Domedagen är inte riktigt här
Mänskligheten fascineras av domedagsprofetsior. Är det inte ett djuptfryst New York i filmen The Day After Tomorrow så är det ett invaderat Sverige i boken Operation Garbo.
En rik källa till domedagsprofetsior är miljöförändringarna. Den globala uppvärmningen kommer inte bara att smälta polarisarna och dränka oss. Uppvärmningen kommer också ändra klimatet och orsaka fler och större orkaner, skogsbränder, sjukdomar och andra katastrofer.
Tidskriften Popular Mechanics
1910 brann delstaten Montana upp i en gigantisk skogsbrand som pågick i över en månad.
1918 drabbade spanska sjukan världen med sammanlagt kanske 50 miljoner döda.
1925 drog en
1938 slog en storm till mot New England och dödade närmare 700 personer.
1974 uppstod 148 tornados i hela 13 delstater. Efter 13 timmar hade 330 personer dött.
1993 föll metervis med snö på bara någon dag över USAs östkust. 318 dog.
2005 drog orkanen Katrina in över USAs sydkust och dödade sammanlagt 1300 personer.
Noterar ni något underligt med årtalen? De är inte koncentrerade till slutet av tidsperioden, trots att vi utlovats fler naturkatastrofer i takt med att vi inte följer Kyoto-avtalet. Tvärtom är de slumpmässigt utspridda över 101 år.
Efter att ha läst artikeln verkar också människans förmåga att förhindra och lindra katastrofer hela tiden öka. 2005 tog det 100 000 räddningsarbetare tre dagar att komma till undsättning efter Katrina – något brandmännen 1910 bara kunde drömma om.
Och för er som noterade antalet döda i Katrina-katastrofen: 1900** drabbades Galveston (också på USAs sydkust) av en orkan. Antalet döda den gången var mellan 6 000 och 12 000.
** Artikeln bara tar upp katastrofer 1906-2007