Dionysos utan Mammon

I dag går Aftonbladets Lena Sundström loss rejält om sex som yrke. Uppenbarligen anser inte Sundström att det ska få gå att livnära sig på att sälja sexuella tjänster. Så långt är det väl ok, för vem bryr sig egentligen om vad Lena Sundström tycker?

Problemet är inte heller att Sundström stolt deklarerar, i alla fall mellan raderna, att hon är en pryd victoriansk kvinna med värderingar därefter. Problemet är att Sundström egentligen inte uttalar sig om de som erbjuder eller köper sexuella tjänster. Hon gör ett angrepp på en kvinna av annan åsikt och ser till att göra det på det där typiska krönikörsättet, dvs utan vare sig fakta, rimlighet, sans eller ens giltiga paralleller.

"Sex är inte ett vanligt arbete" får vi veta. Nej, det är ju förvisso sant. Men vilket arbete är egentligen vanligt? Kloakrensare? Veterinär/koinseminerare? Bonde? Finansvalp? Vad har dessa "vanliga" yrken egentligen gemensamt? Det är möjligen att de är lagliga och därför "accepterade". Men vad annars?

Möjligen kan det också vara att samtliga andra yrken är mycket yngre. "Hor" sägs ju vara världens äldsta yrke. Kanske är det därför det ses som avogt och omoraliskt. Eller så är det helt enkelt för att så många andra kvinnor och män, de flesta av oss, brädas av någon som lyckas med konsten att ta betalt för tjänsterna. De flesta av oss får ju faktiskt inte betalt, många har t o m svårt att hitta någon att göra "det" med gratis.

Så visst är det ett ovanligt yrke, eller kanske ska vi istället kalla det konst. Det är ju något vi andra inte lyckas med, som vi inte väljer och som vi nog inte skulle klara av. Så kanske är det "omoraliskt" och olagligt att tjäna pengar på sexuella tjänster helt enkelt för att vi andra är avundsjuka.

Men det skulle nog inte Sundström hålla med om. Hon skriver att hon förvisso tycker att sex är kul, ja det är rent av så kul att hon vill "ha det gratis". Men framförallt är det viktigt att själv få bestämma vem man har sex med.

Jaha?

Lena Sundström har fått uppfattningen att "sexarbetare" nödvändigtvis är synonymt med livegen. Men varför skulle det vara det? Hon beskriver hur 20-åriga sexarbetande tjejer på [lagliga] bordeller väntar på att någon ska "peka" på dem. De får inte bestämma själva. Näha. Men nu har de väl valt yrket? Och om det är lagligt så kan de väl i så fall när som helst säga "stopp, nu vill jag inte längre" och säga upp sig.

Vilka yrken är det egentligen som låter dig handla precis som du vill och precis med vem du vill? Nog är det väl så att det sitter någon och bestämmer vad Lena Sundström ska eller inte ska skriva om i sina krönikor. Och om denne någon, som säkert kallas redaktör, går för långt så är Sundström kränkt.

Och visst är det så att det finns moment i varje yrke som man inte tycker om. Hur många av oss har inte haft gnälliga kunder som man bara vill "döda" och bli av med. Men man går vidare för att jobbet är roligt - eller i alla fall mindre tråkigt än alternativen. Vissa av oss torkar upp efter kollegorna, som uppenbarligen inte flyttat från mammas helservice. Det är ju inte kul, men en del av det vi kallar "jobbet".

Så det finns alltid tråkiga delar som man får välja hur man ska ställa sig till. Ungefär som om chefen säger "Hörru Lena, nu får du bara skriva krönikor om svensk svinuppfödning". Vad gör hon då? Säger upp sig? Vägrar? Men det gäller uppenbarligen inte sexarbetare. För de är alltid kränkta enligt Sundström.

Det handlar om att "det finns människor som tar sig rätten att köpa andra människor", skriver Lena Sundström. Är det för att sexarbetare säljer visstidsnyttjande av sin kropp eller hur de behärskar den? Men det handlar ju lika lite om slaver i inom sexbranschen som det gör det i modebranschen eller inom elitidrotten. Där kan man stolt visa upp sig och då hurrar sådana som Lena Sundström. "Heja Sverige!"

Men det gäller bara i vissa grenar. Andra har etiketterats som "ofina" och då ska de förbjudas. Det är ju för att det är skillnad mellan "vanliga arbeten" och sex.

Att någon sprutar sin säd över magen på en, är inte som att ta betalt för två liter mjölk i kassan på Ica.

Nä, det är ju sant. Men att skriva krönikor är inte heller som att sitta i kassan på Ica. Eller att rensa kloaker. Eller att inseminera kor. Eller att bruka jorden. Eller att köpa och sälja värdepapper.

Om man inte gillar ett jobb får man väl välja ett annat. Men man riskerar ju förstås att pryda tyckare som Lena Sundström attackerar. För det man gör stämmer kanske inte med hennes inskränkta moraluppfattning.