Bravo, Odenberg
Försvarsminister Mikael Odenberg (m) vill nu att tystnadsplikten för de dykare som besökt vraket av M/S Estonia ska hävas. Full öppenhet ska gälla, sägs det. Detta är lovande och något vi inte är vana vid att höra när det gäller hela den politiska soppan kring Estoniahaveriet och dess efterspel. Odenberg har dessutom varit noga med att det ska råda fritt informationsutbyte med esterna. Detta kan vara viktigt eftersom frågan har börjat röra på sig i Estland efter att ha legat undanstoppad sedan haverikommissionens bristfälliga slutrapport landade.
Kanske är det en attitydförändring vi ser. Med tanke på att den socialdemokratiska regeringen, och inte minst den särskilda Estoniaansvariga Mona Sahlin, inte längre sitter vid makten kan det vara mindre känsligt att börja rota i det förflutna. Men det krävs mer. Egentligen finns det bara en enda väg att gå i den här historien:
¤ Avskaffande av den s.k. gravfriden.
¤ En oberoende internationell haverikommission som utreder förlisningen på riktigt.
¤ Bärgning av kvarlevorna.
Frågan är om den nya regeringen har modet.
posted by Hans Li Engnell @ 22:12
3 comments
3 Comments:
Problemet här är nog att Carl Bildt troligen har personlig medskuld i att katastrofen inträffade.
Om Odenberg och eventuellt andra i regeringen ogillar Bildt och dessutom vill sänka Mona Sahlin lika djupt som Estonia kan något hända, men det verkar inte sannolikt att sanningen skall komma fram.
Troligen gick det till ungefär på det sätt Jutta Rabe vill göra gällnade och med största säkerhet var Bildt med på ett inte så litet hörn.
Gravfriden kan inte tas bort så länge det ligger kroppar kvar på platsen. Att bärga alla kroppar är i det närmaste omöjligt. Dessutom så har Finland sagt nej till bärgning, fan vet om inte Estland också sagt nej, Sverige är inte ensam om denna katasrof, något vi gärna glömmer bort. Nu varande regering kan inte bara bestämma sig för at börja bärga kroppar, de måste ha klartecken från Finland först, något de sannolikt aldrig kommer att få, så glöm bärgningen. Förresten gjordes en undersökning bland de anhöriga till offren för några år sedan, en MAJORITET ville INTE ha en bärgning av kropparna, däremot var de som var för bärgninging oerhört mycket högljuddare, men det är en helt annan sak. Finns det förresten så mycket att bärga nuförtiden?
Att avstå från gravfridsavtalet torde vara en möjlighet. Enligt överlevande Rolf Sörman finns inga direkta hinder mot att gå ned och båda undersöka vraket och att omhänderta omkomna.
Många rundfrågningar med anhöriga har gjorts och de allra flesta har visat att man visst vill ha hem sina kära. Det är en ganska självklar ståndpunkt om man använder skallen. Och det är fullt möjligt att genomföra en vettig undersökning av vraket och en bärgning av de flesta omkomna - om man bara vill. Varför ska Estland och Finland hindra oss från att ta hem svenska medborgare?
Det av tyskarna beslagtagna norska motorfartyget Riegel angreps 1944 och 2570 människor omkom. Vraket blev liggande men norska myndigheter fick nog när svenska sportdykare började plocka kranier från vraket och satte igång en bärgning av kvarlevorna. Under 1969 bärgades sammanlagt 1011 lik.
Historikern Claes-Göran Wetterholms omdöme om den s.k. lagen om gravfrid (som ju bara gäller de medborgare i stater som undertecknat den, dvs. nästan inga alls) är träffande: "På ett sätt kan man säga att det hade varit lika förnuftigt att instifta en lag som förbjuder svenskar att äta blockchoklad i Kongo."
Fotnot: Jutta Rabe kommer till Stockholm den 30 mars, inbjuden av Skandinaviska Titanicföreningen och Estoniaanhörigas föreningar.
Skicka en kommentar
<< Home