Sexualisering av det offentliga rummet

För några veckor sedan debatterades en konstutställning i Alingsås högljutt i media. Knappt har glöden i denna mediestorm hunnit falna förrän ytterligare en debatt med erotiska förtecken flammar upp. Den här gången i form av en reklamfilm för nummerupplysningstjänsten 118 003 från företaget Aspiro.

En spänstig och till synes mycket välmående, blond och lättklädd ung dam sjunger (med en inte lika spänstig röst) om nummerupplysningen. Företaget har nu anmälts till ERK, Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Suck.

Så vad skiljer då Aspiros reklamfilm från bilderna på utställningen i Alingsås. Jag kan hitta flera skillnader.

• Modellen Lene Alexandra i Aspiros film är attraktiv till skillnad från modellerna i konstutställningen. Möjligen en smakfråga, men påståenden om att konstmodellerna skulle vara mer attraktiva torde mest vara ett utslag av politiskt korrekt poserande.
• Porren eller ”de erotiska skildringarna” är betydligt mycket grövre i utställningen i Alingsås än hos Aspiro. Explicita närbilder, penetration och djursex. Snacka om en sexualisering av det offentliga rummet.
• Skattebetalarna tvingas, vare sig de gillar porren eller inte, betala för spektaklet i Alingsås. Aspiros film kostar inte skattebetalarna en spänn.

Ett gemensamt drag är dock att både Aspiros reklamfilm och Alingsås konstutställning upprör, provocerar och skapar debatt. Detta var enligt många debattörer något väldigt positivt när det gällde Alingsåsfallet. Än så länge har jag inte upptäckt någon debattör säga detsamma om Aspiro-filmen.

Med undantag för kristdemokraterna ställde sig alla de etablerade partierna i Alingsås kommun bakom den erotiska utställningen. Det vore intressant att höra vad de har att säga om den försiktigt uttryckt mildare formen av erotisk skildring som Aspiro nu lanserat.