Till bröders hjälp

Att biståndspengar handlar om att ta från fattiga människor i rika länder och ge till rika människor i fattiga länder visste redan P T Bauer. Bistånd leder också ofta till mer fattigdom snarare än mindre. För en bra genomgång av detta rekomenderas boken "Till väster om marknaden - bistånd med slagsida"

Bistånd kan dock även handla om att ta från fattiga människor i rika länder och ge till andra rika människor i samma land. Gärna då till sådna som står biståndsutdelarna själva nära. Exempelvis det egna partiet eller närstående organisationer.

Att detta är ett politiskt otyg snarare än ett socialdemokratiskt sådant visas bland annat av detta pressmeddelande från moderata biståndsministern Gunilla Carlsson. (det kan noteras att en av de sannolika motagarna av pengarna är en stiftelse där biståndsministern själv sitter i styrelsen)

"Ökat stöd till partianknutna organisationer

Regeringen har idag beslutat att höja det totala stödet till svenska partianknutna organisationer för demokratiuppbyggnad i utvecklingsländer och i länder på Västra Balkan, Östeuropa samt Centralasien till 75 miljoner kronor. Av dessa skall 64 miljoner gå till stöd till systerpartier. Beslutet återges i regleringsbrevet till Sida för budgetåret 2007.

- Detta är ett led i att stärka Sveriges demokratibistånd. De partianknutna organisationerna spelar en viktig roll såväl i Mellanöstern som i Afrika och i vårt närområde för att stödja kampen inte bara för mänskliga fri- och rättigheter, utan också för bättre samhällsstyrning och demokrati, säger biståndsminister Gunilla Carlsson.

Detta bistånd till demokratiuppbyggnad, genom partianknuta organisationer som riksdagspartierna nominerar, har pågått sedan 1995. Målet är att genom insatser av dessa organisationer bidra till och bistå utvecklingen av ett väl fungerande partiväsende, politiskt deltagande och demokratiska politiska system. Det syfter också till att främja respekt för mänskliga rättigheter, alla människors lika värde, liksom till att upprätta kanaler mellan medborgarna och politiska beslutsfattare. Syftet är att främja ett representativt styrelseskick.

Mottagarländernas egna prioriteringar ska vara utgångspunkt för insatserna och länderna ansvarar själva för dem. Verksamheten ska inriktas på långsiktiga, men kostnadsmässigt avgränsade, projekt."