FRA och trovärdigheten

FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson försöker besvara kritiken av FRA-lagen. Och sällan har en mental generationsklyfta illustrerats tydligare.

Rickard Falkvinge hävdar att avlyssning av radio, det vill säga vad FRA ägnade sig åt under kalla kriget, utan uttryckligt lagstöd är olagligt och att FRA verkamhet hela tiden varit lagstridig. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

Överdirektören Anders Wik vid FRA sade rätt ut att FRA sedan 1976 brutit mot Europakonventionen genom att lyssna på satellitkommunikation. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

FRA har i tio år utan lagstöd lagrat svenska telefonsamtal och datatrafik, vilket Ingvar Åkesson själv har medgivit. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

I artikeln hävdar generaldirektören att FRA inte har personal att avlyssna särskilt många samtal. Aftonbladet har dock upptäckt att FRA åtminstone sedan 2005 rekryterat folk vars arbetsuppgifter bara kan vara att lyssna på trafik inom Sverige. Det vill säga när hela lagen bara var under utredning. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

Aftonbladet har grävt fram en trovärdig bakgrund till FRA-lagen. Det var så enkelt att FRA förlorade i anseende gentemot andra länders underrättelsetjänster när radiotrafiken minskade i omfång. Och därför lobbade FRA och dess många vänner genom lagen. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

New York Times skriver att USA och EU är nära att ingå avtal om utbyte av bland annat … privatpersoners Internetvanor. Det vill säga vad FRA-lagen ska avlyssna. Misstankarna om att FRA-lagens främsta syfte inte är terroristbekämpning, utan att leverera information som svenska spioner kan byta med amerikanska spioner blir allt starkare. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

Ett tydligt mönster framträder: FRA struntar i lagar och bedriver sin verksamhet i skydd av hemligstämplar, nationell säkerhet och vänskapsband. FRA anser sig uppenbarligen stå över alla de lagar och regler som gäller för oss vanliga människor – oavsett om vi är poliser, politiker eller privatpersoner. FRA kan aldrig begå fel, ens när man erkänner att man bryter mot lagen.

Och Ingvar Åkesson undrar varför vi inte vill bli avlyssnade av seriebrottslingen FRA. Vilken planet kommer han egentligen från?

Mona Sahlin om FRA-lagen

Den socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin har i en intervju i Rapport sagt att hon vid en socialdemokratisk seger i valet 2010 kommer att riva upp den lag om FRA som röstades igenom i riksdagen förra veckan. Ett referat av intervjun kan läsas här i Svenska Dagbladet.

Det låter vid ett första ögonkast bra, men snabbt ställer man sig fråga vad det egentligen är hon säger. Man måste här ha i åtanke att uttalanden i intervjuer ofta kan bli svårtolkade, meningar blir inte alltid grammatiskt korrekta och uttalandena kan bli redigerade. Men faktum kvarstår att hennes uttalande kan tolkas på flera olika sätt.

Det som jag funderar kring är följande: ”Att inte bara sticka ner fingret i kablarna för att se vad man hittar, utan söka efter vad man ser som misstanke om brott.”

Antingen kan detta tolkas som att hon motsätter sig massavlyssning utan brottsmisstanke och istället förespråkar ett system där avlyssning bara får ske mot de som är misstänkta för brott, dvs något i stil med dagens system för husrannsakningar. Om så är fallet är det inte så mycket att klaga över.

Dock kan man tolka hennes uttalande på ett mer olycksbådande sätt, nämligen att det ursprungliga syftet med lagen var något helt annat än att spana efter misstänkta, utan istället att kartlägga människors liv, vilka surfvanor de har, vilka människor de umgås med och liknande.

Det senare kan tycka vara en något paranoid tolkning. Emellertid är det inte orimligt att anta att det åtminstone hos en del politiker kan finnas önskemål om att använda massavlyssning av människors kommunikationer till just sådana ändamål. Och faktum kvarstår, den lagstiftning om signalspaning som antogs är betydligt mer lämpad för att kartlägga vanliga människors privatliv än att spana efter terrorister.

Hur som helst, det är positivt att Mona Sahlin inte vill kartlägga icke brottsmisstänkta människors privatliv. All form av spaning från staten bör vara inriktad mot just misstänkta brottslingar, medan övriga lämnas i fred. Det är ett fundamentalt krav för ett rättssamhälle.

Fredrik Federley bör lyssna på sitt parti

Med detta menar jag inte att han bör lyssna på Centerpartiet, utan istället på det parti han markerat att han sympatiserar med i det amerikanska presidentvalet. I hans profil på Facebook har han nämligen markerat att han varken stöder Demokraterna eller Republikanerna, utan istället Libertarian Party. I årets val är Libertarianernas presidentkandidat den tidigare Republikanske kongressmannen Bob Barr.

Under sin tid i kongressen var Barr känd som en av de mest rabiat konservativa politikerna i USA, han var anhängare av kriget mot knarket, Patriot Act, motståndare till homosexuellas rättigheter, aborter, faktiskt också till religionsfrihet för de som tjänstgör i försvaret. Ingen trevlig herre med andra ord. Han blev ett känt namn för det amerikanska folket då han fungerade som åklagare i riksrättsprocessen mot Bill Clinton.

Dock har någonting hänt med Barr sedan han lämnat kongressen. Han har insett att många av de lagar och regler som han förespråkade i kongressen är totalt oförenliga med den personliga integriteten och ett fritt samhälle. Han har därför gått ut offentligt och bett om ursäkt för dessa frihetsinskränkningar. Han har till och med gått med i organisationer som ACLU och Marijuana Policy Project och aktivt arbetat emot sådana lagar som han varit med om att stifta, faktiskt till och med den lag - ”The Barr Amendment” - som blivit uppkallad efter honom själv. Att kunna gå ut och erkänna att man har gjort fel, be om ursäkt för detta, och sedan arbeta aktivt för rätta till felen - det är egenskaper som är sällsynta bland politiker.

Det är här som Fredrik Federley borde ta lärdom. Han har varit med om att driva igenom en ond lag i Sverige. Det han nu borde göra är att likt Bob Barr offentligt be om ursäkt för detta och sedan arbeta aktivt för att riva upp beslutet om FRA-lagen.

Sing along with FRA

Nu börjar Allsång på Skansen. Med tanke på de "borgerliga" partiernas agerande förra veckan föreslår jag att följande musikaliska mästerverk tas med.

http://www.newsday.com/news/opinion/ny-wh-nsawiretapping,0,1906650.flash

Hjältar bör hyllas

De ”borgerliga” partierna svek sina ideal, sina väljare och hela svenska folket när de gav sitt stöd till massavlyssning utan brottsmisstanke. Det fanns åtskilliga riksdagsmän på den borgerliga sidan som uttryckt kritik och stor motvilja mot den nya lagen, så många att om partierna tillåtit fri röstning utan röstpiska hade förslaget aldrig gått igenom. Det hade räckt om endast fyra av dessa kritiker röstat efter sina samveten för att förslaget skulle ha fallit. Men röstpiskan fick vina.

Det fanns emellertid några riksdagsledamöter som hade modet att gå emot partilinjen. De förtjänar att hyllas.


På första plats hamnar Camilla Lindberg från Folkpartiet. Hon var den enda borgerliga riksdagsledamoten som röstade mot förslaget.


På andra plats kommer så Birgitta Olsson, också från Folkpartiet. Hon hade också ryggrad nog att inte rösta för förslaget men hon valde att lägga ned sin röst. Det var inte en lika kraftig markering som att rösta nej.


På tredje plats landar därefter Karl Sigfrid från moderaterna. Han deklarerade först att han inte stödde lagen och att han därför tänkte rösta nej. Det som då hände var att han vid ett möte med sin partigrupp i riksdagen blev utsatt för en utskällning och ett veritabelt gatlopp från dem som han – åtminstone tidigare – hade betraktat som sina vänner och kollegor. Jag har fått det beskrivet från olika håll, såväl från Karl själv och från andra. Utan att gå in på detaljer tror jag att orden ”psykisk tortyr” passar bäst som beskrivning. Det hela slutade med att drevs till att ”frivilligt” kvitta ut sig från voteringen. Trots det kunde han åtminstone delvis hålla sitt löfte att inte rösta för lagen.

Övriga borgerliga riksdagsledamöter, även de som i olika sammanhang ifrågasatt lagen, ställde sig lydigt in i leden och röstade för övervakningen. Det finns ingen anledning att slösa ord på dem. De kommer dock inte att behöva sakna is till punschen om man får tro Dante.

FRA och tandläkaren

Jag missade onsdagens manifestation mot FRA-lagen utanför riksdagshuset. Jag hade en tid inbokad hos tandläkaren som jag var tvungen att prioritera.

Emellertid fick jag hos henne höra om hur hon själv drabbats av FRA och det övervakningssamhälle som våra ”borgerliga” riksdagsmän som bäst höll på att utöka till Internet.

Min tandläkare heter Kerstin Palm och har en lång karriär som fäktare, där hon vunnit åtskilliga mästerskap och varit med vid ett stort antal olympiader. Vid ett mästerskap i Wien år 1984 (!) segrade hon och skickade då ett telegram hem till sina föräldrar i Sverige. Hon skrev bara ett ord – VANN – och brydde sig inte om att underteckna det. Hon antog att hennes föräldrar skulle förstå innebörden när de såg att det kom från Wien.

Det skulle de säkert också ha gjort, om de hade fått telegrammet. Men telegrammet fastnade på vägen. FRA, eller vilken myndighet det var som övervakade telegram som skickades till Sverige på den tiden, fattade nämligen misstankar mot detta mystiska meddelande. Ett telegram utan avsändare med bara ett ord vars betydelse man inte kunde förstå, adresserat till helt okända människor, det väckte direkt stora misstankar. Man anade att detta kunde vara en hemlig kod, kanske en order att utföra ett terrordåd eller någon annan förskräcklig handling. SÄPO ryckte därför ut.

Telegrammets mottagare hämtades in till förhör. Fäkterskans gissningsvis vettskrämda föräldrar ställdes mot väggen av några mycket bistra förhörsledare från säkerhetspolisen.

Förhöret måste ha fått en väldigt underlig utformning eftersom man av förklarliga skäl inte kunde berätta för dem varför de blev förhörda. Istället vidtog ett stort antal kryptiska frågor om deras liv och aktiviteter för att utforska om de kunde tänkas vara spioner eller terrorister eller något annat farligt. Inget misstänkt kom fram och till slut valde man att fråga dem om de möjligtvis hade någon anledning att få ett telegram från Wien i Österrike.

Detta fick föräldrarna att förstå. ”Jo men visst! Vår dotter är ju där för att delta i en idrottstävling”, svarade de. Då – men först då – förstod säkerhetspolisen vad ordet VANN hade för innebörd. De fick lov att be föräldrarna om ursäkt och låta dem gå hem.

Hade SÄPO tagit sig tid att läsa tidningarna den dagen hade de kanske löst gåtan tidigare. Men man kan inte vara alltför säker.

Obegripligt FRA-försvar

Några moderata ledamöter av försvarsutskottet försöker nu försvara FRA-lagen i Aftonbladet.

Att motiven till FRA-lagen är suspekta, att många defintioner i lagen är mycket otydliga, att lagstiftaren helt enkelt inte insett att juridiska gränser inte existerar på Internet och att det hade varit enkelt att stifta en lag som medgav spaning och avlyssning på Internet utan att skapa ett system som påminner om 1984 antyds inte med en stavelse.

Avslutningen på artikeln illustrerar det sluttande planet

Det skulle vara svårt för oss att leva med vetskapen om att vi inte tog vårt fulla ansvar för att utnyttja alla tillgängliga medel för att skydda våra kvinnor och män ute på internationella insatser eller medborgarna i Sverige.

Jag väntar bara på att Rolf Gunnarson mfl. lägger förslag om att legalisera tortyr. Det är ju ett medel som inte kan utnyttjas idag - och när huvudprinciperna om rättssäkerhet fallit i och med FRA-lagen öppnas nya möjligheter för övergrepp mot individen.

Civilkurage och FRA-lagen

Nedanstående brev skickades till ett antal riksdagledamöter inför omröstningen om FRA-lagen

Det här mailet skriver jag till dig med anledning av den omröstning om FRA-lagen som ska avhållas på onsdag. Jag tänker dock inte uppehålla mig alltför mycket kring själva lagen. Du har säkert fått en mängd mail på sista tiden som förklarat varför lagen dels på ett oacceptabelt sätt kränker den personliga integriteten, dels inte skyddar oss från yttre hot. Att antyda något annat vore att förolämpa din intelligens.

Det här mailet handlar istället om personvalssystemet och civilkurage.

Jag har alltsedan systemet att kryssa den som man föredrar bland riksdagskandidaterna infördes utnyttjat denna möjlighet. Jag anser att det är utmärkt att man på detta sätt ger väljarna en mer direkt möjlighet att påverka vem som ska företräda dem i riksdagen. Det är riksdagens uppgift att vara medborgarnas representanter och de som utser regeringen och därför också har som uppgift att hålla efter den så att den inte för en politik som strider mot väljarnas önskemål.

Det som nu fått mig att börja ifrågasätta nyttan av personvalssystemet är det faktum att regeringen tydligen anser sig vara den som kontrollerar riksdagsmännen i stället för tvärt om. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av den senaste tidens händelser. Något som också gjort mig beklämd är hur ryggradslöst de flesta borgerliga riksdagsmän agerat då de lagt sig platt inför regeringens kommandon. Detta är inte det beteende jag förväntat mig från de riksdagsmän jag kryssat i de senaste valen.

Om man frångår systemet med att man har riksdagsmän som tänker och agerar självständigt och istället förväntar sig att de ska fungera som en hop själlösa zombier som likt marionetter röstar igenom regeringens förslag, ja då kan man lika gärna avskaffa systemet med riksdagsledamöter. Istället kan man då ha en gruppledare för varje parti som får lika många röster som vederbörandes parti fick mandat i det senaste valet. Sedan kan man låta dessa rösta igenom regeringens propositioner utan debatt.

Jag kommer att följa onsdagens omröstning med stort intresse. De riksdagsledamöter som låter sig fungera som osjälvständiga nickedockor och röstar bifall till detta synnerligen integritetskränkande och meningslösa förslag kommer INTE att kunna räkna med något personvalskryss från mig i framtiden. Bläcket i min penna är alltför värdefullt för att slösas bort för något sådant.

Skulle det däremot finnas någon eller några borgerliga riksdagsledamöter med ryggrad nog att stå upp för värnet om rättsstaten och den personliga integriteten så kommer jag att visa min stora högaktning för detta agerande. Det är sådant som förtjänar att belönas.

Därför hoppas jag att du kommer att visa tillräcklig ryggrad för att rösta NEJ till FRA-lagen.

Det är JUST DÄRFÖR ni sitter i riksdagen...

I de allra flesta fall spelar det faktiskt inte någon större roll om vi har sanna liberaler i riksdagen. Oftast stöder de röstmässigt ett borgerligt förslag som är något bättre än ett sosseförslag.

Visst, en sant liberal riksdagsledamot kan köra någon frihetlig profilfråga och få medial uppmärksamhet och kanske även påverka sina riksdagskollegor lite åt rätt håll.

Men som politiker måste man kompromissa och anpassa sig. Att få igenom radikala liberala reformer är säkert mycket svårt i de flesta fall. Man får ibland vara nöjd över att några av våra vänner i alla fall är med i processen och jobbar för att det åtminstone i viss grad kan gå åt rätt håll.

Men så kommer de där få tillfällena DÅ DET FAKTISKT SPELAR ROLL om man är äkta liberal eller inte.

Voteringen om FRA nästa vecka är ett sådant tillfälle. Jag vill till och med påstå att den här typen av tillfällen är skälet till att ni sitter i riksdagen. Några få kan göra stor skillnad i frihetlig riktning.

Vi som har stött och röstat på er har gjort det för att vi tar friheten på allvar. Det hoppas vi att även ni gör nu.

Se till att rösta nej nu. Ni vet vilka ni är. I synnerhet du Karl Sigfrid.