Dubbelmoral i lingonskogen

Det börjar bli ledsamt. Det finns snart ingenstans att gömma sig. Miljödrevet fick häromsistens Sveriges Television att låta SVT2 – den där smala blå kanalen – att ägna en hel morgon, dag och kväll åt det s.k. Live Earth-spektaklet. Ju längre detta går, desto mer i trotsåldern känner jag mig. Spara el my ass. Hemma står platt-TV:n på oavbrutet så fort jag är hemma och under den brummar marknadens mest energislukande spelkonsol, Xbox 360. Att flyga över jordklotet är något annat de ska ge fan i att klanka ned på.

Det som retar mig mest är pekpinnementaliteten. Här kan vi ändå vara glada över att miljöministern heter Andreas Carlgren (c) och inte Peter Eriksson (mp). Carlgren är trevlig, påläst och resonerande, Eriksson agitatorisk, skäggig och pinsam. Miljöpartiet vill inte ha med det svenska näringslivet på sina förändringar, de vill dra i nödbromsen själva utan att ta hänsyn till vilka konsekvenser det skulle få för företagen och i slutändan varje enskild privatperson i Sverige. Det är en riktigt oansvarig politik som gör miljöpartiet till det farligaste partiet i riksdagen, givet den uppmärksamhet som klimatfrågan har fått.

Men det är något som inte stämmer med bilden av klimatfrågan i Sverige. I media får vi intrycket av att människor i Sverige är väldigt miljömedvetna och villiga att ändra livsstil för att tillmötesgå de krav som politikerna ställer. Samtidigt slår julhandeln nya rekord varje år. Vi shoppar mer än någonsin tidigare året runt. De mest populära bloggarna i Sverige är mode- och shoppingbloggar. Vi reser mer än någonsin. Är detta samma människor som med en mikrofon framför näsan säger att miljön är deras viktigaste fråga?