Politiker utan stake

Det talas ofta om mediernas växande makt i samhället. Inte sällan politiker klagar över hur medierna är efter dem. Men vems fel är det egentligen att journalister har fått ett så stort inflytande över politiken? Har inte politikerna sig själva att skylla? Gång på gång visar de ju alla journalister att det lönar sig att göra vinklade inslag och skapa drev kring specifika frågor för att sätta press på beslutsfattarna.

Miljöpolitiken är ett aktuellt exempel. Här har vi fått se en smått otrolig kursändring av den borgerliga alliansen. Minns ni bensinupproret (ett uppror som för övrigt drevs av Expressen, nu en tidning i första ledet i klimatkampen) ? Kristdemokraterna kämpade för sänkt bensinskatt och hundratusentals namnunderskrifter visade att det fanns en opinion bakom förslaget. I dag är man tysta samtidigt som den borgerlige miljöministern (förvisso centerpartist) flaggar för att det kan bli aktuellt med högre skatter på bensin framöver.

Reinfeldt går i spetsen för att Sverige ska ställas om till den nya miljövänliga överideologin. Moderaterna har kastat all skepsis åt sidan och satt sig i knäet på miljöorganisationer och miljölobbyister i svensk media. Bara för att undvika att sitta i skottgluggen. När moderaterna blev ”nya” tog man avstånd från sin tidigare politik och förklarade varför man bytte åsikt. Men ingen har riktigt förklarat varför partiet nu pratar högre skatter och statliga styrmedel på miljöområdet. Vart tog principerna vägen? Hur vore det om man för en gångs skull INTE vek sig för ett mediedrev utan stod fast vid en bestämd hållning? Skulle inte det vinna respekt i längden? Vad tycker egentligen de borgerliga väljarna om att höra regeringen prata om högre skatter och mera tvång?

Somliga byter åsikter som andra byter underkläder, och dessvärre verkar det finnas gott om underkläder i alliansen.