampar och utveckla vårt romantiska språkbruk till att bjuda hem folk på te.