Könskvoterat kuddkrig

Minns ni debatten förra året, innan skärpning av lagen mot diskriminering. Det talades vilt om att kvinnor nu inte längre skulle diskrimineras i arbetslivet, av affärsinnehavare eller andra som kan tänkas jävlas med just kvinnor. Nu blev det ju inte riktigt så. Tvärtom så visade det sig att de som hade blivit diskriminerade inte alls var kvinnor utan, ja just det, män. Framför allt unga män som vill gå på krogen eller göra andra trevliga saker. Man skulle kanske kunna hävda att detta inte tyder på något kvinnoförtryck men då har man allt misstagit sig, i alla fall om man får tro Jämos pressekreterare:

- Killar ser diskriminering tydligare eftersom de inte är vana vid den. Tjejer har blivit så vana att de inte reagerar.

Intressant är dock att ingen över huvud taget tycks reflektera om vad det här handlar om. En krog är kroginnehavarens egendom (eller så har kroginnehavaren i alla fall förfoganderätten) på samma sätt som någons lägenhet är dennes egendom. Om någon skulle kräva att jag (som 1.58 kort, otränad kvinna) skulle släppa in vem som helst i min lägenhet (inklusive okända berusade män i åldrarna tjugofem till trettio) skulle detta krav framstå som aningens märkligt (även om de flesta okända berusade män i åldrarna tjugofem-trettio förmodligen är trevliga grabbar som inte skulle våldta mig eller trasha inredningen). Ändå är det just det man kräver av krogägare. För att vara sådan skall man nämligen inte bara acceptera de kunder man uppskattar och vill ha utan även sådana man misstänker kommer att bråka, föra oljud och skrämma bort övriga gäster.

Och för alla kvinnor som ser fram emot tävlingen Vårruset. Glöm det. Att springa tillsammans med bara kvinnor går helt enkelt inte an. Hur skulle det se ut egentligen?