På andra sidan jorden.

Expressen har idag en kort artikel om världens yngsta magister (det framgår inte av artikeln vilken typ av amerikansk examen det är) , artonåringen Jessica Meeker. Meeker började läsa vid 18 månaders ålder och när hon väl hade börjat skolan blev hon så uttråkad att hon behövde läsa två klasser åt gången. Nu har Meeker klarat av hela utbildningen och skall börja söka sommarjobb. Kort sagt, en trevlig framgångshistoria.

Så till reflektionerna. Tänk er att Meeker bott i Sverige och gått på en svensk skola. Hur sannolikt är det att hon då hade slagit ett världsrekord? Inte särskilt sannolikt alls. Det är desto mer troligt att hon hade suttit fast och fått göra samma uppgifter som alla de andra oavsett hur uttråkad hon var. Förmodligen hade hon inte ens tyckt om skolan eftersom det inte är särskilt kul att vara understimulerad. Det finns många barn som har mer begåvning och lättare för sig än andra barn runt omkring sig. Det kan man antingen se som något bra och uppmuntra det, eller så kan man tvinga ungarna att fortsätta traggla med samma saker. Egentligen borde det inte vara något svårt val. Problemet är bara att om man tillåter sådant måste man också acceptera att barn är annorlunda, har olika behov och lär sig saker på olika sätt, man måste acceptera att man måste tillåta flera typer av skolor och man måste acceptera att man inte kan gå in och detaljstyra undervisning. Det är ett lite väl surt äpple för många att svälja. Då är det lättare att tråka ut några begåvade kids som ändå inte kan säga ifrån förrän de blir gamla nog för att ha slutat skolan.