The great equilizer

Folkpartisten Birgitta Ohlsson har föreslagit att hotade eller som utsatts för våldsbrott skall få särskilt utbildade hundar som skydd och för sin trygghet. För att detta skall kunna genomföras vill hon att statens skall börja utbilda särskilda ”kvinnofridshundar”. Kostnaden beräknas landa på 220 000 kronor per hund. ”Det är dyrt. Men det här kan vara ett komplement till, och i vissa fall ersätta, ännu dyrare livvaktsskydd.” säger Ohlsson till Aftonbladet.

Jag är den förste att sympatisera med att hotade kvinnor (eller andra människor) skall ges möjligheter att försvara sig och även komma i åtnjutande av den trygghetskänsla som det ger att veta att man kan stå upp mot en våldsman. Däremot är Birgitta Ohlssons förslag trots det goda syftet mer en lovligt korkat.

Dels innebär förslaget stora kostnader för skattebetalarna dels är hundar sällan speciellt ändamålsenliga för skydd. Dels kräver de en omfattande skötsel som många människor inte har tid eller resurser till, dels finns det många situationer där man inte kan ta med sig en hund men där det kan finnas en hotbild, exempelvis de flesta arbetsplatser, butiker och nöjesetablissemang.

Den som verkligen brydde sig om kvinnors (och andra brottsoffers) säkerhet och trygghet och som dessutom värnade om skattebetalarnas pengar skulle föreslå att dessa utsatta kvinnor skaffade sig pistoler istället. Dels skulle kostnaden vara mycket lägre, för kostnaden för en enda utbildad hund skulle man kunna utrusta ett helt dussin syjuntor med adekvata skjutjärn (den fria marknaden har tagit fram skjutvapen som är lätta att hantera även för de som inte har så mycket kraft i nyporna, exempelvis kvinnor och äldre). Skjutvapen går till skillnad från hundar att ha med sig nästan över allt och kräver inte så stora kunskaper eller resurser att hantera. Effekterna på brottsligheten skulle dock sannolikt bli långt större.

I de delstater i USA där man infört regler som möjliggör dolt bärande av skjutvapen har man fått dramatiska effekter på brottsligheten, i synnerhet på rån och våldtäkter. En fördel med skjutvapen är att man sällan eller nästan aldrig behöver använda dem för att nå den önskade brottspreventiva effekten eftersom en brottsling inte kan veta i förväg om ett offer är beväpnat eller ej och därför tar det säkra före det osäkra och avstår.

Att införa motsvarande regler (eller rättare sagt ta bort de regler som hindrar det) även här i Sverige skulle vara den största välgärning vi kunde göra för dessa utsatta kvinnor. Om Birgitta Ohlsson menade allvar med sin omsorg om utsatta kvinnor och brottsoffer borde hon ta upp detta förslag. Vågar vi hoppas att hon gör det?