tisdag, oktober 24, 2006

Kulturpolitiken, godnatt.

Lena Adelsohn Liljeroth, vår nya kulturminister, uttalade sig just i radions P1. Och hon gör på en gång klart var hon står. Bland annat deklarerar hon stolt att "jag är inte nyliberal, jag är kulturkonservativ".

På reporterns naturliga följdfråga om vad det är för något, svarar hon att staten har ett självklart ansvar för den "kulturella infrastrukturen", "precis som staten bygger vägar". Antagligen vet hon inte att de flesta vägar i Sverige inte är statliga, medan den mesta kulturen faktiskt är det på ett eller annat sätt.

Men detta oförstående ska inte tolkas positivt. På frågan om staten också har ansvaret för att finansiera denna kulturens infrastruktur svarar hon: "ja, det tycker jag absolut". Det är illa, inte minst för den kultur som den politiska (över)klassen inte tycker är "fin" nog. Och det är illa för den kultur som med detta fjättras till staten och därmed, även om det bara är "indirekt", blir hunsad.

Kulturen, liksom människorna och samhället i övrigt, utvecklas bäst fri.

Men frihet har Lena Adelsohn Liljeroth en helt annan syn på. Hon uttalar bestämt att lån på bibliotek måste vara "fria". Med det menar hon förstås att någon annan ska betala för dig när du vill läsa en bok eller lyssna på musik. Ungefär som att gå på restaurang och låta någon annan ta notan. Är det inte lika viktigt att även maten och vinet är lika "fri" som kulturen?

4 Comments:

At 24 oktober, 2006 20:51, Blogger rasmus said...

Vad betyder ditt påstående att "den mesta kulturen i Sverige är statlig"?
Även om vi tolkar "på ett eller annat sätt" i vidast tänkbara bemärkelse, förutsätter väl resonemanget en extremsnäv definition av kultur.

Är t.ex. den mesta musik som framförs statlig?

Är den här bloggen kultur? Är den här bloggen statlig?

 
At 24 oktober, 2006 22:51, Blogger Tino_G said...

Tipps till liberaler:

Särkoppla en gång för alla politiskt bibilioteken (3-4 miljarder kr) från övriga ca 20 miljarder offentliga spenderar (slsar) på kultur.

Vettiga väljare kan gå med på att tysk opera, skohorn-museeum, antisemitiska tekcningar, senaste avantgarde "jesus badar i bajs" utställningen samt svenska filmer ingen vill se ska finansieras privat (eller inte alls). Men nästan ingen vill ha avgifter på bibilioteken. Det ska mer ses som utbildning.

rasmus det är knappast "extremsnäv", utan det folk tänker på när de tänker finkultur eller konst. Musik, hollywoodfilm, dataspel och dyl ses mer som underhållning. Bloggen är givetvis politik.

Jag kan ju fråga dig: vill du ta pengar från sjukvården så att landstingen ska finansiera John Grisham pocketböcker? Nej? Om de tar pengarna från Nationalmuseet? Inte det heller? är du då "extremsväv", eller finns det en poäng med distinktionen i ordet kultur?

 
At 25 oktober, 2006 07:22, Blogger TANDEMCYKELN said...

tino g: Vad är det för trams om att ingen vill stoppa bidragen till biblioteken. Jag vill självklart stoppa sådana bidrag.

Förklara inte för mig om vad jag ska tycka. Tack!

 
At 25 oktober, 2006 08:17, Blogger rasmus said...

Tino_g: Förstår inte riktigt vad de retoriska motfrågorna om beskattning har med saken att göra; jag ifrågasatte vad jag tyckte var en extremt snäv definition av kulturbegreppet.
Inlägget ovan hävdade att den mesta kulturen i Sverige är statlig.
Jag kontrade med att t.ex. popmusik är kultur, och av de flesta ses som kultur. (Påståendet att "folk", vilka det är, har ett kulturbegrepp som bara innefattar vad som brukar kallas finkultur, köper jag inte alls.) Den mesta musik är inte statlig. Fast det förstås, den som lärt sig spela ett instrument i kommunal regi kanske är befläckad så att allt hon rör vid resten av livet blir "statligt"? Men fortfarande finns det massor av musik som görs av självlärda, utan ett öre i bidrag. Varje annat påstående är lögnaktigt, och vad det ska uppnå att hävda det kan jag verkligen inte förstå.

Jag förstår att du drar en skarp och uteslutande gräns mellan "kultur" och "politik", det gör visserligen inte jag (tycker nog att t.ex. min egen blogg, liksom otaliga andra samt t.ex. många tidskrifter, alldeles uppenbart rör sig inom bägge domänerna). Men OK, låt oss säga det såhär: Otaliga unga och gamla människor i Sverige har poesibloggar där de skriver dikter. Om de är bra eller dåliga, har många eller få läsare är oväsentligt i sammanhangen. Frågan är: Är poesibloggar kultur? Är poesibloggar statliga? Är det rimligt att påstå att "den mesta kulturen är statlig"?

 

Skicka en kommentar

<< Home