From bad to worse

Den nya sexualbrottslagstiftningen har funnits sedan 2005. Någon eller några tyckte att det var dags att vidga våldtäktsbegreppet så att det inte ska behövas våld för att ett sexuellt övergrepp ska räknas som våldtäkt. Man har alltså redan här börjat pervertera lagen och urholka ett ords betydelse. Det är inget annat än en feministpopulistisk konstruktion. Det är faktiskt en skillnad mellan att ”bara” ha sex med någon som är berusad och att med våld överfalla och tvinga sig på en annan människa. Därför finns både rubriceringen sexuellt utnyttjande och våldtäkt, precis på samma sätt som det finns vållande till annans död, dråp och mord.

Trots den nya lagen klagas det. Domstolarna dömer nämligen inte som det var tänkt, vilket har fått vissa att kräva att lagen skrivs om. Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, är bekymrad. I P3-Nyheterna säger hon att det ska vara upp till den åtalade att visa att samlaget skedde under samtycke. Om det inte har skett ett stort missförstånd här, innebär ju detta att bevisbördan skiftas till den åtalade och plötsligt gäller skyldig tills motsatsen bevisats i sexbrottmål. Detta är förmodligen vad feministerna velat hela tiden eftersom det gång på gång lyfts upp hur jobbigt det är för den våldtagna kvinnan att genomgå en rättegång och tvingas bli ifrågasatt av elaka advokater.

Oroväckande nog hörs få protester från politiskt håll, vilket kan betyda att en ännu värre lag klubbas igenom under obehaglig tystnad. Om den skrivs om som det nu föreslås, är vi definitivt på ett alltmer sluttande plan när det gäller rättssäkerheten i det här landet. Men det har vi väl varit länge.