Mona står svarslös

Mona Sahlin har debuterat som partiledare i Almedalen. Hon missade chansen att komma med ett stort utspel. Hittills har hon försökt lyfta fram frågor som hon menar att partiet har missat, exempelvis könsneutrala äktenskap och "ungdomsfrågor". Sossarna ska åter bli ungdomarnas parti, vilket givetvis bara kan ske genom höjda bidrag på alla håll och kanter.

Men mest är hon tyst. Är detta tassande på små fötter en medveten strategi? Det är faktiskt som en Rapport-reporter påpekade: ju mindre Mona säger, desto bättre gå partiet i opinionen. Olyckligtvis, för Mona, är det ingen strategi som kommer att vinna nästa val för sossarna.

Reinfeldt kommer att kräva svar på fråga efter fråga: hur mycket kommer skatten att höjas för låginkomsttagarna? Hur ser den nya socialdemokratiska skolpolitiken ut? Går Sahlin till val på en trepartiregering? Hittills finns det ingenting som tyder på att valförlusten har resulterat i ett pånyttfött socialdemokratiskt parti som vill förändras och utvecklas. Av det vi hittills fått höra, ser sig Mona Sahlin snarare som en missionerande återställare. Det ska bli som det var tidigare, skatter ska återinföras och höjas och det ska åter bli mer förmånligt att leva på bidrag. Kanske kommer det visa sig att Göran Persson hade rätt ändå: hennes styrka är inte tänkandet.