Fler borde arbeta för 7000 kronor i månaden
- Mongoler vet inte mycket om svenska lagar och regler. Därför kan de utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. För att komma till Sverige har de lånat stora summor. För att betala skulden tvingas de ta vilket jobb som helst. Därför blir de lätta offer för oseriösa arbetsgivare. De tvingas acceptera alla villkor som arbetsgivarna ställer
Dagens Nyheter har under några veckor genomfört en undersökning av arbetsförhållanden för asylsökande och papperssökande som man kallar De Osynliga. Narrativet är tilltalande enkelt, personer som bor i Sverige blir utnyttjade av giriga arbetsgivare som tvingar dem att arbeta under urusla förhållanden till ännu sämre löner. Något borde göras.
Problemet med artikelserien är dock att den missuppfattar i stort sett samtliga sina grundläggande principer. Man pekar ut fel brott, fel förövare och i den mån man pekar ut några lösningar kan de bara beskrivas som: fel, fel fel.
För det första bör man fundera på grundpremissen för artikelserien: att migrantarbetare blir utnyttjade. Hur utnyttjad är en kock som tjänar 9850 kronor i månaden och har 88 timmars arbetsveckor? Vid första anblicken kan svaret synas enkelt. Ingen svensk kock skulle frivilligt ha de arbetstiderna, särskilt inte när alternativet är a-kassa eller socialbidrag på en högre summa. Det är bara det att mongolerna som städar eller lagar mat i lönndom inte har vare sig alternativet a-kassa eller socialbidrag. De kommer från ett land där BNP per capita ligger på strax över 4000 eller runt 34000 kronor om året. Kvinnan som arbetar som kock i Sverige tjänar alltså dubbelt så hög lön som sina landsmän i Mongoliet. Naturligtvis är hennes omkostnader högre här än de är där, men gissningsvis har hon tagit sig till Sverige för att det är ett bättre alternativ än det som finns tillgängligt i hemlandet. I det förtjänar hon all respekt. Hon är en person som arbetar hårt för att skapa en bättre framtid och det är rimligt att vilja förenkla för henne men görs det verkligen bäst genom att förbjuda hennes arbete och hänvisa henne till vad hon kan hitta i hemlandet?
För det andra, vem är det egentligen som är skurken? Är det arbetsgivarna som skor sig på lågbetalda migrantarbetare? Knappast. Som redan nämnts ovan bistår de med arbeten till personer som annars skulle ha halva lönen. Är det företagen som anlitar de företag som i sin tur anställer mongoler? Att skylla på dem är lika absurt som att skylla på arbetsgivarna. Nej, om det är några skurkar i den här historien är det snarare staten, Migrationsverket och, som så ofta annars, facket.
Det finns nämligen krav på 13 000 i lön för att få arbetstillstånd. Det gör till att börja med att personer som försörjer sig själva tvingas arbeta i det fördolda. Det är den regeln som gör att mongolska kvinnor kan bli hotade med utvisning om de inte har sex med sin arbetsgivare, det är inte lönen i sig. Det är den regeln som gör att företag som anställer migrantarbetare tar en risk och behöver kompensera det risktagandet genom att pressa ner lönerna ytterligare. Det är den regeln som gör att en migrantarbetare har svårt att gå till en alternativ arbetsgivare och erbjuda sina tjänster till en högre lön än vad de får för tillfället.
Lösningen på problemet borde alltså vara att ge arbetsgivare full frihet att anställa vem som helst till vilket pris som helst -- givet att den andra parten accepterar det -- och att ge arbets- och uppehållstillstånd till alla som kan försörja sig på det sätt de själva anser tillräckligt. DN lär knappast komma till den slutsatsen eftersom det kommer att leda till att ännu fler personer som arbetar för 7000 kronor i månaden men med tanke på att 7000 kronor i månaden är högre än BNP per capita i majoriteten av världens länder så vore en sådan utveckling riktigt, riktigt bra.
Dagens Nyheter har under några veckor genomfört en undersökning av arbetsförhållanden för asylsökande och papperssökande som man kallar De Osynliga. Narrativet är tilltalande enkelt, personer som bor i Sverige blir utnyttjade av giriga arbetsgivare som tvingar dem att arbeta under urusla förhållanden till ännu sämre löner. Något borde göras.
Problemet med artikelserien är dock att den missuppfattar i stort sett samtliga sina grundläggande principer. Man pekar ut fel brott, fel förövare och i den mån man pekar ut några lösningar kan de bara beskrivas som: fel, fel fel.
För det första bör man fundera på grundpremissen för artikelserien: att migrantarbetare blir utnyttjade. Hur utnyttjad är en kock som tjänar 9850 kronor i månaden och har 88 timmars arbetsveckor? Vid första anblicken kan svaret synas enkelt. Ingen svensk kock skulle frivilligt ha de arbetstiderna, särskilt inte när alternativet är a-kassa eller socialbidrag på en högre summa. Det är bara det att mongolerna som städar eller lagar mat i lönndom inte har vare sig alternativet a-kassa eller socialbidrag. De kommer från ett land där BNP per capita ligger på strax över 4000 eller runt 34000 kronor om året. Kvinnan som arbetar som kock i Sverige tjänar alltså dubbelt så hög lön som sina landsmän i Mongoliet. Naturligtvis är hennes omkostnader högre här än de är där, men gissningsvis har hon tagit sig till Sverige för att det är ett bättre alternativ än det som finns tillgängligt i hemlandet. I det förtjänar hon all respekt. Hon är en person som arbetar hårt för att skapa en bättre framtid och det är rimligt att vilja förenkla för henne men görs det verkligen bäst genom att förbjuda hennes arbete och hänvisa henne till vad hon kan hitta i hemlandet?
För det andra, vem är det egentligen som är skurken? Är det arbetsgivarna som skor sig på lågbetalda migrantarbetare? Knappast. Som redan nämnts ovan bistår de med arbeten till personer som annars skulle ha halva lönen. Är det företagen som anlitar de företag som i sin tur anställer mongoler? Att skylla på dem är lika absurt som att skylla på arbetsgivarna. Nej, om det är några skurkar i den här historien är det snarare staten, Migrationsverket och, som så ofta annars, facket.
Det finns nämligen krav på 13 000 i lön för att få arbetstillstånd. Det gör till att börja med att personer som försörjer sig själva tvingas arbeta i det fördolda. Det är den regeln som gör att mongolska kvinnor kan bli hotade med utvisning om de inte har sex med sin arbetsgivare, det är inte lönen i sig. Det är den regeln som gör att företag som anställer migrantarbetare tar en risk och behöver kompensera det risktagandet genom att pressa ner lönerna ytterligare. Det är den regeln som gör att en migrantarbetare har svårt att gå till en alternativ arbetsgivare och erbjuda sina tjänster till en högre lön än vad de får för tillfället.
Lösningen på problemet borde alltså vara att ge arbetsgivare full frihet att anställa vem som helst till vilket pris som helst -- givet att den andra parten accepterar det -- och att ge arbets- och uppehållstillstånd till alla som kan försörja sig på det sätt de själva anser tillräckligt. DN lär knappast komma till den slutsatsen eftersom det kommer att leda till att ännu fler personer som arbetar för 7000 kronor i månaden men med tanke på att 7000 kronor i månaden är högre än BNP per capita i majoriteten av världens länder så vore en sådan utveckling riktigt, riktigt bra.
posted by Evelina @ 17:01
0 comments
