Dagens holmgång

Eva Lundgren mot Bo Rothstein på DN Debatt.

Rothstein hävdade att Lundgrens forskning och uttalanden om våld mot kvinnor och rituella mord på barn är ogrundade, ovetenskapliga och dessutom skyddas från granskning av Uppsala Universitet. Det är möjligt att Eva Lundgren har rätt i sin replik, men artikeln stödjer inte hennes sak, så att säga.

Vad som däremot är intressant i artikeln är följande källhänvisning:

Vi har i stället utgått från mängden rapporterat våld, och studerat vilka män som enligt kvinnorna har utövat detta.

Att i en undersökning utgå från vad som amälts till polisen är riskabelt. Felkällorna är många (riktigt förtryckta kvinnor torde inte våga anmäla sina misshandlare, ryska prostituerade i händerna på ryska maffian anmäler definitivt inte misshandel med mera, med mera) men framför allt borde Eva Lundgren tänka på vad hon själv sagt om statistik efter TV-dokumentären Könskriget:

Var finns dokumentationen och bevisen för rituella mord på barn och foster?
- Det som kriminologen i dokumentären jobbat med är dödligt våld. Det som är rapporterat till polisen. Nu vet vi sedan evinnerliga tider att det våld som kommer till polisen är bara 15 procent av allt våld. Och sådana känsliga fall hamnar inte där.

Om det här förekommer måste det ju finnas några polisanmälningar?
- I Norge finns fall med fällande domar.

Men inte i Sverige efter 1980?
- Det kan inte jag svara på. Men polisen kan heller ingenting om detta ... Inkompetensen är stor.

(källhänvisning: Dick Erixon)

Polisens statistik är alltså bristfällig och värdelös för Eva Lundgren, utom när den passar Eva Lundgrens forskning.

Rasrenhet!

Dagens adrenalinkick fick jag vid köttdisken. 109 kronor för fläskfilén. Jamenvadihelsicke – ocker. I jakt på annat kött upptäckte jag fläskfilé för 89 kronor. Efter någon sekunds grubblande upptäckte jag vad som förändrades en fläskfilé pris med dryga 20%. Det var varken ekologisk uppfödning, grisens art eller djurvänliga uppfödning, utan ett enda textat ord på en i övrigt identisk förpackning. Nämligen ordet ”Sverige” istället för ”Danmark”.

Visst finns det kvalitetsskillnad på kött. Vissa varor bör köpas från vissa länder. Och det är ibland motiverat att betala mer för svenska produkter.

Men fläskfilé från andra sidan Sundet? Hallå! Tror någon på fullt allvar att det är märkbara kvalitetsskillnader till det svenska köttets fördel?

Vad värre är – bevisligen betalar tillräckligt många konsumenter extra för svenskt kött att det ska bära sig. Hur resonerar egentligen folk? Tror de att Danmark regelbundet drabbas av fläskkötts-pest, att svenska grisar lever mer harmoniskt än danska grisar eller att danska slaktare tvättar sig mer sällan än deras svenska kollegor?

Inte undra på att SD blev största parti utanför riksdagen och att Göran Persson kunde skapa begreppet ”social turism” utan större protester. Det lovar inte gott för framtiden, så att säga …