De arbetslösa organiserar sig?

Helle Klein på Aftonbladet skriver om hur den "normale" killen Sebastian försöker organisera återkommande möten för att protestera mot de "drastiska försämringarna" av a-kassan.

I texten framstår Sebastian som en hyfsat normal kille som blivit "upprörd" över nedskärningarna. Det ligger inte långt bort att ana att han är en av de stackars personer som varit arbetslös i många år och som nu riskerar att inte få leva på andras bekostnad.

Men med tanke på att denne vanlige upprörde arbetare lyckas organisera protestmöten tillsammans med syndikalister, kommunalare och SEKO-anslutna har han uppenbarligen en hel del kontakter. Det är ju konstigt att sådana kontakter inte kan generera jobb. Alla vet ju att kontakter är bästa sättet att få jobb.

Sebastian skriver till Klein på sedvanligt "det är synd om mig"-manér:
"Vi har tryckt affischer och klistermärken ur egen ficka och affischerat hela helgen men det är extremt svårt att nu ut till allmänheten. Väktare och Connexpersonal mm river ner alllt"

Bortsett från stavfelet och den frånvarande kommateringen, som väl ytterligare förstärker skenet av "utsatthet", kan man konstatera två saker av citatet. För det första att Sebastian och hans kompisar uppenbarligen har magiska byxor, ur vilkas fickor man kan trycka ut affischer och klistermärken.

För det andra att Sebastian känner sig nedtryckt av att inte fritt få sprida sitt budskap - uppenbarligen på platser där det är förbjudet att affischera. (Varför skulle annars "väktare och Connexpersonal mm" riva ned affischerna?) Att bryta mot lagen har ju aldrig varit ett problem för vänstern, särskilt inte om det gäller lagskydd för äganderätt.

Om man bara på något sätt kan anse sig tillhöra en förtryckt arbetarklass så har man automatiskt rätt att stampa på allt och alla - och är förtryckt om man förhindras göra så. Sådan är logiken hos fågelungevänstern.