En dag i FN-Sverige, del två

Äntligen! Efter många tröstlösa år hade åklagare Blixt äntligen fått till stånd en fällande dom. Det var inte mot någon misstänkt bordell, rånare eller mördare - utan mot två poliser.

De hade stormat in på företaget ”Bempas Kemikonsulter” när de hörde kvinnoskrik inifrån byggnaden. Väl inne hade de upptäckt att kemikonsulterna i själva verket var en bordell i full aktion. Skriken kom från en kvinna som bestraffades för arbetsvägran.

Poliserna kallade på förstärkning, och sammanlagt greps 4 hallickar och 6 prostituerade. Flera prostituerade hade i samband med polisingripandet lyckats rymma.

I den efterföljande rättegången försökte poliserna värja sig med hänvisning till nödsituation och rent känslomässiga vädjanden till rätten. "Jag kunde varken som polis eller människa ignorera hysteriska skrik på hjälp", hävdade en polis.

Åklagare Blixt bevisade elegant dessa arguments ohållbarhet. Svensk rättspraxis visade entydigt att poliser alltid måste ha domstols tillstånd för att få ingripa annat än i rent självförsvar. Blixt citerade det välkända Sergel-fallet, där polis ingrep mot de Ku Klux Klan-anhängare som på Sergels Torg skulle lyncha en rasförrädare. Då fälldes poliserna för otillåten våldsanvändning, ingrepp i interna angelägenheter och domstolsförakt.

I detta fall, påpekade Blixt, hade polisens lagbrott varit långt värre. De hade trängt in i en byggnad, stört affärsverksamhet och dessutom försvårat sina brott genom att blanda in fler poliser, gripit personer och eftersökt deras identitet. Polisen hade ju behandlat hallickarna som brottslingar! Påföljden för dessa brott måste bli betydligt allvarligare än den skampåle polismännen i Sergel-fallet dömdes till.

En av hallickarna började sitt vittnesmål med att han ville ha ersättning för fyra av hans prostituerade som hade rymt i samband med polisingripandet. Han hade ju köpt dem för 25 000 kronor styck och det var lögn att återfå fnask på rymmen, som han uttryckte det. Domstolens ordförande beklagade förlusten, men påpekade att skadeståndsprocesser fick föras separat. De sex prostituerade som polisen gripit skulle dock omgående återbördas till hallickarna.

Leende förberedde sig åklagare Blixt för presskonferensen. Här var beviset för att systemet verkligen fungerade. Nu kunde alla, laglydiga såväl som lagbrytare, se att poliserna bedömdes lika allvarligt som brottslingar. Det skulle utan tvivel ge stora effekter för såväl det svenska samhället och - medgav Blixt för sig själv - honom själv.

Skriken från kvinnan som misshandlades av sin hallick tvingade Blixt att vänta någon minut, men när hon slagits medvetslös kunde Blixt börja.

Ovanstående är ren sanning. Vissa namn och omständigheter har dock ändrats.

Fortsättning följer.