torsdag, april 19, 2007

En dag i FN-Sverige, del tre

Trädgårdsmästare Nilsson höll som bäst på att plantera tulpaner när ett välkänt ljud tog fart bakom honom, flög över honom för att med en exposition landa framför honom. Lyckligtvis långt framför honom.

Jaha, tänkte Nilsson. Nu beskjuter de grannkommunen igen. Efter att ha planterat färdigt tulpanerna sträckte han på ryggen och såg mycket riktigt rökmoln från grannkommunen. En huvudvridning visade ett mindre rökmoln kring kommunhuset.

Tydligen hade motståndsgrupper ännu en gång tagit sig in i kommunhuset och därifrån skjutit iväg sina hemmagjorda raketer mot grannkommunen. Om det var fjortonde eller femtonde gången i ordningen var oklart. Kommunledningen beklagade detta, men förklarade att det inte gick att vare sig låsa kommunhuset eller gripa motståndsgrupperna. Ett erbjudande från den beskjutna grannkommunen om att donera hänglås eller väktare avvisades som grava inblandning i det kommunala självstyret.

Kommunstyrelsens ordförande hade förklarat att det naturligtvis inte var bra med raketbeskjutning, men dels hade ju bara några dussin människor i grannkommunen dött, dels hade ju motståndsgrupperna legitima klagomål mot grannkommunen. Därför tänkte man varken dra in motståndsgruppernas kommunala aktivitetsstöd eller deras tillgång till den kommunala radiostationen.

Senare på kvällen kunde Nilsson se hur kommunstyrelsens ordförande tillkännagav att han gjort ledaren för den största motståndsgruppen till ordförande i utbildningsnämnden. Därigenom skulle många problem lösas, och raketbeskjutningen upphöra. Flera andra ledande kommunpolitiker framträdde och stödde förslaget. Alla varnade dessutom grannkommunen från planerna från att bygga en mur mot deras egen kommun. Det skulle vara ren rasism och bara framkalla våld.

Alla i studion applåderade. Samtidigt kunde Nilsson genom balkongfönstret se hur nya raketer avlossades från kommunhuset mot grannkommunen.


Ovanstående är ren sanning. Vissa namn och omständigheter har dock ändrats.

Fortsättning följer.


Inspirerad av den palestinska raketbeskjutningen mot Israel – om det inte framgick tydligt nog.

Etiketter:

1 Comments:

At 24 april, 2007 17:15, Blogger leif said...

Jag väntar till del 34, innan jag kommer med ett längre inlägg.
Till dess..Underbart!
Stående ovationer.

Det där är pedagogik eller hur?
Tror inte dom lär ut det i skolorna sen 50-talet, om ifall några ungdomar skulle verka tveksamma till presentationsformen..

 

Skicka en kommentar

<< Home