Mona - en kontroversiell nobody?

Inget kan stoppa Mona Sahlin nu. Det skulle möjligen vara en fet skandal innan kongressen i mars, men det känns som att Sahlin bör ha hunnit lära sig hur regler för kontokort fungerar vid det här laget. Leden sluts, Partiet enas. Nu ska det ske.

Det är intressant att Mona Sahlin utmålats som kontroversiell. För samtidigt verkar ju ingen veta någonting om henne. Inget om vad hon har åstadkommit. Inget om vad hon tycker. Och ännu mindre om vad hon kan tänkas vilja göra i framtiden som partiledare. Kvinnan verkar vara ett blankt papper – vilket i sig är ganska imponerande eftersom hon har suttit i riksdagen oerhört länge, varit minister i flera regeringar och lagt huvudet på sned i fler TV-inslag än jag kan räkna till.

Alla, från s-väljare till borgerliga politiker, hoppas på förändring. Uttalanden från Mona Sahlin om en ny syn på företagande har fått vissa att hoppas på en sväng in mot mitten. Men det är svårt att se hur Sahlin ska kunna arbeta för en modern syn på företagande och samtidigt försvara stopplagar och "arbetsrätt". Hur stora förändringar tål egentligen SAP innan falangerna börjar bråka öppet?

Göran Persson har fått bära hundhuvudet för valförlusten sedan den där trevliga septemberkvällen i fjol. Om socialdemokraternas valanalys inte blir djupare än så, är det mycket möjligt att Sahlin inte kan förändra alltför mycket. Men matematiken för en röd valseger nästa val är enkel: sossarna måste vinna tillbaka medelklassen från moderaterna. Hur man ska kunna attrahera medelklassen och samtidigt få ihop det med Lars Ohly och Peter Eriksson, vilket är nödvändigt för en seger, ska bli väldigt intressant att se. Minst lika intressant blir det att se en statsminister och en oppositionsledare som kommer att tävla i att se snälla och ofarliga ut i sina debatter.