En dag i ()-Sverige
Petter kände sig riktigt dålig i magen när han vaknade upp runt lunchtid. Det här var något mer än vanlig baksmälla, utan krävde läkarinsats. Efter att ha plankat till sjukhuset krävde Petter att få träffa en läkare. Han stoppade inbetalningskortet i fickan för kast i närmaste hörn – som om han skulle betala för sig !
Efter bara en kvarts väntan fick Petter träffa en ung och trevlig läkare, som sken upp och sade ”Men Petter, det här var ju jättekul. Jag är själv med i ()”. Läkaren och Petter pratade om gemensamma bekanta, när så Petters mage ryckte till igen.
”Jo, du – min mage är riktigt vissen. Sura uppstötningar, värk ut mot ryggen och förstoppning. Vad tror du att det är?”
Läkarens tidigare glada min mulnade. ”Tja … det kan ju vara något virus. Eller något. Jag tycker du borde gå hem och vila. Är du inte bättre om en vecka så kan du höra av dig igen.”
Petter blev nervös. ”Du, min farfar dog i tarmcancer. Kan du inte kolla mig för det? Eller ta några prover? Tänk om det är något allvarligt?”
Nu tog läkaren ett djupt andetag. ”Ok, för att vi båda är ():are ska jag vara direkt. Jag har ingen aning om vad det är, eftersom jag fuskade mig genom hela läkarutbildningen. Och jag är inte intresserad av att titta på dig. Kan inte du försvinna så att jag kan fortsätta spela på mitt snattade dataspel? Jag har faktiskt tagit emot två patienter tidigare idag, vilket verkligen sänkt min livskvalitet.”
”Va? Men … vad händer om jag verkligen är sjuk?”
”Inte mitt problem.” Läkaren var nu helt fokuserad på datorskärmen där hans Internet-klan hälsade honom välkommen åter till spelet.
Utanför sjukhuset stannade Petter upp. Vad hade egentligen hänt? Hur kunde någon sätta sina egna intressen framför Petter? Var inte meningen att Petter och alla andra ():are skulle slippa jobb och tråkigheter utan istället bara njuta livets goda?
4 Comments:
Helt klart ännu en version av dumma vinklingar.
/ Tobias, http://schelin.wordpress.com
Aj aj... Truth hurts.
Fantastiskt kul! Eller kanske inte alls kul egentligen, mest skrämmande eftersom detta faktiskt skulle kunna vara verkligheten om syndikalisterna fick som de ville.
Troligtvis en helt korrekt beskriven framtidsbild i ():s Sverige. Jag fick precis samma intryck idag när jag snackade med några i Uppsala.
Möte med Maud och Osynliga partiet
Skicka en kommentar
<< Home