Till privilegiernas försvar

På den gamla dåliga tiden fanns skråväsendet, vilket innebar att de redan etablerade i ett yrke kunde ge alla andra yrkesförbud. Den som ville bli skomakare behövde tillstånd från skomakarnas skrå. För de redan etablerade var systemet utmärkt – konkurrensen eliminerades, man fick billig arbetskraft i form av lärlingar och gesäller samt innovationer förhindrades.

Under det liberala 1800-talet sopades denna medeltida kvarleva bort. Men idag har den kommit tillbaka, om än i annan skepnad. Ett mycket tydligt exempel på detta är, tro det eller ej, journalistik. Det sätt på vilket etablerade journalister ser på nya opinionsbildare vilka inte följt i deras egna fotsteg utan avstått från såväl Journalisthögskolan som Clarte skulle skråmästarna lätt känna igen.

Inställningen till Internet och bloggande är mycket kännetecknande. Journalisterna ser sin status och position hotad av ”pyjamasmujahedin” vilka inte bara gör ett journalistiskt jobb, utan även vågar ifrågasätta och kritisera skrå-journalisterna.

En anledning att Carl Bildt rådbråkas i massmedia är utan tvivel att han vågar vända sig direkt till allmänheten. Expressen, DN mfl. inser ju att deras existensberättigande är hotat när Nisse i Hökarängen kan läsa intervjun oavkortad med källhänvisningar på Bildts blogg, istället för snuttifierad i papperstidningen.

Dagens DN Debatt stärker bara denna misstanke. Bertil Torekul, med bakgrund och identitet i papperstidningarna, är indignerad över Bildts bloggande. Visst – jag kan tänka mig en rad komplikationer med en bloggande utrikesminister. Men Torekul ägnar 5873 tecken utan att komma med en enda konkret problematisering. Däremot bevisar Torekul att han inte förstått skillnaden mellan TV och Internet.

Att DN Debatt släpper fram en så undermålig och rentav parodisk artikel på den främsta debattarenan i Sverige får mig att tänka på en annan företeelse från 1800-talet: adelsprivilegierna. Då fick Den Utvalda Klassen avrättas med svärd. Idag får de skriva på DN Debatt.

Nu får de väl ge sig...!

I miljöhysterins farvatten dyker nu det ena galna förslaget efter det andra upp. I Storbritannien diskuteras nu att möjligheten att skapa ett system för utsläppskvoter för privatpersoner! Varje människa (oklart om det inbegriper barn och väldigt gamla) ska få ett slags koldioxidkonto att bruka. Vill man släppa ut mer än så, får man köpa utsläppsrätter av någon annan som sitter inne och jäser i sin lägenhet i stället för att ta bilen till jobbet varje dag. Den brittiske miljöministern tycker att detta låter smaskens och vill att alla britter ska få sitt första kol-kreditkort inom fem år. Den svenske miljöministern avvisar inte förslaget.

Hela idén grundas på ett enormt feltänk. Alla miljöministrar, politiker, företagare och andra bör ägna tid och pengar åt att försöka hitta nya bränslen, inte åt att finna nya sätt att göra livet jävligare för folk. Vi kan inte vrida tiden tillbaka. I dagens moderna samhälle måste vi kunna resa. Dels för att samhället ska fungera, men också för vår livsglädjes skull. Många verkar häpnadsväckande nog tycka att det här med att kunna resa fritt till världens alla hörn, uppleva andra kulturer, utvecklas som människa och hjälpa fattiga på fötter genom en ökad turistnäring, är något som måste bekämpas. Sedan när blev utveckling och frihet något negativt i västvärlden?

Helst ska vi förstås inte resa alls. Och inte våra prylar heller. Kvällspressen har nyligen skrikit ut hur många varv runt jorden vår matkasse flyger innan vi bär hem den. Vad är det ni vill? Vrida klockan tillbaka till jordbrukssamhället där ingen jäkel såg något annat än gödsel och potatisen på den egna gården och där knappast någon lämnade sin hemby innan de dog av tuberkulos? Det verkar ju så. För kobenta dillrunkare inom miljörörelsen kommer det nämligen inte att spela någon roll om flygplanen vi sitter i flygs på vatten. Att bygga landningsbanor och flygplatser är likafullt ett intrång i miljön.

Det var sämre förr

Film är ett bra forum för att berätta en historia. Det är också ett bra sätt att förmedla känslor på. På bio går nu en film som behandlar en föga smickrande period i Sveriges förflutna, ett förflutet som inte ligger längre tillbaka i tiden än att människor som berördes lever och plågas än i dag. Den nya människan utspelas 1951 och handlar om tvångssteriliseringarna av människor i Sverige. Om hur människor som ansågs asociala eller ha åkommor som samhället måste renas ifrån spärrades in.

Denna period påminner oss om hur kollektivistiska och människofientliga idéer kan drabba enskilda människor och förstöra liv för alltid. Att snorungarna som man ville döda under reklamen är knäpptysta under hela filmen är ett gott tecken på att vår historia kan påverka alla och att det hela tiden finns en ny generation att lära om vilka galenskaper som kollektivism och omänsklighet har lett till och alltid kommer att leda till.

Överskattning

De som anklagar Bildt för att ha lobbat fram Irakkriget överskattar nog den dåvarande handelsresanden i fred och framtids inflytande. Även om han själv nog anser att han har dessa förmågor finns det inget som tyder på att det är så i verkligheten.

Rumble in the new South!

Vill man göra en illvillig tolkning av moderatpolitikern Marko Huttunens utspel om att Han ”[inte vill] ha hit en massa stockholmare som ska tala om för oss vad vi ska göra” är det inte så svårt. ”Aint no Northerners gonna come down here tellin' us whattado” liksom.

Om man istället väljer att vara aningen mer välvillig behöver dock utspelet inte vara så obegåvat. Tidningen Gringo är nog inte precis det som löser problemen med utanförskap i Landskrina. Det har Huttunen helt rätt i. Bakgrunden till utspelet är att Gringo underöker möjligeheterna till offentliga bidrag för en lokaletablering i Landskrona (där Sverigedemokraterna fick mer än var femte röst i senaste valet). Det är oklart om de kommer att få det, och det är likaså oklart om Huttunens utspel ökar eller minskar deras chanser till det.

Mannen bakom Gringo, Carlos Rojas (född Beskow) är ingen dumskalle. Kan man tjäna pengar på att dumpa sitt nordiskklingande efternamn och i vuxen ålder byta ut rikssvenskan mot rinkebysvenska skall man få göra det. Man är definitivt entreprenör därtill. Däremot finns det ingen naturlag som säger att andra som inte sympatiserar med hans mulitkultiregression skall behöva betala för det.

Även om mainstreammedida säkerligen tycker det är roligare att skriva att Sverige i Huttunen fått en moderat George Wallace nere i Landskrona tror jag det är många som menar att det äntligen är någon som vågar låta bli att gulla med Carlos Rojas. Alltför mycket skattepengar har redan hamnat i hans fickor.

Folkhälsofascismens nästa steg

I Storbritannien har hälsoministern uttalat sitt stöd för att människor med osund livsstil ska nekas vård. Om du är för tjock kan du vända i dörren om du behöver till exempel knä- eller höftledsoperation. Banta först, vård får du först när du smalnat av.

Den brittiska välfärden har alltså tagit ett steg längre än den svenska. Här sätter folkhälsoinstitutet sprätt på miljoner av våra skattepengar i syfte att visa oss hur vi ”bör” leva. Det är en påtvingad offentlig uppfostran som vi själva får betala för men inte tillåts styra över. Men än så länge utfärdar folkhälsoinstitutet ”bara” varningar och målar upp skräckscenarier om vår hälsa, men det påverkar inte vår möjlighet att få vård. Den allmänna vården, och därigenom välfärden, är till för alla (som det så vackert heter) – även de som röker, är tjocka, eller klättrar i berg.

Men så är det inte längre i Storbritannien. Och det är bara en tidsfråga innan den svenska staten börjar främja liknande regleringar och begränsningar. ”Jo, visst har du betalat skatt hela livet. Men ledsen, du skulle ha tagit det lugnare med fredagsvinet. Nu blir det ingen blodtransfusion. Nästa!”

Med det brittiska exemplet i kombination med Odenbergs och Bodströms övervakningsiver kan framtidens välfärd bli riktigt ”spännande”. Plötsligt kan varje felsteg livet igenom räknas och spelas upp. ”Här ser man tydligt att du åt godis en onsdagseftermiddag för 14 år sedan. Har du inte hört talas om lördagsgodis? Du får nog fixa lagningen själv”.

Visst är det en underbar värld vi lever i. I alla fall om man är maktkåt politiker. Då kan man hitta på precis vad som helst.

Blogtips

Det här är f-n i mig lysande.

I en vettig eller rimlig värld …

Salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg kommer nu att byta ägare. Blockaden som Hotell- och Restaurangfacket drev var inte tillräcklig, så fackförbundet Transport slutade hämta soporna för hela saluhallen i en s.k. sympatiåtgärd. Vem sa att mobbning inte lönar sig?

I en vettig värld skulle Hotell- och Restaurangfacket höra av sig till de anställda på salladsbaren och framhålla fördelarna med fackligt medlemskap - rättsskydd, billiga datapaket, förmånliga försäkringar och andra stordriftsfördelar. Stridsåtgärder utan medlemmarnas samtycke (såväl i facket som på arbetsplatsen) skulle vara lika tillåtet som avtalsbrott, olaga hot eller utpressning.

I en rimlig värld skulle Hotell- och Restaurangfacket samt Transport informeras om att Elleverantörerna och Telekombolagen, som en sympatiåtgärd med Wild’N Fresh, omgående stänger av leveranserna av elektricitet och telekommunikationer till fackförbundens huvudkontor samt alla lokalkontor i Göteborg. Ty rimligt är ju att alla har rätt att idka sympatiåtgärder till stöd för alla. Eller ingen.

Och i såväl den vettiga som rimliga världen skulle Sven-Otto Littorin fråntas sitt medlemskap i moderaterna och kastas ut ur regeringen. Vem faen tror han att han lurar? Nyttig idiot är bara förnamnet. Ge karln ett paraply och låt honom utropa ”Arbetsfrid i vår tid”.

EDIT: Några personer har undrat vad jag avser med sista stycket, vilket kanske var lite väl komprimerat.

De svenska fackföreningarna har alltid stött socialdemokratin genom bidrag och valarbetare. Vissa bedömmare hävdar att det motsvarar 500 miljoner kronor per mandatperiod. I gengäld använder socialdemokratin regeringsmakten åt att skyffla pengar och privilegier över fackföreningarna. Därför kommer fackombuden ägna valrörelsen 2010 år att valarbeta för socialdemokraterna, och därför borde Alliansen sluta gulla med facket.