Kyoto - sanningen bakom utfästelserna

Kyoto-avtalet har i Sverige uppnått en närmast religiös ställning som företrädare av det Goda, Fina och Sanna. En obligatorisk del i all USA-bashing är ”USA följer inte Kyoto-avtalet”, eller möjligen ”George W Bush är emot Kyoto-avtalet”.

Precis som i andra religioner är det mesta oklart för andra än översteprästerna. Vad innebär egentligen Kyoto-avtalet, och på vilket sätt bryter USA mot det?

Nåväl - tack vare Internet är det bara jobbigt och tidskrävande att kolla upp. För protokolls-fetischister finns massor av information på ”United Nations Framework Convention on Climate Change”.

Kortfattat säger Kyoto-avtalet att deltagarna tills 2012 ska minska sina utsläpp av sex växthusgaser till 95% av 1990 års nivå.

Snack är billigt och lättproducerat. Den relevanta frågan är istället: minskar Kyoto-undertecknarna sina utsläpp i enlighet med avtalet? Då förstår man plötsligt varför rapporteringen om Kyoto och FN:s klimatmöte innehåller så lite fakta.

Sanningen är den att Spanien mellan 1990 och slutet av 2003 ökade sina utsläpp med 41%, Irland med 25%, Finland med 21% och Nederländerna med 1%. Nya Zealand har ökat med 22%, Japan med 12% och USA med 13%.

De länder som minskat sina utsläpp är huvudsakligen fd. kommunistländer, vilka av förståliga skäl drastiskt minskade sina utsläpp efter kommunismens fall och marknadsekonomins inträde. Enda undantaget är här Storbritannien, som minskade sina utsläpp med 13%.

Kontentan är att Kyoto-avtalet är något de flesta medlemmarna struntar i. USA tog konsekvenserna och lämnade ett havererat och skenheligt ”samarbete” medan de politiskt korrekta länderna fortsatte tillbe vid Kyotos altare - samt utfärda bannbullor mot avfällingar och otrogna. Precis som övriga religioner, alltså.

Att Kanada, ordförandelandet för FNs klimatmöte, ökat sina utsläpp med 24% känns därför helt logiskt för Kyoto-avtalet.