Sekten DN

Som få bloggläsare undgått att notera har DN Kultur ännu en gång smutskastat Johan Norberg. Detta backas sedan upp av kulturchefen som först vägrade de påhoppade replik, sedan utnämnde Norberg till "rättshaverist" istället för att se om sitt fögderi.

Frågan är vad som får en tidningsredaktion att regelmässigt släppa genom artiklar som innehåller meningslösa eller felaktiga anklagelser?

Johan Ingarö har redan påpekat att Malm-affären påminner om amerikanska presidentvalet 2004, då nyhetsankaret Dan Rather på TV-kanalen CBS gick ut med dokument som visade att George W Bush hade deserterat från sin militärtjänstgöring. Bloggvärlden började ifrågasätta dokumentens äkthet - och det visade sig snabbt att dessa var falska. Inte nog med det, ingen på CBS hade ens kontrollerat dokumentens äkthet, hur tipsaren fick tag i dokumenten eller om bakgrundshistorien var rimlig. Under pågående presidentvalrörelse gjorde TV-kanalen alltså ett direkt angrepp mot en av kandidaterna helt utan faktagrund.

Anledningen till detta var troligen att CBS-redaktionen sommaren 2004 bestod av övertygade Bush-hatare. De visste ju att Bush var Antikrist, så då behövdes ingen faktakontroll. Desertering var säkert det mildaste brottet Bush hade gjort sig skyldig till.

På samma sätt verkar DN Kultur veta att Johan Norberg är Hin Håle, att alla Johan Norbergs fakta är fel och att Johan Norbergs kritiker alltid har rätt. Arab-hat var säkert det mildaste brottet Norberg gjort sig skyldig till. Då behövs ingen genomläsning av texterna, replikrätt eller förståelse för invändningarna.

Det finns en plats för grupper av människor som för sådana resonemang. Inte ”tidningsredaktion”, utan ”sekt”. Det är ju inte brist på tänkbara sektledare ...

Sexualisering av det offentliga rummet

För några veckor sedan debatterades en konstutställning i Alingsås högljutt i media. Knappt har glöden i denna mediestorm hunnit falna förrän ytterligare en debatt med erotiska förtecken flammar upp. Den här gången i form av en reklamfilm för nummerupplysningstjänsten 118 003 från företaget Aspiro.

En spänstig och till synes mycket välmående, blond och lättklädd ung dam sjunger (med en inte lika spänstig röst) om nummerupplysningen. Företaget har nu anmälts till ERK, Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Suck.

Så vad skiljer då Aspiros reklamfilm från bilderna på utställningen i Alingsås. Jag kan hitta flera skillnader.

• Modellen Lene Alexandra i Aspiros film är attraktiv till skillnad från modellerna i konstutställningen. Möjligen en smakfråga, men påståenden om att konstmodellerna skulle vara mer attraktiva torde mest vara ett utslag av politiskt korrekt poserande.
• Porren eller ”de erotiska skildringarna” är betydligt mycket grövre i utställningen i Alingsås än hos Aspiro. Explicita närbilder, penetration och djursex. Snacka om en sexualisering av det offentliga rummet.
• Skattebetalarna tvingas, vare sig de gillar porren eller inte, betala för spektaklet i Alingsås. Aspiros film kostar inte skattebetalarna en spänn.

Ett gemensamt drag är dock att både Aspiros reklamfilm och Alingsås konstutställning upprör, provocerar och skapar debatt. Detta var enligt många debattörer något väldigt positivt när det gällde Alingsåsfallet. Än så länge har jag inte upptäckt någon debattör säga detsamma om Aspiro-filmen.

Med undantag för kristdemokraterna ställde sig alla de etablerade partierna i Alingsås kommun bakom den erotiska utställningen. Det vore intressant att höra vad de har att säga om den försiktigt uttryckt mildare formen av erotisk skildring som Aspiro nu lanserat.

Förbud i Fokus

”Det må vara hänt att allsköns nyliberaler gnyr och jämrar sig över det förtryck de läser in i detta; de är ändå bara anarkister med slappare läsvanor och gladare kläder. Och, bör tilläggas, rikare sponsorer.”

Det skriver Thomas Engström i en krönika i Fokus efter att ha framfört att han är en förbudsivrare. Och jag vill ju inte göra honom besviken; jag gnyr. Men jag håller också delvis med honom. Dock bara delvis. Förbud mot övergrepp är ju givetvis något jag är för. På så vis är ju även jag förbudsivrare. Problemet är ju att Engström godtyckligt plockar förbud som han anser är bra och sedan säger: Se så bra det är med förbud!

Han råkar vara en person vars åsikter ligger i linje med den politik som förs i det samhälle han är uppväxt, vilket avspeglas i följande rader:

"Det är lika bra att säga det rakt ut: folkvalda politiska eliter har en tendens att få rätt på lång sikt, tvång kan behövas och förbud kan vara nyttigt".

Naturligtvis är det inte lika roligt att tillhöra en minoritetsgrupp som har andra åsikter eller preferenser än dessa "folkvalda politiska eliter".

Lustigast i krönikan var dock självmålet alldeles i början: "Jag har förbud att tacka för en hel del: att staten inte får tvångssterilisera mig..."

Om Engström inte känner till det borde någon upplysa honom om att för inte så länge sedan så genomförde den svenska staten tvångssterliseringar med den folkvalda politiska elitens goda minne.