Förbud i Fokus

”Det må vara hänt att allsköns nyliberaler gnyr och jämrar sig över det förtryck de läser in i detta; de är ändå bara anarkister med slappare läsvanor och gladare kläder. Och, bör tilläggas, rikare sponsorer.”

Det skriver Thomas Engström i en krönika i Fokus efter att ha framfört att han är en förbudsivrare. Och jag vill ju inte göra honom besviken; jag gnyr. Men jag håller också delvis med honom. Dock bara delvis. Förbud mot övergrepp är ju givetvis något jag är för. På så vis är ju även jag förbudsivrare. Problemet är ju att Engström godtyckligt plockar förbud som han anser är bra och sedan säger: Se så bra det är med förbud!

Han råkar vara en person vars åsikter ligger i linje med den politik som förs i det samhälle han är uppväxt, vilket avspeglas i följande rader:

"Det är lika bra att säga det rakt ut: folkvalda politiska eliter har en tendens att få rätt på lång sikt, tvång kan behövas och förbud kan vara nyttigt".

Naturligtvis är det inte lika roligt att tillhöra en minoritetsgrupp som har andra åsikter eller preferenser än dessa "folkvalda politiska eliter".

Lustigast i krönikan var dock självmålet alldeles i början: "Jag har förbud att tacka för en hel del: att staten inte får tvångssterilisera mig..."

Om Engström inte känner till det borde någon upplysa honom om att för inte så länge sedan så genomförde den svenska staten tvångssterliseringar med den folkvalda politiska elitens goda minne.