Blair som fredsduva

Tony Blair säger att han ska börja sitt nya jobb som fredssändebud redan i juli. Inte mycket vila här inte. Men vad ska du till Mellanöstern och göra, Tony? Mäkla fred i en konflikt som är mer oresonlig och hopplös än på mycket länge? Snacka om att pissa i motvind. Det luktar nästan lite dåligt omdöme över detta. Alternativt älskar Blair gigantiska utmaningar. Men efter sina täta band med Bush i ”kriget mot terrorismen” kommer Blair att få mycket svårt att bli accepterad av den arabiska sidan och det är en rätt tuff start. Nä, ta och sätt dig ned i ditt nya fina 40-miljoners hus, drick lite engelskt te och skriv en bok i stället. I wood.

Vem är förvånad?

Svenska försvaret har lyckats med bedriften att på ett decennium minska sin slagstyrka med runt 95% utan att minska sin budget.

En förklaring kan läsas i dagens platsannonser:

Försvarsmaktens Högkvarter söker Handläggare jämställdhet och Handläggare funktionshinder och ålder.

Latinamerikas försvarsmakter karakteriserades också av att vara spelfält för politikernas våta drömmar, regional- och industripolitik samt noll militärt värde, men soldaterna fick åtminstone snygga uniformer. Vem kan glädjas åt Försvarsmakten modell Nanny State?

Efter Blair

I dag väljs Gordon Brown till ny ledare för New Labour och på onsdag efterträder han även Blair som premiärminister. Frågan är om han kommer att leda ett New New Labour eller om skillnaderna endast kommer att bli kosmetiska. Tony Blair har varit en speciell politiker. Han har nämligen haft sympatier från både höger och vänster och nu när hans tid som brittisk premiärminister lider mot sitt slut, känns det nästan som att det är många av hans egna väljare som är mest besvikna. Irakkriget är förstås en viktig faktor. Ekonomin är det nämligen svårt att klaga på.

Även om Blair är socialdemokrat, finns det skäl för borgerliga att uppskatta en hel del av det han har åstadkommit. Blair gillar nog marknaden mer än vilken svensk socialdemokrat som helst och har genomfört avregleringar och öppnat upp för friskolor. Brown pekas ut som mer vänster än Blair och är även mer EU-skeptisk. Att han dessutom har en karisma värdig en fjällbjörk hjälper inte.

Enligt undersökningar ligger emellertid Torieledaren Cameron ännu långt efter Brown i förtroende bland britterna. Allt detta kan förstås ändras när mångas höga förväntningar på Brown inte besannas. Om Cameron kan framstå som den nya, unga framtiden och få Brown att representera den gamla gårdagen kan det kanske bli ett maktskifte efter nästa val. Tills vidare får vi börja vänja oss vid en grå träbock i nyhetssändningarna.

Dåre i radio

I P1Morgon i morse diskuterades ämnet Dårar i trafiken. För den som kör på våra svenska vägar, kanske främst i malmötrakten, är det uppenbart att "folk" blir sämre och sämre på att köra bil. Detta skulle alltså diskuteras och inbjudna debattanter var Sven-Erik Alhem och Bert Karlsson. En potentiellt intressant och vältajmad diskussion.

Men det blev intet. Sven-Erik Alhem tog utan tvekan mest plats i etern med sitt "lagar skall hållas"-mantra. Uppenbarligen spelar det ingen roll för den mannen vad en lag kräver - huvudsaken är att den hålls. Han upprepade flera gånger att han "högaktar" trafikpolisen och tycker att de gör ett mycket gott jobb mot "fartsyndare". Han efterlyste också långt strängare straff för "fartbrott", eftersom den tidigare fördubblingen av fortkörningsböter ledde till en temporär minskning av hastigheten på vägarna.

Jo, ni hörde rätt: en temporär minskning. När nyhetens obehag lagt sig kör folk lika fort igen, vilket uppenbarligen är ett argument för Alhem att höja straffet. Igen. Och sedan, när hastigheten går upp igen, återigen höja straffet. Vad är målet med detta? Höga straff?

Nej, huvudsaken för Sven-Erik Alhem är endast att lagen följs. Vi kan endast gissa vad han skulle argumentera för om han istället levt i 1930-talets Tyskland eller i dagens mugabeland. Det är Lagen med stort "L" som gäller, skit samma vad den kräver.

Bert Karlsson, medverkande som "känd för hög fart" i trafiken, hade en långt mer sund tanke. Dessvärre fick han inte föra resonemanget till slut, om det nu var något han ville. Huvudpoängen verkade vara att polisen borde lägga mer resurser på att stävja rattonykterhet, att vägverket borde ta sitt ansvar och bygga bort farliga vägar - men kanske framförallt: höja hastigheterna på de vägar som är långt mycket bättre än fartbegränsningarna anger.

Det är förvisso goda poänger. Men de exempel som debattledaren tog upp som faror i trafiken behandlades inte: omkörningar på insidan och att ligga och "pressa" på långsamma trafikanter bakifrån. Visst är detta ett problem ur risksynpunkt - det kan gå mycket illa om man kör om på insidan. Ändå gör folk det.

Faktum är att jag gör det själv, ganska ofta sedan jag blev trafikant i malmötrafiken. Anledningen är enkel: det finns en mängd förare som nonchalant ligger i omkörningsfil en bit under hastighetsbegränsningen och vägrar flytta på sig. Alltför många gånger ligger en ensam bil i omkörningsfältet, helt utan uppsikt bakåt.

Vad gör man då? Det mest naturliga är att långsamt närma sig, så att föraren kan föra över bilen i höger körfält. I andra hand att blinka med helljus. Men när detta inte hjälper? Faktum är att väldigt få förare verkar nyttja backspegeln, om en sådan ens finns. För hur är det möjligt att inte upptäcka att bilen bakom blinkar med helljusen? Det händer dessvärre stup i kvarten.

Valet är då att antingen ligga en bra bit under hastighetsbegränsningen efter denna blinda dåre, vilket är nog så frustrerande även om man inte har bråttom, eller att köra om på insidan. Detta var något som uppenbarligen inte stör Sven-Erik Alhem. Lagar ska följas, men det gäller visst bara de lagar som han själv uppmärksammat. För inte är det väl meningen, eller ens tillåtet, att i 80 km/h ockupera omkörningsfilen på motorväg?

Visst finns det dårar i trafiken, också sådant dårskap som leder till död på vägarna. Varje liv som kan räddas är naturligtvis en seger. Men det finns också dårar i juridiken, som skördar minst lika många offer - om bara chans ges. Sven-Erik Alhem är uppenbarligen en av dessa rättspositivister: lagen gäller och ska hållas - till varje pris, oavsett vad den innebär.

Den revolutionerande bögbomben

Enligt CBS5.com ska Pentagon har fått en förfrågan om att satsa på en ny sorts bomb. Det skulle röra sig om ett slags hormonbomb vars effekt skulle göra fientliga soldater homosexuella och "därmed mer intresserade av sex än att slåss". Pentagon ska ha bekräftat att en sådan förfrågan har gjorts, men tillade samtidigt att den avslogs. Detta är ju faktiskt fantastiskt roligt! Inte minst eftersom det visar vilka oerhörda fördomar många fortfarande dras med när det gäller bögars sexualitet... Eller var det kanske detta som var Bushs nya strategi i Irak? Jihadbögar som klänger efter vältränade amerikanska soldater?

Politisk tidszon

I veckan publicerade den radikala webbplatsen LewRockwell.com min artikel, den nittonde i ordningen, om politiken och tiden: The Temporal Illusion. Artikeln behandlar å ena sidan hur den moderna människan tenderar att fokusera på framtiden samtidigt som hon negligerar eller rent av ignorerar nutiden och det som händer nu.

Å andra sidan tar artikeln upp hur politiken är beroende av att vi ser världen på detta sätt. Om nuet är ointressant men framtiden inger hopp eller förtvivlan får politiken en klar roll: politiken lovar att garantera våra förhoppningar och ber oss att ge den makt att undvika problem och faror.

Självfallet är det en något förenklad bild, men den är i grunden sann: politiken kräver att vi inte ser nuläget -- utan fokuserar endast på framtiden. För i så fall kan vi utan problem byta frihet "nu" mot säkerhet "sedan", ett byte som endast politiken tjänar på. Om vi istället genomskådar bluffen kommer politiken att mista sin funktion; när vi inser att framtiden delvis bestäms av nuet och att framtiden är vår egen att forma finns inget spelrum för politiken. Och än mindre makten.

Med risk för att verka skrytsam kan meddelas att artikeln hamnade på veckans topp 10 (27/5--2/6) för mest lästa artiklar. Detta på en webbplats som dagligen har tiotusentals besökare.